onsdag 8 oktober 2008

Sportfånar och översittare - Del 3.

Jimmy Klang dök upp på Scanraff ungefär samtidigt som mig och Roger. Första gången jag såg honom var i en stor barack där vi brukade käka lunch. Han satt där vid ett bord och höll hov inför sin svans. Sådana som Jimmy har alltid en grupp med beundrare runt sig. Alla översittare och mobbare har några som ser upp till dem, som alltid skrattar åt deras dåliga vitsar och som är reda att hjälpa till med någon liten trevlig misshandel.
Att översittare och mobbare skulle vara osäkra människor med dåligt självförtroende är skitsnack. Jag har aldrig någonsin under min livstid haft det tvivelaktiga nöjet att stöta på någon översittare som inte har varit populär, som inte har haft några vänner och som har kommit från dåliga hemförhållanden. Tvärtom. De har alla haft det väl förspänt, de har kommit från fina hem och har haft syskon som har varit hur trevliga som helst.
Jag klev in i baracken och såg Jimmy sitta där med ett stort kuksugarflin i ansiktet. Jag förstod att det skulle bli problem.

Dagen därpå fick Jimmy syn på Roger. Jimmy sken upp som en sol, man skulle nästan kunna tro att han hade blivit kär. Det hade han inte. Jimmy hade däremot äntligen hittat någon som han kunde plåga, som han kunde jävlas med under dagarna för att få tiden att gå. Jimmy tyckte nämligen inte att det var så roligt att klättra omkring bland rör och pipelines som en jävla apa. Det blev liksom lite enahanda. Jimmy visste av tidigare erfarenhet att tiden gick mycket fortare om det fanns någon liten, svagare jävel att tortera med jämna mellanrum.
Jimmy mindes skolan. Det hade varit mycket tråkigt. Tiden hade släpat sig fram. Samhällskunskapen hade varit idiotisk, engelskan hade varit meningslös och matematiken totalt obegriplig.
Tjejerna skulle vi bara inte tala om. De var – om möjligt – ännu svårare att förstå sig på. Han hade försökt att uppvakta dem ibland vilket bara hade resulterat i anmälningar och obehagliga samtal med rektorer och socialassistenter. Gick han fram och tog dem på fittan så skrek de på hjälp och visade han kuken så sprang de till lärarna och skvallrade. Vad var det för jävla dålig stil egentligen?
Jimmy blev till slut tvungen att erkänna för sig själv att det här med tjejer, det var något som han inte förstod sig på.
Däremot så upptäckte Jimmy att han hade ett osvikligt väderkorn när det gällde att hitta personer som inte kunde försvara sig. Jimmy upptäckte också att han kände djup tillfredsställelse när han fick tillfoga dem svår smärta. Äntligen hade Jimmy funnit en anledning till att gå till skolan.
Men nu var det nästan tio år sedan han hade lämnat skolan. Ibland så kände han något som kunde liknas vid saknad. Men som tur var så var han stor och stark, han hade inga problem med att få jobb. Ibland fick han avsked men vad gjorde det? Det fanns alltid någon ny arbetsplats och på varje arbetsplats så fanns det alltid någon liten jävel som han kunde göra livet surt för.

Samma dag som Jimmy upptäckte Roger så började Roger känna av en obehaglig klåda i skrevet. Han hade fått flatlöss. Redan någon dag efter att Roger hade haft sin första natt med en kvinna så satte de tänderna i hans skrev. De trivdes gott hos sin nya värd och förökade sig av hjärtats lust.
Roger gick omkring och kliade sig på kuken hela dagarna.
-”Vad i helvete är det frågan om? Det kliar och svider som eld i skrevet!”
Jag visste inte men jag rekommenderade honom att uppsöka läkare. Det ville inte Roger.
-”Jag kan väl för helvete inte gå och visa ballarna för en vilt främmande människa!”
Flatlössen spred sig. Till slut så hade de bitit sig fast i stora klungor under ballarna. Runt rövhålet var det som en atoll med nya luskolonier. Roger höll på att bli galen. Klådan blev outhärdlig och till slut så gick han till doktorn, trots skammen. Vid detta laget så hade lössen spridit sig upp till ögonbrynen.
Läkaren konstaterade genast flatlöss och skrev ut lämplig salva.
När Roger kom tillbaka så hade även Jimmy konstaterat vissa saker. Förutom att Roger verkade vara en tönt av ovanligt svår art så verkade han inte ha några stora, starka kompisar som kunde beskydda honom. Förutom den där jävla glasögonormen som också verkade vara en riktig mes.
Det skulle alltså vara helt riskfritt att roa sig med Roger.
Till råga på allt så hade Roger tydligen gått och dragit på sig fittlöss. Det både roade och retade Jimmy. Visst, det var kul att den där lilla jävla tönten gick omkring och kliade sig i skrevet som en jävla apa, men det betydde också att Roger hade fått knulla. Det hade inte Jimmy trots att han var ett par år äldre. Det var inte rättvist! Det gjorde Jimmy helförbannad.
Senast förra veckan så hade han uppvaktat en kvinna som han hade spanat i vid en bardisk inne i Göteborg. Hon hade burit en kort kjol - säkert inga trosor! - och såg mycket bra ut. Det betydde i Jimmys värld att hon ville knulla. Med Jimmy.
Han smög efter in på toaletten och tryckte upp henne mot väggen samtidigt som han med sin lediga hand tog fram kuken. Kvinnan började naturligtvis genast att skrika och göra motstånd.
-”Jag heter förresten Jimmy!”
Flåsade han samtidigt som han lyfte upp kjolen och började juckade som en ursinnig. Det tog tvärstopp. Det var som att cykla in i en stenmur. Tydligen så bar hon trosor i alla fall.
Vid tjugofem års ålder så hade Jimmy fortfarande inte fått någon kläm på hur man uppvaktar en kvinna. Hur i helvete bar sig andra män åt och varför gjorde kvinnorna alltid ett sådant fasligt motstånd?
Kvinnans skrik lockade dit ett par vakter och sedan var Jimmys frieri över för den kvällen.
-”Horor allihop, utom morsan!”
Var det sista som kom över Jimmys läppar innan en vakt släckte lyset med ett välriktat batongslag i skallen.

Men det var en vecka sedan. Nu var det dags för någon att få betala. Roger hade fått doppa och det gjorde Jimmy ursinnig bara han tänkte på det. Den där jävla Roger! Det var Rogers fel att Jimmy aldrig fick knulla.
Roger var ful!
Roger var dum!
Roger! Roger! Roger!
Jimmy startade upp lite lätt. Trakasserierna började med hånskratt när Roger gick förbi. Jimmy kunde ibland nicka åt Rogers håll, säga någonting lustigt och få alla sina undersåtar att skratta högt.
-Tjenare fittlusen! Hur är läget fittlusen?”
Jag kände igen metoden. Den är gammal och beprövad hos alla översittare och mobbare. De ”känner sig för” lite, innan den riktiga mobbningen börjar. Denna metod har två syften, för det första: Att få den utsatta att till slut tappa masken och säga något dumt i försvar, då får de legitimitet att misshandla honom inför alla andra.
-”Det var ju för helvete han som var stor i käften! Hörde ni inte?”
För det andra: Alla ska förstå att översittaren har utsett offret. Översittaren har utsett förloraren och det är bäst att ni hänger på. ”Annars kan du bli nästa offer. Det kan vara din tur nästa gång!”
Det handlar om uppmärksamhet. Översittaren vill synas och offrets alla tillkortakommanden ska spridas till så många som möjligt.
Jag hade varit med om det många gånger under min skoltid, att jag skulle få vara med om det i arbetslivet hade jag aldrig kunnat drömma om. Det var ju för helvete vuxna människor!
Trakasserierna tilltog och jag vågade inte säga någonting. Jag kände hur jag förminskades till den fega jävla fjant som jag hade varit i grundskolan.
De andra var i och för sig inte så mycket bättre de heller. Här var det hundratals med vuxna män, en del långt över femtio år, och ingen jävel vågade säga ifrån.
Men Roger var min kompis, inte deras. Det var jag som egentligen borde ställa upp för Roger i första hand. Roger var mitt ansvar, inte deras. Det kunde jag inte bortförklara på något vis, hur mycket jag än ville.
Antingen så skulle jag få fortsätta med att vara en feg liten jävla skit eller också var det dags för mig att bli vuxen, att få lite ryggrad. Att få slippa dåligt samvete under nätterna.

Någon dag senare klev jag och Roger in i stora lunchbaracken. Vi hade var sin bricka med mat i händerna.
-”Ta av dig skorna innan du går in här!”
Skrek Jimmy till Roger och lockade fram högljudda skratt hos sin fanclub.
Jag och Roger gick framåt. När vi gick förbi Jimmys bord så kastade han en näve peppar i ansiktet på Roger.
Det blev dödstyst i hela baracken.
-”Har du ingenting att säga? Din lilla jävla fittlus!”
Nej, det hade inte Roger. Han torkade sig i ögonen och gick vidare. Men jag hade äntligen något att säga.
-”Vad är det för fel i huvudet på sådana som dig egentligen?”
Allt stannade upp, hela världen. Alla tittade på mig. Jag var vettskrämd, benen skakade på mig vilket säkert syntes. Jag kände nästan dödsångest. Det var första gången i mitt liv som jag hade satt mig upp mot en tvättäkta översittare och sociopat.
Jimmy reste sig upp. Han var lång, längre än mig och jag är ändå en bit över en och åttio.
-”Vad fan vill du din jävla glasögonorm? Håll käft och gå och sätt dig! Det är sista chansen du får!”
Nu kunde jag inte backa ur. Gjorde jag det så skulle jag vara bortgjord för all evig tid, jag skulle bli tvungen att säga upp mig och vad som var ännu värre: Jag skulle inte kunna leva med mig själv.
-”Det var en enkel fråga: Vad är det för fel på sådana som dig? På vilket vis berikar det ditt liv att jävlas med sådana som garanterat inte kan försvara sig mot dig?”
Herregud vad rädd jag var! Men jag stammade inte, det kändes skönt. Stamningen var som bortblåst.
Nu började Jimmy känna att situationen blev en smula besvärlig. Jimmy reagerade som alla korkade översittare, han svarade inte på frågan utan började istället hota med stryk, med stora feta smällar.
-”Gå och sätt dig, annars jävlar mosar jag dig här på stället!”
-”Ja, gör du det. Slå till bara! Men jag lovar, jag kommer att polisanmäla dig, jag kommer att stämma dig på allt vad du äger och har. Det finns fullt med vittnen här som ställer upp.”
Jag tittade mig omkring. Alla satt tysta.
-”Eller hur?”
Fortsatte jag.
Nu såg jag att flera nickade. Jimmy var bortgjord. Jimmy satte sig och sade inte ett pip. Det fanns inget han kunde säga utan att göra bort sig ännu mer. Jimmy var nere.

Jag önskar att jag kunde skriva att Jimmy lugnade ned sig efter detta. Det gjorde han inte. Översittare fungerar inte på det viset. Men han lämnade i alla fall Roger ifred under resten av tiden. Jag fick mig några tjuvnyp när ingen såg men det var inte så farligt. Jag hade vunnit och det visste Jimmy. Det kändes bra men vad som kändes ännu bättre var att jag för första gången inte längre kände mig som en feg liten jävla råtta. Jag hade gjort rätt för en gångs skull, jag hade gjort något bra och jag lovar, när mitt liv är till ända så kommer det inte att bli många rätt på det slutprovet.
Men jag har en regel i mitt liv som jag försöker att följa: Att inte vara medvetet elak. Det är svårt. Ibland säger man kanske saker i affekt, sådant som man inte menar men man är inte mer än människa och man kan be om ursäkt.
Idag är jag arbetsledare och ser det som min största uppgift att se till så att ingen blir mobbad, att ingen blir utanför gemenskapen.
Därför så vågar jag säga att jag nog är en rätt så bra arbetsledare. I min grupp är vi alla mycket goda vänner. Min chef säger ibland att jag måste öka arbetstakten i min grupp.
-”Ni måste kramas mindre och arbeta mer!”
Det är ett gott betyg tycker jag.

Hur det gick för Jimmy vet jag inte men jag kan nog sätta några hundringar på att han sökte sig till nya arbetsplatser och nya människor att tortera.
Ni kanske har stött på honom någon gång?
Han är fet, över en och nittio, heter Jimmy, har ljust, krulligt hår och är ful som fan.
Om ni stöter på honom där ute någonstans så hälsa honom från mig. Fråga honom om han har några minnen från Scanraff i Lysekil hösten 1991.
Innan ni drar in honom i någon gränd så fråga honom om han minns en tunn, stammande kille med glasögon som redan hade börjat tappa håret.
Glöm inte att ge honom en smäll från mig också. Inga frökenslag nu, en fet jävla smäll som han aldrig glömmer!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Underbar läsning!

Sartre sa...

DIn blogg är fördömt bra, trots att du är känd från FB precis som yours truly. Har följt bloggen en längre tid och upplever att den är oerhört bra.

Att du dessutom stod emot den här fittan jimmy skall du se som ett adelsmärke. Trots att du bedriver gonzo-lyrik. ;)

Skriv gärna mer.

Något jag skulle vilja se är en intervju med magi, en totalt värdelös civilingenjör (sök på arbetsliv och studier). Du som jobbat i hela ditt liv, nemas problemas att få ett jobb osv, men den här killen kan bara inte för allt smör i småland få ett kontorsfitte-yrke han utbildats till. Kontrasten skulle vara slående under intervjun har jag en känsla utav.

Glöm inte att F är den hårdaste utbildningen ;)

//Votre Sartre

Olof Berg sa...

Mycket bra blogg!

Bra att du stod upp mot den där idioten. Det är i vardagslivet de stora hjältarna finns...

Anonym sa...

Jag måste säga att du är väldigt partisk. Du tar ställning för de mobbade men du förstår inte vilken press det är på oss som tvingas ikläda oss rollen av mobbare. Vi tvingas till att utföra dessa handlingar för att vi är svaga individer utan självförtroende, det förväntas av oss att vi ska vara stora och buffligga. Snälla,, tänk på att det inte är så lätt för oss alla gånger. Hälsningar från: En empatisk mobbare

markus sa...

stort fan, fortsätt skriva =)

Granfot sa...

Haha, tack för en bra text, som vanligt!

Skulle du ledsna på arbetsledarjobbet där du är nu så behöver vi en ny där jag är. :)

Keep up the good work!

tomas sa...

japp, instämmer ett ev de bästa inläggen hitills.

rotten sa...

Skitbra skrivet även för att vara GEHå!

Detta är förövrigt den enda bloggen jag läser, tycker läsning av andra går såpass trögt i jämförelse.