torsdag 17 april 2008

Tvångstankar på jobbet.

Mitt företag tar varje år emot ett antal praktikanter från AF. Meningen är att om vi trivs med dem och de trivs med oss så ska de bli anställda av mitt företag. Hittills har det gått bra, det har överlag varit arbetsamma och trevliga människor. Det är klart, det finns en del av dem som är en smula udda, det måste erkännas.

En karl som vi kan kalla Bengt är t ex något rent otroligt ängslig och osäker och tror inte att han klarar av någonting. Han har ett extremt dåligt självförtroende mixat med underliga tvångstankar. Han målar alltid upp värsta scenariot, att helt osannolika olyckor ska hända just honom.
Mitt jobb är bl a att vara handledare över dessa människor och stärka deras självförtroende. Ett trevligt jobb och det känns att jag gör nytta. Jag gillar dem och de gillar mig. Jag är ansedd som en mycket juste och snäll arbetsledare.
Hur som helst, Bengt som jag beskrev i början av stycket är en mycket intelligent man, jag behöver inte förklara något för honom mer än en gång och sedan kastar han sig över arbetet med gott resultat. Men han har som sagt otroligt dåligt självförtroende och inbillar sig att det ena mer underligt än det andra ska drabba honom.

För ett tag sedan gav jag honom ansvaret över ett objekt. Han skulle låsa upp för de andra och fördela dagens arbete. Jag bedömde att han var mogen för detta. Bra för hans självförtroende att få lite ansvar.
-"Det går aldrig! Det kommer att gå åt helvete direkt!"
Var det första han sade. Varför skulle det göra det? Frågade jag. Det handlar ju bara om att du ska låsa upp huvudporten och tala om för de nya killarna vad de ska göra, vad skulle kunna hända?
-"Tänk om jag super mig full!"
Nästan skrek Bengt. Till saken hör att Bengt har inga som helst problem med spriten och har en mycket ansvarsfull inställning till både arbete och privatliv. Jag har svårt att tänka mig att han helt plötsligt skulle hälla i sig en massa brännvin tidigt på morgonen innan han går till jobbet. Varför skulle han göra det förresten?
Jag talade om för honom att sannolikheten för att han skulle supa sig full var ungefär lika stor som att han skulle vakna upp med en asfaltskokare i sitt vardagsrum efter en blöt helg - blöta helger som för övrigt inte existerar i Bengts liv.
-"Ingenting kommer att hända! Jag vet att du fixar detta. Jag skulle aldrig ge dig ansvaret om jag inte litade på dig."
Nu började Bengt förlora sig i skräckvisioner om att han bröt båda benen på väg till jobbet, ett argument som jag elegant smulade sönder genom att erbjuda honom skjuts.
-"Tänk om Du super dig full! Då kanske jag också blir häktad, åtalad och dömd för medhjälp till grov rattfylla. Jag vill inte få sparken!"
Jag frågade honom varför jag skulle få för mig att supa mig full
-"Jag har väl för helvete såpass självkontroll och förnuft så att jag kan välja att inte supa mig full när jag ska till jobbet av alla omöjliga tidpunkter!"
Jag kände att jag höll på att tappa humöret. Alltid hamnar jag i en massa underliga diskussioner.

Hur som helst, Bengt klarade uppgiften galant och sedan verkade hans underliga oro och ängslan för helt absurda situationer och händelser vara borta för ett tag i alla fall. Men så följde han med mig ut på stan en dag, under lunchen. Jag skulle in på Claes Ohlsson och köpa några verktyg åt en kunds räkning.
-"För helvete Bengt, ta inte fram kuken nu när vi kommer in i affären."
Sade jag på skämt. Jag tänkte mig inte för. Bengt blev helt vit i ansiktet.
-"Faan, det tänkte jag inte på! Tänk om jag tar fram kuken!"
Bengt tvärnitade och vägrade att följa med in i affären. Han fick vänta utanför medan jag handlade. När jag kom ut från affären så var Bengt i upplösningstillstånd.
-"Vad är det nu då?"
Frågade jag.
Under tiden som jag hade varit och handlat så hade en ung och vacker kvinna hamnat i Bengts blickfång. Bengt hade noterat att hon inte bara var något rent osannolikt vacker utan hade även enorma pattar. Bengt berättade att han gillade stora pattar, Bengt hade fått stånd.
-"Tänk om jag hade gått fram till henne och tagit henne på brösten! Då hade det blivit ett jävla liv!"
Jag försökte lugna honom, jag talade om för honom att han faktiskt hade behärskat sig och inte gett efter för sina begär.
-"Där ser du. Det är ingen fara. Kom nu så går vi!"
Sade jag och lade handen på hans axel på ett kamratligt vis.
-"Nä, jag kan inte! Jag har fortfarande stånd! Tänk om vi möter någon vacker kvinna och jag försöker att knulla henne!"
Det gick inte att rubba honom ur fläcken. Det tog femton minuter innan ståndet släppte. Dyrbara minuter för mig.

Detta är en fullkomligt normal kille för övrigt, intelligent, rolig, social och arbetssam. Men så har vi då denna märkliga ängslan över att det ska hända honom helt osannolika prylar, eller att han själv ska ställa till med något och ge efter för helt absurda nycker och infall. Finns det något namn på detta märkliga tillstånd? Det är ju någon form av psykisk instabilitet, det förstår jag. Men vad kallas det?
Ibland kan man ju faktiskt själv tänka på det där sättet, "tänk om jag drar ned brallorna och sätter mig och skiter!" när man är inne i någon affär eller går över ett torg fullt med människor. Men det är ju bara en tanke som jag tror att alla får ibland, inget man tar på allvar. Såpass kontroll har man ju faktiskt över sina handlingar.
Eller...?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland får jag också sånna tankar och tänker "Fan i helvete tänk om jag sparkar ung jäveln i huvudet" Varför vet jag inte men så är det bara ibland!

Johan Möller sa...

Intressant historia detta, har själv en gammal barndomskamrat som är totalt oförmögen att se några som helst konsekvenser av sitt eget handlande. Bengt verkar å andra sidan se konsekvenser av ett handlande han aldrig gör, möjligen har de skadat samma hjärnlob fast på olika sätt.

matildasfikarum sa...

Det kallas för tvångstankar. Hos vissa människor kan dessa tankar bli så ångestfyllda att det enda som får ångesten att släppa är att faktiskt utföra handlingen. Jag tror inte det har med skadad hjärna att göra, det är mer en känslomässig störning. I samma grupp som panikångest t.ex. och som oftast grundar sig i något helt annat.