söndag 21 september 2008

Vad är en arbetare?

Min gode bloggvän Olof Berg har blivit ifrågasatt på sin blogg. Man har bett honom att definiera arbetarklassen. Vissa hävdar att det inte finns någon arbetarklass osv.
Hur det är med detta vet jag faktiskt inte. Vem är arbetarklass och vad kännetecknar en arbetare?
En skiftarbetare på ett pappersbruk skulle nog många kalla för en äkta arbetare. En snubbe som driver ett enmansföretag definieras inte som arbetare enligt de flesta.
Men betänkt att den skiftarbetande pappersbruksarbetaren säkerligen har en årsinkomst som är den dubbla jämfört med enmansföretagaren. Nu blev det lite besvärligare, eller hur?
Och vem tror ni arbetar mest? Vem tror ni säljer av flest timmar av sitt liv på sitt arbete?
Svåra frågor som det inte finns något entydigt svar på idag.
Men är då arbetarklassen en förlegad benämning? Nej, jag tycker inte det. Inte enligt mitt sätt att se det i alla fall, inte i min värld.
Enmansföretagaren sysslar sannolikt med något som han säkerligen brinner för, som han tycker är roligt. Det ger hans liv en mening. Få anställda på ett pappersbruk har papperstillverkning som fritidsintresse. Få pappersbruksarbetare sitter hemma och läser instruktionsböcker om pappersglättning och superkalandrar.

Jag är arbetare och för mig så är definitionen denna: Jag säljer tid, en del av mitt liv, åtta timmar om dagen till en arbetsgivare. Priset som arbetsgivaren betalar till mig kallas lön.
Eftersom jag och arbetsgivaren är två element som gärna vill tjäna så bra som möjigt på denna affär så gäller det att komma fram till en kompromiss som
A: Tillgodoser mina behov. Jag måste käka, betala hyra, medicin samt ägna mig åt det som gör livet värt att leva.
B: Ger arbetsgivaren en vinst. Arbetsgivaren måste naturligtvis tjäna på att jag är där och tillbringar en del av mitt liv med något som jag hatar men som arbetsgivaren tjänar ekonomiskt på.
Här kommer facket in. Vi arbetare har som enskilda i regel inte någon större makt mot en arbetsgivare, inte vi som inte har några alldeles speciella och extraordinära kunskaper och begåvningar. Hade t ex inte a-kassan funnits så hade vi inte haft något alternativ, då hade vi fått jobba för rena struntsummor. Vi hade fått sälja en tredjedel av våra liv för en påse skit.
Men nu är det inte så och facket kan förhandla fram en lön som ger mig en skälig levnadsnivå men ändå ger arbetsgivaren en vinst.
Det är bra.

Det var den rena och oförfalskade faktan det. Nu kommer min högst personliga tolkning av vad en arbetare är. Jag säger inte att det är på detta viset, men i min värld, i min verklighet så är det så.
En arbetare är en människa som måste jobba för att få en dräglig tillvaro. En arbetare är en människa som inte bestämmer över sin egen tid och sitt liv åtta timmar om dagen. En arbetare är en människa som tar order, han ger inte order. En arbetare har ingen utbildning, en arbetare jobbar inte med något som han tycker är kul, han hatar sitt jobb men har inga problem med det. En arbetare ser inte sitt jobb som något nöje eller sätt att "förverkliga sig själv", för honom är det en plikt.
Sedan så har vi ju tjänstemän, arbetsgivare, akademiker och annat finare folk. För mig så är de inga riktiga arbetare, de står över mig. Därmed inte sagt att de skulle vara sämre på något vis, tvärtom!
Visst så arbetar de också, men det är inte dem jag tänker på när jag tvingas utföra mitt arbete och min plikt. De tillhör en annan sorts folk, ett folk som jag inte har något emot men som jag aldrig har haft en önskan att tillhöra. Tror det behövs någon form av engagemang och intresse för att ta sig så långt och det har inte jag. Känns inte viktigt heller. För mig handlar livet om att komma undan så lätt som möjligt, att inte krångla till livet, att få vara en förenklare med så lite ansvar som möjligt.
Jag lever under min fritid, inte under arbetstid.

Idag är jag produktionssamordnare. Det innebär dessvärre ett visst ansvar. Jag måste organisera arbetsgrupper, ta hand om lönerapporter, lösa konflikter och sköta beställningar. Men det positiva överväger det negativa. Jag har fått höra att de anställda trivs med mig, de vill ha mig som arbetsledare och det känns fint att höra.
Jag tror att det beror på att jag vet hur det är att jobba med något som är totalt ointressant, jag vet hur det känns att vara tvingad att göra sin plikt, att gå upp i ottan och hela tiden vara medveten om att tiden går. Livet rinner ut i sanden samtidigt som man dag efter dag, år efter år slänger bort åtta timmar om dagen på något som känns helt meningslöst.
Jag vet hur det känns att komma till insikt att man har sig själv att skylla men att man inte kan göra något åt det för man har blivit för gammal.
Jag vet hur det känns att aldrig ha hittat något som man faktiskt är intresserad utav för det är så det är att vara en alldeles vanlig arbetare så det är bara att bita ihop eller ge upp. Några andra alternativ finns inte.
Men jag vill inte att mina jobbarpolare ska ge upp. Därför så uppmuntrar jag dem. När de har gjort ett dåligt jobb så fokuserar jag först på det positiva. När de slöar så låter jag dem förstå att jag vet att de har slöat och myglat. Men jag skäller inte. Jag lever inte jävel och hotar med att kontakta personalchefen. Jag har själv slöat och myglat, jag har inte glömt.
Däremot så låter jag dem förstå att när de slöar och gör ett dåligt jobb, då är det jag som får fan för det eftersom det är jag som har ansvaret. Men jag vill inte få fan för något överhuvudtaget. Jag vill att jobbet ska bli gjort och sedan så får de slöa så mycket de vill även om det är under arbetstid.
Detta fungerar. De gör ett bra jobb och fort går det. Min arbetsgrupp var tidigare en problemgrupp. Det är den inte numer. Jag inbillar mig att den är en av mitt företags flitigaste arbetsgrupper. Det känns så och min personalchef ler alltid mot mig och min arbetsgrupp under arbetsplatsträffarna. Det gjorde hon inte innan jag fick ansvaret.

En arbetare som får uppmuntran och respekt blir en bra arbetare. Det är min övertygelse. En rädd och otrygg arbetare blir en dålig arbetare.
Morot är bättre än piska.
Här är förresten Olof Bergs blogg, den är mycket läsvärd och underhållande och ni vet, man behöver inte dela en människas åsikter, hon kan vara intressant ändå!

19 kommentarer:

Olof Berg sa...

Tjena!
Tack för att du tipsar dina läsare om min blogg. I mitt senaste inlägg tipsade jag mina läsare om din. Det kan ju vara kul om vi har lite debattutbyte mellan våra bloggar.
Jag tycker att din definition av en arbetare är bra, både den faktamässiga och den mer personliga. Dina egna erfarenhet och insikter gör säkert att du blir en bättre arbetsledare.

Rex sa...

En arbetare är en som byter om till jobbet punkt slut,så enkelt är det.

Gustav sa...

Han ser så glad ut i sitt röda skägg, den där Olof Berg. Tyvärr är texten på hans blogg alldeles för liten.

zmonova sa...

En riktig arbetare utför ett kroppsarbete. Så fort du har blivit en pappersvändare kan du inte titulera dig med den stolta titlen Arbetare! Du GeHå lever i ett skymmningsland just nu. Arbetsledare sitter med röven på två säten, och det är aldrig bekvämt i längden..

Olof Berg sa...

Gustav, dina åsikter är noterade.
Jag har funderat på just den saken själv. Ska forska i om jag kan få texten lite större. Tyvärr är jag inte så jättehaj på datorer.

Anonym sa...

Tips: Håll in CTRL knappen och scrolla med scrollknappen på musen så förstoras texten på vilken sida som helst.

Frunk sa...

Rex:
"En arbetare är en som byter om till jobbet punkt slut,så enkelt är det " skrev du och det är rätt fyndigt. Fast är en högavlönad (med rätta!) läkare eller pilot även då arbetarklass... kanske eftersom även dom har chefer och inte har lika mycket inflytande eller status som dom på jobbet?

Rex sa...

Bäste herr Frunk: Visst har du en poäng där,men en arbetare byter om för att han just arbetar,en pilot i första hand för att han ska se ut som en pilot,inte att han sketnar ner sig.

Anonym sa...

Rex:

Så en kirurg som byter om innan han gör en kvadruppel bypassoperation gör det bara för att "stila" då menar du?

/JW

Anonym sa...

En alldeles perfekt beskrivning av en arbetare.

/mv

Rex sa...

Vem fanen bad dig att lägga din Stockholmskran i blöt här nu då JW?

Vill man vara dryg så går det ju alltid att komma med exempel på allting,min definition blir inte mindre klockren för det.

Anonym sa...

Rex: Men ditt påstående stämmer ju inte för 5 öre.

De flesta arbetsgrupper med tyngre utbildning kräver klädombyte för jobbets skull.

Det gäller kirurger, läkare, laboratorieassistenter, kärnkraftsforskare, medicinare, kemister och arkeologer.

Kör du däremot lastbil, truck, jobbar på lager eller levererar paket på ett kontor, så behöver du knappast byta om.

Anonym sa...

Där hör du Rex!
Ägna dej åt något du klarar av istället för att komma här med dina krystade definitioner av vad en arbetare är, varför inte vidbränna en flintastek eller spela lite banjo istället, bonnjävel.

En arbetare är någon som måste sälja sin tid till någon annan för att försörja sej och sin familj, så enkelt är det.

/JW

Rex sa...

Trams och hårklyverier,det borde ni inse,tillochmed du JW.

Förövrigt har jag aldrig sett en lastbilschaufför eller truckförare utan speciella arbetskläder.

ospray sa...

Problemet är att inte alla
arbetsgivare har knäckt koden
"morot istället för piska"
utan driver sitt företag som ett
Auschwitz i miniatyr.

Anonym sa...

Gillar verkligen det du skriver, har läst igenom hela din blogg under denna vecka, och det har gett mej många och långa skratt :)

Hoppas du fortsätter att skriva här tills den dag herren bäddar pinnsoffa åt dej.

Läs gärna min, www.knegarn.org

Mvh.

Anonym sa...

En människa som kallar sig "arbetare" är en romantiker. En lite naiv person, fylld med stolthet av att definiera sig som förtryckt och utsugen av giriga direktörer. "Arbetaren" har ett stort behov av att tillhöra en klass ("arbetarklassen"), något som man föds in i.

Arbetaren finner en bitterljuv tillfredställelse i att vara utsugen samtidigt som han bidrar till samhället med ett hederligt handtag. Det är en nästan masochistisk njutning av att vara exploaterad av marknaden samtidigt som han hjälper sina medmänniskor genom sin produktion (som gärna görs med händerna).

Arbetaren tar inte ansvar för sitt eget liv, utan ser sig som ett offer för systemet. Klassamhället har satt honom på den platsen och det kan man inte göra någonting åt. Att utbilda sig, eller flytta finns inte i arbetarens föreställnigsvärld. När så åren går och arbetaren fortfarande tjänar samma lön (där skatten tar det mesta) blir arbetaren bitter och skyller på systemet. Helst vill arbetaren ha mera och mera i lön för samma jobb, det är "rättvist" eftersom direktörerna tjänar så mycket.

En arbetare ogillar alltid sin arbetsgivare. Arbetsgivaren utnyttjar arbetaren och gör vinst på hans slit. Det är ok att maska, sjukskriva sig, fusk-vabba och prat skit om chefen. Det är inte mer än rätt då arbetsgivaren exploaterar honom.

cleopatra sa...

"En arbetare är någon som måste sälja sin tid till någon annan för att försörja sej och sin familj, så enkelt är det."

Ehh, JW, nu tror jag just att du beskrev majoriteten av Sveriges befolkning. Är vi då alla arbetare? Jag har ett jobb som stämmer finfint överens med din definition, men som få skulle gå med på är ett jobb en "arbetare" utför. Din definition lägger dig på samma nivå som Ebba von Sydows. Tänkt på det?

Sofia sa...

Cleopatra: Eller så definitionen i själa verket riktigt nära den klassiska Marxistiska definitionen. Tänkt på det?