torsdag 6 november 2008

En dag på jobbet...

Vissa dagar på jobbet kan vara underbart händelselösa. Dagar som ingen vet vad jag sysslar med, dagar som allt flyter på. När det flyter på så är alla vänner och det är brist på arbetsuppgifter. Då sitter jag i min bil, parkerad någonstans och glor rakt ut i tomma intet. Jag dagdrömmer och fantiserar. Verkligheten är bortkopplad.
Det finns inga arbetsuppgifter.
Det finns inga problem.
Så vackert.
Andra dagar kan vara rent för jävliga. Idag har det varit en sådan dag.
När jag skriver jävlig så menar jag en dag full av stress, underliga och svårtolkade order från min chef, ännu underligare kontraorder och en telefon som ständigt ringer. Det är underlydande som kommer med konstiga krav och önskemål. Det är människor som bråkar. Det är Tobbe som helt plötsligt vägrar att jobba med Jocke, en kollega som han tidigare aldrig har haft några problem med.
-”Men ni har ju alltid varit bästa kompisar!”
Säger jag.
Det var innan Jocke bestämde sig för att regelbundet börja knulla Tobbes fru när Tobbe hade kvällstjänstgöring.
-”I röven också!”
Säger Tobbe.
Jag är arbetsledare. I mina arbetsuppgifter så ingår det bl a att lösa lättare konflikter som kan uppstå i en arbetsgrupp. Ordagrant så kan man säga: Jobbet måste flyta, uppstår det konflikter så flyter det mindre bra. Jag vill att det ska flyta på bra. Annars får jag skit från min chef. Inte bra.
Nu har tydligen en av karlarna i min grupp haft en affär med sin kollegas fru. Sådant är inte bra för en arbetsgrupp. Det kan urarta till en svår konflikt vilket betyder att jag måste koppla in min chef. Det vill jag inte.
-”Stämmer det?”
Frågar jag Jocke.
-”Nä, jag har aldrig knullat Carina i röven.”
Det här skulle bli svårt att lösa. Det kändes absolut inte som ett läge att ringa efter min chef som är en sextioårig och mycket korrekt kvinna.
-”Jag undrade om det ligger någon grund i Tobbes anklagelser, inget annat! Har du haft ett förhållande med Tobbes fru?”
Jocke erkände. Ja, han hade haft ett förhållande med Tobbes fru. I flera månader.
-”Det var ju det jag sa!”
Ylade Tobbe.
-”Men inte i röven!”
Sade Jocke och menade att frånvaron av anala övningar därmed ursäktade hans svek mot sin bästa arbetskompis.
Sedan började de skrika varandra i ansiktet. Det var hot om hämnd och feta smällar om vartannat. Två vuxna karlar som båda fyllde fyrtiofem år i somras.
Det här skulle bli väldigt svårt att lösa.
Jag fick fullt upp med att hålla isär dem. Slagsmål hos en kund är inte bra. Det är illa för mig, ännu värre för företagets anseende.

Rosa kommer rusande och skriker på bruten svenska att skurmaskinen inte fungerar.
-”Inte suga upp vatten! Den maskinen inte bra den, nä!”
Jag böjer mig ned och konstaterar att ett lock till en slang saknas. Jag har inga sådana lock i reserv. Jag måste ringa till den förbannade firman som vi har köpt skurmaskinerna utav. Jag kommer att bli tvungen att ge mig in i en tröttsam och allmänt nedbrytande diskussion med en idiot till servicetekniker som alltid försöker att slingra sig ur varje uppdrag. Trots att fri service och maskindelar ingår i kontraktet.
-”Du får försöka att moppa golvet för hand så länge! Jocke får hjälpa dig.”
Nu fick jag en bra anledning till att sära på Tobbe och Jocke. Kanske skulle de lugna ned sig.
Telefonen ringer. Det är min chef.
-”Jag har inte fått lönerapporterna från Marita och Hussein! Har du glömt att faxa dem till mig?”
Nej, det hade jag inte. Problemet var att de hade varit sjuka, de hade inte hunnit skriva under dem. Jag skulle precis informera min chef om detta när min andra telefon ringer, min privata telefon.
-”Vänta lite!”
Säger jag till henne.
Det är min exflickvän som undrar varför jag inte har mailat alla gamla fotografier som jag har scannat in under helgen. Det stämde. Jag hade inte mailat alla. Bara en del. Problemet var att det var så stora bilder, och så många. Det tog tid. Tid som jag inte hade. Jag försökte att förklara det för henne.
-”Jag kunde för helvete inte skicka alla på en gång! Det skulle ha tagit hela dagen!”
-”Dumheter! Varför skulle inte det gå? Svär du åt din chef förresten? Det var det oförskämdaste!”

Nu blev det fel. Helvete!
Jag talar om för min exflickvän att jag måste lägga på, jag är mitt uppe i ett samtal med min chef. -”Jag har inte tid med den här skiten! Hej då!”
Och avslutar därmed samtalet. Med både mitt ex och chefen. Jag har aldrig haft någon simultanförmåga att tala om.
Nu började det bli besvärligt på allvar.

Jag känner att jag behöver gå ut och lugna ned nerverna med en cigarrett innan jag försöker att ordna upp situationen. Upptäckter att de är slut. Fan också!
-”Är det någon som kan bjuda på en cigg? Mina är slut!”
Hojtar jag och glömmer att mitt företag har inlett ännu en av sina idiotiska antirökkampanjer och naturligtvis har den för första gången hörsammats.
-”Nä, vi har ju tagit i hand på att sluta röka i den här gruppen. Utom du!”
Säger en karl vid namn Frank.
Ja, det kunde man ju ge sig fan på.
Jag glor ilsket på Frank.
-”Jag är chef! Jag röker så jävla mycket jag vill!”
Vilket jag inte kan. Ciggen är slut. Vilken härlig dag!
Jag står mitt ibland en massa ickerökare som beskyller varandra för att knulla deras fruar i röven. Det är maskiner som jävlas, telefoner som ringer och lönerapporter som inte har kommit iväg i tid och det är fortfarande inte över. Det är det aldrig.
Ingenting kommer att vara över.
Jag kommer på att jag har glömt att ringa till två jubelidioter som jag aldrig minns namnen på. I tankarna brukar jag benämna dem som Dårfink nr ett och Dårfink nr två. Enklast så. De är från något afrikanskt land som jag inte heller minns namnet på.
Syd-Bongo?
Västra Kaboomba?
Jag ringer upp och hoppas att jag inte stör dem i deras tankekrävande arbete i tvätteriet.
-”Ja, det är JAG! Vem talar jag med?”
-”Mujumba!”
Var det hans namn eller var han artig på Syd-Bongolesiska? Jag hojtar åt Frank, Tobbe, Hussein eller annan valfri idiot att sänka radion. Jag har svårt att höra vad Mujumba säger.
-”Sänk för helvete!”
-”Jag har precis höjt!”

Svarar Mujumba i andra änden av telefonen.
-”Vad är det du har höjt, kuken?”
Frågar jag.
-”Nä, gradantalet på mattvätten. Du sa ju att vi skulle höja till nittio grader från och med idag!”
Nu började det bli riktigt rörigt.
-”Ja, det är bra. Kör hårt!”
Sedan lade jag på. Jag hade ändå glömt bort vad det var jag ville.

Nu måste jag ha mig en rök!
-”Jag sticker iväg till Statoil och köper cigg! Mmm va gott det ska bli att rööka!”
Säger jag till de nyblivna ickerökarna.
Bilen vägrar att starta. Det är då jag minns varför jag skulle ringa till Mujumba. Jag skulle be honom att komma förbi med ett par startkablar så att jag kunde köra den förbannade bilen till bilverkstaden.
Helvete också!
Jag sitter där bakom ratten och blänger ilsket rakt fram. Jag undrar ännu en gång när allt ska vara över. När ska jag få gå hem för gott?
Just då ser jag min chef svänga in med sin bil på parkeringen. Nya problem på gång.
Hon kliver ur bilen. Hon ser arg ut. Jag försöker att krypa ihop bakom ratten men hon upptäcker mig.
-”Vad menar du med att slänga luren i örat på mig? Och var är lönerapporterna?”
Jag kliver ur bilen och ser allmänt ynklig ut. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet knappt vad det är frågan om längre. Det känns som en mindre härdsmälta i huvudet.
All denna galenskap.
Hur hamnade jag i den här skiten?
När ska få permanent hemförlovning?
-”Bilen startar inte.”
Säger jag ynkligt, i brist på annat.
Min chef börjat att skälla på mig. Hon talar om ansvar, om vikten av att hålla sin tjänstebil i bra skick och att hon är besviken på mig. Hon talar om att jag är en bra arbetsledare men att jag har tappat ”fokus” på sista tiden. Hon undrar om jag har något problem.
-”Du tar väl din medicin?”
-”Nä.”

Ljög jag. Jag var bara trött på skiten. Det har varit mycket på sista tiden. Nya objekt, nya medarbetare som jag har varit tvungen att skola in och övertidsjobb så gott som varje helg.
Att jag egentligen har varit trött på skiten i hela mitt liv kommer jag aldrig att tala om för min chef.
Hon är en bra chef. En snäll kvinna som egentligen bara vill väl. Men hon har sina chefer som måste tillfredsställas, hon har sina räkningar som måste betalas och jobbet måste flyta för henne, likväl som för mig.
Det är katten på råttan och råttan på repet, eller hur det nu är man säger. Så är det för de flesta människor.
Det är bara att hålla god min, hålla käften så länge det går och hoppas på att man någon gång ska vinna på Lotto.

Min chef talar om för mig att jag har ledighet att ta ut. Hon talar om för mig att jag kan gå hem för dagen.
-”Och i morgon och på lördag så är du ju ledig. Passa på att vila ut nu!”
Så jag går hem.
Det känns bra. Just nu sitter jag här vid datorn och skriver. Jag har två dagars ledighet framför mig. Jag dricker sprit, jag firar. Jag är rätt så full. Det är inte ofta nu för tiden men ibland så kommer flaskan fram. Ikväll är en sådan kväll.
Jag är hemma!
Inte för gott men i alla fall i två dagar. Det är värt att fira.
Man får glädjas åt det lilla i livet.
Nu känns det bra igen.

Skål på er kära läsare!

13 kommentarer:

Anonym sa...

Väl unnat låter det som.

"Skål tamejfaaan!" ;-))


//Plutten

Anonym sa...

Haha, jag och tjejen sitter och garvar läpparna av oss!!

//Trogna läsare

ett "fan" sa...

Ibland kör det ihop sig! ta och vila upp dig under helgen så vi får njuta av flera tänkvärda texter framöver.

Johannes Almborg sa...

GeHå -Är detta sant eller är det en påhittad historia? I vilket fall så är det i alla fall bra och kul berättat.

johan sa...

Skål mannen!

Rambergsmannen sa...

Jag tycker GH verkar ha en bra chef, en bra arbetsplats också med roliga arbetskamrater. Ibland blir det mycket bara och då måste man ha lite ledigt annars blir man knäpp. Höll själv på att gå i sank på ett tidigare jobb, det var galenskap maximus på det skitstället. Bra mycket värre än vad som beskrivs i dagens story så så jäkla farligt är det nog inte.

Kzmonova sa...

Uderbart härligt att ta sig en fylla när man är klar med veckans slit. Ju väre vecka desto bättre smakar det.
Själv sitter jag här kl 12 på fredagen med en riktigt stark romknäckt...

Gutegirl sa...

Vilket helvetesjobb. Jag jobbar lite extra just nu i ett projekt, och det är underbart fritt och självständigt.

Alexander sa...

Skål för att du vågar vara sann, GH!

Anonym sa...

http://podd.blogg.se/2008/november/helgen-kan-borja.html

Ingen whitetrash farsa där inte..haha

warthog sa...

plötsligt så känns det inte längre särskilt hemskt att vara arbetslös..

Granfot sa...

Skål, och tack som fan!

Anonym sa...

-”Men inte i röven!”
-”Jag har inte tid med den här skiten! Hej då!”
-”Vad är det du har höjt, kuken?”

Haha, underbar blogg!