tisdag 2 september 2008

Presentation av mig själv.

Eftersom presentationen på min blogg inte fick överskrida 1 200 tecken och eftersom länken till min gamla presentation inte fungerar längre så lägger jag ut min presentation här. Jag får många nya läsare varje dag och jag är noga med att ingen ska få fel bild av mig som privatperson. Det går tillräckligt med felaktiga rykten om mig så det vill jag gärna rätta till. Ett rykte är att jag skulle vara en överårig och patetisk hårdrockare med långt tunt hår. Nej, det är jag inte!
Ett annat rykte är att jag skulle vara kommunist, ett annat hävdar att jag är Sverigedemokrat och under en period så hade jag t o m krökat ihjäl mig (!) men faktum är att jag dricker mycket sällan. Däremot kan jag inte hantera spriten, jag dricker mig alltid stupfull och gärna under tider som inte är socialt accepterade. Men någon storkonsument är jag inte. Jag gillar inte ens alkohol.
Jag gillar däremot att skriva. Jag har en förmåga att breda ut mig så den här presentationen kommer att bli lång.
Jag vill även passa på att skriva att den här bloggen har inget budskap, inget tema, ingenting. Jag vill överhuvudtaget inget med mitt skrivande. Så pretentiös är jag inte.
Vad denna bloggen däremot inte handlar om är mode, ungar, familjeliv och annat trams. Sådana bloggar finns det redan ett överflöd utav. Man skulle kunna säga att detta är en antiblogg, en motblogg mot allt vad familjeliv och mode heter.

Jag är medelålders, 40+ som man säger. Jag bor ensam i en etta och har en flickvän som jag träffar ibland. Det är hon som bestämmer när vi ska träffas och det passar mig alldeles utmärkt.
Vi träffas men inte tillräckligt ofta för att man ska kunna kalla oss för särbos. Det tycker jag är skönt.
Har tidigare haft ett längre förhållande som avslutades för drygt två år sedan. Idag lever jag alltså ensam och det tänker jag fortsätta med. Sambolivet var inget för mig. Allt ändrar sig. När jag var barn betydde Sambo liten negerpojk. Idag betyder det att man delar hem och liv med någon - något som jag som sagt aldrig mer kommer att göra. Jag är en man men har inte de typiskt manliga intressena, dvs öl, sport och motorer. Faktum är att jag avskyr skiten. Öl är bara beskt och äckligt (till råga på allt så måste man dricka mycket av det för att bli berusad), sport tycker jag bara är idiotiskt och teknik är obegripligt. Ogillar även att bli skitig om händerna, ja skitig överhuvudtaget faktiskt. Friluftsliv, fiske och jakt tar jag också avstånd ifrån. Jag gillar att vara inomhus och jag är alldeles för känslig för att kunna ta död på djur som inte har gjort mig något illa. Jag äter dem däremot så konsekvent är jag inte. Om jag däremot skulle bli tvungen att själv slå ihjäl någon ko eller gris innan jag steker dem så skulle jag nog avstå och enbart leva på snabbmakaroner istället.

Jag har ingen som helst utbildning och har jobbat sedan jag var sexton år. Jag varken skäms eller är stolt över att jag inte behöver tyngas av några studielån. Jag bara skiter i det. Skola och utbildning är lika ointressant för mig som arbete. Skillnaden är att arbeta måste man göra för att få pengar. Arbete är en plikt och ett sätt att överleva, inget annat. Jag måste alltså arbeta men ingen kan tvinga mig att trivas med skiten.
Jag har haft över trettio anställningar inom drygt tio olika yrkesområden och alla har de känts lika ointressanta och meningslösa. Jag har jobbat som fabriksarbetare, köksbiträde, sjöman, sanerare, tryckare, besprutare, städare, diskare, mattant, chaufför m.m m.m. Detta har även fört med sig att jag har flyttat runt en del. Har bott i Uddevalla, Trollhättan, Dalsland, Kristinehamn, Stockholm, Lycksele, Karlstad och lite till. Skitjobb har jag haft men jag har aldrig sett något alternativ. Utbildning har aldrig varit aktuellt för det har aldrig funnits något yrke som har lockat. Vad skulle jag ha utbildat mig till? Men jag trivs med mitt lilla liv och idag har jag ett fint jobb som produktionssamordnare på ett större nationellt serviceföretag. Här kommer jag nog att bli kvar i många år. Troligen fram till pensionen.

Mina intressen är att läsa, skriva, resa till främmande städer (både utomlands och i Sverige), umgås med mina jobbarkompisar, umgås med mina få civila vänner (de blir färre och färre ju äldre man blir. De dör inte, de blir bara gamla och döda till sitt sinne) och att äta framför TV:n. Helst pan-pizza. Det gillar jag att äta. Mycket och ofta. Hänga på nätet är också något som jag uppskattar.
Se där! I skrift så ter sig ju mitt liv riktigt rikt.

Angående mitt nick som är mycket missvisande: För sisådär nio-tio år sedan eller något så vandrade jag ut på nätet för första gången. Eftersom jag alltid har varit totalt ointresserad av ny teknik, ja att överhuvudtaget försöka lära mig något nytt, så gick jag omkring och nosade med misstänksam blick och stela ben. Inte fan kunde den här skiten vara bättre en en gammal hederlig skrivmaskin? Vilket jävla larv! Men så råkade jag ramla in på en site, det var Aftonblades numer avsomnade forum "Tyck till" om någon minns? Det var fullt med kommentarer runt en artikel om rattfylla. Att det var för bedrövligt. Rattfyllon borde skjutas! Osv. Osv. Det där hade man ju aldrig hört förr.
Notera nu gärna att jag inte pläderar för att köra full, jag har själv aldrig ägnat mig åt rattfylla. Men jag greps av en våldsam lust att få provocera alla förnuftiga och politiskt korrekta tyckare. Det var så jävla tråkigt. Det behövdes lite fart på det där forumet. Det fanns inget som stack ut. Jag skrev snabbt ihop ett litet inlägg om att det var kul att köra på fyllan och att jag alltid brukade göra det så fort jag kände mig lite uttråkad. För att skaka av mig dagens letargi så att säga.
Jag skrev att det fanns inget som fick en medelålders man att känna sig så ung i sinnet som att hälla i sig en sjuttiofemma Explorer, sätta sig bakom ratten och stampa gasen i botten på motorvägen samtidigt som AC/DC vrålade ur högtalarna.
Jag undertecknade med Gammal... Och där tog det slut. Vad skulle jag kalla mig egentligen? Jag var 33 år och kände mig gammal, men vad mer? Tänkte så det knakade, kliade mig i skrevet och kom på att jag helt omedvetet hade nämnt AC/DC i texten. Varför då? Var i helvete kom den gruppen ifrån? I och för sig en jävligt bra grupp men det var ju åratal sedan jag hade lyssnat på dem. Det var ju i min ungdom under åttiotalet, när jag var en sk "hårdrockare". En pinsam figur i jeansjacka och långt hår (jo, jag hade hår en gång i tiden!) vars största intresse var att dricka sig knallpackad, ligga och spy i något dike och ständigt bli nobbad av flickor som jag ville bli tillsammans med, eller åtminstone ha sex med. Men det fick jag sällan.
Mycket sällan.
Men nu så hade jag mitt nick. Jag undertecknade med Gammal Hårdrockare.
Jag trodde nu att det skulle bli ett jävla liv men döm om min förvåning, istället så fick jag hur mycket positiv respons som helst! Några ville i och för sig strypa mig men de flesta verkade fatta att jag drev med dem och ville ha mer. Jag bestämde mig för att hitta på en tragisk karaktär om en överårig medelålders hårdrockare som hade stannat i utvecklingen och som ägnade sin tid åt att supa, spy och skita på sig, lyssna på gamla blandband med div hårdrocksgrupper och att ständigt hemfalla åt grov rattfylla.
Jag applicerade min ungdoms dåliga karaktär och idiotiska beteende på en medelålders man runt fyrtio år.
Gammal Hårdrockare var född.

Den där karaktären tog jag dock död på för några år sedan. Jag tröttnade. Jag hade aldrig tyckt att det där var något roligt själv men jag fick så mycket positiv respons, så många fina mail från människor som verkade gilla den där överdrivna och hafsigt skrivna skiten så jag skrev nog runt trettio stycken berättelser innan jag tröttnade.
Idag har de där jävla berättelserna spritt sig över hela internet. Tusentals människor har läst dem, folk har mailat mig och frågat om de har fått skriva ut dem, det har blivit hemsidor runt dem osv vilket bara är kul. Den där karaktären tycks jag få leva med vilket inte gör något, bara folk förstår att jag inte är någon överårig och försupen hårdrockare på riktigt. Jag söp när jag var ung, det är sant. Jag söp så till den milda grad att jag höll på att stryka med, det är också sant. Men det var länge sedan trots allt. Det är en period i mitt liv som jag ångrar men som jag ändå inte vill glömma. Jag bar mig åt som en idiot. Spriten tog död på det inom mig som var gott, spriten tog kål på min begåvning och hela min framtid.Men jag fick också många historier att berätta. Jag fick vara med som saker. Jag fick se och uppleva platser och träffa människor jag aldrig hade träffat om jag inte hade tagit min första klunk ur brännvinsflaskan den där sommarkvällen i stadsparken när jag var sjutton år.

Jag skriver fortfarande men idag är det en helt annan typ av berättelser, noveller, kåserier m.m. Ibland är de självbiografiska och har inget med den gamla Gammal Hårdrockare att göra.
Jag har behållit mitt gamla nick av flera orsaker. För det första pga mitt ego. Nicket är känt och det lockar människor till mina texter vilket är kul.
För det andra så orkar jag inte byta nick, nyregga mig på div forum och författarsiter. Det är ren lathet alltså.
För det tredje så kan jag inte komma på något annat.
Så kom ihåg: Gammal Hårdrockare är inte någon hårdrockare, bara gammal. Bara en drygt fyrtioårig snubbe som har blivit rätt så tråkig men som har börjat trivas med livet så smått och som försöker bli vän med sig själv.

Men ibland när jag är ute och kör på motorvägen så stoppar jag in en CD-skiva i bilstereon, höjer volymen, stampar gasen i botten och öser på med AC/DC eller Deep Purple. Då känner jag mig faktiskt som en tonåring igen.
En tonåring som har blivit medelålders, som har blivit rätt så lugn, skötsam och tråkig.

29 kommentarer:

roberth sa...

Komiskt igentligen. När vi killar blir äldre så blir ungefär som dig. Själv älskar jag ännu hårdrock men min svendom förlorade jag inte förräns jag var 20*S*. Du ser du var inte sist

Birgitta sa...

Kul att se dig "etta med kokvrå". Det tog tid att hitta dig men nu tänker jag kika runt i din blogg och se om du är samma roliga typ som på familjeliv.se. Gör mig inte besviken, för jag gillade dina långa kåserier. Och din presentation gör att det verkar lovande.
Ha de!

Anonym sa...

Apropå dig själv, är det många som vet vem du är, vad du heter osv? Skulle kunna tänka mig att du är känd lokalt men ser ju att du maskar bilderna i bloggen. Har du gått ut med ditt riktiga namn någon gång?

/ Tomas

Gammal Hårdrockare sa...

Tomas:

Jodå, det är en del som vet vem jag är på riktigt. Det har även hänt ett par gånger att folk har känt igen mig på stan. Alltid ungdomar.
Jag ångrar att jag inte använde mig av mitt riktiga namn från början istället för det här idiotiska nicket. Nu är det för sent att ändra. Ingen skulle hitta hit.

Anonym sa...

Hur lång är du? Vad har du för skonummer?
Sådana saker vill jag ha lite info om.

Gammal Hårdrockare sa...

Öh... Längd och skonummer? Ja, jag har 45 i skonummer och jag är väl 182-83 cm lång.

Anonym sa...

Oj! Det här håller på att bli en frågetråd. Då ska jag inte vara sämre.
Vilken sorts kvinnor föredrar du? Skulle vara kul att veta ;)

/Missy

Gammal Hårdrockare sa...

Missy:

Kul fråga och den är enkel att svara på. Jag gillar snälla kvinnor. Jag struntar i vad de har för intressen, politisk övertygelse osv, bara de är snälla och har lätt för att skratta. De får inte heller vara sorten som blir kärringar i förtid. De bör fortfarande ha kvar viljan att leka.
Mitt idealförhållande är särboförhållanden. Man träffas på helgen, när man känner för det. Så fort man flyttar ihop blir det slenterian. Jag vill att det ska vara kul att träffa min flickvän, att ha någon att längta efter ibland. Det blir mycket roligare att umgås om man inte träffas så ofta.

stolt 70årig hårdrockare! sa...

du är ju dum i huvudet. en gång hårdrockare,alltid hårdrockare?
du kan fan inte säga "jag VAR hårdrockare,men är inte nu".
för om du övergivit musiken har du fan aldrig varit hårdrockare.
du bara levde en annans liv som ungdom.du visste fan inte vem du egentligen va.och det är jävligt tragiskt.rannsaka dig själv,är du den du vill vara nu? eller är du fortfarande lika misslyckad som då?

Gammal Hårdrockare sa...

Sjuttioårig hårdrockare:

".rannsaka dig själv,är du den du vill vara nu?"

Ja, faktiskt. Jag skulle inte vilja byta mitt liv med någon annan. Jag har det bättre än någonsin faktiskt.

"för om du övergivit musiken har du fan aldrig varit hårdrockare."

Den musiken som jag lyssnade på som ung, dvs Deep Purple, AC/DC, Rainbow, Zeppelin, Saxon och liknande anses ju inte ens vara hårdrock idag. Idag är hårdrock något som enbart kan liknas vid en massa oväsen och bröl.
Men visst händer det att jag lyssnar på gamla ärevördiga Deep Purple och AC/DC idag.

Hanna sa...

Hahahaha, jag skrattar så jag gråter. Det ena inlägget roligare än det andra.
Hoppas jag själv får leva ett såhär roligt och innehållsrikt liv som du och kan se tillbaka på det när jag är i 40-årsåldern (är 15 nu).

Du har en given plats bland "Mina favoriter" här på min dator!

// Hanna

Gammal Hårdrockare sa...

Hanna:

Tack Hanna! Alltid kul när ungdomar läser och uppskattar mina texter.

Anonym sa...

Jag vill också delta i frågestunden. Skulle vara kul att veta följande.

Bästa bok?

Bästa film?

Favoritresemål?

Favoritdryck?

Favoritglass?

smultronställe?

Favoritdjur?

/ AG

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Alltid kul med frågor!

Bästa bok?
Mitt liv som pojke av Robert R Mccammon.

Bästa film?
Titanic av James Cameron.

Favoritresemål?
Hittills så har det varit Lissabon i Portugal. Drömmer om att besöka Windhoek i Namibia och Perth i Västaustralien. Det blir om några år.

Favoritdryck?
Apelsinfanta eller Päronsoda tror jag. Passionsfrukt är också läckert.

Favoritglass?
Päronglass!

Smultronställe?
Tja... Jag gillar att dra iväg med min flickvän och ta in på hotell över en helg. Hotell Skrapan i Västerås är rätt så oslagbart. Helsingborg är också trevligt.

Favoritdjur?
Katt! Skulle vilja skaffa en men jag bor nog för trångt. En innekatt bör ha större yta än en liten etta.

Åmålsbon sa...

Hej du!
Jag hoppas att du ändrar till ett samhälla när du har skrivit uddevalla trollhättan, DALSLAND, Dalsland är faktiskt ett lanskap så jag hoppas att du skriver ett samhälle istället ;) Kan det har varit e Mellerud som du jobbade i? Ja, jag har druckit Brännvin special idag ;) ha det gött, En stolt Åmålsbo :)

Gammal Hårdrockare sa...

Åmålsbon:

Det stämmer, fel av mig! Mellerud ska det vara.

Anonym sa...

Jag följer gärna med dig till Amerika istället för den där Rex. Vad säger du?

Ninni

Gammal Hårdrockare sa...

Ninni:

Tack för förslaget men jag tror inte att det hade uppskattats av min flickvän.

Anonym sa...

Gick inte att kommentera på din fotoblogg. de krävde medlemsskap. Tänker på bilderna från ditt 80tal.

hehe härliga bilder från en svunnen tid. Vi som var med på den tiden ska vara tacksamma, vi fick uppleva en tid som aldrig kommer att komma tillbaka.

Kan du inte kommentera alla bilderna?! Skriva vart de är tagna och vad du gör? Varför du gör det?. He he är speciellt intresserad av en bild där du är utklädd stjärngosse ha ha..

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

"Kan du inte kommentera alla bilderna?! Skriva vart de är tagna och vad du gör? Varför du gör det?."

Bra idé! Så fort jag får tid så ska jag scanna in en massa gamla foton från både åttio- och nittiotalet tänkte jag.

"är speciellt intresserad av en bild där du är utklädd stjärngosse ha ha.."

Den är från 89. Jag jobbade i ett storkök på ett mentalsjukhus. Någon gång runt jul hade vi firmafest och av någon anledning så valde de mig som stjärngosse. Jag skämdes som en hund. Som tur var hann jag med att hälla i mig lite innan det var dags att lussa, eller va fan det kallas?

Josef Boberg sa...

Hmmm... - jag är nog åt hållet lite "konstig" - för jag går just nu på en buggkurs - och tycker det är himla kul - trots min mer än 68-årade LivsErfarenhet - hälsar Josef B.

Anonym sa...

Från texten " vad ska man annars hoppas på"

Otroligt vacker text! När jag läste texten satt jag i min ensamhet och grät. Otroligt vackert skrivet. Jag känner igen mig precis.

Anonym sa...

Du som hatar barn! Måste bara fråga så här i nyårstider vad du anser om alla dessa tidningsartiklar och helsidor i dagstidningarna om årets förstfödda barn. Varje år är det samma visa och de småidioterna får helsidor trots att det enbart är de närmaste som bryr sig. Vem fan vill sitta och läsa om lilla " Loo Molndimma" som föddes kl 00:23 den 1/1 -10, Varför är det på detta viset? Går du igång på detta ? Jag spyr iaf och använder tidningen som toapapper vid akut rennedreta!

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Ja, jag går igång på det du skrev. Faktum är att jag blev förbannad direkt.
Synd att du inte gav mig det upplägget tidigare. Nu känns det liksom lite för sent.
Men det var ett bra tips och en bra reflexion över ännu en idiotisk företeelse. Man kan undra när det ska ta slut på dårskapen egentligen?

Anonym sa...

Hej GH!

Har länge följt din blogg och läst dina fantastiska berättelser från livets mörka och ljusa sidor. Några utav berättelserna som jag gillade allra bäst var från din tid inom sjöfarten där du bla berättar om alla tyranner du mött i de olika kök du jobbat i, bla en du kallar för Lothar.
För en tid sedan såg jag en film som heter Kocken. Handlar lite kort o gott om en kock som jobbar på ett fartyg. I filmen heter kocken Peter Stein och är en riktig tyrann, han misshandlar sina hjälpredor i köket och tvingar på dem de mest förnedrande arbetsuppgifter du kan tänka dig. Var vill ja komma med detta då? Jo, det är nämligen så att denna kock finns tydligen på riktigt, bor i sverige men jobbar inte längre till sjöss och lever under ett annat namn m.m. Tänkte bara höra om det är något du känner till? Kanske är så att du själv är en utav de som arbetat under denna kock? Vore som sagt intressat att höra!

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Nej du, den kocken känner jag inte till. Men dessvärre så är min erfarenhet att de flesta kökschefer är riktiga svinpälsar.
Och ja, jag har också sett filmen du nämner. Skitbra!

Djävulene Marlin sa...

Polaren yrade om din blogg så jag tänkte speja lite. Nu har jag gjort det. Kommer säkert tillbaka. Tjena.

leif sa...

hej GH i vilken stad finns du nu - har uppfattat att det är Uddevalla - men det är kanske historia

Gammal Hårdrockare sa...

Hej Leif:

Ja, Uddevalla är verkligen historia! Det var många år sedan jag flyttade därifrån. Tjugofem år sedan eller något. Men under de sista åren så har jag funnit stort nöje att åka tillbaka och hälsa på ibland.
Under åren har jag flyttat runt en del. Kristinehamn, Örebro, Lycksele, Stockholm och Karlstad. Egentligen spelar det ingen roll var man bor, det är vad det har lärt mig.