torsdag 4 september 2008

Skitsnack.

-”Jag undrar hur det känns att skita ned sig?”
Undrade en polare en dag när vi satt och fikade. Han berättade om en arbetskamrat vid namn Kjell som hade ställt sig samma fråga och som någon månad senare faktiskt hade skitit på sig. Rejält. På väg från jobbet hade Kjell drabbats av akut ränndreta och sket på sig mitt på fina villagatan på vägen hem. Han fick vända röven mot häcken varje gång han mötte en cyklist eller bilist.
När han kom hem så var hela byxorna fulla med avföring, det hade t o m runnit ned i skorna. Kjell stod i sin hall och visste inte riktigt hur han skulle göra. I köket satt familjen, hans fru, lilla dotter och tillika hans frus bästa väninna Carola. De skulle precis ta för sig av en god och mustig köttgryta som frugan hade lagat.
Carola hade Kjell några år tidigare knullat i röven så det sjöng om det. Det var sent en nyårsafton och alla andra hade slocknat. Kjell hade alltid undrat hur det kändes att knulla röv så han hade tagit reda på det.
Nu visste han även hur det kändes att skita på sig.
-”Ska du inte komma in och sätta dig någon gång?”
Hojtade Kjells fru.
Kjell stod kvar i sin hall. Kjell var femtioett år och hade skitit ned sig för första gången i sitt liv. Det kändes inte alls lika spännande som den där nyårsaftonen när han hade stått på knä bakom Carolas feta röv.

Ha! Ha! Det var en bra historia! Sade jag till polarn. Den skulle bli svår att toppa.
Faktum är att även jag har skitit på mig i vuxen ålder. Ett par gånger t o m.
Första gången var jag tjugo år och själva olyckan minns jag faktiskt inte. Jag hade varit full.
Jag minns däremot när jag vaknade på morgonen i min säng, fullt påklädd. Det var inte så konstigt, det hände ofta på den tiden. Det kändes däremot konstigt när jag vände mig om, det var som om jag hade hela röven full med stelnad cement.
Vad i helvete är det här?
Jag var tvungen att resa mig upp från sängen och det var då jag upptäckte att jag hade skitit på mig. Jag gick ut på toaletten. Jeansen gick bra att få av, det var värre med kalsongerna. Skiten hade bränt fast i röven. Jag fick klippa loss dem och sedan fick jag ligga i blöt i badkaret i över en halvtimma för att få skiten att lossna. Det hjälpte inte att spola röven med hett vatten.
När jag låg där i badkaret så funderade jag på var och när jag kunde ha skitit på mig.
”Gode Gud, låt mig ha skitit på mig efter att jag kom hem i natt!” Tänkte jag.
Men jag visste inte. Jag mindes något med ett disco, att tjejerna hade skingrat sig när jag raglade över dansgolvet.
Det bådade inte bra.
Nu brukade ju i och för sig tjejerna alltid gå undan när jag dök upp men fanns det någon ytterligare anledning till att de hade undvikit mig denna gång?
Jag mådde illa bara jag tänkte på den möjligheten.
En minnesbild av en korvkiosk och en mosbricka blixtrade även till uppe i skallen på mig. Jag hade något vagt minne av att jag hade suttit och glufsat i mig maten ensam i ett bås samtidigt som en massa andra människor trängdes längst borta i ett hörn.
Det bådade fan inte bra, inte bra alls.
Jag lämnade inte min lägenhet på flera dagar trots att jag var utan cigg. Jag höll på att förgås av röksug men skammen höll mig inne.

Andra gången som jag sket på mig var för bara sju-åtta år sedan. Jag var en bit över trettio år i alla fall och var helt nykter.
Jag var ny på jobbet, det var första dagen på ett tryckeri och jag hade inte någon aning om vad jag skulle göra eller vad som förväntades av mig. Jag kunde ingenting om yrket, var mycket nervös och följaktligen en smula dålig i magen.
Mannen som jag skulle gå bredvid första dagarna hette Jarmo och struntade fullkomligt i att jag var ny i branschen. Han skulle lära mig grunderna men behandlade mig som om jag var en yrkesman med många års vana av tryckarbranschen. Så fort jag inte fattade vad han menade så blev han tvärförbannad och började svära åt mig. Jag tänkte flera gånger strunta i alltihopa och gå hem
-”Gå och byt plåt på tvåfärgarn!”
Vad i helvete var en tvåfärgare och hur bytte man plåt?
Jag blev stående som en idiot utan att veta vad jag skulle ta mig för. Naturligtvis kom Jarmo springande och började vråla. Jag började tröttna på honom. I början gjorde han mig nervös men jag mindes från skoltiden hur det hade gått när jag hade varit undfallande mot skitstövlar. Det misstaget tänkte jag inte begå i vuxen ålder.
Jag stod bakom en Heidelberg fyrfärgspress, jag hörde Jarmo vråla på andra sidan.
-”Lyft!”
Vad var det jag skulle lyfta? Jag tittade mig omkring.
-”Men lyft då för faan!”
Skrek Jarmo.
-”Vad i helvete är det jag ska lyfta, kuken?”
Skrek jag tillbaka. Jag höll på att tappa tålamodet. Jag funderade på att be Jarmo fara och flyga så långt ända in i svartbrända helvete han kunde. Jag hade ont i magen och hade redan tröttnat på det där förbannade jobbet. Inom den branschen skulle jag inte bli långvarig, det var ett som var säkert.
En annan snubbe pekade på en stor jävla mottrycksvals. Det var storrengöring. Mottrycksvalsen skulle lyftas ur. Den såg tung ut. Det skulle jag aldrig klara. Jag har alltid varit klent byggd och muskelstyrkan är inte vad den borde vara. Ännu en gång hade jag hamnat på helt fel ställe.
Jag tog tag med båda händerna i valsens ena ände men den rubbade sig inte ur läget.
-”Men lyft då för jävelen! Har du deg i armarna eller?”
Jag tog i för allt vad jag ägde och hade och se, den rörde sig faktiskt. Långsamt lyckades jag få upp den ur sitt läge. Jag och Jarmo stod i var sin ända och balanserade valsen över någon slags metalltröskel.
-”Tappa den nu inte för fan! Den kostar tusentals kronor!”
Sade Jarmo. Precis som om det vore hans jävla tryckpress.
Jag lyckades få min ände över tröskeln. Jag tog i som en galning, svetten sprutade och det kändes som om något skulle sprängas uppe i huvudet på mig.
Det gjorde det aldrig.
Däremot så var det något i magen som brast. Det var som en atombomb briserade. Jag kände hur skiten sprutade ur röven och fyllde mitt blåställ. Jag kunde inte göra någonting. Jag kunde inte släppa valsen, inte försöka hålla mig, ingenting. Det var bara att låta vattnet gå och mista allt vad respekt och stolthet hette.

Tredje gången sket jag egentligen inte på mig, jag hann få ned byxorna. Men det är ändå värt att berättas.
Jag var ung och jobbade på någon färja, minns inte vilken men jag skulle tro att det var Silja-Line. Jag hade just gått av mitt nattpass och var på väg till min hytt. Full som jag var så hittade jag inte, jag vill t o m minnas att jag var på helt fel däck. Jag hade jobbat tolv timmar i ett sträck, hällt i mig sprit och vräkt i mig pannkakor så gott som oavbrutet. Jag är storätare. Den natten så hade jag varit inne och rotat i frysen och hittat flera kartonger med färdigstekta pannkakor, bara att värma i micron. Jag satte nog i mig en hel kartong, plus mängder med vodka. Lägg därtill den eviga stressen. Min mage var alltså inte i toppform.
Jag irrade runt i korridorerna och blev mer och mer skitnödig. Det började bli kris. Jag var tvungen att hitta min hytt!
Vid denna tidpunkt så delade jag hytt med en tjej. Hon hette Jenny och var enbart en kompis, inget annat. Men ni vet hur det är, innerst inne så hoppas man på både det ena och det andra. Jag försökte ständigt göra så gott intryck som möjligt på henne, därför var det inte så lyckat om jag snubblade in i hytten med byxorna fulla med avföring. Det räckte så väl med att jag var full som en jävla idiot, jag fick inte skita på mig! Det skulle helt klart förstöra hennes helhetsbild av mig.
En timma irrade jag runt i korridorerna utan att hitta hem. Skiten tryckte på och till slut kunde jag inte hålla mig. Jag slet upp dörren till ett städförråd, drog ned byxorna och satte mig över en skurhink.
Den skitkorven som jag lade då borde ha fotograferats. Jag tror aldrig att jag har lyckats klämma fram en sådan torped tidigare och jag är ändå känd för att kunna skita något som liknar stora, bruna limpor.
Jag fick krysta av skitkorven tre gånger för att den inte skulle peta mig i röven. Stanken var inte av denna världen. Jag torkade mig med en handduk som hängde på väggen. Den blev full av bruna spår. Jag fnissade för mig själv hela tiden.
Någon timma senare gick städarna på sitt morgonskift.

Än idag skrattar jag när jag tänker på det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha detta var det roligaste jag läst på länge :D

Roligt att du bjuder på dig själv!

/E-M

Gutegirl sa...

Bajs är vansinnigt roligt!

roberth sa...

Underbar story! Jag sket på mig en gång men det blev bara små "kluttar"

Rambergsmannen sa...

Haha den sista var bara bäst!

okänd bajsman sa...

Själv har jag en stor skräck för att skita på mig. Brukar dagligen bifolac i förebyggande syfte, har med mig papper när jag ska ut (så att jag kan köra var jag vill utan att behöva torka med händerna) samt har med mig dimor, som är tabletter mot akut diarré. Skulle jag inte vidta dessa åtgärder skulle jag troligtvis inte våga lämna huset.

Anonym sa...

Du är mannen i mitt liv! Det är så typiskt, när man äntligen hittar en man i din ålder, en man som fortfarande är ungdomlig och som INTE har blivit sådär gubbig, slapp och fet som de flesta i din ålder så är du upptagen... :(

Men jag mailar dig i alla fall! ;)
Du verkar vara en man som jag i alla fall skulle vilja lära känna lite närmare.
Jag har din fotoblogg som startsida förresten. Dags för uppdatering kanske?

Puss och kram!
Julia.

oneofakind sa...

Hahaha, kalla mig barnslig - men bajs är tamigfan roligt! Kan inte minnas att jag skitit på mig någon gång. Men det händer att jag tror att jag skitit på mig. Ni vet, man fiser och så blir det en utdragen riktigt varm fis.

Keep going strong GH!