tisdag 22 april 2008

Bölder i röven - En gång till!

Strax innan midsommar så vaknade jag en morgon utav en ohygglig värk i röven, en fruktansvärd smärta spred sig från arselhålet och upp i ryggen. Jag upptäckte att jag inte kunde sitta eller gå normalt pga värken.
Min dödsskräck är stor och naturligtvis så kombinerar jag denna skräck för döden med en väl utvecklad hypokondri där cancer är något som undantagslöst drabbar mig. Får jag influensa så misstänker jag skelettcancer och huvudvärk - oavsett om den är självförvållad eller inte - kan vara långt gången hjärntumör. Jag har även drabbats av levercancer, hudcancer och handflatecancer (som visade sig vara senknutor) och t o m något så ovanligt som munhålecancer. Efter besök hos läkare så visade det sig dock att jag skar tänder i sömnen.
-"Ändtarmscancer!"
Skrek jag i telefonluren efter att jag hade ringt upp min doktor.
-"Jag tror att jag har fått cancer i röven! Det värker och brinner som eld och jag kan vare sig sitta eller gå normal!"
Läkaren som kände igen mig svarade:
-"Jag tror knappast att det är så illa men du får väl komma hit akut så får jag titta på det."
Sade min läkare med luttrad och uppgiven röst. (Efter undersökning så konstaterade min läkare att det inte var analcancer, jag hade istället drabbats av en stor jävla böld men det kunde ju inte jag veta. Jag tillhör inte den del av befolkningen som sporadiskt kör upp fingrarna i stolgångsöppningen för att känna efter om jag har fått någon böld på sista tiden).

Väl på läkarcentralen så får jag stå och vänta i över en timma i väntrummet. Att sitta är inte att tänka på. Det värker och bultar i röven, jag svettas och det är inte elden i arslet som håller på att ge mig värmeslag utan en tilltagande feber.
-"Då var det din tur".
Säger min doktor och visar in mig på sitt rum. Som jag tidigare skrev så konstaterade doktorn efter att jag hade dragit av mig byxorna och kört upp röven i vädret att det var en böld av en ovanligt stor och smärtsam sort.
-"Det är inget farligt överhuvudtaget men den sitter lite olyckligt."
Sade doktorn.
Minst sagt! En stor jävla mammutböld som pluggar igen hela arselhålet sitter inte "lite olyckligt", den sitter katastrofalt jävla fel!
-"Jag måste skära upp och tömma den. Det är inget farligt alls, det har jag gjort många gånger och naturligtvis får du bedövning."
Det här lät inte bra, inte bra alls. Att höra att man ska få en stor jävla bedövningsnål i ett arsle som reagerar med en hel orkan av smärtsignaler så fort man rör på sig är ingen tröst.
-"Ta plats på britsen så kommer jag snart tillbaka."
Sade doktorn och gick.
Jag lägger byxor och kalsonger på en stol, kliver mycket försiktigt - bölden för helvete, tänk på bölden! - upp på britsen och ställer mig på alla fyra. Med röven i vädret och dinglande ballar så känner jag mig som den idiot mitt ex och många med henne tycker att jag är.
Står på alla fyra och väntar. Ballarna slutar efter ett tag att svaja fram och tillbaka, de hänger stilla rakt ned och jag känner luftdraget mot dem när doktorn öppnar dörren och kommer tillbaka. Det är ju i alla fall en himmelens tur att man har en manlig läkare.

-"Hälsa på Mary!"
Hojtar han.
-"Hon är vår praktiserande AT-läkare och ska assistera mig för att få lite erfarenhet av dylika infektioner."
Jag har skämt ut mig många gånger, har tappat räkningen på alla sätt som jag har dragit mig själv i smutsen och satt mig i situationer som skulle få vem som helst att byta namn och skriva på långtidskontrakt i Främlingslegionen. Ingen intorkad fylleränndreta i jeans kunde toppa den skam jag nu fylldes av.
Jag vet inte hur många morgnar jag har vaknat liggande över min cykel nere i cykelförrådet samtidigt som grannarna har låst upp sina cyklar och tittat på mig med vrede och avsky i blicken. Jag har somnat med ansiktet i otaliga middagar hos både svärföräldrar och goda vänner till mitt ex. Det har varit...
Fylleceller
magpumpningar
polishämtningar
slagsmål
spyor
runk
svikna löften
eldsvådor
i halva mitt vuxna liv. Flickvänner, arbetskamrater och gamla barndomsvänner har stått i kö för att be mig dra åt helvete och säga upp bekantskapen med mig för resten av sina liv. Allt detta orsakat av mitt gamla förhållande till spriten. Så gott som alla hatade mig, jag var ökänd i hela hela min gamla hemstad och i de angränsande kommunerna.
De skamkänslor som allt detta hade gett mig var dock inget mot den atombomb av skam som nu briserade i ett litet rum på en läkarstation vid mitt lilla stadsdelstorg. Kvinnan som doktorn hade med sig var ingen mindre än den undersköna deltidsarbetande svarta ICA-kassörskan som ni kunde läsa om här i en tidigare text:
http://gammalhardrockare.blogspot.com/2008/03/ica-kassrskan.html

Fortsättning följer eventuellt...

3 kommentarer:

Kzmonova sa...

Som de visa gammla säger: Små sår, fattiga vänner och en böld i röven ska man inte förakta...

Popesize sa...

För helvete hårdrockar'n, du kan ju inte sluta sådär mitt i!

bränd sa...

Mitt ex hade en sån där rövböld. men det är många år sen. Jag minns att den stank helvete! Han fick karva bort den på vårdcentralen. Jobbigt att vara kille med en massa rumphår som ställer till en massa elende.
Ville bara lämna mina sympatier. :-)