fredag 18 april 2008

Fantasier om hämnd.

En gång i tiden hjälpte fantasin mig igenom meningslösa lektioner och allmänt besvärliga situationer. Jag kröp in i mig själv och försvann. Lärarinnan kunde ställa så mycket frågor hon orkade till mig, jag svarade aldrig.
Jag hörde henne inte.
Klassrummet försvann, all meningslös kunskap, alla idioter, allting.
Det enda som fanns var min fantasivärld uppe i mitt privata universum. Där seglade jag omkring för mig själv, i mörkret, bland blixtrande kvasarer och glödande nebulosor.

Idag hjälper fantasin mig igenom dumma arbetsuppgifter och deprimerande arbetsmiljöer.
Jag dagdrömmer mig igenom mina arbetsdagar. Oftast handlar mina fantasier om trevliga saker som t ex lottovinster och trevliga resor, eller också kan jag fantisera ihop någon liten novell. Ibland kan mina dagdrömmar vara av pornografisk karaktär och då får jag stånd. Inte bra. Därför försöker jag undvika att blanda in frodiga och villiga kvinnor i mina fantasier, i alla fall under arbetstid. Inte så lyckat att ta emot och instruera nyanställda i ett sådant tillstånd.
-"Min nya arbetsledare verkar snäll men lite underlig, när han skulle visa hur skurmaskinen fungerar så hade han stånd hela tiden."

En gång så glömde jag bort att jag skulle hålla i ett informationsmöte för nya praktikanter från AF. Precis när jag med ett stön sänkte mig ner mellan låren på en yppig negress så knackade personalchefen mig på axeln och informerade mig om att det bara var fem minuter kvar till mötet.
-"Du har väl för faan inte glömt?"
Sade han.
Jo, det hade jag. Totalt.
-"Nej! Nej! Jag är på väg!"
Det mötet fick jag hålla i sittande, intill overheaden. Det gick bra men det var lite marigt när jag skulle hämta nya informationsblad borta vid hyllan. Som tur är var det hjul på stolen.

Ibland så kan jag fantisera om hämnd, att jag hämnas på gamla antagonister och översittare. Oftast från skoltiden.
Det är en dagröm som jag gillar!
Christer, klassens största sociopat och översittare är mitt favoritobjekt. Han får vad han tål i mina dagdrömmar.
Jag får ofta skärpa mig så att jag inte står och fånflinar för mig själv bland mina arbetskamrater.

I en av mina favoritfantasier så ringer jag hem till Christer en sen kväll. Naturligtvis med ett påhittat namn.
-"Tjenare! Det här är Lasse. Du har inte frugan hemma?"
Nu undrar naturligtvis Christer vem i helvete denna Lasse är.
-"Öh... Vem jag är? Vem är du förresten? Är du hennes brorsa eller vad?"
-"Nej, jag är hennes MAN!"
Svarar då Christer.
Det är nu som jag kastar på telefonluren. Mer behövs inte. Nu har jag sått ett frö. Jag ringer även några gånger mitt i natten och slänger på luren när Christer svarar. Men lite tur har jag nu saboterat förhållandet. Det är en fin början.

Nu kommer Christer nämligen att undra om det verkligen är en kvällskurs i hemslöjd som lilla frugan går på. Nu börjar svartsjukan att gro, förhören tar sin början.
Christer kommer att börja älta och frugan fattar ingenting. En kväll dricker han tio glas för mycket och cirkusen börjar. Allt släpper. All gammal skit kommer ut. Det som tidigare var misstankar har nu blivit sanning.
Christer är helt övertygad om att hon knullar livet ur sig med denna jävla Lasse så fort han lämnar hemmet. I fyllan och villan så bestämmer han sig för att en gång för alla lösa detta problem. Han släpar frugan i håret ned till hobbyrummet och beslutar sig för att slå horan ur henne. Just då känns det som en alldeles fantastiskt snillrik idé. Varför har han inte tänkt på det tidigare?
Jaja... Bättre sent än aldrig!
Efter att han smiskat upp henne rejält med en biljardkö så springer hon till polisen och anmäler honom för misshandel. Något senare går även skilsmässan igenom. Min gamla antagonist blir dömd för kvinnomisshandel. Han blir ensam och övergiven, blir av med den gemensamma villan, blir arbetslös, deprimerad, fattig och börjar supa.

Har jag tur så kommer jag att stöta på honom på stan någon gång bland de andra uteliggarna. Det är då jag sticker till honom en tjugolapp. Förnedrar honom, klappar honom på axeln och säger något som gör att han förstår att det är Jag som ligger bakom alltihop, att det var jag som ringde de där samtalen.

Men detta är som sagt bara fantasier. Jag är idag en vuxen man och förmodas vara mogen och förnuftig. Barnslig är jag men inte omogen. Jag sänker mig inte till samma nivå som Christer. Men jag skulle våga genomföra mina fantasier, det vet jag. Jag är inte längre rädd för Christer eller någon annan jävel heller för den delen för jag är vuxen och förväntas vara mogen och förnuftig.
Förväntas alltså... Så vem vet, kanske ger jag en dag efter för mina fantasier. Kanske lyfter jag äntligen telefonluren någon sen kväll och ringer upp Christer.

Men nej, det kommer jag aldrig att göra. Det hade varit detsamma som att Christer hade vunnit. Men det har han inte. Det blev jag som vann till sist. Det är Christer och inte jag som har fastnat i ett gammalt beteende. Det är Christer som kör på som han alltid har gjort. Det är Christer som bor kvar i den där jävla skitstan och som jobbar kvar på samma jobb som han alltid har gjort.
Jag vann!

1 kommentar:

Gute sa...

Du lyckas formulera precis vad jag tänker själv ibland.