onsdag 9 april 2008

Goda grannar.

När jag var yngre så flyttade jag runt en hel del, bodde i flera städer och många höghusområden men det som jag nu beskriver är nog ett av de värsta jag har haft den tvivelaktiga äran att hedra som hyresgäst, Akalla i Stockholm och Dalaberg i Uddevalla inräknat.

Under mitten av åttiotalet rådde svår bostadsbrist i Sverige. Man fick ta vad man fick helt enkelt, om man fick något överhuvudtaget.
Till Kristinehamn anlände jag en sommardag 1987.
Jag var helt ny i stan, faktum var att jag aldrig tidigare hade satt min fot i denna stad.

Jag hade fått jobb och var i behov av bostad snabbt. Blev anvisad en liten lägenhet som låg i ett område som hette Stenstaliden.
Till saken hör att området såg trevligt ut. Vackra höghus och lägenheterna var inte alls illa. Detta var under den tiden då det var bostadsbrist i så gott som hela Sverige så fick man bostad så hade man en jävla tur.
Jag var mycket nöjd över min nya bostad och gratulerade mig själv till att ha sådan tur.

Den åsikten reviderade jag tämmeligen snabbt.
Tydligen så hade den förra hyresgästen varit en knarkare. Det kom knarkare mitt i nätterna och bankade på fönstrena och ville köpa knark. När de upptäckte att det var en ny hyresgäst i form av mig och som inte sålde knark så blev en del av dem hotfulla, lovade att komma tillbaka och "fixa mig" och liknande. Polisanmälde gång på gång men orkade inte bo kvar i alla fall. Ytterst obehagligt.
Bodde där i tre månader. Flyttade istället högst upp i ett av höghusen och det blev bättre men många grannar var fortfarande underliga. Knarkare och fyllon högt och lågt.
Det var överhuvudtaget ett obehagligt område och på ett normalt hushåll så gick det minst två dårar. I var och varannan lägenhet så bodde det socialfall, missbrukare och försöktsutskriva knarkarpsykfall.
Jag hade en granne som kallades för Lapp-Arne och som åkte ut och in på div anstalter eller avgiftningscentraler. Stor och hotfull var han. Ett annat inflyttat fläskigt fyllo från Norrland kallades för Öl-Göran och gick alltid omkring och gapade och skrek ute på gården och skrämde vettet ur folk.

En gång knackade Lapp-Arne på min dörr, svårt stenad på div narkotiska preparat. Han ville ge mig en present eftersom jag fyllde år. Varför han hade fått för sig att jag fyllde år vet jag inte men jag tog emot presenten. När jag öppnade paketet så såg jag att det var ett stolsben (!) Efter någon timma knackade Lapp-Arne på igen. Denna gången frågade han om jag hade en stol som han kunde få låna för hans enda köksstol hade bara tre ben, det fjärde hade försvunnit på något märkligt sätt.
Sådär höll det på.
En annan gång ringde det på en stor fet jävel som jag aldrig hade sett förut. Tydligen någon nyinflyttade granne. Han var kraftigt omtöcknad av droger (eller mediciner) och undrade om jag var hans gamla vårdare från psyket.
-"Nä, det är jag inte."
Han tackade för sig och gick. En stund senare rasslade det till ute i min hall. Det var samma feta idiot som nu stod och öste en massa femtioöringar ned i mitt brevinkast. Någon som förstår logiken i det?

På nätterna stod det påtända knarkare nere i tvättstugan och tvättade sina kläder, ylade och skrek, slogs, gjorde upp affärer och eventuellt gjorde några tama försök att knulla sina flickvänner. Jag såg i alla fall en gång något som skulle likna ett försök till ett samlag på en mangel när jag gick förbi och kikade in genom ett fönster av ren nyfikenhet. Jag tvättade nästan alltid mina kläder för hand i mitt handfat.
Första året var illa men det andra året blev värre. Nu hade bostadsbolaget skrivit kontrakt med migrationsverket och flera höghus, bl a det som jag bodde i, förvandlades till rena flyktingförläggningarna. Man blandade alltså svenska socialfall, knarkare, fyllon och dårar med vietnamesiska båtflyktingar, araber, zigenare och kosovoalbaner. Hej vilt.
Jag fick aldrig vara ifred. Var det inte någon knarkare som ringde på min dörr och yrade något förvirrat om att han hade guldtackor gömda bakom mitt kylskåp så var det kosovoalbaner som undrade om inte jag skulle kunna hjälpa dem att skruva ihop deras hörnsoffa. Det var zigenare som ville att jag skulle köpa ryska porrfilmer av dem och socialfallsmorsor som hade fyllnat till på sitt barnbidrag och som ville ha hjälp med avhysningen av något fyllo som uppenbarligen var far till någon av deras snoriga och gapiga ungar.

Allt blev stulet. Min cykel försvann. En dag senare dök den upp igen, nu ommålad med pensel och nytt lås. Jag konfronterade omedelbart en liten ful jävla vietnames som hävdade att han hade köpt den av någon på torget och om inte jag slutade med mina beskyllningar så skulle han polisanmäla mig.
Om jag någon gång vågade mig ned i tvättstugan så var det omedelbart någon jävla arabkärring där nere och rev ur alltihopa och stoppade in sin tvätt. När jag talade om att det var min tvätttid och pekade på tvättlistan där mycket riktigt mitt namn stod så hämtade de hundraelva manliga släktingar och så startade det vanliga gapandet och skrikandet. Det var hot och rasistbeskyllningar. Flaxande armar, stampande i backen, höga hopp och hojtanden på någon rotvälska som jag förväntades förstå.
Zigenarna slogs med knarkarna och fyllona antastade socialfallsmorsorna i en evig rundgång. Dag och natt. Gap och skrik. Polisbilar, ambulanser och brandkår.
Avsugningar i soprum, haschrökande snorungar uppe på vindarna och folk som hade rena duellerna med sina stereoappareter nätterna igenom. Ute på gräsmattorna låg det gamla soffdynor, sönderbrutna fåtöljer och kasserade tv-apparater. På parkeringarna så var de flesta bilarna rena vraken och överallt så klängde det fula, snoriga och uppkäftiga ungar. Jag greps ofta av en våldsam lust över att få avliva kräken. Jag minns speciellt en liten jävla White Trashunge som jag ofta fantiserade om att få slå.
Mycket och ofta.
Han älskade att gå omkring och vandalisera och förstöra och var det någon som sade till honom så fick de en stor käft tillbaka. Hans mor såg dock förvånansvärt bra ut och var känd för att både suga märgen ur varenda jävla fyllo som bjöd och som knullade som vilket äkta proffs som helst. Lika ofta som jag fantiserade om att slå hennes son, lika ofta figurerade modern i mina grovt pornografiska fantasier.

Jag stod hur som helst ut i drygt två år i denna stad och bostadsområde och sedan flyttade jag vidare till en annan stad.
Hörde för ett tag sedan att de hade rivit området. Känns lite sorgligt. Det där området blev trots allt en del av min historia, träffade även några trevliga människor där. Några av dem blev vänner för livet som jag fortfarande har kontakt med.
De flyttade vidare de också.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag suttit här på din blogg i flera timmar och läst och läst. Du skriver fantastiskt underhållande. Att du var en sådan författare hade jag faktiskt ingen aning om!
Och du, jag vet faktiskt vem du är. Vi pratades t o m vid för ett par dagar sedan! ;)
Du skriver som sagt skickligt men du är en mycket trevligare och förnuftigare person i verkligheten än vad man kan tro av dina texter.
Vi syns!

Sussie P.

Mona sa...

Men ååååå, varför kan inte jag få bo i ett sådant område bara ett år, eller så. Tänk så mycket roligare jag skulle ha då motför nu. Den närmaste kontakten jag har med mina grannar är 1. När sura gubben i vår trappuppgång upplyser mig om att barnvagnen inte får stå vid porten 2. När granngubben i huset intill för tusende gången smyger på mig i källaren och berättar om hur det var under finska vinterkriget, när han kom till Sverige, hur mycket han saknar sin fru som han gifte sig med 1943, vad han åt till middag i går, att han tycker att jag är så söt och stark o.s.v. Ja, då skulle jag mycket hellre vilja bli påknackad av ett psyko som tror att jag är en älva och att jag har en skatt under mitt badkar. Fast, det är klart. Jag skulle hemskt gärna skippa gapiga skitungar och vandaliserande missfoster.

Anonym sa...

Vådan av att hyra sitt boende och vara utlämnad till en anonym värds nycker och infall har nog sällan beskrivits så bra.

JW

Gutegirl sa...

http://www.hanky.se/LindaRosing

Det här bara måste du läsa!!!

Gutegirl sa...

Jag har bott i Tensta i fyra år. Det gick rättbra faktiskt.

Anonym sa...

så det ser ut så nu på stenstaliden 2 ?