tisdag 25 november 2008

Fredagskvällar.

I fredags frågade min flickvän om jag ville följa med ut, på Harrys.
Jag tackade nej. Jag vet att det inte är någon idé. Jag kan inte hantera alkohol. Har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna.
Jag dricker numer sällan. Mycket sällan. Men när jag väl gör det så går det överstyr med en gång. Jag dricker tills jag åker i backen.
Alltid.
Så när jag dricker så håller jag mig helst inom hemmets väggar. Säkrast så. Det är den enda lärdom jag har tagit av alkoholen.
Jag kan inte dricka mig lagom och behagligt berusad. Helt omöjligt. Fråga mig inte varför men så är det och så har det alltid varit. Jag försöker inte ens att behärska mig längre. Jag vet att det inte är någon idé. Jag kan inte dricka måttligt.
Det är kanonfull eller spik nykter som gäller för mig.

Jag dricker en gång i månaden, ungefär. Alltid på en fredag.
När jag ska dricka så måste jag alltid planera. Det är en massa prylar som måste stämma in, massa saker som måste fixas. Det får inte vara några lösa trådar någonstans. Annars blir det helt fel. Då är det inget roligt.
För det första så måste jag vara på gott humör. Det går inte att dricka om jag har haft en jävla arbetsvecka som har slutat med en utskällning av min chef. Nej, jag måste ha haft en bra vecka som avslutas med att min chef kallar in mig på sitt kontor och ger mig mycket beröm, gärna inför sina kollegor.
-”Ah! Här har vi min produktionssamordnare. Titta på honom! Så ser en riktig arbetsledare ut! Se hur arbetsglädjen och kompetensen lyser runt honom!”
Ha! Ha! Ja, säkert.
Alla räkningar måste även vara betalda. Allt måste vara i ordning. Lägenheten måste vara nystädad, ingen smutstvätt och kylskåpet ska vara välfyllt. I frysen ska det ligga ett antal pizzor, färdiga att värmas vid behov. Det ska finnas cigarretter som räcker under hela helgen så att jag slipper att gå ut. Jag ska vara nyduschad, nyrakad och tänderna ska vara skinande rena.
En rejäl runk eller två brukar även vara på sin plats. För att minimera risken att ringa pinsamt samtal till sin flickvän när alkoholen får sexlust och potens att stiga till farliga höjder. Sådana samtal bör undvikas. Flickvänner brukar inte uppskatta att bli uppringda mitt i natten av en kärlekskrank idiot som sluddrar något om att hon är kvinnan i hans liv.
-”Jag tänker på dig!”

Jag brukar starta drickandet vid datorn. Jag slår upp ett glas med brännvin utblandad med Fanta. Jag har prövat flera läsksorter men jag återgår alltid till Fanta. Fanta tillhör ungdomen. Första gången jag drack så sköljde jag ned spriten med Fanta.
Fanta och brännvin är smaken av förhoppningar och naiva drömmar. Det är sommar, jag är sjutton år igen och om jag har tur så kanske jag kommer att våga tilltala någon flicka. Har jag ännu större tur så kanske hon t o m svarar!
Spriten jag föredrar är av sorten Brännvin Special eller Explorer. En helflaska brukar räcka.
En halvflaska är lagom om man vill bli måttligt berusad. Det vill och kan inte jag bli.
Jag vill inte bli salongsberusad och fungera tillfredsställande i sociala sammanhang. Jag är ute efter bedövning. Jag vill bli full.
Stenfull.
Det blir jag.
Men först så startar jag alltså upp lite lätt vid datorn. Jag kliver ut på internet och känner mig för, kikar lite. Besöker några forum och kanske skriver något till min blogg innan jag blir för full.
Efter ungefär halva flaskan vill jag lyssna på musik. Jag går till Youtube och letar upp lite gammal fin rockmusik från åttiotalet.
Vid denna tidpunkt mår jag egentligen som bäst. Nu är jag pigg och glad. Jag har spring i benen. Det är nu jag börjar planera inför framtiden.
Det känns som om jag har en framtid!
Storslagna drömmar och fantastiska visioner slåss om utrymmet i min hjärna. Jag planerar, jag minns, jag fantiserar. Jag fnittrar och är allmänt euforisk
Det är nu jag mår som bäst. Det är för denna känsla jag dricker. Det är också nu som jag borde sluta dricka.
Det gör jag inte.

En stund senare har jag glidit in i nästa tillstånd. Jag mår fortfarande bra men nu börjar det bli kritiskt. Det är nu jag vacklar omkring i min lägenhet. Jag fäktar med armarna och pratar för mig själv. Ett mycket farligt tillstånd. Det är nu jag börjar känna mig social. Det är nu jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé att ringa upp någon gammal flickvän.
Klockan tolv på natten.
-”Är du full?”
Frågar hon.
Få nyktra människor ringer till andra människor mitt i natten. Om det inte är något alldeles särskilt. Vilket man alltid tycker att det är när man är full.
-”Jag är inte full! Varför tror du det?”
Hon säger att det är trevligt att jag hörde av mig, men att hon ligger och sover. Jag är välkommen att ringa nästa dag.
-”Här ringer man och försöker vara lite trevlig.”
Nu suckar hon och säger att hon faktiskt måste lägga på innan hennes man och barn vaknar.
-”Vadå man och barn? Vad är det för konstigt folk som du har börjat umgås med på sista tiden förresten?”
Klick!
Nu känner jag mig ensam och övergiven. Jag ringer till min polare Janne.
-”Ingen tycker om mig!”
Säger jag när han svarar. Janne är lika berusad som mig och fattar ingenting. Han är knappt kontaktbar. Han noterade i och för sig att telefonen ringde och ringer telefonen, ja då bör man lyfta luren och säga något.
-”Jag har köpt en ny TV!”
När man har uppnått mitt och Jannes berusningstillstånd så har man slutat att lyssna. En dialog brukar kännetecknas av en sändare och en mottagare. Nu är det inte längre någon dialog. Det blir en monolog. Båda sänder rätt ut i tomma intet. Det finns inte någon som tar emot signalerna. Ingen kan tolka dem. Ingen bryr sig.
-”Alla hatar mig!”
-”Fyrtiotvå tum!”
Ett sådant här blindsamtal brukar vara i någon halvtimma. Ingen minns något av samtalet dagen därpå.
-”Jag såg att du hade ringt i natt. Jag låg nog och sov.”
-”Hade jag?”


Det tredje och sista tillståndet är direkt hälsovådligt. Brukar infinna sig efter midnatt någon gång. Då brukar alla glada helgfirare komma upp i varv. De börjar skratta, dunkar varandra i ryggen och diskuterar valet av nattklubb.
Men du kanske har tröttnat på nattklubb? Du kanske har hittat någon trevlig kvinna att tillbringa fredagskvällen med? Kanske tittar du din flickvän djupt i ögonen och tackar för den goda middagen och det fantastiska vinet. Du föreslår att ni ska mysa en stund i soffan. Faktum är att du har haft stånd under hela middagen.
Vid baren nere på Harrys blir den nydumpade Lenita bjuden på sin tredje drink av en trevlig man och vem vet, om han bara kunde sluta upp med den där obehagliga vanan att ständigt klia sig i öronen med drinkpinnarna så kanske han får följa med henne hem. Om han bjuder på ett par drinkar till förstås. Ännu har inte Lenita druckit sig tillräckligt billig för att våga visa sin nya musfrisyr för en vilt främmande man.
Det är så här en fredagskväll med alkohol brukar vara för de flesta.
Inte för mig. Inte för Janne.
Janne försöker att ringa efter en taxi på sin fjärrkontroll till nya TV:n men ger efter upprepade försök upp och börjar istället vackla omkring lite planlöst i sin lilla etta. Han ramlar över stolar, välter moraklockan och river ned gardinerna i sin jakt efter spritflaskan som han har hållit i handen hela tiden.
Jag ligger vid denna tiden på köksgolvet i min kokvrå. Har jag tur så ligger jag kvar där. Har jag otur så får jag för mig att jag håller på att nyktra till.
-”Spriten är slut! Jag tror jag ska gå ut och ta mig några glas. Det kan behövas!”
Som tur är så brukar jag inte komma längre än till hallen. Men det händer att jag tar mig utanför lägenheten.
De flesta människor kan ha lite problem med att minnas när de har kommit hem.
Jag brukar aldrig minnas att jag överhuvudtaget går ut.
Jag tillhör den delen av Sveriges vuxna befolkning som brukar vakna fullt påklädd på hallgolvet vid sin egen skohylla varje lördagsmorgon. Och då har jag haft tur. Värre är det om jag vaknar någon annanstans, om jag har tagit mig ut från lägenheten.

Så när Sveriges övriga befolkning ägnar sig åt att dansa, träffa nya vänner, lägga sig i främmande sovrum med okända människor och göra sitt bästa för att höja statistiken på Sveriges invånarantal så ligger jag och Janne i våra små lägenheter och sover.
Det är inte längre någon som bjuder oss på festen.
När alla andra vaknar upp och inser att de har bränt halva lönen på drinkar så har vi vår lön i stort sett orörd. När de någon vecka senare undrar varför i helvete det svider och snorar från deras urinrör så har jag och Janne redan gått igenom allt detta för länge sedan.
Vi ägnar oss inte längre åt sådant.
Så när man tänker efter så kan man fråga sig vilka det egentligen är som beter sig som idioter och som inte kan hantera alkoholen.

Snart så är det fredag igen. Det var ett tag sedan jag festade till det nu. Jag funderar på att ta mig en sådan fredag. Jag är ledig nästa helg. Janne också tror jag.
Kanske ringer jag honom framåt natten.
Kanske ringer han till mig.
Eller också ger jag fan i alltihop och sitter här och skriver istället.
Vi får se hur det blir.

Hej så länge!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som en helt vanlig helg ^^

Fast iofs håller jag med lite, varför gå på krogen och bränna flera hundralappar på att bli snörfull och förolämpad av okända människor. När man kan bli snörfull och förolämpad hemma av sina kompisar.... mycket billigare ;-)


//Plutten

Anonym sa...

Jag tycker det samma om krogen, Jag är 18 sen 8 månader tillbaka och inte fan tänker jag gå på krogjäveln och betala 50 spänn från mitt stuidebidrag för en jävla öl. det kan dom se sig i arslet efter!

Anonym sa...

Känner igen detta, jag blir också ALLTID aspackad när jag dricker. Har dock inte lärt mig att inte gå på krogen än....

Alexander sa...

Kan ni inte festa tillsammans och ta kort? Det tycker jag är roligt.

Krippe sa...

Prova ett experiment,blogga under fyllan!
Vem vet,det kanske blir en helt annan dimension av det hela.
Även om den nuvarande dimensionen är mer än OK..

kzmonova sa...

Nominer GH till "Sveriges bästa blogg" på RIX MorronZoo.

http://www.rixfm.com/?underpage=442.11267

Daniel sa...

Hittade dig via en länk till ditt blogginlägg om ditt härjande på Familjeliv.se och måste säga att du är en riktigt bra skribent. Det var länge sen jag fick mig ett så gott garv framför datorn förkyld och jävlig. Glömde helt bort min tråkiga arbetsdag den kvällen. Du hamnar definitivt i mina favoriter i webläsaren. Fridens!

Gutegirl sa...

Meeen blir du så där fjortisaktig, som tonårstjejer som druckit för mycket?
"Ingen tycker ooooom mig, alla bara haaaatar mig, jag vill dööööö...
*snyftharkelgurgelrosselkräks*"

Anonym sa...

Gert Fylking efterlyste en lite mer oanständig blogg i RIX morronzoo, tror även han är trött på alla mammabloggar. Jag mailade honom en länk hit...