onsdag 7 maj 2008

Midsommar under åttiotalet.

Som ung så hade jag många intressen, förutom att jag skrev hellre än bra så tecknade jag även en hel del och under en period så drog även filmbranschen.
Inte så att jag var intresserad av att skapa stor konst med hjälp av rörliga bilder. Nej, det fascinerade mig att man kunde dokumentera och bevara en tid som man senare i livet skulle kunna ta fram, titta på och minnas.
Det var under åttiotalet när videon hade slagit igenom på allvar och alla skulle filma och bevara stora händelser i sina liv till de efterkommande. På konfirmationer, bröllop, dop och nyårsfester så stod alltid släktens tekniktönt och filmade i något hörn.
Dylika tillställningar sket jag fullständigt i. Jag hade istället bestämt mig för att förena nytta med nöje. Midsommar stod för dörren och som vanligt så skulle hela gänget, dvs jag och Janne dra iväg ut till Smögen och marinera våra hjärnceller i alkohol under flera dagar. Jag hade tillbringat många midsomrar på detta sätt, på samma camping, med samma sällskap och identiskt likadana blackouter.

Anlände alltid dagen före midsommar och tre dagar senare vaknade jag upp med endast fragmentariska minnen. Ofta med trasiga glasögon, blåmärken, sönderskrubbade knän och tussar med hår som saknades på min skalle. Fick undantagslöst tillbringa halva dagen med att vandra omkring i samhället och leta efter min bil som jag hittade på de mest underliga ställen. Den kunde ligga nerkörd i klippskrevor, mitt ute på någon fotbollsplan eller korrekt parkerad på en uppfart till ett vilt främmande boningshus. En gång så hittade jag den ute på en havreåker med två sovande tjejer i sextonårsåldern i baksätet.

Denna midsommar hade jag dock bestämt mig för att minnas, inte genom att hålla mig nykter utan med den nya teknikens hjälp. Jag skulle helt enkelt filma hela helgen genom att spänna fast kameran på min ena axel och sedan låta den gå samtidigt som jag kastade mig in i midsommarfirandet. Det skulle kunna bli lite dokumentär känsla, "ungdomens vilda sprit- och sexfester under midsommarsolens sken". Ni ska veta att under åttiotalet söps det något ohyggligt under denna helg, det var årets höjdpunkt för många ungdomar och tidningarna var fulla av reportage dagarna efter och campingar på västkusten, Ö-land och Dalarna skildrades som rena krigsskådeplatserna.

Vi anlände till campingen, slog upp tältet och innan jag öppnade första flaskan så tejpade och band jag fast videokameran på min ena axel i en liten metallställning som egentligen var till för att fixera nacken på sådana som hade råkat ut för allvarliga ryggskador och liknande. Den satt stadigt, det här skulle kunna gå riktigt bra. Öppnade första vodkaflaskan, höll för näsan och svepte genast sex-sju centiliter.

En vecka efter framkallning så satt jag och några arbetskamrater bänkade i min lilla nedsläckta etta framför TV-skärmen. Nu skulle vi få se resultatet, vad hade jag varit med om? Vart hade jag varit? Vilka hade fastnat på filmen?
Spännande värre!
Filmen började lite ryckigt, man kunde se hur färden gick framåt, från tält till tält och från grillplats till grillplats. Människor jag mötte glodde underligt. Ibland dök min hand upp mitt i bilden med en flaska i näven som jag förde mot munnen, kameralinsen och världen kantrade bakåt, i några sekunder såg man bara himmelen och sedan var vinkeln normal igen. Allt eftersom minuterna gick så upprepades denna procedur med allt tätare intervaller - Blå himmel och sedan tillbaka till campingen med människor som skingrades längs min väg framåt. En timma gick i samma tema, kameravinkeln blev allt skevare. Ibland flög marken upp och hela TV-skärmen fylldes av närbilder på grus, asfalt och gräs.
-"Det var inget vidare det här."
Sade en kille som hette Göran.
-"Det händer ju inget!"
Det hade han rätt i. Jag gick mest omkring och söp och försökte få kontakt med människor som bara verkade bli besvärade av att jag dök upp mitt i deras midsommarfirande. De ville inte veta av mig. Inget nytt under solen alltså.
-"Det börjar nog hända lite grejer snart."
Sade jag.
-"Jag var ju full med gräsfläckar när jag vaknade, kanske fick jag mig ett nyp på någon äng".
Det hade jag inte fått.
Efter några minuter så hörde man enbart mina snarkningar. Det enda som syntes var högt ogräs och lupiner i ett grodperspektiv. Under en halvtimma så ändrade sig inte vinkel eller motiv en millimeter. Sedan en ljus midsommarnattshimmel i en lång stund. I bakgrunden hörde man stoj och skratt från människor som satt tillsammans och drack och umgicks. Efter en timma var filmen slut och TV-skärmen blev svart.
-"Ja, du får nog arbeta lite på det där."
Sade en utav mina arbetskamrater lite besvärat och sedan gick de.

Något år senare så fick jag mig faktiskt ett nyp utomhus, dock inte på någon äng utan vid ett grustag.
Det kan inte ha varit någon vacker syn och jag är glad över att det aldrig blev filmat.
Kanske skriver jag om det någon gång...

4 kommentarer:

Henrik sa...

Snälla, snälla, snälla! You-tuba och visa oss om du har kvar bandet.

Gutegirl sa...

Det där vill man ju fan se!!

Johnny sa...

Dina kåserier är suveräna! Har tidigare kollat in din blogg på metrobloggen.. Tycker du borde börja blogga där igen. För det första kan bloggar där dra många läsare, troligen fler än du har på blogger. För det andra får man faktiskt betalt om man kommer upp i över 5000 besökare per månad. Att du sen hade problem att klistra in texter.. Ja, det hade jag också men det går att fixa.

Arasall sa...

Vad hade du för videokamera där det krävdes framkallning?

Men kul är det, och nog var midsomrarna *exakt* sådär på 80-talet allt. Vilka vibbar ... Man lyckades alltid hamna på alldeles fel plats och hade ett jävla besvär med att ta sig hem igen, var nu hem var under helgen, vilket inte heller alla gånger var så lätt att hålla ordning på!