onsdag 16 april 2008

Morsans pannkakor.

När jag var barn så käkade alltid jag och morsan framför TV: n. Varför sitta vid ett köksbord och glo något annat snille rätt i ansiktet när man kan avnjuta käket och samtidigt få underhållning framför TV: n?
Mina favoriträtter var antingen pannkakor eller makaroner med stekt falukorv. Eftersom jag var bortskämd så var det oftast detta jag fick. Pannkakor gillade jag allra bäst. Vi satt där vid TV: n och pratade om dagen som hade varit. Hon frågade hur det hade varit i skolan och jag kokade alltid ihop någon lögnaktig historia om matematikprov som hade gått lysande och hur min lärarinna häpnade över min begåvning. Morsan förstod att jag ljög. Men jag förstod också att det förväntades av mig att jag skulle ljuga om sådana saker. Annars hade jag verkat konstig.
Liksom en vuxen man förväntas att tycka det är kul att jobba så förväntas en skolpojke åtminstone vilja göra bra ifrån sig i skolan.
Jag var helt ointresserad.
Min lärarinna häpnade i och för sig ofta över mig men av orsaker som fick morsan att ompröva sin drömmar om att få en son som skulle bli släktens första akademiker.

Men vi hade det mysigt tillsammans, jag och morsan. Jag var aldrig avundsjuk på mina jämnåriga som satt och käkade middag vid köksbordet tillsammans med båda föräldrarna och sina syskon.Likadant känner jag idag. Jag ryser vid blotta tanken på att sitta uppstramad vid ett obekvämt köksbord tillsammans med en hoper gnälliga och gapiga ungar som gnäller över maten och en trött partner som helst vill vara ifred efter sitt tråkiga jobb.

Det sägs att barn som växer upp utan någon far eller syskon är olyckliga barn. Det stämde inte in på mig. Jag hade världens bästa mor och fick alltid ha mina leksaker för mig själv.Nu visste jag ju i och för sig inte om något annat men jag hade lite att jämföra med och det klassiska familjelivet ute i villaområdet med den traditionella familjesammansättningen lockade faktiskt inte ett dugg.
Som barn och tonåring så hände det ju att man gick hem till någon polare vars familj hade så annorlunda vanor att man ibland nästan tyckte att det var obehagligt att gå dit och ringa på. Jag minns speciellt en kompis som vi kan kalla Tommy. I Tommys familj var det alltid ett jävla oväsen vilket jag upplevde som märkligt eftersom det nästan alltid rådde fin stämning hemma mellan mig och min mor. När de käkade middag gapade och skrek alla hela tiden.Tommy kunde utbrista:
-"Fy fan vilken jävla skitmat!"
Modern reste sig häftigt så att kastruller och tallrikar hoppade.
-"Håll käften unge!"
Tommy hade en syster som vi kan kalla Jessica. Hon hängde gärna på.
-"FAAAN! Jag tycker också det är äckligt morsan! Jävla grismat!"
-"Ja och du är ful ! Jävla hora!"
Kunde Tommy säga till sin egen syrra så att föräldrarna hörde. Jag tyckte att det var något alldeles oerhört att säga fula ord när föräldrar hörde.
Vid det här laget brukade den annars så tystlåtne fadern få nog.
-"Nu håller ni käften allihop annars jävlar! Jag har jobbat och är trött!"
-"Sug kuuuuuk gubbjävel!"
Skrek Tommy och Jessica i kör.
-"ÄT OCH HÅLL KÄFTEN!"
Sedan var det tyst i tre minuter tills började det om igen.

Sådär höll det på hela tiden. Till råga på allt så låg det porrtidningar öppet lite här och där, bl a på toaletten. Ohyggligt ostädat och skitigt var det också. Det kunde stå en gammal bortglömd gräddtårta uppe på hatthyllan, stora plankor på hallgolvet och uppochnedvända cyklar lite här och där. Antagligen så hade någon tröttnat mitt uppe i en reparation eller något. Oftast så söp kärringen till på helgerna och då brukade hon föra ett jävla liv och bråkade med sin man (som för övrigt inte nyttjade alkohol) och anklagade alla sina ungar och deras vänner för att sniffa lim och knarka.

Deras båda ungar Tommy och Jessica var stendumma.
Riktigt jävla korkade.
Dottern gick samma öde till mötes som alla unga tonårsdöttrar som ser bra ut men som är helt tomma i huvudet - hon blev allas flickvän. Populäraste tjejen i stan trots att hon inte kunde byta kanal på TV: n utan tydliga instruktioner. Men vilken ung tonårskille bryr sig om vad det är på TV: n om han är på väg att få sitt livs första sugjobb eller avrunkning?
Tommy hade svåra problem med att läsa och skriva långt upp i vuxen ålder och gick väl inte ur grundskolan förrän det var dags att få frisedel från lumpen. Jag såg honom faktiskt aldrig med en bok i näven under den tid vi umgicks. Hans litterära erfarenheter bestod mest av att bläddra i porrtidningar. Om han någon gång hade släppt kuken och istället ägnat samma tid åt sina läxböcker så hade han kanske klarat av grundskolan innan han fyllde arton år.

Modern var som sagt ett kapitel för sig. Hon var stor och fet, hade stort, svart och krulligt hår och bar enorma glasögon. Bågarna såg ut att vara urkarvade ur ett enda stort stycke svart bakelit. Jag tyckte att hon påminde om en bisonoxe.
Trots att jag bara var femton, sexton år vid den här tiden utan några som helst sexuella erfarenheter så förundrades jag över att gubben hennes faktiskt hade haft sex med henne, och kanske fortfarande hade! Hur lyckades han mobilisera ett stånd?
Vid denna tidpunkt så fantiserade jag mycket om sex, det brann i byxorna på mig. Jag hade ständigt stånd och jag var helt övertygad om att om jag bara fick chansen så hade jag kunnat knulla vem som helst hur många gånger som helst på raken. Ingen kvinna skulle kunna få kuken att slakna.
Trodde jag. Denna kvinna tog denna illusion ifrån mig. Här tog det tvärstopp.
När en stenkåt och oerfaren sextonåring stryker en kvinna från sin lista över tänkbara sexpartners, då har det gått långt. Alldeles för långt. Men idag så måste jag erkänna att hennes man var värd all beundran. Klarade han av fullborda ett samlag med denna kvinna, ja att ens komma på tanken till det, då är man jävlar i mig viril. Då måste man formligen koka över av testosteron.

På fredagseftermiddagarna brukade hon kliva in i huset, hojta att hon var hemma och i samma andetag be ungarna att hålla käften innan de hade hunnit säga något. Hon var trött och ville ha lugn och ro. Det betydde att hon skulle sätta sig vid köksbordet och börja hälla i sig av helgbrännvinet som hon hade köpt på vägen hem från jobbet.
Jag vill minnas att det alltid var två flaskor Renat. De brukade räcka ända tills söndagen. Hon satt och drack rent ur ett duralexglas och sedan kom fadern hem från skiftet nere vid varvet. Märkligt nog alltid på gott humör trots att han själv inte nyttjade alkohol. Han satt där vid sin sida av köksbordet, vid radion, och puffade på sin pipa och lyssnade på sin kärring som alltid blev mycket högljudd och grälsjuk när spriten började nypa. När hon blev riktigt full så bad hon alltid ungarna att fara och flyga åt helvete samt talade om för äkta mannen att hon ville skiljas, att han var en jävla idiot, att alla hatade henne och att ungarna knarkade.
-"Hela huset är fullt med knark!"
Gubben satt tyst och hummade. Var det sommar brukade han gå ut och sätta sig i trädgården och ibland kom kärringen efter och gastade och skrek om påstådda knarkgömmor i huset, om dottern som betedde sig som en hora och sonen som med största sannolikhet skulle dra på sig sendrag i kuken, så som han höll på.
Till slut somnade kärringen i hammocken eller i någon annan trädgårdsmöbel. Där kunde hon sitta och snarka hela natten. Sedan började det om så fort solen gick upp.

Till saken hör att detta var etablerade människor som jobbade och bodde i ett respektabelt villakvarter. Det märkliga är att jag tror faktiskt att det blev folk av deras två barn.
Det blev folk av mig med till slut. Idag är jag drygt fyrtio år, har stadigt jobb och har varit sambo ett par gånger. Men nu så bor jag i min lilla etta och käkar nästan alltid ensam.
Det känns bra.
Jag ligger där vid TV: n eller sitter vid datorn och lassar in käk, oftast makaroner. Pannkakor blir det aldrig några för det kan jag inte laga . Jag känner mig inte ensam. Jag sitter kväll efter kväll och skriver meningslösa ord vid datorn, kollar på tråkiga filmer och käkar makaroner, falukorv, fiskpinnar och pizza. Men aldrig pannkakor.

Jag saknar inte familjelivet, jag saknar inte sällskap vid mitt bord som man säger. Men det skulle sitta fint med lite pannkakor ibland. Morsans pannkakor.

1 kommentar:

LArs sa...

Kungligt!

Och träffande. Verkligen.