lördag 29 november 2008

Fyllebloggning.

Igår så hörsammade jag en läsares önskan, jag prövade med att skriva en text till min blogg samtidigt som jag drack. Det gick inget vidare. Det var svårare än jag trodde faktiskt. I början gick det bra men efter några glas så blev det lite besvärligare. Efter halva flaskan var det svårt och när jag började skönja botten så var det helt omöjligt.
Jag tappade ideligen tråden, glömde vad det var jag skulle skriva om och fantasin var som bortblåst.
Alkohol är bra för inspirationen men bara i måttliga doser. Det fungerar inte att dricka sådana mängder som jag gör.
Jag öppnade dokumentet med texten som jag skrev igår och nu kommer jag till det otroliga: Jag har inte kunnat finna ett enda stavfel i texten!
När jag vaknade i morse så hade jag t o m för mig att jag hade avbrutit skrivandet, att jag blev för full. Men det hade jag tydligen inte gjort. De två sista styckena har jag inte något minne av att jag skrev överhuvudtaget (!)
Men det blev inget bra. Ingen text som är värt att spara. Men jag lägger ut den på bloggen i alla fall.
Så här blev det när jag söp och skrev en text till min blogg:

Någon vid namn Alexander kommenterade en tidigare text av mig och önskade sig en bildserie från en av mina fyllekvällar tillsammans med Janne.
Det finns faktiskt redan en sådan. Jag lade ut den på min fotoblogg någon gång i augusti vill jag minnas. Det var en fredag, Janne ringde till mig.
-”Jag ska ha kräftskiva. Kommer du?”
Jag har aldrig varit så förtjust i fester. Jag föredrar att kröka ensam, eller med en kompis. Det räcker. Det blir bara jobbigt med en massa okända människor.
-”Jag vet inte riktigt, vilka kommer?”
Frågade jag.
-”Ja… Det är jag.”
Jaha. Ja, det lät ju lite bättre. Så jag gick dit och det blev en trevlig kväll. Men några kräftor såg jag aldrig till vilket bara var bra. Jag äter inte kräftor. Jag äter överhuvudtaget inte sådant som lever i vatten, trots att jag är uppväxt vid västkusten. Jo, fiskpinnar. Det älskar jag men det räknas knappast.
Här är bildserien från den kvällen. Killen som har hår är Janne, den andra stiliga mannen är jag:
http://gehasfotoblogg.blogspot.com/2008/08/lekkvll-hemma-hos-janne.html

Men jag tänkte att jag skulle lägga upp ännu en bildserie. Jag är nämligen ledig denna helg. Min plan var att jag och Janne skulle träffas ikväll, dricka sprit, umgås och ha kul. Men det sket sig. Janne har jouren denna helg. Han jobbar som fastighetsskötare.
Så det får bli vid ett annat tillfälle.
Någon som kallade sig Krippe kommenterade också. Han hade ett tips. Han tyckte att jag skulle experimentera med att blogga när jag dricker. Skriva under fyllan. Det tycker jag var ett spännande tips och det har jag hörsammat. Faktum är att jag sitter och dricker just nu. Jag har precis kommit hem från jobbet, klockan är fyra och jag är inne på tredje groggen. Än så länge går det bra. Fingrarna hittar fortfarande rätt tangenter och hjärnan fungerar tillfredsställande. Jag mår bra. Jättebra.
Så nu tänker jag sitta här och gå på tomgång, bli på fyllan och så får vi se hur det blir. Jag ber alla läsare att ha överseende med alla eventuella stavfel och brist på vettigt innehåll. Detta är som sagt bara ett experiment. Jag brukar inte skriva när jag dricker. Jag tror inte på det.

Vad fan ska jag skriva om då? Det står helt still. Jag får gå ut på balkongen, ta mig en rök och ytterligare en grogg så kanske det klarnar.
Sådärja! Nu känns det bättre. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om? Faktum är att jag sitter här och är lite sugen, ja inte på att ta mig ett parti schack eller köra lite armhävningar. Nej, jag har stånd. Alkoholen har den effekten på mig. Men det får jag försöka bortse ifrån. Jag ska ju försöka skriva. Och supa!
Just nu sitter jag här och dricker, skriver och har stånd.
En kvinna kommenterade min blogg för ett tag sedan. Dels så tyckte hon att jag var rätt och slätt galen, en komplett idiot som borde polisanmälas för något, vad som helst, och dels så hade hon synpunkter på min och Jannes fredagskvällar. Hon undrade varför vi prompt var tvungna att supa varje gång vi träffades.
-”Ni är ju över fyrtio år! Borde ni inte ha vuxit ifrån ett sådant beteende?”
Jo, det borde vi ha gjort. Ett ytterst omogen beteende.
Men vad ska vi annars göra?
Gå på bio? Ja, vi gillar film men eftersom vi inte här homosexuella så är detta inget alternativ. Unga killar kan gå på bio tillsammans, medelålders män kan det inte. De skulle tro att vi var bögar. Är man medelålders och går på bio med en medelålders manlig bekant så har man passerat en ytterst skum gräns.
Och nej, det är inte jag som skriver reglerna! Det är så det är. Det är vad folk tror.
För handen på hjärtat, erkänn! De få gånger som ni har sett två medelålders män på bio tillsammans så har ni genast tänkt: ”För guds skull! Sätt er inte intill oss!”
För ni vill inte ha två män intill er som har svårt att hålla händerna från varandras skrev. Ni vill koncentrera er på filmen, inte sitta och fundera på vem som ger och vem som får stor stock i röven.
Så nej, jag och Janne går inte på bio. Ser vi på film tillsammans en fredagskväll – vilket sker ytterst sällan - så är det hemma vid Jannes fyrtiotvåtummare. Vi dricker sprit och antagligen så börjar vi kräkas upp spriten och popcornen innan vi får reda på om hjälten får kvinnan.
För vi är heterosexuella minsann.
Så beter sig heterosexuella karlar när det inte finns några kvinnor i närheten.
När jag och Janne ser på film så är det filmer där hjälten får hjältinnan. Hjälten är en bredaxlad karl med fyrkantig haka och kvinnan är en sockersöt och hjälplös varelse som bara måste få hjälp av en stor och stark karl mot de elaka brottslingarna.
Förr så var hjälten alltid behäftad med en viss moral och det fanns alltid med en vacker kvinna någonstans i hans liv - en kvinna som han saknade, ville ha, hade haft, eller kanske skulle få i slutet av filmen.
När och om de fick varandra så fick man inte se regelrätta samlag eller antydningar om kommande avsugningar och rövknull. De kvinnliga karaktärerna kunde faktiskt skita som folk efter att de äntligen hade fått smyga iväg med hjälten till något motellrum. Kärleksakten lämnades åt fantasin så att säga. Idag kan hjälten lika gärna vara bankrånare, knarkare, bög, strakbent eller bara rätt och slätt tokig.
Sådana filmer gillar inte jag och Janne.
Därmed inte sagt att vi föredrar Ebberöds bank och gamla filmer med Åsa-Nisse och Aino Taube. Men vi vill gärna att de ska innehålla någon form av moral. Kanske ett budskap om att hjältemod och ädla visioner faktiskt lönar sig. Titanic och Gladiator är mina favoritfilmer. Janne gillar allt med Morgan Freeman och Jack Nicholson.
Oj, nu är jag väldigt snurrig! Halva flaskan har jag fått i mig. Det är dags för lite kaffe men jag har inget hemma så jag är tvungen att springa ned till Hemköp och köpa mig ett paket. Kommer snart!

Sådärja! Nu sitter jag här med en kopp Skånerost utblandad med sprit. Det dricker jag. Mycket. Nu går det undan.
Men vart fan var jag nu då?
Det vet jag inte för jag är jättefull. Jag börjar nå botten på flaskan. Jag känner för att sjunga:
”Vad tar ni för valpen där i fönstret!”
Nu ska jag ta mig en sväng till Youtube! Känner för lite gammal hederlig rockmusik från åttiotalet, min ungdomstid. Nu har jag inte stånd längre, nu börjar jag känna mig lite sentimental istället, läs: Full.
Just nu lyssnar jag på ”All night long” med gamla ärevördiga Rainbow, om ni minns dem? Jag har faktiskt sett dem i verkligheten, 1984 vill jag minnas. Det var en sådan där ”Monsters of rockgala” och det var Rainbow, AC/DC och ett annat band som jag inte minns. Det var på Råsunda (tror jag) uppe i Stockholm. Hela gänget, dvs jag och Rex tog tåget dit. Jag blev knallpackad på nolltid och höll på att missa hela konserten.
Varken jag eller Rex fick något större utbyte av den där rockgalan. Vi var fulla och försökte hela tiden bli fullare. Det stod några tjejer framför oss. Vi försökte få kontakt med dem. Det gick inget bra.
Banden spelade så jävla högt så det var svårt att föra någon konversation. Jag tror inte att de ville ha någon kontakt med oss heller. Vi gjorde inget bra intryck. Efter någon timma så kräktes Rex i den ena tjejens handväska. Hon blev arg. Jag skrattade och då blev hon ännu argare. Hennes kompis sade till mig att vi skulle få stryk av deras pojkvänner efter konserten.
Rex kvicknade till och började stöta på tjejerna igen. Han hade inte hajat läget överhuvudtaget. Av någon anledning pratade han engelska med dem.
-”Hello! My name is Rex. Where are you from? I am from Sweden!”
Om och om igen.
Han skulle ta i hand hela tiden också.
Tjejerna var svarta och Rex talade om att han minsann inte hade något emot negrer. Tvärtom!
-”I like negroes, I really do! I am not a racist.”
Nej, vi gjorde minsann ingen succé hos tjejerna.
-”Africa is a nice country!”

Och nu, tjugofem år senare så ska jag och Rex åka på konsert igen. I februari. Det är AC/DC som spelar. Det gjorde de 1984 också.
Men nu har vi blivit gamla, nästan hundra år, som Nationalteatern sjöng en gång i tiden. Rex är en gift man så de svarta kvinnorna får nog vara ifred den här gången och jag, ja jag är den jag är – En man som inte trivs med att åldras, en man som kommer att använda öronproppar under hela konserten och som kommer att hålla sig nykter. I alla fall under konserten. Sedan blir det taxi tillbaka till hotellrummet för att där ägna sig helhjärtat åt gravt spritmissbruk. Kanske blir det även en sväng ned till hotellbaren.
Nä fan, det här går inte längre. Jag vet inte vad jag ska skriva om? Långsamt går det också. Jag hittar fan i mig inte tangenterna.
Så nu skiter jag i det här. Jag ska micra mig en pizza! Men nu har jag fyllebloggat i alla fall.
Ska bli intressant i morgon när jag öppnar dokumentet och kollar hur det blev.
Skål på er så länge!

9 kommentarer:

Rex sa...

Blev ju bra ändå och negresserna skall få vara ifred på nästa Stockholmres,det kan jag garantera ;-)

Viewtiful Kurt sa...

Vart en bra men inte lika intressant inlägg detta.

Johannes Almborg sa...

Intressant experiment. Men blogga nykter nästa gång. Det här var bara svammel.

Alexander sa...

Jag visste såklart att det fanns en bildserie på dig och Janne, men jag vill ha en till!

En regelbunden läsare sa...

Jaså, du ska på AC/DC? Jag också!
Men vilken dag ska du se dem, den 20:e eller 22:e?

ospray sa...

Ja det där gick ju bra trots allt
och helt otroligt att du inte stavade fel men som sagt bloggar bäst gör man nog nykter =)))

Krippe sa...

Förlåt mig,det var en usel idé att du skulle blogga packad!

Mycket mera förnöjsammare när ditt sinne är klart.

Gabriel sa...

Är det verkligen heterosexuellt att lyssna på ett band som har en ultra-homosexuell sångare?

Anonym sa...

Undrar om sångarens fru Brenda vet om att hennes make är "ultra-homosexuell"?