tisdag 2 september 2008

Gamla rocklåtar, gamla minnen - Del 1.

När jag var ung så lyssnade jag på mycket musik. Det tror jag många ungdomar gör. Allt eftersom man åldras så tonar musiken bort. Man lyssnar helt enkelt inte så ofta på musik. Bara ibland, vid speciella tillfällen. Musiken är helt enkelt inte så viktig längre.
Men när jag var ung så älskade jag musik. Hårdrock och rock var det som gällde. Inget annat. Jag var hur enkelspårig som helst. Jag var som de flesta ungdomar, jag identifierade mig med min musiksmak. Musiken gav mig en viss identitet och eftersom jag var hårdrockare så kunde jag enbart lyssna på hårdrock och rock. Inget annat.
Under åttiotalet så skulle man antingen vara hårdrockare, synthare, punkare eller bonnraggare. Några få skinheads fanns det också men de var inte så vanliga.
Och så hade vi flummarna men de spelade liksom i en liga för sig.
Jag var hårdrockare. Man skulle ha jeans, jeansjacka och långt hår. Det tyckte jag var oerhört tufft. Den fina musiken fick man på köpet.
Idag lyssnar jag som sagt sällan på musik och när jag gör det så låter jag inte något så fånigt som ungdomens omogna värderingar råda. Faktum är att idag lyssnar jag nästan aldrig på hårdrock och absolut inte dagens moderna hårdrock. Det är bara vrål och skrammel för mig. Ungefär så tyckte åttiotalets föräldrar att vår hårdrock lät.
Nu har jag själv blivit en gnällig gubbjävel som inte begriper sig på ny musik.
När jag minns en speciell händelse så blir det nästan som en liten filmtrailer med bakgrundsmusik. Jag minns vilka låtar jag lyssnade på just då, vid dessa speciella tillfällen. Musiken hjälper mig att komma ihåg.
Vill jag minnas så lyssnar jag på min ungdoms musik.

1983 höll jag för första gången en flicka i handen. Hon hette Jeanette. Det var en varm sommarnatt och jag var full. Jag var skräckslagen, alkoholen hjälpte bara lite grand, men det var en skön rädsla trots allt. Vi satt på en stock och våra cyklar stod parkerade under en stor gran. Jag var oerhört nervös, dels för att jag faktiskt var ensam med en människa av motsatt kön och dels för att jag visste att min polare var lika intresserad av henne som jag. Jag visste att han cyklade omkring och letade efter oss, när som helst skulle han dyka upp. Så fort jag lyckades bli ensam med henne så låg han på som en rem. Han var som ett plåster. Jag var likadan när han lyckades bli ensam med henne. Jag höll på att bli galen av svartsjuka.
Just då hatade jag honom. Den jäveln!
Det var bara vi två kvar i gänget som inte hade haft sex med någon tjej, i alla fall om man skulle tro på de andra killarnas historier. De hade minsann fått legat på hålet både en och två gånger. Alltid med någon flicka i någon grannkommun och alltid med någon som man inte kände till.
Jag trodde på deras skitsnack och jag tänkte jävlar i mig inte bli den sista i gänget. Jag var ju för helvete arton år! Det var dags nu.
Tänk om jag inte skulle få ha sex någonsin? Det var faktiskt ett alternativ och det skrämde mig mer än både rabies och kolostomioperationer.
Men jag var inte enbart intresserad av att ha sex med Jeanette, flickan som jag satt och höll i handen. Jag tyckte faktiskt om henne på riktigt. Jeanette var den första flickan som hade visat mig någon form av intresse, som hade behandlat mig som vilken kille som helst. Därför gillade jag henne så mycket. Vacker var hon också.
Jag hade kunnat vänta hur länge som helst på henne, dessvärre så fanns det inte några sådana tidsmarginaler eftersom polarn som sagt var lika intresserad av henne. Han låg ständigt på lur och så fort jag blev ensam med henne så kunde man ge sig fan på att han dök upp och låtsades som om han bara råkade stöta på oss, fast jag visste att han hade ägnat timmar åt att spåra oss som någon jävla Hjortfot.
-”Nämen, sitter ni här och ugglar!”
Ja, vi satt där på en stock mitt i skogen klockan tolv på natten.
-”Vilken jävla tillfällighet att just du råkade komma förbi! Gud va kul!”
Sade jag. Min chans hade glidit mig ur händerna.
Polarn hade med sig en kassettbandspelare som hängde och dinglade på cykelstyret, eller ”bergsprängare” som det hette. ”Hells Bells” med AC/DC ljöd ur högtalarna.
När jag hör introt till den gamla låten idag så kan jag ännu en gång förnimma hur det kändes att hålla en flicka i handen för första gången. Jag minns lukten av granskog och känner samma ängslan och förväntan inför livet och framtiden. Det är 1983, det är en ljummen natt, jag är ung och har nyss haft en flickas hand i min för första gången.
http://www.youtube.com/watch?v=2Kjh9lQXLWk

Samma sommar så fick jag faktiskt ha sex för första gången, med Jeanette. Jag hann före min polare. Han fick också doppa men några veckor senare och med en helt annan flicka. Jag fick sex först av oss två men man skulle nog kunna säga att han kom före mig i alla fall för han var två år yngre. Jag förlorade hur jag än bar mig åt.
Men den natten när jag låg med min första tjej så kände jag mig som en vinnare för första gången i mitt liv.
Vår favoritlåt just då var ”Tarot woman” med Rainbow. Om jag sjunker in tillräckligt i mig själv och mina minnen så kan jag fortfarande höra dem spela djupt någonstans där inne i mitt huvud, samtidigt som jag håller om en ung kvinna som jag aldrig vill släppa.
http://www.youtube.com/watch?v=gPkiwdHXXFA

1983 var också sommaren som jag och mina vänner cyklade omkring under nätterna och snackade skit, utan att vara på väg någonstans egentligen. Ibland tog vi rast, rökte och blev sittande ända tills det ljusnade. Eller också grillade vi korv.
Andra ungdomar i vår ålder umgicks med sina flickvänner, kanske gick de på dans eller tog en sväng med bilen.
Vi cyklade omkring eller satt och grillade korv hela nätterna. Ofta hade vi med oss litervis med surt vin som vi hade bryggt själva. Vi skickade efter snabbvinsatser från Hobbex som stod i våra garderober och jäste. En sats tog två veckor att bli färdig och sedan hade man tjugo liter högprocentigt vin. Jag planerade att det skulle räcka i åtta helger framåt men det sprack alltid eftersom jag var helt galen i berusning. Jag älskade att vara full.
Så fort en vinsats var färdig så kunde jag börja hälla i mig vin och vara konstant packad i nio-tio dagar. Sedan var det slut och jag var tvungen att beställa en ny vinsats och vänta på att den skulle bli färdig så att jag kunde kasta mig in i en ny fylleperiod.
Vid arton års ålder så var jag periodare utan att jag visste om det.
Hade jag haft lite planering bakom så hade jag naturligtvis beställt två vinsatser så att jag aldrig skulle bli utan. Men innerst inne så visste jag att jag var ute på fel väg. Jag kunde aldrig identifiera mig med missbruk lika lite som jag kunde ta mig i kragen som mina vänner gjorde. De bjöd till slut upp flickan de var intresserade utav, såg till att få en trygg anställning och började undersöka möjligheterna till villalån hos banken.
Familjelivet intresserade mig inte. Det har aldrig intresserat mig. Visst, ibland har jag vacklat i min övertygelse, jag har t o m prövat på det, men nej, det ingick inte i mina planer som ung och det gjorde det inte när jag blev äldre.
Jag hoppas på Gud och ett liv efter detta, men tänk om det inte är så? Tänk om vårt korta liv är det enda vi får? Varför då kasta bort det på ungar och arbete dagarna i ända för att betala skulder och räntor utan att få något för det, utan att kunna hinna med att ägna sig åt sig själv, att leva helt enkelt?

Jag bestämde mig tidigt för att den enda inskränkningen i mitt liv skulle bestå av arbete. Det var något som jag var tvungen att göra. Jag var inte född rik så det fanns inte något annat alternativ. Åtta timmar om dagen, det var jag beredd att betala men resten av tiden ville jag vara fri.
Men sommaren 1983 så var jag helt fri. Jag hade sagt upp mig från ett jobb och skulle inte behöva söka ett nytt förrän till hösten. Jag och mina vänner cyklade omkring under stjärnorna och funderingar på familj var långt borta. Det enda vi ville var att få knulla någon gång!
Vi hade alltid med oss en bergsprängare och när jag hör dessa låtar så är jag tillbaka till de där ödsliga landsortsvägarna.
Jag är arton år och är på väg till att bra ställe att grilla korv på. http://www.youtube.com/watch?v=VUZjuT2xJQA
http://www.youtube.com/watch?v=SRwwYWlbP2U

Det är fina minnen men det finns även en hel del dåliga minnen förknippade med musik. Dem återkommer jag till i nästa text. Sådant är av någon anledning mycket roligare och lättare att skriva om.

4 kommentarer:

Gutegirl sa...

Jag tycker att samma sak händer med en del lukter. Om jag känner lukten av nyslaget hö blir jag tolv år igen och kommer ihåg precis vad som hände då och hur det kändes.

Galna kocken sa...

"När jag var ung så lyssnade jag på mycket musik. Det tror jag många ungdomar gör. Allt eftersom man åldras så tonar musiken bort. Man lyssnar helt enkelt inte så ofta på musik. Bara ibland, vid speciella tillfällen. Musiken är helt enkelt inte så viktig längre."


Tyvärr alldeles för träffsäkert.

Anonym sa...

Härlig och mysig text och kanonbra låtar som jag faktiskt hade glömt. Tack!
Du har världens bästa blogg!

Likdel sa...

Det här var kanske det bästa jag läst i bloggväg. Lika mycket konststycke som textstycke, dessutom med hög igenkänningsfaktor. Jävligt stiligt!