lördag 20 september 2008

Stockholm - Arjeplog.

Det sägs att de flesta av Sveriges homosexuella invånare flyttar till Stockholm. De känner sig förföljda och utpekade i sina hemkommuner. De får inte leva fullt ut som homosexuella.
Enligt statistiken så har Stockholm flest andel homosexuella invånare.
Om inte annat så kan en gammal polare till mig vid namn Micke intyga detta. Han var tvungen att flytta upp till Stockholm för ett par år sedan. Inte roligt men det är som det är, Micke hade gått arbetslös i ett år och fick till slut ett nytt jobb.
Det var bra. Mindre bra var jobbet låg i Stockholm.

Jag vet inte om det är Micke som är en bögmagnet eller om han av ren otur lyckades pricka in varenda böghantverkare som finns i Stockholm. Alternativt så har alla händiga bögar som vet hur man hanterar en skiftnyckel eller hammare flyttat dit.
Micke är inte bög men hade också flyttat till Stockholm, till sin lilla garderob till etta som låg någonstans på Söder. Det var en liten etta med kokskåp, 19 kvm. För den hade han betalat nästan en miljon kronor. Så fort Micke tänkte på detta så skar han tänder av ilska. Inte nog med att han hade varit tvungen att flytta till det där jävla Stockholm, han hade tvingats att låna ihop till en liten ful lägenhet som inte var större än garaget till hans gamla villa – en villa som han hade varit tvungen att sälja och inte nog med det, han hade gått kraftigt back på försäljningen.
Micke hatade Stockholm, han hatade stockholmare och han hatade sin gamla arbetsförmedlare som hade hotat med att stänga av honom från A-kassan om han inte tog jobbet och flyttade upp till denna förbannade avkrok, till detta jävla avträde till stad.
Men mest så hatade han sin nya lägenhet. Den påminde honom om den stora skulden som han nu hade till banken, den förbannade banken som tog en oskäligt hög ränta.
Micke var fyrtio år och hade aldrig behövt ta något lån i hela sitt liv.
Hela natten så låg han och skar tänder och förbannade sitt öde.
På morgonen släpade han sig iväg till sitt nya jobb, ett jobb som han genast avskydde. Chefen var en idiot, kollegorna var ännu större idioter och mot själva arbetsuppgifterna kände han en ren motvilja.
Det var tydligen ingen ände på allt jävelskap som skulle drabba honom.

När Micke kom hem så var han helt utmattad. En helt igenom idiotisk arbetsdag på en idiotisk arbetsplats i en idiotisk stad befolkad med idioter hade gjort honom mycket trött. Han rasade genast i säng.
Och kunde inte sova.
Det var en kran som droppade. Här hade Micke skuldsatt sig för livet och så fungerade inte kranarna som de skulle i det där jävla lilla råttboet till lägenhet. Med tanke på priset borde ju kranarna, ja hela jävla avloppssystemet vara tillverkat i massivt guld.
Nästa dag ringde Micke och sjukskrev sig. Det kändes skönt.
-”Vad är anledningen till frånvaron?”
Frågade den där jävla Stockholmsfittan till receptionist.
Micke hade lust att be henne dra åt helvete, han hade lust att säga att han hade råkat snubbla på sin stora kuk när han duschade och slagit ut två framtänder. Det skulle nog få henne att sluta upp med att lägga sig i saker som inte angick henne. Men det gjorde han inte.
-”Förkyld, feber.”
Sade han och sedan var det inte mer med det.
Efter avklarad sjukanmälning så ringde han till en hantverkarfirma och förklarade sitt problem med den droppande kranen. De lovade genast att skicka över en kille som skulle åtgärda problemet.
-”Har du några speciella önskemål på hans utseende?”
Frågade snubben vid firmans växel.
Micke fattade ingenting.
-”Jag skiter väl för faan i hur killen ser ut!”
Svarade han vilket killen i växeln tolkade som ren desperation. Micke hade tydligen inte fått stake på länge och nöjde sig med vem som helst.
Därför skickade han över firmans fulaste och fetaste bögvaktmästare som inte heller hade fått sig något på åratal.
Micke reflekterade inte så mycket över den där underliga frågan, den bekräftade bara vad han ansåg om Stockholmare, att de inte var som de skulle i huvudet.
Lika bra att inte försöka vänja sig, tänkte Micke
När Micke öppnade dörren så möttes han av en fet kille klädd i blå overall och som luktade fruktansvärt illa, och vad var det för stora jävla bölder som växte i hans ansikte? Det kunde han kanske inte hjälpa, han kanske hade någon sjukdom? Micke släppte in vaktmästaren i lägenheten. Micke gladde sig åt att äntligen få slippa det där jävla droppandet. Visst, Vaktisen stank som en hel rötslamsanläggning men va fan, så fort den där stora jävla apan lämnade lägenheten så kunde han ju vädra. En sådan där burk med doftspray hade han ju också liggande någonstans. Den skulle få komma till användning, det var ett som var säkert.
Något som också verkade säkert var att vaktmästaren inte verkade ett dugg intresserad av att åtgärda den droppande kranen. Vaktisen bara stod och stirrade på Micke. Micke kände sig obehaglig till mods och va fan, stod inte vaktisen och hade stånd!
Vad i helvete är det för fel på Stockholmarna egentligen?
Tänkte Micke.
Det tog inte lång stund förrän vaktisen erbjöd sig att göra jobbet gratis, det enda Micke behövde göra var att acceptera lite avancerad ringmuskelmassage.
En timma senare kom polisen och anhöll Micke. Brottsrubriceringen blev grov misshandel av hantverkare.
Under rättegången fattade Micke ingenting. Han hade ju bara flyttat till Stockholm för att börja sitt nya arbete. Det var väl för helvete inte hans fel att stan var full av bögar – bögar som tydligen hade bestämt sig för att knulla just honom i röven så fort de fick tillfälle.

Ett halvår senare råkade Micke kräkas på sitt parkettgolv. Inte en gång utan flera gånger. Livet i Stockholm fick nämligen Micke att hänge sig åt starka drycker. Inte bra. Micke var nämligen nykter alkoholist och i sin gamla hemstad så hade han varit en flitig besökare hos AA och hade varit helt nykter i fem år.
Men nu så bodde han i Stockholm och gamla nykterhetslöften gällde inte längre. För att stå ut med alla dårar, sitt avskyvärda jobb och sin deprimerande lägenhet så var han tvungen att börja dricka.
Mycket och ofta.
Micke skulle testa en ny metod. Tidigare så hade han fått sparken från ett flertal jobb för att han hade smygsupit på jobbet. Nu skulle han göra tvärtom, nu skulle han supa till innan han gick till jobbet. Då skulle de ju inte kunna komma på honom, han skulle inte få sparken från sitt jobb pga att han söp på jobbet, för det var ju precis det han inte gjorde. Han söp ju hemma, när han inte var på jobbet.
Logiken var kristallklar. Dags att testa!
Det gick inte bra. Micke blev stoppad redan i receptionen.
-”Vadå berusad? Jag är inte full! Lite trött bara, det blir man av att sitta uppe hela nätterna och jobba!”
Nej, Micke blev inte insläppt. Tvärstopp.
Det här var inte bra. Micke satt redan löst till på sitt jobb, nu hade han kommit dit berusad också.
-”Åt helvete med det där jävla jobbet!”
Sade Micke och kastade sig in i en rejäl period. En vecka senare kvicknade han till. Då hade han kräkts ned hela golvet i sin lilla lägenhet. Det flöt av spyor och parketten hade börjat att lossna.
Det kunde man ju ge sig fan på, nya utgifter på gång. Nu var han tvungen att ännu en gång anlita en sådan där jävla hantverkare. Micke ringde dock inte till samma firma som tidigare.
Nästa dag dök det upp en ny hantverkare, en stor jävel med vattenpass, kulhammare, brynstål och hela jävla konkarongen. Killen hette Lars-Åke – Men kalla mig Larsa! Det gör alla! - och var mycket trevlig. Han halade genast upp en helflaska brännvin ur sin verktygslåda och frågade Micke om han inte ville vara med och dricka upp den.
-”Självklart!”
Micke blev positivt överraskad. Kanske fanns det någon normal Stockholmare trots allt. Micke hällde i sig av spriten.
Sedan blev allt svart.
Efteråt kunde han inte skita som folk på över en vecka. När han vaknade var byxorna neddragna och han var fastbunden med händerna vid ugnshandtaget. Det sprängde i röven av smärta. Han lyckades dock befria sig och stapplade runt i sin lilla lägenhet med sin nyknullade röv och noterade att hantverkarjävulen inte bara hade våldtagit honom, någon ny parkett hade det inte heller blivit och hans nya TV var borta.
Micke rasade ihop i ett hörn. Mörkret sänkte sig över hans sinne.
Vad i helvete skulle han till Stockholm att göra?
-”Jag måste härifrån!”
Sade Micke för sig själv.
Den kvällen tog Micke ett beslut. Han skulle söka varenda jävla jobb som fanns i Sverige, alla jobb som inte låg i Stockholm. Han var beredd att flytta vart som helst.

Nästa dag gick Micke med bultande röv till Arbetsförmedlingen. Han skulle anmäla sig som arbetssökande samt höra sig för om jobb, så långt bort från Stockholm som möjligt.
Han fick genast tid hos en arbetsförmedlare som genast kommenterade Mickes snygga frisyr och hår.
-”Så tjockt och fint det är. Använder du balsam?”
Micke var numer van. Han var ju i Stockholm. Idioter överallt, men snart så skulle han jävlar i mig flytta därifrån.
-”Jag har inga kalsonger på mig!”
Utbrast helt plötsligt arbetsförmedlaren och kastade sig över skrivbordet, mot Micke.
Men det fanns gränser för Micke, här satt han med ömmande röv, nyss våldtagen i sitt eget hem av en äkta Stockholmare. Nu så skulle han tydligen inte ens få söka sig ett nytt jobb utan att bli antastad. Micke hade fått nog.
När polisen kom så satt han grensle över arbetsförmedlaren och slog honom upprepade gånger i ansiktet med en tung brevpress av äkta italiensk marmor.
Det var andra gången på kort tid som Micke åkte dit för grov misshandel så det blev omedelbart häktning fram tills rättegången.
Tre månader på sluten anstalt blev domen.
På kåken frodas homosexualiteten. Micke begärde sig omedelbart isolerad. Han arbetsvägrade och intog alla sina måltider i cellen. Han sket i papperskorgen, tvättade sig över hela kroppen med en tvättlapp vid sitt handfat och gjorde i stort sett allt för att slippa lämna cellen och konfronteras med de övriga intagna.
Han satt av hela straffet och fick ha sin röv i fred hela tiden.
En solig dag i juni blev Micke fri.

Jag fick ett brev från Micke. Ett handskrivet brev. Det är ovanligt i dessa tider.
Han skrev att han aldrig åkte tillbaka till Stockholm. Han sålde lägenheten och flyttade till Arjeplog i Lappland.
Han fick jobb på ett mindre snickeri och köpte ett litet hus i centrala Arjeplog för bara en tredjedel av vad han gav för sin lilla garderobslägenhet i Stockholm.
Enligt statistiken så är över sjuttio procent av Arjeplogs invånare av manligt kön. Av de trettio procenten kvinnfolk så gick de flesta av dem i ålderspension redan under nittiotalet.
Det sägs att när tillgången på kvinnor är klen så kan sexualiteten mutera på något vis. Alldeles vanliga karlar blir desperata och till slut så blir sodomi med andra män det enda alternativet.
Arjeplog ligger isolerat, t o m efter norrländska mått. De få kvinnor som finns är upptagna sedan länge. Ungkarlarna är många. Dessa har sexuella behov som alla andra. Många av dem har knappt talat med en ung kvinna. De vet inte ens vad de går miste om.
Därför är steget till att börja utforska andra män inte långt.
Micke är en främmande fågel däruppe, talar en annan dialekt och uppfattas nog som extra spännande.
Nu bor Micke i ett litet hus, mitt i centrala Arjeplog. Bland alla männen.
Jag hoppas att han trivs.
Jag hoppas att det går bra för Micke.
Jag har inte hört något från honom på länge nu. Jag ringde för ett tag sedan, det var en man som svarade. Han sade att Micke var ute och fiskade med någon som hette Lennart.
Micke har aldrig varit intresserad av fiske. Kanske är det denna Lennart som har fått honom att skaffa sig en ny hobby?
Kärleken kan få många att ändra intresse och livsstil…

4 kommentarer:

Muskotnöten sa...

Din blogg är den bästa som finns att tillgå på intärnätet. Keep on rocking.

Anonym sa...

Håller med föregående talare jävligt bra skrivet o förbannat kul att läsa!

/Evert Lundin

Anonym sa...

Var det inte värre än så där? När jag läste om ditt inlägg på ML så trodde jag allra minst att du skrivit det tjugonde århundradets stora anklagelseskrift mot Stockholm.

/JW

Anonym sa...

Hahahahaha, mycket god läsning!