lördag 23 augusti 2008

Poolsnack.

Jag och polarn Janne satt vid poolen vid vårt hotell under vår senaste resa och snackade skit. Vi var halvfulla och snackade om sådant som män gör när de är ensamma, när inga kvinnor är i närheten.
-”Jag har slickat mycket fitta i mina dar!”
Sade Janne och så var diskussionen igång. Det handlade om det gamla vanliga; kvinnor man hade haft sex med, kvinnor man ville ha sex med och framför allt: Kvinnor man borde ha fått sex med, om det nu hade funnits någon rättvisa i världen. Vilket det sällan finns.

Jag noterade en familj som hade slagit sig ned intill oss.
De var fula. Mycket fula. Jag utgick ifrån att de var brittiska. De var sådär blekfeta och rosafnasiga i hyn som är så typiskt för britter. Lägg därtill att mannen i familjen inte hade några framtänder.
De var feta allihop men kvinnan var fetast. Detta kompenserade hon genom att ha klämt in allt rosaflammigt späck i en minimal bikini – en bikini som hade gjort sig utmärkt på en vacker, artonårig flicka. Nu satt den på en fet fyrtioårig kärring som såg ut att heta Sheila Syltmacka från Socialsfallshampton.
Ungen, som kanske var åtta-nio år var ohyggligt ful. Fräknar, illrött hår och kritvit hud. Som om detta inte räckte så såg han elak ut.
Jag ville genast avliva det lilla kräket.
Hade ungen varit en karaktär i en roman av Charles Dickens så hade man med största sannolikhet burit namnet Clodwig eller Thybaldt. Då förstår ni själva.
Döm om min förvåning när jag hörde att de talade svenska. De var svenskar!
De fascinerade mig på något vis.
Janne babblade på om gamla erövringar. Det var slick och sug för hela slanten.
-”Men va fan! Du lyssnar ju inte!”
Nä, det gjorde jag inte. Jag lyssnade på Blekfeta Familjen.
Tydligen var det som så att de skulle på utflykt till Rom dagen därpå och där skulle de bl a besöka Vatikanstaten och Peterskyrkan. Det tyckte lille fule Thybaldt inte om.
-”Mamma, kommer Påven att vara där? Måste jag ta honom i hand? Vad gör man egentligen där? Det verkar tråkigt!”
Thybaldt ansatte föräldrarna med frågor hela tiden. Fadern var en smula irriterade och föreslog att lille Thybaldt skulle ta sig ett dopp i poolen, läs: Gå och dränka sig kanske?
Nej, Thybaldt ville inte bada, han fortsatte med att tjata på föräldrarna.

Nu hade även Janne börjat intressera sig för Blekfeta Familjen. Han lyssnade uppmärksamt på Thybaldts tjat om påvar och kyrkor.
-”Nä, nu ska jag gå upp på rummet och vila mig. Känner mig lite trött!”
Sade Thybaldts blekfeta far utan framtänder.
Det var med stor möda han reste sig. Han tog hjälp av ett parasoll, hävde sig upp och rasade ihop över ett bord så askfat och drinkglas flög i backen. Han var full. Jättefull.
-”Hä! Hä! Hä!”
Skrattade Janne.
-”Karln är ju dyngrak! Lite trött, jo jag tackar jag!”
Tydligen så berodde inte avsaknaden av framtänder på dålig munhygien, snarare hade nog ett antal trottoarer och golv flugit upp och slagit honom i ansiktet några gånger för mycket under hans livstid.
Nu var det bara modern och lille Thybaldt kvar.
-”Nä, nu ska jag gå bort till cafeterian och köpa mig något att äta. Vänta här!”
Sade modern som tydligen kände för att skicka in ytterligare några kilo socker och fett i sitt blodomlopp. Hon hade visserligen smäckt i sig en påse muffins och en massa läsk men det var ju över en kvart sedan så va fan, är det semester så är det.

Nu var lille Thybaldt ensam kvar och Janne såg sin chans.
-”Jag hörde att du undrade vad man gör i Peterkyrkan, eller hur”?
-”Jaa…”
Svarade Thybaldt.
-”Då ska du lyssna på mig för jag är katolik och har varit där flera gånger. Jag känner t o m Påven!”
Sedan så började Janne att förklara hur man skulle bära sig åt när man steg in i Peterskyrkan. Lite vett och etikett på Jannes vis skulle man kunna säga. Thybaldt lyssnade spänt.
-”När du kommer in i kyrkan så kommer du att få se en stor statyett av Jungfru Maria. Henne måste du visa stor vördnad. Är du med?"
Thybaldt nickade.
-”Alla romare visar henne stor vördnad och visst vill du väl vara en riktig romare med sköld och stort fint svärd?”
Det ville verkligen lille Thybaldt.
-”Då ska du lyssna noga. Det första du ska göra är att gå fram till Jungfru Maria och kyssa båda hennes bröst, först det högra, sedan det vänstra. Kommer du ihåg det?"
Thybaldt nickade och sade att det skulle han komma ihåg. Tänk, att få vara en romare med stort tufft svärd!
-”Sedan ska du ta tag om hennes höfter och slicka hennes sköte, nerifrån och upp. Vet du vad ett sköte är?"
Det visste Thybaldt men han såg en smula äcklad ut. Det verkade inget trevligt alls. Måste han verkligen det?
-”Ja, för du vill väl vara en äkta romare? Tänk va, svärd och grejer! Det kommer du att få när du lämnar kyrkan.”
Thybaldt såg salig ut. Han kunde se sig själv med ett stort fint svärd i handen, sköld och hjälm på huvudet. Så jävla coolt! Polarna där hemma i White Trashmåla skulle inte tro sina ögon. Han skulle bli Kungen i lekparken. Ingen skulle jävlas med honom något mer!
Janne hade kommit upp i varv.
-”Och ska du vara helt säker på att få ditt svärd så ska du som avslutning spotta Jungru Maria i ansiktet. Då har du visat din vördnad extra mycket och denna vördnadsbetygelse är det t o m få äkta romare som känner till. Du kommer att göra succé!”
Sedan så sade Janne att detta skulle vara en hemlis mellan honom och Thybaldt.
-”Säg inget till mamma och pappa! Låt det bli en överraskning för dem att du kan så mycket!”
Det lovade Thybaldt dyrt och heligt.
Sedan så satt Thybaldt tyst för sig själv och log. Han drömde om kommande svärd och bataljer med sina plågoandar där hemma i sandlådan. Vänta bara, snart skulle de jävlarna få!

Dagen därpå så åkte jag och Janne hem till Sverige. Jag undrar verkligen hur det gick för Thybaldt där borta i Peterskyrkan?
Jag håller tummarna för att Thybaldt höll sitt löfte, att han inte sade något till sin far och mor. Jag hoppas att han gjorde sitt bästa för att bli en äkta romare. En romare med svärd och allt.
Tänk vilken kul avslutning på semestern det skulle bli.
Särskilt för Thybaldts föräldrar.
Ett fint reseminne att ta med sig hem till Sverige.

5 kommentarer:

Denna Sanna Kvinna sa...

Ja det finns verkligen idioter till allt, men det är näst intill skrattretande att dem tror att man är så dum så att man inte kollar något så simpelt som en IP adress. Det är avundssjuka som är grunden i mitt fall att jag har ett liv som hon önskar men inte kan få pga vissa omständigheter. Varför inte glädjas åt andras lycka? Om du får fler mail som är hotfulla så anmäl denna IP adress det går. Ta hand om dig

Endobloggen sa...

Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom. Om du är intresserad kan du läsa här: http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/02/ny-dag-hya-tag.html
Där det står lite mer. Den är vanlig men ändå okänd. Man räknar med att c:a var 10:e kvinna lider av den. Panikångest har jag redan haft i 19 års åldern och blivit bra ifrån, utan medicin. :-)
Så jag hoppas att jag numera är immun. :-p
Kul att hitta din blogg, gillar det du skrev ibland på familjeliv ;-)

diana sa...

Härligt inlägg. Garvade gott åt din polares "lektion" ;)

Gutegirl sa...

Hehe!! Härligt att du är tillbaka!

roberth sa...

hahahahahahaahahahahhahahaahha så jävla klockrent. Undrar om man får skända sådär. janne verkar lika slut som dig sagt som ett gott omdöme