lördag 8 mars 2008

Öppna dårhusen igen!


Att hamna i slagsmål med en förståndshandikappad människa är inte så svårt eller ens ovanligt som jag trodde.

Jag kom ut från Hemköp i staden där jag bor. Hade två fulla matkassar i händerna när helt plötsligt en karl kommer från ingenstans och ska stoppa en gammal rostig järnbalk eller vad det nu var för något i en av mina matkassar. Var han nu hade fått den ifrån? Killen var inte bara utvecklingsstörd, han var även rejält berusad. Inte någon lyckad kombination direkt. Varför han skulle stoppa skrot i min matkasse begriper jag inte heller, och varför just jag?

Jag hejdade honom och då gick han till anfall direkt. Skrek som en luftvärnssiren och gav mig en jävla pärla så att mina glasögon for av. Jag fick börja veva och slå i rent självförsvar. Mjölk, påsar med mjöl, konservburkar och jävelskap flög omkring och jag matade på med käftsmäll efter käftsmäll innan han äntligen gav sig. Det kändes som om jag slogs för mitt liv.
Jag var helt svett efteråt.

Det kan fan inte ha sett klokt ut. Fredagseftermiddag mitt i stan och en alldeles vanlig man i fyrtioårsåldern som nyss har kommit ut från affären efter helghandling i vilt slagsmål med ett dyngrakt mongo.

Helt klart en lätt surrealistisk händelse. Mycket kan hända en alldeles vanlig dag men detta var nog något av det sista som jag trodde att jag skulle råka ut för. Det är ju mer sannolikt att bli påkörd av en långtradare, halka och slå ut framtänderna eller få en galen knarkare på halsen. Men jag ska tvunget råka ut för en stenfull mongoloid som ska stoppa järnskrot i mina matkassar.

Ibland blir jag väldigt trött...Det verkar som om utvecklingsstörda människor dras till mig. För några år sedan kom det ännu en gång fram en berusad utvecklingsstörd snubbe till mig. Den här killen känner jag till sedan gammalt. Han är inte mongoloid, det är någon annan störning.Denna karl är känd för två saker: Sitt enorma sexbehov samt att han gillar att dricka sprit. Mycket och ofta.

Det finns många historier om denna karl och många är säkert rena fantasier men jag vet att denna historia är sann.

För några år sedan så bestämdes det att Olle (som vi kan kalla honom) skulle få flytta till eget boende. Han var över trettio år och nu var det alltså dags för att lämna gruppboendet. Olle såg fram emot det egna boendet och så gjorde också personalen. De trodde att Olle skulle tycka att det skulle bli spännande att äntligen få handla själv, laga sin egen mat, bestämma vilka möbler han skulle få ha, få ta lite eget ansvar osv.
Olle sket väl i mat och möbler!
Olle hade helt andra planer.
Olle tänkte supa och knulla så många lättfotade kvinnor han kunde. Nu skulle han äntligen få chansen. Tidigare hade personalen alltid avbrutit alla försök till längre fylleperioder och annan avkoppling som förgyllde Olles liv. Faktum är att personalen alltid hade nosat upp och hällt ut all sprit som han gömde på sitt rum och periodvis så var han tvungen att ha med sig en vårdare ut på stan eftersom hans små stadsbesök tenderade till att alltid sluta med vansinnesfylla, besök hos stans värsta slaskluder och till sist poliseskort hem till lilla gruppboendet igen. Men nu så skulle Olle äntligen få supa och knulla så mycket han orkade utan att någon lade sig i. Olle sken som en sol när han steg in i sin nya lägenhet och vårdarna gratulerade sig själva till att ha medverkat till Olles växande ansvarskänsla. I exakt samma ögonblick som vårdarna lämnade Olle så grenslade han sin moped och drog iväg till Systembolaget. Olle sov aldrig en enda natt i sin nya lägenhet.

En månad senare så hittade de en svårt undernärd, pank och medtagen Olle i en pundarkvart nere i Göteborg. Då hade han inte bara lyckats dra på sig förstorad lever utan även två könsjukdomar, skabb och t o m löss. Efter avlusning, dusch, desinficering och medicinering så bestämdes det att Olle skulle bli intagen på gruppboendet igen. Man sade att Olle var nog inte riktigt mogen för ett eget boende ännu och det kan man ju hålla med om.

Denna man styrde nu stegen mot mig där jag satt ensam på en parkbänk och väntade på bussen. Han var märkbart berusad och det kändes mycket obehagligt. Han satte sig intill mig och frågade om jag hade en cigg och javisst hade jag det. Jag bjöd honom och sedan satt han tyst och rökte. Helt plötsligt så suger han tag i mig, krokar armen runt min hals och trycker till så att jag inte fick luft. Jag satt fast som i ett skruvstäd. Det kändes som om huvudet höll på att stasas.
-"Din lille jävel."
Sade han.
Sedan släppte han taget, reste sig upp, tittade förvirrat på mig och sedan traskade han iväg som om inget hade hänt. Jag var helt skakis och det kändes som om hela stan tittade på mig.

Bussen kom, jag hoppade på och precis när jag sätter mig så dyker Olle upp igen. Han ska med samma buss men saknar pengar.
-"Han betalar!"
Sade Olle till chauffören och pekade på mig.
-"Nej, det gör jag inte!"
Sade jag.

Då kastar Olle sig över mig. Jag dråsar rakt ned i golvet och efter kommer Olle. Vilt tumult uppstår. Busschauffören kommer till undsättning och under några minuter så är vi tre vuxna karlar som ligger på golvet och slår och sparkar vilt omkring oss till de andra passagerarnas förtjusning.
Där fick de lite att snacka om under kafferasten.

Hade samhället gjort sin plikt och hållit sådana här människor inlåsta på någon instutition så hade man sluppit sådana här händelser. Självklart är det synd om utvecklingsstörda människor, men det är sjuka människor och vissa av dem är sjukare än andra. De bör inte lämnas vind för våg. Toleransen och naiviteten får inte gå för långt. Man måste börja inse det funkar inte att ge alla människor hur stort ansvar som helst. Vissa människor vill inte ens bo själva. De trivdes faktiskt på de gamla mentalsjukhusen. De saknar tryggheten och de fasta rutinerna. Nu sitter många av dem istället ensamma i sina lägenheter utan att ha någon att prata med och vissa av dem blir farliga för andra medborgare.

Därför anser jag att vi bör sluta upp med besparingarna inom mentalvården, de ska istället få ökade resurser. De gamla "dårhusen" måste tillbaka. Alla har inte samma tur som mig. Det finns folk som har drabbats mycket värre och det är inte psykfallens fel, det är inte de utvecklingsstördas fel, det är politikernas fel. Jag ger dem skulden för alla vansinnesdåd som har drabbat helt oskyldiga människor under de senaste åren.

1 kommentar:

Uy sa...

Ha ha, underbar läsning :)