tisdag 25 mars 2008

Extraknäck på SJ.

Jag har haft många tråkiga, meningslösa och idiotiska arbeten i mina dagar.
Åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, det blir en hel del tragik i livet det. När man förstår att det inte blir roligare än så här, när man förstår att livet till stor del kommer att innehålla skitiga golv att städa, korv att steka, broschyrer som ska tryckas eller varför inte idioter som ska köras hit och dit, ja då gäller det att försöka göra det bästa av situationen. Annars klarar man sig inte igenom skiten.

Jag är helt övertygad om att de flesta människor som lägger en snara om sin hals i sin ensamhet, som häller i sig en burk sömntabletter, lägger sig i ett varmt bad och skär upp sina handleder har tröttnat och bestämt sig för att stämpla ut för gott från sina sinnessjukt tråkiga arbeten.
Skolan skapar hackkycklingar och mobboffer och när man äntligen tror att det är slut på skiten, när man hör Den blomstertid nu kommer för sista gången så tänker man att: Nu, nu jävlar är det över!
Nej, det är då det är dags att knäckas på allvar. Det är tid för arbete. Det är tid för att börja göra rätt för sig.

Men jag lät mig aldrig knäckas! Det var nära ett tag, jag höll på att bli galen men jag förstod att det gällde att ha den rätta inställningen och lite fantasi och är det något jag alltid har haft gott om så är det fantasi. Jag kan sitta i timmar och glo katatoniskt rakt in i en vägg och glida in i vilda dagdrömmar och fantasier.
-"Nu har han suttit på sängen och stirrat rakt fram i tre timmar. Det är något som inte är som det ska i huvudet på din son"
Minns jag att en pojkvän till morsan sade en gång när jag var barn.
Den förmågan underlättar på tråkiga jobb, det kan jag lova.
Men jag har också insett att allting egentligen är en enda lek, jag tar det inte på blodigt allvar. Jag försöker ofta skratta åt eländet. Det tog ett tag men jag lärde mig att det är i det trista vardagslivet som de största chanserna till att få sig ett gott skratt finns.

För många år sedan så jobbade jag extra på SJ. Jag behövde pengar till en resa jag ville göra så därför beslutade jag mig för att använda mina lediga helger till att städa ur personvagnar som hade kommit in under natten. Det var ett tråkigt jobb, ofta var det varmt och inte alltför sällan hade jag en fruktansvärd baksmälla. Till fördelarna hörde att det var rätt så bra betalt.
Jobbet bestod i att torka golven, dammsuga sätena och städa toaletterna. Man hade ca en och en halv timma på sig vid varje tågset och var det inte alltför grisigt så kunde man vara färdig på en halvtimma blankt. Naturligtvis så visade man sig då inte för chefen, det tjänade man inget på. Istället satt man kvar och slappade längst bak i någon vagn, satte sig och sket, läste en tidning eller vad som helst. Eller också kunde man sätta sig i barnavdelningen och rita!

Intercitytågen hade vid denna tidpunkt en avgränsad barnavdelning där föräldrar kunde lämpa av sina barn när de började bli utråkade och besvärliga. Där fanns allehanda plastleksaker, serietidningar och ritblock med tillhörande crayonkritor. På väggen och vid konduktörens bås hade de små barnen ritat teckningar och satt upp.
-"Titta vad jag har ritat till dig konduktören!"
-"Jaa va fin lille vän! Den måste jag sätta upp!"
Jag tog ett ritblock, en näve kritor från en kartong och satte mig vid ett bord. På ett så barnsligt sätt jag kunde så ritade jag en blåklädd konduktör med världens största kuk som satte på en kvinna bakifrån så det smaskade om det. Med den aviga handen skrev jag för att det skulle se så barnsligt ut som möjligt: "Mamma har inga pengar men gör så att vi får åka till Sundsvall ändå!"
Därefter drog jag grovt ritade pilar till varje person och skrev: "Mamma" och "Farbror konduktören".
Gjorde två stycken likadana och satte upp dem på både väggen och vid konduktörens bås.

Satte mig sedan ned och ritade två nya. Dessa teckningar visade med grovt och klumpigt dragna kritstreckslinjer en karl som låg och sov på ett golv. Runt honom låg det massor med tomflaskor, ölburkar och limtuber." Pappa är trött och sover" skrev jag under med barnsliga versaler. Jag satte upp dem på samma ställe som de föregående.
Tyvärr så hann jag inte mer. Folk började stiga på tåget, det var snart dags för avgång.Jag vet tyvärr inte hur länge dessa teckningar fick sitta kvar men jag noterade dock att tåget var i det närmaste fullsatt när det lämnade stationen.

Lite småkul tycker jag.

2 kommentarer:

Skogshuggarn sa...

Tror du på fullaste allvar att någon skulle gå på att ens den sunkigaste slabbedabban fläker upp sig för att ta sig till Norrlands rövhål # 1?

Kzmonova sa...

Härligt att läsa om en man som både är kreativ och skapande.. Att han sedan vill dela med sig av sin finurlighet gör det ännu bättre!