lördag 29 mars 2008

Hämnd vid en pissoar.

Jag minns naturligtvis inte helt ordagrant vad jag skrev en gång i tiden på den där väggen vid en pissoar i Göteborg men jag skarvar inte, jag lägger inte till något. Jag minns på ett ungefär.

Det var när jag var en finnig tonåring under det glada åttiotalet. Då fanns det en tjej i stan som vi kan kalla Linda Karlsson och som såg rätt så bra ut. Det tråkiga var att hon visste om det, hon var dryg och direkt otrevlig mot de flesta, utom mot de "populära" killarna förstås. Men jag tror inte att någon av dem dög heller. Jag hörde aldrig talas om att någon fick doppa kuken där och jag lovar, hade någon fått det så hade den personen aldrig kunnat hålla sig ifrån att tala om det.
Hur som helst så var hon genomelak. Hon hatade speciellt oss fula killar och brukade ofta hetsa de "populära" killarna mot oss. Antingen fick vi stryk eller också fick vi springa av bara helvete vilket var minst lika förnedrande.

En dag några år senare, när jag var i artonårsåldern så var min skolgång över sedan ett par år tillbaka. Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att aldrig tyngas av några studielån så just vid denna tid så pendlade jag för tillfället in till Göteborg och till ännu ett i raden av alla meningslösa skitjobb jag har haft. Jag minns att jag var tvungen att besöka en av de större offentliga pissorarerna vid centralen när jag kom fram.
Efter att jag hade skakat av kuken stoppade jag in näven i innerfickan för att rota upp mitt ciggpaket. Hittade en tuschpenna istället. Dags för hämnd!

Vid väggen vid sidan av pissoaren började jag skriva Lindas hela namn och telefonnummer. Meddelandet löd ungefär så här:
"Vill gärna knulla. Ser bra ut, är blond, har stora bröst och en muff som fullständigt flödar över. Dessvärre är jag blyg och vågar aldrig ta första steget. Därför hoppas jag att DU äldre man runt fyrtio vill ringa mig och inviga mig i kärlekens mysterier! Helst sent på natten eftersom jag måste sköta skolan och göra mina läxor. Snälla ring innan jag kokar över av kättja! Hälsningar Linda Karlsson 18 år i Uddevalla. *Telefonnummer*"

Nog för att det finns många dumma karlar, men att de var så dumma och att responsen skulle bli så stor trodde jag aldrig. En bekant upplyste mig om att det hade börjat ringa stenkåta äldre karlar mitt i natten som tjatade om att få knulla lilla Linda. Hon bodde fortfarande hemma hos föräldrarna så ni kan ju tänka er vad galen av ilska hennes far måste ha varit.
Det lustiga var att långt senare när jag var tillbaka vid samma pissoar, säkert ett halvår senare, så fanns texten kvar. Men nu så det även tillkommit lite andra budskap under texten.

"Jag ringde men fick en utskällning av en gubbjävel."
Undertecknat: Teenage lover.

"Samma här. Ringde och fick hot om polisanmälan. Jävla idiottips!"
Undertecknat: Rör inte min dotter.

"Ringde jag också men det var hänvisningston. Jag tror att du ljuger!"
Undertecknat: Krossade förhoppningar.

Faktum är att jag stötte på denna Linda för ett par år sedan eller något när jag besökte min gamla hemstad. Hade säkert inte varit hemma på tjugo år eller något. Det var festival i stan med öltält och liknande. Jag gick runt och glodde lite när helt plötsligt en fet, halvfull kvinna hälsade på mig.
Hon var som sagt rejält överviktig, rökte, var klädd i klassisk loserdress - Mysbyxor av billigt oidentifierat märke, gympaskor av det chica märket Lejon samt illrosa topp som hade passat på henne när hon var arton år, nu var hon nästan fyrtio och fläsket vällde fram överallt. Ungarna såg griniga och oupfostrade ut. Här var det en kvinna som det hade gått rejält åt helvete för i livet men jag kunde inte placera henne.
-"Känner du inte igen mig? Det är ju jag, Linda Karlsson!"
Nu såg hon själv ut som en sprucken korv i ansiktet och sökte väl sällskap eller något. Hon kunde enligt mig fara och flyga åt helvete.
-"Nej, sade jag. Vi har aldrig varit vänner du och jag."
Det var det enda jag sade. Sedan gick jag.

Det är inte ofta men ibland, ibland är livet rättvist. Hon fick det liv hon förtjänade. Det glädjer mig innerligt.
Hon hade även en kompis som också tillhörde de "populära" men ack så skitförnäma tjejerna. Hon är idag gift med en gammal bonnraggare, bor i ett hus som liknar ett skrotupplag utanför stan och är även hon fet och åldrad i förtid.
Hon spåddes en lysande framtid som fotomodell och hennes mor skröt ständigt om henne. Så kan det gå!

Jag har svårt att tänka mig att sådana white trashkossor ägen en dator och är betrodda att teckna sig för bredband men vem vet? Kanske läser de detta, kanske känner de igen mig?
Jag hoppas det.
I så fall: Skit på er! Ni fick de liv ni förtjänade.
Själv gick jag bara från ful till fulare. Ingen större värdeminskning för min del.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jäkla pucko!
Du skulle nog ha tagit studielån i stället för att sluta upp så där bitter. Du har en tydlig begåvning som du skulle kunna (kunnat är väl det ord du skulle välja eftersom du verkar tycka hela livet redan passerat) utveckla. Och vad beträffar din fulhet tycker jag inte du såg trevligare ut för tjugo år sedan, visserligen lite svårt att avgöra eftersom du alltid maskerar ögonen. Kan du inte göra ett experiment, genom att en dag bara se ALLT med positiva ögon. Sedan kan du skriva om det på din blogg. Jag är övertygad om att det skulle vara omvälvande för dig. / Mamma Mu
(Länge leve Mora Träsk!!!)

Heinrich von Oben sa...

Ajajaj... Jag tror att att Mamma Mu kände sig uthängd.

Allvarligt, kan vi inte få vara sura, bittra och hata ifred. Tror du på fullt allvar att dina "upp-med-hakan" förändrar någonting. Eller det gör det ju faktiskt. Man blir ännu mer förbannad och ännu bittrare på gladskallarna som drar omkring och klämmer ur sig käcka tillrop.

Och chokladmjölk, det kan du va' själv.

Anonym sa...

Ha ha!!

Lyckades visst provocera med mina "glada tillrop". Nja...jag tror inte jag lyckas förändra. Tror nämligen att bittra människor är svårbotade och därmed tror jag också att en sån text blir extremt underhållande. Jag är inte så glättig som jag verkar, tycker GH har både självdistans och humor, och skulle han vilja vara bitter ifred skulle han inte lägga ut det på bloggen, men nog är han en knasboll allt, en rolig sådan.
/ Mamma Mu

Stefan Ståhl sa...

Idioter finns det gott om i världen. Man får helt enkelt förtränga att man någon gång har träffat dem och leva vidare, det finns ingen anledning till att vara bitter för gamla oförätter.

Man får också förtränga det faktum att white-trash-morsorna säkert är nöjda med sin situation och sina liv.

Jag vet att du är röd i din politiska åsikt. Själv är jag blå för att dessa människor inte ska få leva på mina intjänade skattepengar. I ett samhälle med stora klyftor där varje människa tar hand om sig själv så hamnar dessa ointellektuella och förpestande människor på "efterkälken" - då går det inte att ligga på soffan och förvänta sig mat på bordet minst en gång om dagen. Att skrika på dåliga bidrag hjälper inte för de kan ju jobba.

Jag inser naturligtvis att mitt idealsamhälle skulle skörda sina offer då alla faktiskt inte kan jobba av olika anledningar. Men i det stora hela tror jag att de som har en förmåga att komma någonstans kommer att ta till vara på den, och fotbollsidioterna i skolan hamnar på sin plats.