måndag 17 mars 2008

Vuxna som behandlar barn som idioter.


Som barn så gick jag aldrig på dagis och liknande, tyckte att det både verkade löjligt och skrämmande. Morsan fick under en period nog, tyckte att det var dags att jag träffade lite andra ungar istället för att sitta på mitt rum med mitt ritblock. Hon släpade med mig till Mulleskolan en gång och jag skämdes som en hund när det dök upp en skäggig flummare i poncho som skulle ha oss att sjunga och klappa händerna. Det var då jag förstod att jag nog skulle fortsätta med att sitta på mitt rum. Det var liksom inte min grej att sitta som en idiot och sjunga och klappa händerna på befallning ihop med en massa andra ungar som jag inte kände och inte heller vågade lära känna.

Jag satt och skruvade besvärat på mig och önskade mig därifrån. Men det blev värre. Helt plötsligt så dök det upp en idiot från skogen, utklädd till troll eller vad det nu var och började kasta kolor och karameller omkring sig. De flesta av ungarna verkade tycka det var kul och kastade sig efter karamellerna. Jag och några andra satt kvar på våra platser. Vi iaktog idiotin på håll. Vi ville inte vara delaktiga. Sedan reste jag mig upp och gick därifrån.
För alltid.

Varför måste vissa vuxna alltid behandla barn som om de vore utvecklingsstörda? Jag vet inte om det var jag som var ovanligt intelligent och mogen som barn eller om jag hade oturen att alltid hamna bland ungar som var rena idioterna. Blev lika förvånad varje gång jag upptäckte att det ofta fanns jämnåriga som gillade att sjunga, som satt där som lallande idioter och klappade händerna på befallning. Jag föraktade dem och tydligen så kunde de känna av mitt förakt. Ibland gaddade de ihop sig och gav mig rejält med stryk. Men jag kände mig ändå aldrig som någon förlorare. Det var de som gillade att bete sig som dräglande byfånar, det var de som gillade att klappa händerna, det var de som kunde trollbindas av enkel och fånig dockteater eller larviga barnvisor. Inte jag.

Det finns en grupp som kallar sig för Mora Träsk vars publik och fans består av snorungar. Vuxna karlar som står och lallar och sjunger barnvisor inför en publik där medelåldern är fyra år. Hårda boys minsann... Att vissa ungar gillar att lalla, klappa händerna, kleta med fingerfärg och klia sig i skrevet helt ogenerat går ju att förklara, men när vuxna människor beter sig likadant och till på köpet verkar trivas med det, ja då anser jag mig ha all rätt att ifrågasätta deras intellekt.
Jag blev en gång tillfrågad om jag inte ville skriva en barnbok, jag tackade nej. Skulle inte känna något som ens var i närheten av tillfredsställelse av att ha läsare som inte ens kan alfabetet. Jag kan inte sänka mig till den nivån helt enkelt. Jag kunde det inte som barn och inte som vuxen.

Har ni tittat på något barnprogram någon gång? Vuxna människor som på fullaste allvar tror att barn roas av en vuxen fåne som trär strumpor på sina händer och låter högerhanden föra en dialog med vänsterhanden. Naturligtvis pratar de hööögt och tyyydligt så att alla ska förstå. De skuttar omkring, hojtar och ropar, klappar händerna och beter sig allmänt som förståndshandikappade. Ungarna sitter stumma framför TV-apparaten och glor. Jag hoppas verkligen att de är förstummade av denna enfald och inte av fascination och intresse för i så fall är det värre än jag trodde. Ibland får pellejönsen i rutan för sig att visa en film. Antingen tecknat strunt eller också en film om djur. Alltid dessa djur. Älgar, igelkottar och hästar. Tydligen så tror man att barn inte har några andra intressen.

Eller vad säger ni andra? Har ni samma erfarenheter som mig?

4 kommentarer:

Johan sa...

Kan bara hålla med dagis och mulle och vuxna som tar sig mellan benen inför en grupp barn måste vara psykiskt handikappade eller inte fått någon uppmärksamhet som barn. Mulle suger hästkuk var där en halv gång sedan fick det vara nog.

Anonym sa...

Gammal bitter och barnlös hårdrockare. Vad tycker du barnen ska lyssna på då? Iron Maiden? Jag tror inte musikerna i Mora Träsk tar sig själva på så stort allvar, men jag tror de är barnkära och roas av att ge barn glädje. Tycker din blogg är ganska kul, men det är tydligt att du är bitter. Kanske hade du inte blivit lika besviken på livet om du från begynnelsen vågat testa att sjunga lite allsång på mulle. De barn som inte roas av vuxna som leker barn kan ju i alla fall skratta åt det löjliga i det hela...komik ur alla vinklar. Men det beror ju på vad man vågar. Väljer man att dissa allt så är man trygg, har gjort det lätt för sig, inget att förlora.
Tack för ordet/ Mamma Mu

Anonym sa...

det var det dummaste jag läst på länge.Låt barnen vara barn och fördärva inte för andra som kan uppskatta och har sin fantasi i behåll.En trebarns mor

Henke sa...

"Skulle inte känna något som ens var i närheten av tillfredsställelse av att ha läsare som inte ens kan alfabetet."

Har inte du skrivit nånstans att du knappt kan alfabetet?