fredag 16 maj 2008

Prestationsex - Det fina har försvunnit...

Ok, nu har jag varit allmänt vulgär och grov i flera texter. Dags att jag är lite seriös så att ni inte får fel bild av mig.

Idag tycks allt gå ut på att prestera, sex har blivit grovt och rått och många har glömt bort vad sex egentligen går ut på, eller rättare sagt: Sex går egentligen inte ut på något. Sex är enligt mig något som man ska vara glad och tacksam över att man kan få, det är inte alla förunnat.
Sex är att bli utvald av någon som man själv vill bli utvald utav.
Sex är något som man har med någon som man känner gemenskap med, någon som man gillar och där känslan är besvarad.
Sex är i första hand något fint som man delar med en annan människa som man också upplever som extra fin i en fin stund.
Sex är inte att prestera. Sex är inte perfekta kroppar i gynekologställningar, silikon, rövdildos och krav på femtioelva orgasmer. Sex är i första hand känslan av att bli inbjuden till något fantastiskt av en människa som känner sig trygg med just dig, en stund av gemenskap under den korta tid som vi har fått här på jorden.

Denna känsla tror jag många går miste om idag när sex verkar handla om tillfälliga kärleksförbindelser över en natt med människor man inte känner. Sex är inte längre något fantastiskt för många, det har blivit något slenterianmässigt och veckotidningarna underblåser detta genom reportage om analsex, hur man bäst skyddar sig mot div könsjukdomar (att alla knullar med alla tar man för givet), alla ska ta för sig, sex är detsamma som kåt och det ska alla vara på alla. Förutsatt att de sköter sin bikinilinje, rakar sin pung och har exakt BMI. De som inte är det blir utanför.
Dildopartyn är större än Tupperware. Handbojor och piskor och annat som symboliserar något som jag själv tar ytterst avstånd ifrån har blivit mode.

När jag var sjutton år så höll jag för första gången en flicka i handen, jag t o m fick en puss (på kinden men ändå!) och detta levde jag på mycket länge. Jag minns vad hon hette, jag minns platsen där undret skedde och jag kommer t o m ihåg veckodagen. Sådant är inte värt något idag. Det fina, det ömtåliga, det som var spännande är helt borta.

Men det var värt något för mig.

Jag minns när jag var i början av tjugoårsåldern och gick hem från någon kvinna i den tidiga morgonsolen. Det hände inte många gånger men det hände och känslan av lycka jag kände, känslan av tacksamhet, av att få ha varit med om något fantastiskt är något som jag aldrig glömmer.
Idag så kan jag smyga ut i den tidiga sommarmorgonen när solen går upp, jag kan ta en lång promenad eller också tar jag bilen och stampar gasen i botten ute på en helt bilfri motorväg med min tids rockmusik dånande i högtalarna. Just då så kan jag förnimma samma känsla av lycka, av att ha fått vara med om något som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Dessa minnen kan ingen ta ifrån mig och jag känner tacksamhet, inte bara mot de kvinnor som jag har dessa fina minnen att tacka för, utan även för att jag är den jag är och att jag tack vare detta en gång i tiden blev utvald.
När jag promenerar fram mellan höghusen i den tidiga soluppgången så kan jag känna lukten från deras sängkläder, jag kan känna pirrningarna i kroppen när jag för första gången kröp ned i en kvinnas säng som av någon anledning alltid kändes mjukare än min egen.

Detta är minnen och känslor som många idag kommer att gå miste om. Jag vet inte vad de kommer att minnas eller om de ens kommer att uppskatta det men jag vet en sak och det är att jag skulle inte vilja byta bort dessa minnen och upplevelser, de är en del av mig och det är jag tacksam över. Det är stor synd och skam att jag aldrig vågade tala om vad jag kände för dessa kvinnor då, men träffade jag dem idag så skulle jag i alla fall våga mig på ett försök.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Först är du ett totalt rövhål, sen skriver du nåt som faktiskt är bra som det här, och så kan man inte gå runt och hata dig längre. Det blir ju krångligt.

Gutegirl sa...

Jag tror att många upplever det du beskriver fast man talar inte om det. Den upplevesen du beskriver innebär att man faktsikt känner något, en närhet, ömhet, kärlek, kalla det vad du vill, men man måste känna något. Känslor är lågprioriterat utåt i dag, men visst finns de i oss.

maluca sa...

I väntan på någon som delar den känslan, får man väl leka med dildos och sig själv... Det ena behöver kanske inte utesluta det andra. Kör hårt, lev mjukt! // maluca

Sister D sa...

Ja men det där var ju riktigt fint skrivet! *torkar lilla sentimentaltåren ur ögonvrån*

Anette sa...

Väldigt bra skrivet ! Håller med dig helt och hållet !

hontass sa...

jaha... nu smälte jag... inte ofta man läser något så bra skrivet om sex av en man. nu är jag imponerad. sex är så mycket, mycket mer än att det ska vara perfekt. kan inte annat än att hålla med dig.