lördag 9 augusti 2008

Analys av mina grannar under den tidiga morgontimman.

Jag har tidigare skrivit att jag trivs mycket bra i min nuvarande bostad. Mycket tack vare grannarna. Här bor så gott som enbart pensionärer och barnfria akademikerpar i karriären, som det kallas. Det borgar för lugn och ro.

Missbrukare är hemskt att få som grannar men vad många glömmer är att det är minst lika hemskt att få en barnfamilj som granne. Barnfamiljer har en tendens att skaffa stora dreglande hundar som sällskap till ungen. Missbrukare gillar också stora dreglande hundar.
Barnfamiljer för oväsen, ungen kan sätta igång och vråla som en luftvärnssiren under de mest oväntade tider - precis som missbrukarna.
Ungar ägnar sig gärna åt att vandalisera, bryta upp ditt källarförråd, stjäla din cykel och vara allmänt uppkäftiga och oberäkneliga, ungefär som Fylle-Roffe eller Flummar-Kenta.

Jag hade en gång för länge sedan ett kroniskt fyllo som granne. Han brukade fira varje socialbidrag med att komma in i ett slags förstadium till delirium och skjuta möblerna fram och tillbaka över golvet hela natten.
Det var som sagt mycket länge sedan och jag svor över att jag aldrig mer skulle bo i någon kommunal hyresrätt. Det löftet har jag hållit. Numer håller jag mig till privata hyresvärdar. De har mycket sällan kontrakt med socialen. Man slipper både missbrukare och barnfamiljer med flera fäder till barnen.
Tills för några månader sedan. Nu har det kommit in en orm i paradiset i form av en ensamstående morsa med tre ungar. Med tanke på kulören på ungarna så är det olika fäder till dem allihopa.
Hur var det nu ramsan gick?
”Min mor, hon har tre grisar
En brun
En vit
Och en som hon inte visar.”
De två äldsta ungarna verkar helt frånvarande så dem har man faktiskt inget större besvär utav. De är väl kanske tio-elva år och sitter mest ute på en soffa och stirrar tomt rakt ut i luften. Det är troligen något fel på dem. Antagligen en kombination av bristfällig stimulans från modern, dåliga gener och en föda på enbart läsk och Billys Pan-Pizza. Den gamla vanliga White trashkosten alltså.
Nej, det är den yngsta ungen som är problemet, det är han som borde vara grisen som modern inte vill visa. Dessvärre så skickar modern ut honom från lägenheten så fort hon vaknar. Ungen brukar lämna lägenheten ungefär samtidigt som modern särar på sina ben och den högst tillfälliga pojkvännen med ett stön sjunker ned över henne. Ungens klampande in i hissen ackompanjeras av sängens gnisslande. Det är inte bara morgonfåglarna man kan höra tidigt på morgonen. En halvtimma senare kommer pojkvännen springande med andan i halsen. Han har en tid att passa – Hos sin socialassistent.

Jag har semester och är morgonpigg. Då noterar man sådant här. Det är mycket jag har märkt under min första semestervecka, saker som man inte märker annars när man tillbringar sin mesta tid på jobbet.
En galen kärring i åttioårsåldern går alltid ut med soporna prick klockan nio varje morgon. Att hon var galen visste jag inte men så kom jag i samspråk med henne en morgon när jag var ute med soporna.
-”Anders borta i 7 B har gift sig med en ung kvinna från Afrika. Det var väl roligt för honom?”
Jag hade inte någon aning om vem denna Anders var och sket i det gjorde jag också. Sedan började kärringen svamla något om sitt höga blodtryck och var det inte för bedrövligt hur dyrt allting hade blivit och så:
-”Dom har nog mycket samlag!”
Jag hängde inte riktigt med. Vilka då?
-”Anders och den där afrikanskan förstås! Man kan fråga sig hur det kommer att sluta?”
Jo, det kunde man kanske. Kärringen hade en märklig ovana att hela tiden byta ämne utan att göra något uppehåll mellan meningarna. Ena stunden babblade hon om vädret för att sedan genast analysera regeringens pensionärspolitik för att därefter kasta sig över dagens urusla TV-program.
-”Horkarlar allihopa!”
Utbrast hon helt plötsligt och spände blicken i mig och därmed förstod jag att morgonens lilla pratstund var över.

Sådana grannar står jag ut med. Det är som sagt värre med barnfamiljer. Jag vill gärna leva i en barnfri miljö vilket jag också trodde att jag skulle få göra. Men så har min hyresvärd tydligen fått för sig att han måste ha en samvetsbarnfamilj som hyresgäst för att slippa bli anklagad för diskriminering.
Jag skulle kunna skriva om hur jag gottar mig i dagdrömmar om hur jag torterar den yngsta och mest uppkäftiga ungen men det gör jag inte, av hänsyn till känsliga läsare. Låt mig bara konstatera att i dessa dagdrömmar så ingår det både björnsaxar, sänklod och kloroform.
Varje morgon börjar som sagt med att skitungen under stort oväsen och larm klampar ut i hissen. Därefter så står han och hoppar upp och ned i hissen på vägen ned, precis som om det skulle gå fortare.
En normalbegåvad unge hade förstått redan efter första gången att det inte funkar. Denna ungen gör det varje morgon och blir tydligen lika förvånad varje gång över att det inte fungerar.
Därefter springer han ut på gatan och springer runt, runt de parkerade bilarna samtidigt som han vrålar rätt ut i luften. Han kan hålla på hur länge som helst.
Säger någon till honom att lugna ned sig, att hålla tyst så får de en stor käft tillbaka.
-”Gubbjävel! Gubbjävel! Gubbjävel!”
Stod han säkert och skrek i en halvtimma för några dagar sedan efter att en pensionär hade bett honom att dämpa sig.
Då försjönk jag genast i en av mina dagdrömmar.
-"Anstalt!"
Tänkte jag.
Förr så satte man sådana ungar på institution med tillhörande kallbad och uppfriskande kok stryk. Idag får de resurskrävande stödundervisning och föräldrarna ger de socialbidrag utan krav på motprestation. Efter oavslutad skolgång kastar sig sedan ungen med friskt mod och glatt humör ut i samhället, redo att upptäcka alla spännande droger som finns och som går att uppbringa för ett socialbidrag utdrygat med lite småstölder.

Igår träffade jag den galna gamla kärringen ute i soprummet igen. Hon informerade mig om att white trashkvinnan med alla de oäkta ungarna skulle flytta. De hade fått alldeles för många klagomål på sig.
Det kändes skönt att höra. Det gladde mig.
-”Hon har nog väldigt ofta samlag!”
Ja tänk, det tror jag också.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det toppen med hyresrätt?

/JW

åsna sa...

När jag var en liten skitunge hoppade jag en gång i en hiss. Sen fick jag sitta mellan två våningar i ett par timmar. Det var en nyttig läxa som jag unnar alla små hisshopande odjur. Förr eller senare händer det.

Anonym sa...

men GH, har inte du en egen unge också om jag inte minns fel? en dotter eller nåt? lika jävligt me sina egna ungar kan la det inte vara?

Galna kocken sa...

Herregud! Jag firar fortfarande när mina grannar ovanför försvann. Behöver jag säga att det var en barnfamilj?

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.893171

Anonym sa...

Fy fan för barn som inte lärt sig att uppföra sig anständigt, fet smäll borde dom ha.

lombaxen.blogspot.com sa...

Fy fan.. Borde vara skottpengar på ungjävlar.

Anonym sa...

Jag hade föredragit att mina grannungar gick ut och härjade. Nej, dessa tre kommunistbarn springer omkring ovanför oss hela dagarna. Med jämna mellanrum hoppar de ner från nån möbel och landar med ett brak i vårt tak, så möblerna skakar. underbart... Vi prövade att prata med föräldrarna vid två olika tillfällen, men de såg helt frågande ut (verkar tycka att barnen ska få göra som de vill).
Värden sa att "barnfamiljer får störa dagtid". Jaha, inte visste jag att barnfamiljer gick under ett eget regelverk dvs ett utan regler. "Ni får ringa störningsjouren", sa sen värden. Jaha, sa jag, men de öppnar ju inte förrän 20:00 och kommer då hit tidigast 21:00, om vi har tur. Det är ju dagitd (främst helger) mellan 09:00 och 20:00 som de stör! "Ja, men ni får ändå ringa störningsjouren". ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHH! Kommunala värdar suger!