söndag 10 augusti 2008

Vem sänkte volymen?

Jag får sämre och sämre hörsel. I början så märkte jag inte så mycket av det. Jag minns att jag började reta mig på att det var så dåligt ljud på alla svenska filmer, jag fick alltid slå på textfunktionen. Gick det inte att texta så fick jag ha på så högt ljud så att TV:n nästan hoppade ur stativet.
-"Va fan, det hörs ju ända ut i trappuppgången när du tittar på film!"
Sade min flickvän till mig för ett tag sedan.
Min flickvän tycker att jag är en smula nonchalant, jag - som det heter - satsar inte riktigt på förhållandet. Jag ser henne inte.
Det är inte sant. Jag hör henne inte.
Innan jag förstod att jag hade börjat höra dåligt så retade jag mig på att alla mina medarbetare talade så otydligt.
-"Sluta mumla så förbannat!"
För det är det som är det underliga, jag hör fortfarande, det är bara det att allt har blivit otydligare. Ett mummel helt enkelt. Men det är fortfarande samma volym, bara så jävla otydligt. Så upplever jag det i alla fall.
Extra illa är det när jag ska tala i telefon. På vänsterörat hör jag extra dåligt men det är bara det örat jag kan använda när jag talar i telefon. Jag kan inte trycka telefonen mot andra örat. Helt omöjligt. Det känns bara konstigt. Det blir helt fel.
-"Nä, jag hör fan inte ett ord av vad du säger. Måste vara radioskugga."
Säger jag och lägger på mitt i en mening.
Ibland gissar jag på vad folk säger. När min chef ringer till mig vill jag ogärna be henne att upprepa sig fyra gånger. Därför chansar jag på att hon säger till mig att komma till kontoret, beställa material, tvätta bilen, hålla utvecklingssamtal med nya praktikanten eller kanske vill hon att jag ska lämna in lönerapporterna/snyta mig/göra en kostnadsanalys över något.
Chefen på mitt jobb har sagt åt mig att skaffa hörapparat. Jag har börjat missuppfatta.
-”De måste få skurmaskinerna levererade senast om en timma! Hör du mig? Det är viktigt!”
-”Ja, jag ska ta det försiktigt, hej då!”
Sade jag och körde iväg till Subway och käkade lunch.

Men va fan, hörapparat... Jag ser ju redan dåligt och måste bära tjocka glasögon. Måste jag nu även släpa runt på en stor jävla hörapparat på bröstet som piper och fräser med jämna mellanrum? Vad blir nästa steg, löständer?
Löskuk till flickvännen?
Håret lossnade redan för många år sedan. Det känns som om jag håller på att lämna jordelivet steg för steg, i små bitar.
Inte kul.
För några månader sedan fyllde jag fyrtiotre år. Jag minns inte vad jag gjorde då. Däremot minns jag vad jag gjorde på min artonårsdag, jag gick på bio.
Jag är fyrtiotre år idag, för inte så länge sedan var jag arton år.
1983. Jag minns att jag tänkte att det var sjutton år kvar tills år 2 000. Det var science fiction. Då skulle jag vara trettiofem år. Uråldrig. Då skulle livet vara slut.
Medelålders.
Jag gjorde mig en bild av mig själv som trettiofemårig gubbe. En trettiofemåring skulle vara flintis, ha stort skägg, vara fet och av någon anledning bära en rödrutig kanadaskjorta. När jag tänkte mig medelålders gubbar över trettiofem så såg jag den numer avlidna skådisen Ernst Günther framför mig, om ni minns honom?
Nu blev det inte så. Förutom att jag tappade håret så blev jag inte fet, jag rakar mig varje dag och jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att bära en rutig skjorta, än mindre rödrutig.
Däremot så håller jag på att bli döv. Det kunde jag aldrig drömma om. Det ingick aldrig i mina skräckvisioner om medelåldern.
Jag minns att jag även nuddade vid tanken på kommande impotens. Men det oroade mig inte då. På min artonårsdag var jag fortfarande sorgligt oknullad. Jag hade däremot ständigt stånd men det kändes mest som slöseri så va fan, lite impotens hade bara känts befriande.
Impotens oroar mig inte idag heller. Skulle jag bli impotent så må det vara hänt. Det är hörseln som oroar mig. Jag tycker det är mycket viktigare att kunna höra vad folk säger än att knulla dem.

För några år sedan gjorde jag en hörselundersökning. Det gick rätt så bra för högerörat, värre för det vänstra. Jag talade om för läkaren att jag faktiskt hade kunnat klara testet bra, om det inte hade varit för det jävla bruset i vänsterörat. Det överröstade pipen som det var meningen att jag skulle höra.
Han frågade om jag hade lyssnat på musik på mycket hög volym som ung. Nej, det hade jag inte. Idag däremot så måste jag ha hög volym för att kunna höra något överhuvudtaget. De sällsynta tillfällen som jag lyssnar på musik.

För många år sedan så jobbade jag i ett stort, slamrigt lasarettskök. Man var tvungen att bära öronproppar. En man som vi kan kalla för Göte hörde ytterst illa. Han stod mest för sig själv ute i grovdisken och skrubbade grytor och plåtbläck.
Göte var konstig.
Göte hade året innan råkat ut för en allvarlig bilolycka och skadat huvudet rejält. När han kom tillbaka till sitt jobb så var han inte riktigt som han skulle. Det var fortfarande något som satt löst uppe i skallen. Han var frånvarande, dimmig och glömsk.
Innan olyckan hade han varit en pigg och intelligent man. Nu var han närmast att betrakta som en byfåne.
-”Fan, jag hör sämre och sämre!”
Göte beklagade sig ofta över sin avtagande hörsel och till slut skickade chefen iväg honom till läkaren för hörselundersökning.
Efter en snabbkoll i öronen så visade det sig att han inte bara var helt tät i huvudet, det var även helt tätt i hörselgångarna. Tvärstopp.
Han hade flera lager med öronproppar inkörda i öronen. De som satt längst in var helt konserverade av vax.
Efter det så fick Göte bära hörselkåpor istället. Dem kunde han inte glömma att ta av sig efter arbetsdagens slut.
Så är det inte för mig. Jag lider av en värre åkomma.
Åldrande tror jag att det kallas.
Gud har bestämt sig för att börja sänka volymen för mig. Inom en snar framtid så kommer inte längre någon kvinna att kunna viska något trevligt i mitt öra, hon måste istället stå och gallskrika mig rakt i ansiktet.
Det har de i och för sig gjort många gånger tidigare men då har det rört sig om något helt annat än vad man brukar viska i någons öra.
Men som sagt, man kan ju alltid skaffa sig hörapparat. Frågan är hur många kvinnor som verkligen vill viska ömma ord i örat på någon med hörapparat?
Det kanske inte ens går?
Om inte annat så kanske det blir kortslutning av kondensen?
.
Nä, nu skiter jag i det här. Jag måste börja packa. Inatt åker jag till Italien! Där är befolkningen kända för att både vråla och flaxa med armarna så där är volymen det minsta bekymret, där har vi ett annat kommunikationsproblem, språket.
Skulle tro att italienarna har stora problem med att förstå svenska.
Stackars dem.

6 kommentarer:

Galna kocken sa...

Ja det är hemskt när sinnena sviker. Lit sprit är nog bästa bortemedlet.

xetreW sa...

Jag är idag 19 och har redan problem med min hörsel. Allt är ett förbannat mummel..
Tycker ändå synd om dig.

Gutegirl sa...

Jag kan än så länge höra syrsorna, tack och lov.

diana sa...

Ha en trevlig semester ;)

Anonym sa...

Har samma problem med ljudet på svenska filmer - bara ett jävla mumlande. Men det ÄR INTE inbillning - svenska ljudtekniker är nog bland världens sämsta - ljudet går upp och ner som fan - lägst är det naturligtvis vid samtal som är avgörande för att förstå handlingen. Sen sitter man där som ett fån och försöker fatta.
Komiskt att vi är lika gamla och har samma hörselproblem - mest nedsatt hörsel vä sida med lite tinnitus.
Nä - det beror säkert inte på att jag stod 10 cm ifrån högtalarna på Judas Priest konserten på 8o-talet.
Take Care
Jamesbonde

Henke sa...

Du har världens bästa blogg