söndag 27 april 2008

Träkvinnan.

Våren 1983 fyllde jag arton år och jag kände mig som den mest misslyckade killen i världen. Jag blev myndig, räknades helt plötsligt som vuxen och hade ingen flickvän och vad som var än värre, jag hade inte ens haft sex!
Den kvällen gick jag på bio. Ensam. Jag minns titeln på filmen, ”Fruktan är mitt vapen” av Alistair McLean. Jag minns däremot inte något av själva filmen. Jag satt hela tiden och tyckte synd om mig själv.
Framför mig satt ett par i min ålder och höll varandra i hand.
Jag minns att jag undrade över hur det skulle kännas att hålla en flicka i handen. Hur det skulle kännas att på ett helt otvunget vis faktiskt sitta intill en flicka i min egen ålder. Nykter.
Antagligen alldeles fantastiskt. En hissnande känsla.
Året innan hade jag hånglat med en tjej, på fyllan naturligtvis. Det levde jag på länge. Hade jag fått gått på bio tillsammans med en tjej den där kvällen så hade jag levt på det precis lika länge. I månader efteråt så hade jag kunnat frammana känslan av hennes lilla hand i min hand.

Jag önskar att jag hade haft denna längtan kvar.
Jag försöker alltid att påminna mig själv om hur det en gång var, det är så lätt att man börjar ta saker och ting för givet.
Idag har jag flickvän. Jag har haft flera flickvänner.
De har velat ha sex och inte med vilken person som helst utan med mig!
Det är inte alla förunnat att bli uppskattad av en människa av motsatt kön.
Så när jag ibland kommer på mig själv med att vilja vara ifred, när jag önskar att min flickvän hade valt att gå hem till sin väninna istället för att sitta i soffan tillsammans med mig och ge mig vinkar om att hon vill krypa ned i sängen istället för att titta färdigt på filmen så gäller det att komma ihåg hur det en gång var.
Den artonåriga pojken som jag egentligen är skulle inte ha fattat ett dyft av filmen för han hade ju suttit tätt intill en flicka och hållit henne i handen! Hade Gudinnan även gett mig vinkar om att hon egentligen ville göra något annat, något som är trevligast att ägna sig åt i horisontalt läge, i en säng, ja då hade jag antagligen svimmat av känslostormen. Alternativt kräkts på hennes nya fina skor av nervositet.

Så det gäller att komma ihåg, det gäller att uppskatta det man har. Men jag uppskattar även det som jag har haft och jag gillar att minnas.
Jag gillar att skriva om gamla kärleksmöten, oftast på ett sentimentalt och rätt så oskyldigt vis. Gulligt är ordet jag kanske skulle ha använt mig utav om jag hade varit kvinna. Men nu är jag inte det, kvinna alltså, så därför låter jag bli.
Jag kommer att fortsätta med att skriva på detta vis, på det gull… Öh… På det sentimentala och oskyldiga viset.
Men jag har märkt att många bloggar översvämmas av dylika berättelser och beskrivningar om sockriga och söta kärleksmöten och det är ju inte så bra eftersom jag inte vill vara en bloggare i mängden. Så därför tänkte jag berätta lite om möten med kvinnor som kanske inte har varit så gull… Oskyldiga som man kanske hade önskat. En del kvinnor har varit lättfotade (vilket jag naturligtvis uppskattade på den tiden) och någon var helt enkelt bara tokig. Inte tokig på det viset att hon pissade på golvet eller så men något fel var det.

Hon jobbade som köksbiträde i centralköket på lasarettet och jag var anställd som köksvaktmästare vilket i stort sett bestod i att vakta de stora diskmaskinerna ute i diskhallarna. Ett tämmeligen slappt jobb. Jag satt mest och glodde rakt fram, snackade skit med de andra vaktmästarna och ibland så fick jag byta något spolrör, rensa en pumpsil eller kanske byta ut någon läckande packning.
Men för det mesta så satt jag och rökte, dagdrömde och pratade skit med de andra.
Ett av de bästa jobben jag har haft.
Jag lade märke till henne redan första dagen. Hon såg rätt så bra ut men det var något som inte stämde, något var som sagt fel. Men inte så det störde. Hon var lätt att få kontakt med och ryktesvägen så hade jag hört att hon var glad i sprit.
På den tiden så gillade jag kvinnor som var glada i sprit, berusade kvinnor var ofta lättfotade vilket i sin tur kunde betyda hårdporr för min del.
Inom en månad så hade bjudit ut henne och efter några drinkar på en bar nere i stan så var vi på väg hem till henne.

Det tog inte lång stund förrän vi hamnade i säng och det blev en natt som jag aldrig ska glömma.
Den natten höll jag på att få kuken knäckt.
Hon kastade sig över mig i sängen och skulle rida men det gick inte att komma in. Det var jävlar i mig tvärstopp. Något jag aldrig har varit med om tidigare. Det var inte torrt eller något, det bara var stopp. Det kändes som att cykla rakt in i en tegelmur.
Det var som om hon var tillverkad av trä helt igenom.
Men hon ger sig inte. Hon tar sats och hänger sig över kuken samtidigt som hon… Ja hon skrek och svor faktiskt.
Vad i helvete var det för fel på människan?
Jag pustade och fnös av smärta men hon trodde nog att det berodde på något annat. Till slut så var den i alla fall halvvägs inne och hon började hoppa upp och ned.
Smärtan var obeskrivlig. Det var ett under att kuken överhuvudtaget stod. Det kändes som om jag hade fastnat med kuken mellan två tunga träblock. Den gled inte ut och in, jag rycktes med i hennes rörelser. Upp och ned.
Hon hade kunnat bocka plåt med den muffen.
Hur som helst så fick jag till slut säga till att det fick räcka, alternativt så hade jag tuppat av. Att fejka något i det läget var inte att tänka på, jag var bara inställd på att överleva.

På morgonen var kuken alldeles glödhet, öm och svullen och jag hade fan i mig ont i flera veckor efteråt men det var inte det värsta. På allt helvete så fick jag inte tillbaka skinnet, det vrängde sig på något jävla vis, kuken blev liksom stasad och jag gick som en cowboy hemåt i den tidiga morgonen.
Jag vart tvungen att doppa kuken i varmt vatten när jag kom hem och på det sättet så fick jag tillbaka förhuden över kuken. Den kvinnan passade jag mig jävligt nog för i fortsättningen.

2 kommentarer:

Gutegirl sa...

Jag är hos min bror och han har internet :-)

Enzymer sa...

HAHAHAHAHA tack för dagens asgarv :))