onsdag 18 juni 2008

Fantasier och beskrivningar av bloggare i min närhet.

Jag har suttit och fantiserat om hur de mest kända bloggarna i min närhet egentligen är. Det är ju som så att de flesta bloggare helst visar upp en så förfinad och tillrättalagd fasad som möjligt. Det är inget för mig. Jag blåser på och folk får tycka vad fan de vill. Huvudsaken är att jag väcker känslor, att någon reagerar.
Men så resonerar inte de flesta andra och det är fullt förståeligt. De flesta människor vill bli omtyckta. De vill bli beundrade. De vill att någon ska ta upp dem ibland och säga att allt är som det ska och guud vad roligt allting är och gullenullenuss då så sötipöt man kan vara då.
Därför skriver de flesta om sina jobb, de skriver inte om sina tidigare arbetslöshetsperioder.
De skriver om sina högskoleutbildningar, inte om meningslösa datakurser som de har blivit tvingade till för ett få behålla sin a-kassa.
De beskriver ingående fina jobbet på kontoret men undanhåller de där åren när de slavade borta vid rötslamsanläggningen.
Jag gör tvärtom.
Jag tycker att det är mycket intressantare att skriva om när livet var som jävligast, som mest besvärligast.
Jag beskriver hellre monotonin och meningslösheten på en korvfabrik än när jag satt och halvsov vid utlåningsdisken på ett bibliotek.
Jag skriver hellre om fyllefester i min ensamhet än om fina bjudningar borta vid slottet. Jag har inte ens drömt om att få gifta mig med prinsessan. Det räckte så väl med kvinnan bakom disken vid ICA.

Men som sagt, så fungerar inte de flesta andra. Det är jag fullt medveten om. Inget fel i det. Men jag har inte kunnat hålla mig. Jag har varit tvungen att fantisera lite om mina bloggvänner. Lever t ex Gutegirl verkligen ett sådant mondänt innerstadsliv som hon hävdar på sin blogg? Och Greger Gregorius, är han verkligen den akademiker som han vill ge sken utav? Och Rambergsmannen, är han verkligen så arg som han vill att vi ska tro?
Ja, jag vet inte men jag tar mig friheten att fantisera lite i alla fall. Och kom ihåg, allt som jag skriver ska inte tas på fullaste allvar.

Gutegirl.
http://gutegirl.blogspot.com/
Henne lärde jag känna för länge sedan, på forumet Familjeliv innan jag blev bannad. Vi har följts åt länge på nätet och vår vänskap kommer nog att hålla i sig. Det hoppas jag i alla fall.

Gutegirl är en gammal hippietjej.
När hon var tonåring ville hon bli en ny Janis Joplin men eftersom hon är totalt tondöv och omusikalisk så blev det inte så mycket med det. Däremot så blev hon väldigt lik henne till utseendet och anammade under många år hennes drogvanor. Vid trettio års ålder så fick livet en ny vändning för henne efter att hon med blommor i håret och en nästan helt urdrucken sjuttiofemma i knät dammade rakt in i en bergväg med bilen i hundraåttio knutar. Hon var på väg hem efter en tämmeligen dimmig folkmusikfestival i Burgsvik på Gotland.
Hon överlevde som genom ett under och bestämde sig för att sluta med spriten och rökat och istället satsa på en utbildning.
-"Det är dags för att bli vuxen!"
Utbrast Gutegirl och sålde fåren, hällde ut alla dunkar med mäsk, ryckte upp alla marijuanaplantorna med rötterna och flyttade in till fastlandet.

Idag jobbar hon som sekreterare åt den svenska socialministern. Det är ett svårt jobb och ännu svårare blir det eftersom yrket innebär många kontakter med utlandet och Gutegirl har svårt med engelskan. Faktum är att hon har aldrig ens behärskat svenskan ordentligt. När Gutegirl ringer upp någon hög ämbetsman nere i Bryssel på socialministerns vägar så talar hon en soppa av gotländska, svenska och engelska. Mailkorrespondensen är ett sammelsurium av dåligt stavad svenska, gotländska och engelska och fler än en gång så har de suttit som levande frågetecken nere i Bryssel och funderat över hur de ska få ett redigt svar från den svenska socialministern.
Gutegirl har svart pottklippt hår, tjocka hornbågade glasögon och klär sig gärna i peruanska ponchos tillsammans med bruna manchesterbyxor. På fötterna bär hon helst espadriller och vintertid är det fotriktiga Eccoskor som gäller.
Hon konsumerar stora mängder Pevaryl, skriver märkliga och förvirrade dikter på sin fritid och drömmer om att hennes blivande man ska ta med henne på folkmusikfestivalen i Tossemossehult nästa sommar.

Greger Gregorius.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2015943
Greger är egen företagare inom en bransch som han inte riktigt begriper. Detta har fört med sig att Gregers liv är besvärligare än det egentligen borde och kunde vara. Gregers stora intresse är fiske. Egentligen så borde han satsa på detta istället för att driva ett företag som sysslar med installationer av pelletspannor ute i villaområdena.
Greger bor i en liten lägenhet inne i stan och hans kunskaper om pelletspannor, isolering och installationer av komplicerade värmeaggregat begränsas till att han har luftat sina element i lägenheten någon gång för länge sedan. Firman har problem - minst sagt - och Greger funderar på att ändra inriktning och istället satsa på bergvärme. Något som han inte heller förstår sig på.

Greger är rätt så lång, över en och åttio och är nästan stendöv. Greger skäms över detta men vägrar att bära hörapparat. Därför skriker han när han talar.
Kundkontakt är inte hans starka sida och han upplevs som extra besvärlig och märklig när kunderna tvingas ringa till honom för att försöka upphäva affärerna. Han svarar på fel saker, skriker som en luftvärnssiren och lägger på luren mitt i samtalet i tron över att de har sagt tack och hej. Greger klär sig helst i täckjacka och jeans. På sin lediga tid så gillar han att besöka stans fik och dricka kaffe och käka Budapestbakelser. Ofta trycker han i sig en hel längd.
Hans lägenhet är prydlig och välstädad med blommiga gardiner, hörnsoffa i grå plysch, glasbord och affischer på väggarna med Status Quo och ELO som är hans stora idoler.
Ibland kommer hans flickvän Gertrud och hälsar på och med lite tur och tillräckligt mycket bananlikör så kan det bli pälskrage.

Rambergsmannen.
http://ramberget.blogspot.com/
Rambergsmannen är av medellängd och väger kanske runt åttio kilo. Han har fortfarande håret kvar men det börjar att bli tunt. Det retar honom en smula och håravfallet märks extra tydligt när han duschar, då blir avloppet helt igenkorkat. Detta har fått honom att börja fundera på att sluta duscha.
Han snyter sig ofta och när ingen ser snyter han sig helst i tröj- eller kavajärmen. Kavajärmarna är alltid stela som kartong. Annars så snyter han sig ljudligt i en näsduk i tyg som han alltid bär med sig i bakfickan.

Rambergsmannens ögon är bruna och sitter mycket tätt ihop. Faktum är att de kallade honom för cyklopen i skolan. Det har han glömt men när han dricker så kommer alla undanträngda aggressioner fram vilket alltid, utan undantag, får otrevliga konsekvenser när han ska gå ut och festa med polarna eller käka en trevlig middag med en flaska vin tillsammans med sin flickvän. Fler än en kväll har börjat bra men slutat med att Rambergsmannen har blivit som ett rytande lejon och smiskat upp sin flickvän med en bordskandelaber inför chockade gäster. Detta har renderat honom en hel del fällande domar för misshandel.
När han går ut med sina polare så hinner det aldrig gå mer än ett par groggar förrän han börjar mucka. Antingen med dem eller med bartendern vilket inte är så lyckat. Ibland börjar han redan hota garderobiären med stryk innan de ens har hunnit in i lokalen. Rambergsmannen har spenderat många helger i fylleceller och div tillnyktringsenheter.

Rambergsmannen jobbar på ett kontor men får aldrig några ansvarsfulla sysslor. Istället får han sitta nere i källaren och katalogisera och sortera gamla mappar och annan skit. Han är övertygad om att de är emot honom pga de tätt sittande ögonen men faktum är att allt beror på hans brist på ambition samt dåliga ölsinne. Den första företagsfesten som han blev bjuden på för fem år sedan var aldrig någon succé. Det är aldrig bra att försöka slå VD:n och det är rena turen att våldtäktsåtalet mot hans yngsta dotter lades ned mot honom i brist på bevis. Rambergsmannen funderar på att byta jobb, att sluta jobba överhuvudtaget och kanske skaffa sig en utbildning. Tanken på några terminer på Komvux har nuddat homom flera gånger men egentligen så är det inte jobbet han borde sluta med, det är spriten.

8 kommentarer:

Greger & Gertrud Gregorius sa...

*Skrattar* Du är rolig du, detta var helball att läsa! :-)
Jag är över 1.80 och bor i centrum, men annars stämde inte så mycket. Men kul var det :-)
Alltid intressant att se hur man uppfattas...
/Greger

Rambergsmannen sa...

hahahaha

nästan helt fel, bara nästan, tål faktiskt inte sprit speciellt bra men är inte den bråkiga typen alls, somnar bara när jag fått för mycket och det är väl bra det. Enda gångerna jag hamnat i bråk det var när jag försökte försvara min polare som helt oprovocerat fick stryk av ett gäng, gick inte så bra för den delen. Blev en runda smörj och smäll med en tyken taxineger en gång också, klarade mig bättre då.

Gick faktiskt t.o.m. gymnaiset i tre år, elteleteknisk linje, jobbar dock som datakonsult, har sysslat med programmering sedan 1995, driver egen firma, centralt i GBG t.o.m. "Jobbar på kontor" måste dock bedömmas som korrekt, men det gör väl de flesta idag..

Håret kommer jag att kvar tills graven, det har jag ärvt från min morfar, det kommer att vara grått men kvar, inte det minsta tunt heller. Fast.. det börjar fan bli grått redan, 34 år gammal och de grå håren är redan fullt synliga men det skiter jag i fakitskt, det bekommer mig inte ett dugg.

Snyter mig dock inte i tröjärmen, har haft jädra problem med nagelbitandet dock men börjar få det under kontroll. Firmafester hatar jag, vill jag kröka gör jag det med polarna istället, så kan man iaf prata om saker som inte har med sport och dokusåpor att göra. Känner mig bara fånig i andras sällskap, sitter hellre hemma med polarna och krökar än går på krogen, går jag ut hamnar jag i regel på någon elektro-fest eller på någon välsorterad irländsk pub.

Bra skrivet dock!

TS sa...

Jag läser din blogg varje dag, med nöje. Detta är ingen jävla tråkig balkongblogg och döljer något. Utan det som står här, är ärlighet direkt ifrån hjärtat.

Ingen "låssasvärd" där allting är så bra. Kör hårt, jag märker att vi är väldigt lika varandra.

Gutegirl sa...

HAhahahaha!!

Gutegirl sa...

Det där var det roligaste jag läst på länge:-D
Nu undrar mina kolleger varför jag sitter och frustar inne på mitt rum:-D
I alla fall, en del grejer stämmer, men du har ett par missar som jag får be dig korrigera.
Jag har sjungit klasssisk sång och opluggade klassisk musik i fem års tid, så omusikalisk är jag inte. Jag har inte kulturtantsfrisyr heller, och inte helt foträta skor. Glasögon har jag dock!
Nån gång i framtiden hoppas jag på att arbeta på socialstyrelsens etiska råd, bara för att kunna ge vissa nötter på Familjeliv på moppo.
Och så jävla flaschigt lever vi inte, vi är en ganska vanlig barnfamilj, och jag är kass på att städa. Därför ska jag skaffa en butler. Sedan ska jag doktorera i social omsorg.

Gutegirl sa...

PLUGGADE ska det stå, inte opluggade. Du har rätt i att jag stavara som en kratta ibland. Jag har lite bråttom och skriver väldigt fort.

Liselott sa...

*skrattar så jag gråter*

Helt underbara beskrivningar av bloggarna! Kan inte sluta skratta!

Du skriver bra och är riktigt rolig!

*fortsätter skratta en massa*

Liselott, knasig trebarnsmorsa

Gutegirl sa...

Ja jävlar du! Min blog kommer att nå oandade höjder! IP-adresser kommer att kollapsa, för att inte tala om alla servrar som kommer att haverera totalt!