lördag 22 mars 2008

Därför äter jag inte på restaurang - Del 1.

Jag är ett ökänt matvrak och kan trycka i mig nästan hur mycket som helst. Jag blir helt enkelt inte mätt på ett par hamburgare eller en vanlig pizza. McDonalds ynkliga menyer får mig bara att bli hungrigare, de retar upp magen helt enkelt och en pizza kan jag trycka av bara farten och märker knappt att jag har käkat. Därför klämmer jag oftast en familje-pizza när jag beställer hem pizza och mitt rekord på McDonalds är fjorton tolv-kronors ostburgare och jag kände att jag kunde käka fler men dels så blir det så jävla dyrt och dels så glor en del människor så förbannat.

Överhuvudtaget så tycker jag det är värdelöst att käka ute eftersom alla portioner, oavsett var man äter, verkar vara utformade för dibarn och bantande småflickor. Är det fler än jag som har detta problem? Och nej, jag är INTE överviktig på något sätt, bara vansinnigt förtjust i mat!

Jag är en man som har något så ovanligt i dagens Sverige som ett arbete - ett ibland fysiskt krävande arbete och behöver följdaktligen föda därefter. Hamburgare, pizza, stekt potatis med ägg, pytt i panna osv ser jag närmast som förrätter. Jag har ofta gått och köpt mig en hundrafemtiograms hamburgare medans jag har väntat på min pizza. Jag kräver lagad mat sju dagar i veckan för att fungera, äter jag inte varm mat minst en gång om dagen blir jag darrig och matt.

Många på tex mitt jobb sitter och talar varmt om olika restauranger. De talar lyriskt om hur fint och gott det är. När jag då ifrågasätter storleken på portionerna, när jag frågar om man blir mätt på en liten biff med en lina sås, några ynkliga potäter och lite löv så blir de bara irriterade och börjar käfta om hur många "points" det är i en potatis m.m, sen tar de upp hur skönt det är att slippa disken och hur kul det är att prova nya maträtter.
Skitkul...
Inte nog med att man betalar överpris för en ynklig portion mat, man måste även stå ut med en massa andra gäster. Man kan inte ligga i någon soffa och glo på TV samtidigt som man lastar in. Inte lägga av en brakskit.
Inte somna efter maten.
Inte skyffla in maten med sked.
Man får istället sitta där uppsträckt som en jävla idiot med öppen plånbok och glo något annat snille i ansiktet och konversera om totalt ointressanta saker. Fan, man kan ju köpa hem tre pizzor, två L läsk + chips och film för de pengarna som de lägger på en biff med lite sås ute på restaurangen. Jag står hellre med lite disk och blir rejält mätt än förirrar mig in på någon restaurang.

Nej restaurangbesöken överlåter jag åt manlig dagispersonal, skolflickor, metrosexuella kontorsfjantar och andra töntar som gillar att ägna sig åt självsvält i syfte att komma i de senaste designklänningarna.
Riktiga män utan ätstörningar föredrar att äta framför TV:n i hemmets lugna vrå utan distraktioner i form av kvinnligt sällskap, ungar eller annat löst folk.

3 kommentarer:

Uy sa...

Nu sitter man här, klockan 22.51 och är hungrig som fan. Varför måste jag alltid läsa om mat på kvällarna?
Dessutom har jag knappt en matbit hemma och alla affärer är stängda. Förbannade jävlka påskhelvete!

Stefan Ståhl sa...

Jag håller med dig om restauranger! Du får heller inte glömma bort att ju dyrare restaurangen är desto mindre mat får man. Sen sitter det ibland en förnäm pianist och spelar så att man inte kan säga ett enda ord under måltiden utan att skrika.

Varför lät du bli att nämna den pretentiösa vinkulturen? Vad får männniskor att betala hundralappar och i vissa fall även tusenlappar för en klase ruttna vindruvor?

Skogshuggarn sa...

Buffé för böfeln!

Lite bruna bönor alt. någon potatis med löksås och därtill ett berg med stekt fläsk.

Bättre kan det inte bli.