måndag 26 maj 2008

Rökningens positiva och hälsobringande effekter.

Nu kommer jag nog att skriva något av det mest politiskt inkorrekta jag någonsin har givit uttryck för: Det är gott att röka och jag kommer aldrig att sluta röka.
Det slog mig faktiskt idag när en polare på sitt snusförnuftiga vis frågade mig för femtioelfte gången när jag skulle sluta röka.
Jag vill inte sluta röka!
Jag trivs med att röka!
Det är gott att röka!
Jag är en produkt av en tid när rökning var något som nästintill var lika naturligt som att andas. Alla rökte. Morsan rökte. Morfar rökte. Min lågstadielärarinna rökte och t o m läkare rökte.
Inte nog med det, det var tillåtet att röka så gott som överallt. Jag minns t ex att morsan ofta rökte på stadsbussen. Rökarna blev i och för sig förvisade till sätena längst bak, men ändå. Eftersom så gott som alla rökte så klämde alla ihop sig längst bak. Längst fram var det nästan helt tomt, med undantag av någon missionspastor och söndagsskolelärarinna kanske.

På biograferna fick man röka uppe på "logen" som det hette. Kostade en krona extra i inträde att sitta där, längst bak, en våning upp.
Man såg oftast filmen sämre därifrån, men man fick röka!
Logen var alltid fullsatt under matinén. Det var alltid de lite äldre och hårda killarna som satt där uppe, de som rökte.
Vi andra satt på de vanliga platserna och hoppades att vi inte skulle dra uppmärksamheten till oss från de hårda killarna uppe på logen.
Dessvärre så fanns det en del av dem som även valde att sätta sig bland oss yngre killar och hade man en riktig jävla otur så kunde man få en av dem alldeles intill sig. Då blev hela filmen förstörd. Det gick inte att koncentrera sig på Bud Spencers och Terrence Hills vilda äventyr när det satt en halvt sinnesjuk dåre vid sätet intill. En dåre som hela tiden ägnade sig åt att banka de som satt vid sidan om honom i huvudet hela tiden. Man gick liksom miste om själva filmupplevelsen.
-”Skrik: Benny har stora öron men liten kuk!”
Väste en stor luns i örat på mig samtidigt som han drämde sin knytnäve rätt i mitt lår.
-”Annars får du stryk!”
Nu låg jag illa till. Killen som satt intill mig var en riktig översittare men denna Benny som han ville att jag skulle förolämpa a det grundligaste var flera grader värre. Han hade under sina vistelser på div ungdomsvårdsskolor avancerat från vanlig översittare till fullblodssociopat. Benny var galen. Livsfarlig.
Om det gick att gradera ondska och galenskap i grader så kanske lunsen som satt intill mig var att jämföra med en vanlig feberhet förkylning.
Benny var däremot på väg att nå kokpunkten.
Tio år senare kokade han över fullständigt och fick tio år för mord men nu var det sjuttiotal. Benny var tretton år och jag var jag tolv.
Nu stod jag inför två val: Antingen få stryk direkt av lunsen intill mig eller göra som han sade och bli halvt ihjälslagen av Benny efter att filmen var slut. Valde jag det sista alternativet skulle jag faktiskt ha en viss chans att smita undan, om jag tog mig snabbt ut från biografen när filmen var slut och sprang av bara helvete hem. Jag gjorde som lunsen sade, jag skrek rakt ut:
-”BENNY HAR STORA ÖRON MEN LITEN KUK!”
De andra ungarna fnissade. Alla viste vem Benny var. Han var ökänd.
-”Ok, din lille jävel! Jag tar dig sedan, efter filmen!”
Benny hade sett mig. Jag fattade ingenting av handlingen under resten av filmen. Jag förberedde min flykt.

Ja, jag klarade mig. Jag sprang som jag aldrig hade sprungit förr efter att filmen ”Supersnutarna” med Bud Spencer och Terrence Hill hade tagit slut. Jävlar vad jag sprang.
Benny var galen och jag tror faktiskt att hade han fått tag i mig den där eftermiddagen så hade jag inte suttit här idag och skrivit.
Benny var en av dem som rökte så därför var rökning ingenting som gav mig positiva vibrationer direkt. Jag tänkte aldrig börja röka.
Översittare rökte. Psykopater rökte. De knappt läskunniga dårarna som kom från familjer som inte hade råd att köpa mjölk till barnen tack vare att spriten var så dyr rökte.
Sådant folk ville jag inte identifiera mig med.

Kanske var det därför jag började röka så sent i livet. Vid sjutton års ålder. Som vanligt så var det min sexualdrift som lockade in mig på fördärvets väg. Strax efter kom spriten in i mitt liv och jag började dricka av samma anledning som jag började röka – Jag var blyg, osäker och omogen men jag ville ändå inte ge upp hoppet om kvinnor. Kunde tobaken var en väg till kvinnorna så tänkte jag testa det! Jag tyckte även att det var spännande och gillade smaken. Det var en härlig känsla att tända en John Silver och dra ned den tjocka och välsmakande röken i lungorna.
Men den absolut största anledningen var att jag ville verka vuxen och cool inför en tjej som jag på den tiden var intresserad av.
Hon var naturligtvis inte intresserad av mig men jag har alltid varit en drömmare. I mina fantasier så var hon helt galen i mig.

Första gången jag skulle röka var väl planerat. Jag skulle stå lite sådär coolt lutad mot en lyktstolpe sent en sommarnatt när hon (Gudinnan) skulle stiga av nattbussen efter en kväll vid Folkets Park ute vid Hunnebostrand. Planen var att Gudinnan skulle se mig, upptäcka vilken sjutusan till hårding jag var och inleda ett samtal. Idag så vet jag att inga kvinnor någonsin i historien stannat upp och etablerat kontakt med en kille bara för att han står under en stolpe och röker. Men så tänker man inte när man är sjutton år och är i början av en tid som man senare kommer att minnas resten av sitt liv.
Bussen anlände, Gudinnan steg av och jag tände en cigg. Jag började dra djupa halsbloss samtidigt som hon började gå emot mig. Jag greps nästan omedelbart av ett häftigt illamående. Det började snurra rejält i huvudet och precis när hon gick förbi mig så damp jag rätt i backen och låg och kippade efter luft. Jag var en kort stund helt övertygad om att jag skulle dö. Hon skyndade snabbt förbi mig och det bortdöende klappret från hennes höga klackar kan sammanfatta alla mina försök till lite sexuell kontakt under min tidiga tonårstid. Jag kan fortfarande höra ekot av hennes klackar mot asfalten, detta eko som idag känns lika avlägset som min ungdom men som jag hoppas aldrig dör ut.
Det var en hemsk tid. Det var en ljuvlig tid.

Jag fortsatte dock att röka trots att jag blev sjuk i början. Jag gav mig helt enkelt inte. Jag skulle vara en hårding bland de andra hårdingarna och till slut så satt den där, ciggen i mungipan lite sådär nonchalant coolt och jag drog med välbehag djupa halsbloss.

Jag borde väl egentligen skriva att jag ångrar mig idag och visst, det är oerhört idiotiskt att röka. Men jag tycker det är gott. Det är min lilla last. Jag njuter utav det. Något annat försvar har jag inte.
Jag slutade röka för några år sedan. Höll upp i nästan tre år. Det gick bra, var inte så svårt som alla sade. Dessvärre var det så mycket annat jag fick sluta med, sådant som hörde ihop med ciggen.
Kaffe var inte att tänka på.
På jobbet sket jag i att ta rast för jag fick ju ändå inte röka. Ingenting var roligt och det blev inte bättre ju längre tiden gick.
Jag kunde inte sätta mig vid datorn och skriva för då blev jag omedelbart röksugen.
Det sägs att lukt- och smaksinnet ska bli så mycket bättre när man slutar att röka, jag märkte ingen skillnad. Allt smakade lika gott som vanligt, skillnaden var att nu fick jag inte unna mig njutningen att ta en cigg efter maten.
Man skulle kunna säga att allt som skänkte glädje i mitt liv fick jag sluta med. Jag fick sluta med den goda koppen med starkt morgonkaffe. Det var inget kul längre att umgås med mina polare på jobbet och min hobby kunde jag inte längre ägna mig åt.
Inte kändes det som om jag gjorde någon vinst heller eftersom mitt smak- och luktsinne fungerade på exakt samma vis som tidigare. Och på tal om smak, matlusten minskade eftersom jag visste att efter maten skulle jag bli våldsamt röksugen.

Så efter nästan tre år så tittade jag mig själv i spegeln och frågade mig varför jag förvägrade mig något som bevisligen hade gett mig en bättre livskvalitet.
Varför?
Sedan var det inte svårt att springa ned till kiosken och köpa mig en ask cigg.
De smakade himmelskt.
Jag kanske ångrar att jag började röka första gången men mitt senaste beslut att börja röka är faktiskt något som jag inte ångrar.
Faktiskt inte. Det är gott att röka! För mig så har tobaken hittills bara haft positiva och hälsobringande effekter och jag får hoppas att det får fortsätta på det viset.

10 kommentarer:

Kzmonova sa...

Hmm.. "En dåres försvartal" hade varit en passande överskrift på dagens text.
Rökning är endast av ondo, gott men av ondo. Kol och cancer, hjärtinfakt och kärlkramp. Själv slutade jag för 3 månader sedan efter 30 års rökning. Det som får mig vilja sluta är att jag vill bli äldre än 62 år.

Enzymer sa...

yes.. rökning e dåligt, men what isn't? alkohol? rött kött? CHIPS?!?

äh, låt folk göra vad dom vill så länge dom håller sig på sin planhalva (och tar konsekvenserna av det)

Rex sa...

Ungefär som jag ser på spriten då,trots att man kanske tar ett glas mer i månaden än vad socialstyrelsen rekommenderar :-)

Gutegirl sa...

Nu har jag flyttat över till blogger och ska prova det. Jag kommer parallellblogga ett tag.

Gutegirl sa...

Nu får du hjälpa mig. Jag försöker få in dig i min länklista i min nya fina blogg, men Gud gör så att det inte går som jag vill. Hur gör man?

Anonym sa...

Du är bäst GH! Det var min dotter som fick mig att gå in på din blogg, hon tjatar jämt om dig och dina noveller. Faktum är att det är DU som har fått henne att börja läsa. Innan öppnade hon aldrig en bok. Nu har hon upptäckt det skrivna ordets underbara värld, framför allt din underbara värld. Mycket underhållande och välskrivet.

Anonym sa...

Väl rutat! Det är såna här texter som gör så att du kommer vinna bloggtävlingen. När släååer du dina memoarer i bokform?

Anonym sa...

"Översittare rökte. Psykopater rökte. De knappt läskunniga dårarna som kom från familjer som inte hade råd att köpa mjölk till barnen tack vare att spriten var så dyr rökte.
Sådant folk ville jag inte identifiera mig med."

Ändå är det det du väljer att göra nu.

Fast till viss del håller jag med dej. Det är 2 år sedan jag slutade snusa nu och ibland kan jag sakna det nåt så förjävligt, när någon öppnar en dosa General på bussen och den där ljuvliga kraftiga teliknande doften sprider sej i bussen är det nästan så jag börjar dregla.

/JW

angelika sa...

hehehe jo... fan roka ar gott.... aven om jag haller pa o slutar... dock gar man vad man sjalv vill da man ar vuxen!!

opium sa...

vist fan är det gott att röka =)