tisdag 1 april 2008

En liten solskenshistoria om mobbare.

Jag är trött på allt jävla ursäktande när det gäller mobbare, jag är trött på att höra att mobbarna själva är offer, att de innerst inne mått jättedåligt osv. Det är rent skitsnack i de flesta fall! Jag har stött på flera under mitt liv och ingen av dem har mått vare sig dåligt, haft hemska uppväxtförhållanden eller något annat psykoanalytiskt flummarskitsnack.

Låt mig nu dra en lite solskenshistoria från min skoltid. Mobbare är översittare och översittare, de är psykopater, helt igenom onda. Inget annat. Allt annat är flummeri och önsketänkande från skäggiga psykologer i syfte att motivera sin egen anställning på landets alla barn- och ungdomspsyken.
När jag gick i skolan så hade vi en snubbe i klassen som vi kan kalla Christer. Christers största nöje, hans mission här i livet var att psyka, slå, misshandla och trakassera alla ungar som var mindre, svagare och blygare än honom. Aldrig någon i sin egen storlek. Aldrig någon som han visste kunde ge tillbaka och ge honom en besvärlig match. Så dum var han inte.

Christer kom inte från något dåligt hem. Hans familj ansågs vara tämmeligen välbärgade, bodde i de finare villakvarteren och hans far drev en egen firma med stor framgång. Hans mor jobbade som tandsköterska eller något vill jag minnas. Det var något med tänder och smärta i alla fall. Inga lik i garderoben, inget dolt missbruk, ingenting.
Christer hade en bror som var några år äldre och som var en mycket trevlig kille. Inga problem där. Christers syster var något år yngre och var en välartad flicka som skötte sig lika exemplarisk som Christers äldre bror. Men Christer var ond, inget annat. Helt igenom elak. En riktig jävul i människohamn. Jag hatade honom då och jag hatar honom fortfarande.

Ett av Christers favoritnöjen var att leta upp någon som var blygare, fulare och mindre än honom för att därefter tala om för honom att han inte var värd något, att han var ful, dum och ett jävla äckel som skulle få stryk.
-"Vänta bara din lille jävel! Jag ska ta dig på lunchrasten!"
Och det gjorde han och han såg alltid till så att det var fler som hjälpte honom. Sådana där översittare har även en viss ledarförmåga och de får alltid med sig ett annat gäng plågoandar men som inte är riktigt lika galna. Då passar det bra med en riktig psykopat som ledare och som kan ta på sig ansvaret för misshandeln och som fullständigt skiter i konsekvenserna.
När denna Christer hade bestämt sig för att ge ännu ett mobboffer rejält med stryk så räckte det inte heller med att hans gäng var med och hjälpte till, nej, han såg även till så att så många som möjligt på skolgården kunde bevittna misshandeln. Var de mest populära tjejerna i närheten så såg han till att stryka upp offret extra omsorgsfullt. Det handlade inte bara om fysisk smärta och rejäla skador, det skulle även kryddas med lite allmän förnedring. Då njöt han extra mycket. Offret skulle gråta och be om nåd när tjejerna kunde se på och fnissa upphetsat.

Denna skitstövel förstörde livet och framtiden för många barn, det vet jag idag. Det är mycket lätt att knäcka någon för livet under uppväxtåren. Det sitter i. Talar någon om för ett barn att han eller hon är dum i huvudet, ful, äcklig och hatad av alla under nio år, ja då kan det vara svårt att få sådant ur huvudet. Man går inte vidare till högre studier av rädsla, man blir en knäckt och kuvad människa som långt upp i vuxen ålder inte vågar ta kontakt med andra människor, söka utbildningar, jobb m.m. för man tror inte att man är värd detta.¨
Jag hade tur för jag var bara Christers tredjehandsval när han kände för att skaka av sig dagens letargi med lite uppfriskande misshandel.

En av mina klasskamrater som vi kan kalla för Micke hade inte samma tur. Han fick stryk nästan varje vecka under nio års tid. Han blev psykad, utskrattad och misshandlad. Vecka efter vecka, år efter år. Det var samtal med lärare och mot slutet t o m polisanmälningar mot denna Christer men vad hjälper sådant när det inte blir några straff? Ibland hade någon lärare föreläsningar inför klassen om mobbing och vilka skador detta verkligen orsakade hos offren. Det brukade ske efter att någon förälder hade anmält Christer för att ha misshandlat deras son, men vad hjälpte det? Christer, den förbannade sonen av en hamster, brukade då sitta och hånskratta och jag brukade hoppas att det inte skulle bli jag som han skulle avreagera sig på när lektionen var slut.

En annan kille kan vi kalla för Olle. Han var Christers andrahandsval när han kände för lite uppfriskande knytnävsmassage ute på skolgården. Denna Olle kom från ett hem där föräldrarna var maniskt religiösa. Olle var uppfostrad efter kristna värderingar, var mycket snäll och timid och såg det som en självklarhet att aldrig jävlas med någon och att alltid vända andra kinden till. För en sadistisk läckergom som Christer så var Olle naturligtvis en riktigt läckerbit som han inte kunde motstå. Det var helt enkelt smaskens för Christer att få banka skiten ur Olle så ofta han kom åt och det bästa av allt var att Olle aldrig ens gjorde någon ansats till att slå tillbaka. Däremot så skvallrade Olle ofta, först för lärarna och sedan för föräldrarna. Det tyckte Christer var jättebra för det motiverade ju Christers misshandel ännu mer inför hans fanclub. En jävla skvallerbytta och morsgris måste man ju slå ännu mer, ännu oftare och ännu hårdare. Så att han slutar upp med dumheterna att skvallra på sina klasskamrater.

Jag var som sagt tredjehandsvalet och jag skäms för att säga det men många raster så pustade jag ut av lättnad när jag såg att han valde Micke eller Olle istället för mig. Jag skäms för mig själv. Det hade varit hur lätt som helst för mig, Micke och Olle om vi hade slutit oss samman, varit vänner och försvarat varandra. Inte bara vi utan många andra som Christer spontant, utan att knappt tänka på det, brukade klå upp skulle ha blivit hjälpta av detta.
Men icke! Istället så var det tvärtom. Vi hatade varandra och vågade inte umgås. Allt för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Vi ville liksom inte förstärka vårt utanförskap genom att bli en större måltavla. Olle var glad så länge det var Micke som fick stryk istället för honom och jag var nöjd så länge det var Olle som fick stryk istället för mig.
Så fungerar skolvärlden. Så fungerar det för de svagaste. För mig så är skolan ett koncentrationsläger där vissa blir fångar, andra blir lägervakter och högst upp sitter lägerkommendanten och delar ut bestraffningar och det är inte rektorn. På min skola hette han Christer.

Jag önskar att jag kunde skriva att denna Christer fick sitt straff till slut, att det gick åt helvete för honom. Dessvärre är inte livet rättvist och allra minst skolan. Christer blev alltmer populär hos flickorna. Fortsatte till Gymnasiet, hade fast sällskap i flera år med en vacker flicka och idag så är han gift, har familj och jobbar på en industri där de tjänar rätt så hyggligt. Och ja, han är exakt samma skitstövel på sin arbetsplats som när han gick i skolan. Detta vet jag för en av mina bekanta jobbar på samma företag. Christer slår fortfarande nedåt, ger sig på de som är försynta, blyga och fredliga till sin natur. En av dem bytte jobb pga att han inte stod ut med de eviga gliringarna och trakasserierna dagarna i ända.
Naturligtvis så ägnar sig inte Christer åt misshandel längre, så dum är han inte. Han är ju vuxen gubevars! Nä, idag är mobbingen mer förfinad. Det handlar om att sprida elaka och falska rykten, skratt och fniss bakom ryggar, små sparkar på smalbenen i matkön och ständiga skämt på samma persons bekostnad. Hela tiden. Varje dag. Året ut.

Idag består Christers fanclub av lagbasar, skyddsombud och andra småpåvar så han riskerar inte något. De är av samma skrot och korn. Glöm inte att personer som Christer ofta är ledargestalter som jag tidigare skrev. De är högljudda och gapiga som barn, de tar kommandot och bor de kvar på samma födelseort som vuxna så sitter många gånger rollen som de skapade sig som barn ofta kvar hos omgivningen. Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan till att svin som Christer kan åtnjuta respekt även som vuxna.
Jag önskar att denna Christer får sitt straff någon gång, det gör jag verkligen men jag tror att det är att hoppas på för mycket.

Hur som helst så vill jag gärna ha hämnd. Så långsint och primitiv är jag. I alla fall när det gäller översittare. Under en period för tio-femton år sedan dök Christers namn, adress och fotografi upp i kontaktannonser i ett flertag bögtidningar under rubriken "Anala Begär" vill jag minnas. Jag hörde också talas om märkliga annonser i dagstidningar där han nästan skänkte bort dubbdäck till bilen, diskmaskiner m.m. pga hastig utlandsflytt - Ring efter kl 23 00 pga skiftarbete.
Han fick märkliga beställningar på dyra gipsbyster av Elvis och Beethoven, kukpumpar, rövdildos, trimsatser till moppen från Hobbex och dubbla weber-förgasare. Han fick även beställningar på tidningsprenumerationer, anmälning av flytt till Karesuando och brev till Radiotjänst i Kiruna där han under svåra samvetskval erkände att han inte hade betalat tv-licens under tio år och att han nu ville göra rätt för sig och betala in retroaktivt.
Jag hörde också något om att denna gifta familjefader under en period fick skumma vykort poststämplade i exotiska städer som t ex Tallinn, Helsingfors, Riga och Hamburg där någon som kallade sig för Anders, Thomas eller Göte skrev att de saknade honom och hans stora och järnhårda kuk men att de snart skulle ses igen på samma hotellrum som vanligt.
-"Jag sitter här med kuken i näven och tänker på dig. Puss och kram!"
Sådana skämtare det finns. Undrar vem det kunde vara?

4 kommentarer:

anna sa...

Mobbare? ja du borde ju veta vad du talar om efter dina oförskämda jävla inlägg på annawii's blogg. Sparka på unga tjejer som mår dåligt är en bra grej tycker du alltså? Intressant. Om du hade kunnat läsa lite bättre hade du förstått att ätstörningar där man antingen äter för mkt eller för lite, i grund och botten handlar om att man har dålig självkänsla- och det var det som hon skrev om - inte att hon bantar din dumjävel, men vad vet jag det kanske är något genetiskt fel på dig din inavlade bonntönt.

Gammal Hårdrockare sa...

Anna:

"i grund och botten handlar om att man har dålig självkänsla"

Japp, och det var det jag skrev om från början - Att man skulle strunta i vad andra tycker och tänker och vara stolt över den man är.
Det är inte jag som försvarar vikthysterin och anorektikeridealen. Det gjorde hon så bra själv. Personligen så anser jag att kvinnor - ja inte bara kvinnor förresten utan även män - borde lära sig att strunta i vad omgivningen tycker och istället lära sig att njuta av livet.

Livet är så mycket mer än BMI, kalorier, smink och de senaste modekläderna.

Anonym sa...

Hmmm - har du sett Den Enfaldige Mördaren?
Sällsynt bra film på mobbingtemat och Stellans bästa roll nånsin tycker jag."Det heter inte idoit, det heter idiot".
Och så Verdis maffiga musik till. Gåshud.//Magda

Lotta sa...

Haha, du gjorde min regniga morgon mycket roligare nu. Tack!