måndag 24 mars 2008

Kvinnor och barn först!

När jag var ung så jobbade jag mycket inom färje-trafiken, på Silja-Line. Est-Line, TT-Line och Stena-Line. Det var ett helt ok jobb som passade mig då. Man jobbade i tvåveckorspass och sedan var man ledig i två veckor. Det där skiftade lite beroende på vilket rederi man jobbade för.
När man jobbar på färja så är säkerheten viktig. I alla fall så ville och försökte befälen få oss att tycka detta. Vi som var yngre sket fullkomligt i allt vad brandföreskrifter, livbåtar och räddningstationer hette. Få av oss visste vart vi skulle bege oss vid eventuellt nödläge.

Det var oftast vi ur den yngre besättningen som var de skyldiga när det gällde hyttbränder och märkliga och rent av livsfarliga surrningar i lastutrymmena. Ofta somnade vi aspackade i våra kojer med brinnande cigarretter mellan fingrarna. Jag blev lika ofta väckt av brandlarmet som av väckarklockan.
En matros som vi kan kalla Jimmy och som gillade att skryta om att han suttit av tid tre gånger för grov rattfylla innan han hade fyllt 25 år, lyckades en gång i ett rent vanvettigt berusat tillstånd surra fast varenda spis och stekhäll i köken med spännband - Innan vi hade lämnat land. Värt att notera är att det även var under sommartid och Östersjön låg bland som en spegel.

Finlands- och tysklandsfärjorna är ökända för fylleriet bland passagerarna. Vad få vet om är att det i alla fall under åttiotalet och början av nittiotalet söps värre bland personalen. Idag tror jag det är annorlunda men då mina damer och herrar, då söps det verkligen. När jag menar supa så menar jag verkligen Supa som i stora glas med ren vodka direkt på morgonen innan man gick till sin syssla, det var uppvaknanden med spyor i sängar och hår, ännu mer alkohol osv. Sådär höll det på hela dagarna och nätterna. Det här var på den tiden jag själv söp. Jag var ung med nya och färska organ. Idag hade jag avlidit inom några dagar men då, då jävlar så sjöng alkoholen i skallen, mina muskler fylldes av alkoholjoner och mitt utspädda blod fick det att spritta i benen. Brännvinet gav mig solsken i sinnet och spring i benen. Det var som första dagen på sommarlovet varje dag i flera år.

Hur som helst. En gång i veckan var det livräddningsövning. Alltid efter arbetstid. Jag minns inte så mycket, dels beroende på att jag ofta var antingen bakfull eller så full så att jag såg solar och planeter dansa framför min ögon och dels för att jag var totalt ointresserad. Jag var inte ensam om att ha denna inställning. Hälften av oss sket fullständigt i vad styrmannen eller vem det nu var som stod där framme mässade om. Men jag minns en sak och det var detta: Vid händelse av evakuering av båten så skulle alltid, jag skriver alltid, kvinnor och barn ha företräde till livbåtarna.
Jag och mina hyttkamrater talade ofta om detta. Vi tyckte att det var märkligt. Är kvinnor och barn mer värda än män? Är det viktigare att de överlever? Och hur rimmar detta med allt jävla tjat om jämställdhet?

En tidig morgon satt vi och drack kaffekask i mässen. En polare som vi kan kalla för Ronny skiljde sig en aning från oss andra, han var nämligen inte ett dugg intresserad av alkohol och kvinnor. Han hade istället två helt andra intressen som han hängav sig åt med liv och lust - Karlar och att käka div uppiggande preparat. Denna morgon var han pigg som vanligt efter att ha varit uppe hela natten och käkat piller och knullat servitörer i röven. Han sade:
-"Fan, jag skulle t o m kunna tänka mig att rycka ur en unge från någon livräddningsbåt för att lämna plats åt mig!"
Det låter hemskt och jag tror inte att jag skulle kunna göra något sådant. Eller skulle jag det? Jag vet inte men vad jag vet är att min överlevnadsinstinkt i alla fall är jävligt stark. Vem kan förutspå hur man skulle reagera i en ordentlig krissituation när livet hänger på en skör tråd? Kan ni det? Hur skulle ni reagera? Min egen kvinna och barn skulle naturligtvis komma först, men andra mäns kvinnor och barn? Är deras liv viktigare än mitt? Är inte alla liv lika viktiga om vi ska se på det hela rent humanistiskt?

Så hur ska man lösa detta rent praktiskt tycker ni? Ponera att alla vi som gillar att blogga är ute på en nöjeskryss till Kiel i Tyskland och båtjäveln börjar sjunka. Vad ska vi göra? Bilda kö till livbåtarna i sann svensk anda är nog inte att tänka på, det är lite svårt att invänta sin tur när en stor jävla färja håller på att sjunka. Det skulle nog bli lite gruff i kön kan jag tänka mig. Ska man gå efter ålder kanske? Det vore ju lika korkat som kvinnor-och-barnalternativet. Varför skulle en femtioåring var mer värd än en trettioåring osv. Eller ska vi skita i alltihopa och bara låta folk hoppa i livräddningsbåten tills den är full? Nja... Det skulle ju innebära att de största och starkaste skulle uppta varenda plats. Är de svagare mindre värda?

Jag har förbanne mig ingen bra lösning själv på detta problem. Vad jag vet är däremot att vi män - oavsett ålder, yrke och bakgrund - är lika mycket värda som kvinnor och barn. Ingen ska gynnas pga sitt kön eller sin ålder.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Män, mindre värda än kvinnor och barn? Nej, det tycker jag inte. Men jag tror inte heller att den som skrev denna "regel" hade människovärde i tankarna. Jag tror att det beror på att män har större chans att överleva en timme simmandes än kvinnor och barn. Självklart skulle en 27årig kvinna som vunnit 2 Vm guld i simmning hålla sig kvar med männen, men nånstans måste man dra en gräns.
Men sen kommer ju pensionärerna, dom klarar sig ju troligen sämre än kvinnorna. Men det har jag inget svar på.

Bara vad jag tror. :)

Gutegirl sa...

De med flest läsare av bloggarna får ju naturligtvis platserna.

Rex sa...

Man går givetvis efter ålder! Yngst först,den som är 60 har ju fått mer av livet än den som är 15.

Anonym sa...

Själv skulle jag med glädje rycka en rövknullare ur båten för att lämna plats åt mig själv.