torsdag 20 november 2008

Den svenska synden.

Sverige är känt för tre saker utomlands, det har jag förstått av mina samtal med folk på mina resor.
Den svenska synden, den svenska sommaren och naturen.
Jag tänkte att jag skulle ge min syn på dessa tre företeelser, svensk som jag är. Jag borde ju ha gedigen erfarenhet och kunskap om detta.

Svensk sommar är ett skämt. Svensk sommar är som en halvhygglig vårdag i Portugal eller Spanien. Bättre än så blir det inte.
Vi har tre korta sommarmånader. De flesta av dessa dagar regnar bort. Eller också år det fjorton grader varmt och mulet. Men folk glömmer. De minns istället de där soliga, vindstilla dagarna vid stranden eller i parken. Och ja, det förekommer sådana dagar. Räknar man samman alla dessa dagar så kanske vi får ihop, om vi har tur, två veckor. Då säger man att vi har haft en fin sommar.
-”Vilken tur med vädret vi hade i år!”
Två veckor om året är vad vi får.
Svenskarna tycks inte ha fattat att vi lever i ett land vars klimatzon gränsar till den subarktiska. Nu ska vi leva som dom gör på Kontinenten minsann. Därför kan man se dumma svenskar som med köldstela fingrar för upp en kaffekopp till munnen på en uteservering i mars månad. För så gör de minsann i Paris!
Men de har liksom ett helt annat klimat i Paris. För att inte tala om i Barcelona och Rom!
Men det fattar inte svenskarna. De vill inte förstå att deras förfäder av någon outgrundlig anledning en gång i tiden bestämde sig för att vandra norrut och bosätta sig i ett område med endast en kort odlingssäsong. Ett område vars klimat i stort sett endast lämpar sig för potatisodling.
I Sverige kan man inte vandra genom apelsinlundar. En bonne kan inte vandra genom sina odlingar och glädjas åt sina pumpor och majsplantor som växer så det knakar i solskenet. Han kan inte odla vindruvor och inte driva upp bananplantor.
Ingenting.
Bara trista potäter och om han har tur några förkrympta veteax.

Den svenska synden.
Om man nu är dömd till att leva i ett land med ständig kallblåst och lägenhetsfylla varje lördag så kanske man får knulla ofta?
Sex kan ju kompensera det mesta.
Finlandsfärjorna sägs vara de bästa jaktmarkerna.
Jag håller inte med.
Jag jobbade i flera år på de där färjorna och under den tiden fick jag doppa veken två gånger, varav den ena tjejen var en kollega till mig. Den andra tjejen var inte ens svensk, hon kom från något afrikanskt land och var på konferensresa till Skandinavien. Jag var tvungen att bjuda henne på en dyr och fin middag och hyggligt stora mängder av ännu dyrare sprit innan det blev något.
Två nyp.
Det ger ingen bra statistik under en fyraårsperiod. 0,5 nyp om året.
Hade jag varit en vanlig passagerare så hade jag blivit tvingad att lägga ut en förmögenhet. Jag hade fått åka fram och tillbaka över Östersjön i två år innan jag hade äntligen hade fått doppa. Det andra nypet, med kollegan, hade jag fått glömma eftersom jag inte hade haft tillgång till personaldäck.
Svenska kvinnor kan vara mycket lättfotade, men tydligen inte med mig i alla fall.
Dansbandsrestauranger sägs också vara bra jaktmarker. Här ska tydligen kvinnorna lägga upp sig för vem som helst enligt ryktet.
Jag besökte en större svensk dansbandsrestaurang för flera år sedan. En av de mest kända. Det gick inget bra. Eftersom alkoholpriserna är som de är på svenska restauranger så hällde jag naturligtvis i mig en flaska sprit innan jag ställde mig i kön. Jag stod utanför, bakom en stor tjock ek och halsade i mig hela flaskan. Sedan gick jag in.
Jag somnade med ansiktet mitt i huvudrätten.
Lite senare vaknade jag med ansiktet fullt med brunsås. Jag vacklade omkring mellan borden och försökte att få kontakt med någon kvinna.
Det gick inget bra.
Efter att jag hade ramlat ned i orkesterdiket för andra gången så åkte jag ut. Jag gick hem.
Ensam.
Men en av mina gamla polare, Janne fick för ett tag sedan erfarenhet av svenska synden. Janne hade bestämt sig för att gå på diskotek, eller ”klubb” som man säger nu för tiden. Janne hällde i sig en helflaska sprit på stående fot innan han gick in på klubben. De svenska alkoholpriserna, ni vet.
Spriten slog som ett hammarslag direkt efter att han hade betalat inträdet. Janne tappade fullständigt omdömet, liksom sina kontaktlinser. Han såg inte så mycket, men hörseln var det inget fel på.
-”Bjud mig på en drink!”
Skrek en ung kvinna i örat på honom. Det gjorde han.
-”Jag ska bara dricka upp, sedan går vi hem till mig och knullar!”
Skrek kvinnan sedan. Janne trodde knappt sina öron. Skulle det verkligen gå så lätt?
Vilken jävla tur att han bestämde sig för att gå ut ikväll.
På väg hem till den villiga flickan så gratulerade Janne sig själv till att han hade haft en sådan tur. Men det var lite synd med kontaklinserna. Han såg knappt vägen framför sig. Flickan var bara ett suddigt töcken men hon var blond och verkade ha flätor. En riktig svensk vikingadotter hade han minsann fått på kroken.
Oj vad kuk hon skulle få! Janne fick stånd bara han tänkte på nattens alla övningar.
Om hon bara kunde låta bli att skrika så förbannat. Var hon döv?
Och visst hade hon något slags talfel? Det lät som om hon hade munnen full med kokta ägg när hon talade, eller skrek rättare sagt.
Men skit samma! Nu skulle det bli pälskrage. Han skulle jävlar i mig mangla henne hela natten. Han skulle knulla henne som hon aldrig hade blivit knullad tidigare. Hon skulle skrika sig hes innan solen gick upp.
På morgonen så undrade inte bara Janne var hans kontaklinser fanns, han undrade även vad i helvete det var frågan om när det rusade in ett par främmande äldre kvinnor och slet av honom och hans käresta täcket. De var vårdare och undrade vad fan han gjorde på ett gruppboende för unga flickor med en svårare form av downs syndrom.
-”Hur var hon?”
Frågade jag Janne när jag träffade honom på stan.
-”Käften!”

Den svenska naturen! Brukar Sverigeambassadörerna ha som sista, desperat argument.
Jag avskyr att vistas i naturen men ok, jag kanske hade uppskattat att ta mig en sväng i naturen någon gång om klimatet hade varit mer gynnsamt. Om naturen hade varit lite mer omväxlande.
Mörk, dyster och enformig granskog med inslag av lite tall är inte vad jag kallar för vacker natur. Speciellt inte när man måste klä sig i regnjacka och stövlar, eller fullt vinterutrustad med täckjacka, snöskor och ishacka.
De vilda djuren! Säger även idioterna med beundran i rösten.
Ska man uppfatta gamla, luggslitna gråa älgar som vilda och spännande?
Skogens konung mina håriga ballar. Skogens uteliggare skulle jag vilja kalla dem. Älgar är djurvärldens slitna fyllon. Ingen gracil gång, inga hotfulla och spännande vrål. Ingen självrespekt. Bara allmänt knäckta och desillusionerade.
Antingen står de bara under någon gran och glor, eller så bestämmer de sig för att gå rakt ut framför en bil och orsaka dödsolyckor.
Inte är de goda att äta heller. Torrt och fibröst kött.
I Sverige finns inga lejon och antiloper som rusar fram över en solig savann.
Svensk natur är blöt och kall granskog. Det är ruttna löv, blåst, rotvältor och en fauna och djurliv vars brist på dramatik, omväxling och personlighet kan få en gråsten att somna av tristess.
Vissa hävdar att det är avkopplande att vandra i skogen. De säger att det är skönt att sitta på en sten, glo på träden och ägna sig åt kontemplation. Lite meditativt sådär.
Min polare Janne är en sökare. Han är alltid sugen på att prova något nytt. Nu var han sugen på en skogsgpromenad. Janne är lite smått andlig och skogspromendader sägs ju vara bra för själen. Janne ville gärna pröva på hur det var att sitta på en sten och känna sig nära.
Men inte ensam. Han ville att jag skulle göra honom sällskap. Jag följde med eftersom jag kände att Janne behövde lite stöd efter den senaste tidens händelser.
Så vi gick in i en skog, satte oss på var sin sten och glodde. Det var kallt och fuktigt. Det var mörkt och dystert. Jag frös. Janne frös.
Det var inget roligt alls. Jag märkte att Janne var lika uttråkad som jag. Andligheten ville inte infinna sig. Janne såg inte ut att känna sig nära någonting, allra minst sin själ. Janne såg bara sur ut.
Vi satt tysta och glodde på träden.
Tiden gick.
Till slut var jag tvungen att bryta tystnaden. Jag frågade:
-”Sög hon?”
-”Käften!”

Sade Janne.
Sedan reste vi oss och gick under tystnad hem igen.

11 kommentarer:

Halvgammal AOR Rockare sa...

Klockren analys som vanligt, rockarn!
Dok så tror jag att din framgång på dansrestaurangen hade varit bättre utan spriten...
Finns inte så många damer som tänder på gravt berusande män med brunsås i hela nyllet......
Hälsa Janne!

Henrik sa...

Jag tror att Janne nu kommer att bli Flashback-idol. Att knulla ett mongo, jo jag tackar jag.

Underbar läsning idag, tack så mycket!

Börje Lundin sa...

I sann Flashbackanda kan man ju inte låta bli att undra om Janne bytte till kanal 2.

Asgarvad sa...

Vadådå? Dawnsmongon har väl rätt att ha sex utan att bli dissade av gropboendepersonal de också? De har väl i grunden samma rätigheter som vi andra?

Asgarvad sa...

Och i samma anda borde väl sexpartners till dawnsmongnon bli lika respektfullt behandlade som vilka andra son helst?

Gabriel sa...

"Svenska kvinnor kan vara mycket lättfotade, men tydligen inte med mig i alla fall."

Du är väl inte attraktiv nog helt enkelt. :)

Bra text för övrigt

Åke F sa...

Jag var i Paris i februari. De satt ute på restaurangerna i 2 plusgrader med filtar och blånande näsor. Det var för att få röka. Då föredrar jag faktiskt en kopp kaffe i plus 14.

kzmonova sa...

Den där Janne är en cool snubbe, lite "The Dude" över han. Tar sig säkert en joint ibland...

Andreas sa...

Standard för korkade svennar att som så gott som enda folk på jorden förakta sitt land och såga det med fotknölarna.

Anonym sa...

Du låter lite bitter Andreas, rent av ursvensk. Undrar vad bitterheten beror på egentligen, allt är ju så fantastiskt här.

Anonym sa...

Hehe, det verkar onekligen som att halva sverige har en vän som gått hem med den där Downs syndrom-tjejen ;). Använd fräschare vandringssägner!