söndag 2 november 2008

Gamla flyttminnen och fastighetsskötare.

Jag har flyttat en hel del i mitt liv. Det var roligt och spännande att byta stad, mindre roligt var själva jobbet som det innebar. Det ska packas och lyftas och släp ska hyras. När allt är klart så är det dags för att ägna en dag åt att städa ur den gamla lägenheten.
Hur jävla roligt är det?
Jag har haft tur i mitt liv. Ofta så fuskade jag och ibland så sket jag i det. Jag kan inte minnas att jag åkte dit en enda gång. Jag hade nämligen ett litet knep.
När besiktningsmannen kom för att inspektera lägenheten så såg jag alltid till att vara på plats. Jag ställde fram skurhink, mopp och allehanda städtillbehör och började så smått med att skura ett golv. Jag öppnade även ett fönster, bröt isär det så att det såg ut som om jag skulle till att börja putsa fönstren, även på insidan. Noga ska det vara!
Ställde även upp ugnsluckan och placerade rengöringsspray på bänken.
Sedan dök besiktningsmannen upp.
Låt mig nu beskriva en besiktningsman: Förr så fanns det särskilda besiktningsmän som bara hade som uppgift att inspektera lägenheter. De blev bortrationaliserade någon gång under åttiotalet. Nu måste istället fastighetsskötarna syssla med detta mellan sina ordinarie jobb. Det gillar de inte. En riktig fastighetsskötare vill hellre sitta i lunchrummet med sina kollegor och käka korvmackor och snacka fitta mellan avloppsrensningar och byten av huvudsäkringar.
Men det får de inte.
De måste istället brottas med besvärliga hyresgäster. De måste ta tröttsamma diskussioner med hyresgäster som blånekar till att deras hund har tuggat sönder kontakterna. De måste övertyga en gallskrikande arab om att man faktiskt inte får sälja spisen och sist men inte minst: De måste tala om för den hysteriska white trashmorsan att det faktiskt inte är de personligen som står bakom beslutet om vräkning eftersom hon har föredragit att lägga hyresbidraget på tribalstatueringar och ögonbrynspiercings.

Så man kan säga att de flesta fastighetsskötare är rätt så stressade när de kommer och ska besiktiga lägenheten. De är inställda på bråk, hot och svordomar. Därför blir de desto mer förvånade när en sådan särdeles trevlig person som undertecknad öppnar dörren och visar in dem i lägenheten som jag naturligtvis håller på att städa.
-”Nämen, kommer du redan? Ja, jag får ursäkta men jag håller just på med att städa lägenheten. Hoppas det går bra ändå!”
Jodå, det går jättebra. Fastighetsskötaren är lättad över att jag kan svenska, att jag inte är stenad av hasch och lim eller att det dräller omkring en massa snoriga ungar överallt samtidigt som deras kedjerökande mor försöker att övertyga honom om att hon minsann har städat.
-”Men du vet ju hur snabbt ungar hinner att röra till det!”
Nej, det vet inte de flesta fastighetsskötare och de skiter i det. De vill mötas av en renstädad lägenhet och trevliga hyresgäster som inte gör allt för att jävlas och förstöra deras arbetsdag. Fastighetsskötare hatar t ex hyresgäster med stora, dreglande hundar. En kompis till mig, Janne, jobbar faktiskt som fastighetsskötare. En gång stod han och försökte informera en oförstående white trashmorsa om att grannarna faktiskt inte uppskattade att hennes lille son pissade i deras brevinkast. En stor schäfer ingick naturligtvis i hushållet. Under hela samtalet så hade hunden nosen upptryck i Jannes röv så långt det gick. Under tio minuter så kände Janne en kall och blöt nos mellan skinkorna. Den bökade runt och drog in ångorna.
Janne hatar hundar. Han är livrädd för dem.
Janne stod stel som en staty samtidigt som han försökte att informera den unga och lättklädda modern om vikten av att se efter sina barn så att de inte störde andra hyresgäster. Janne var distraherad från två håll. Hunden i röven samtidigt som den unga White trashmodern stod framför honom och på sitt allra skamligaste vis bjöd ut sig i bara linne och tunna, genomskinliga trosor.
-”Jag visste fan i mig inte om jag skulle ta fram kuken eller vända mig om och dra polygripen i huvudet på hundjäveln!”

Den frågeställningen blev aldrig aktuell när de skulle besiktiga lägenheten som jag flyttade ifrån. Istället bjöd jag in vaktmästaren och visade honom runt samtidigt som jag gjorde honom uppmärksam på skurhinken, mopparna och dammsugaren.
-”Se upp så att du inte snubblar!”
Sedan gav de mig godkänt och gick därifrån.
Det gjorde jag också. Tio minuter senare plockade jag ihop min städutrustning, låste dörren och drog iväg till min nya lägenhet.
Jag tror aldrig att jag har städat ur en enda lägenhet i mitt liv.
Det har t o m hänt att jag har lämnat kvar prylar som jag inte har orkat att ta med mig. Jag minns att jag en gång ägde en tung och antik jävla kommod i solid järnek eller något. Jag och polarn orkade bara bära den halvvägs över vardagsrumsgolvet och sedan gav vi upp. Där fick den stå. Innan vi lämnade lägenheten så skrev och kladdade vi den full med en massa dumheter. ”Heja Brännvin!” ”Rövsmör.” Osv. Som avslut så ristade vi in symbolerna för fitta och ståkuk.
Jag hörde aldrig någonting om det där. Lite märkligt med tanke på att det var en barnfamilj som flyttade in alldeles efter mig. Jag hade nämligen hyrt en trea och det ena sovrummet hyrde jag i min tur ut till en ung tjej som studerade till sjuksköterska. Det där med studerandet blev det lite si och så med. Detta var under åttiotalet och jag var själv ung och mycket begiven på alkoholhaltiga drycker.
Tjejen som hyrde rummet av mig hette Anne och hade många väninnor som gärna kom och hälsade på under helgerna. Det var ständigt fest. Min lägenhet förvandlades till rena ungdomsgården och jag stormtrivdes. Ofta hade Anne tjejfest och eftersom det var min lägenhet så kunde de knappast låta bli att bjuda mig. Jag var tjugofyra år och tillbringade ofta helgerna i ett vansinnigt berusat tillstånd tillsammans med sju-åtta stycken tonårstjejer. Värre kunde jag ha det, tyckte jag.
Vi förde ett helvetes oväsen. Stereon kunde stå på nätterna igenom och det var alltid någon av tjejerna som drack för mycket och kräktes i hissen när de skulle iväg på något disco.
Jag fick aldrig några klagomål. Mycket tack vare en pundare som bodde i en lägenhet några våningar under mig. Han fick skulden för allt.
Någon av flickorna hade tydligen druckit för mycket av mitt billiga hemgjorda vin någon kväll och drabbades av akut ränndreta i hissen på vägen ned. Som tur var brukade dörren till tvättstugan vara olåst. Nästa dag låg det en pöl med avföring torkrummets ena hörn och spred sin väldoft.
-”De där jävla knarkarna! Det är för jävligt att sådana ska få bo kvar!”
Sade jag till mina grannar när jag mötte dem i hissen.
De nickade instämmande.
-”Arbetsläger!”
Var den stående kommentaren från dem. Sedan så kan man ju fråga sig hur mycket spyor, oväsen och avföring en enda liten pundare egentligen kan prestera under ett par hektiska helgdagar. Det var det ingen av mina grannar som gjorde.
Vissa av tjejerna som frekventerade min lägenhet var, minst sagt, promiskuösa. Ofta ägnade de sig åt heta kärleksmöten i höghusets skrymslen och vrår med någon tillfällig pojkvän som de hade träffat på något disco. Därför kunde man hitta använda kondomer lite varstans, i soprummet, tvättstugan och uppe i något vindsförråd.
-”Det är den där jävla Kenny eller va fan knarkaren heter?”
Inte nog med att Kenny varje helg kunde springa omkring och klämma ur sig spyor överallt, tydligen så var han även en jävel på kvinnor också.
-”Va fan ser kvinnorna hos den där?”
Frågade sig grannarna ofta när de någon tidig morgon möttes av en begagnad kondom i cykelutrymmet eller tvättstugan.

Men allt har ett slut. Efter något år så flyttade jag vidare.
Om man vill göra en fastighetsskötare uppretad så ska man fråga honom om han har haft några trevliga förrådsjobb på sistone. Vaktmästare hatar att städa ur förråd. En del oansvariga och lata hyresgäster har nämligen en förmåga att använda sina förråd som soprum och avstjälpningsstationer för gamla möbler som de inte vill dra med sig när de flyttar, eller köra till soptippen.
Jag är en av dessa lata hyresgäster.
Jag har proppat många förråd fulla med skräp. Naturligtvis aldrig mitt eget förråd. Så dum är jag inte.
Jag brukar välja ut något av grannarnas förråd, förråd som inte har något lås. Där brukar jag trycka in allt som jag inte orkar släpa med mig.
För tolv-tretton år sedan tröttnade jag på att hyra hos kommunala allmännyttan. Jag valde istället privata hyresvärdar. De är mer selektiva och man slipper att få missbrukare och ensamstående white trashmorsor som grannar. Jag fick en liten etta i centrala stan och allt var frid och fröjd. Problemet var bara att självaste fastighetsskötaren bodde i samma trappuppgång som mig. Hasse hette han och gillade att dricka sprit. När han var mitt uppe i en period så höll han sig lugn och fin. Inga problem. Ibland kunde man höra honom sitta och sjunga uppe på sin balkong. Han blev på oerhört gott humör av alkohol, vänlig och ödmjuk. En snäll och trevlig kille helt enkelt.
Men så hade han även sina nyktra perioder. Då förvandlades han till ett rytande lejon. Ingen hyresgäst gick säker. Han hittade fel överallt. Han gnällde på allt och alla.
Nu var det nämligen som så att nu skulle det bli ordning och reda igen. Nu skulle allt som han hade försummat under sin fylleperiod tas igen med råge.

Ovanför mig så bodde det en gammal kärring på över åttio år. Hon var gravt senil och hade uppenbara problem med verkligheten. Något som Hasse hade erfarenhet utav. Han var nämligen extra hårt ansatt av kärringen eftersom de bodde på samma våningsplan. Kärringen bankade ofta på Hasses dörr och undrade när han skulle sluta att sända på hennes radio och TV.
-”Lämna mig ifred! Jag kan ju inte lyssna på vare sig helgmålsbönen eller nyheterna!”
Ibland kunde hon ringa på Hasses dörr mitt i nätterna och tala om för honom att middagen var klar.
-”Det är bara att sätta sig till bords! Du gillar väl kålpudding?”
Hasse sket fullkomligt i både radiosändningar och middagar mitt i nätterna. Var Hasse berusad så tog han det med jämnmod – Det var ju synd om kärringen! Men hade han en nykter period så blev han mycket grinig. Någon skulle få ut för det här. Han ville ta hämnd för allt jävelskap som drabbade honom.
Var det inte senila gamla kärringar som förpestade hans tillvaro så var det besvärliga hyresgäster som skitade ned i trappuppgången, som proppade tvättmaskinerna fulla så att de gick sönder och slängde sopor i sopnedkastet så att han till slut var tvungen att tömma soptunnorna.
Detta var i och för sig klassiska fastighetsskötarsysslor, det var det han hade betalt för. Men det hade varit mycket trevligare om han hade sluppit detta och fått betalt ändå. Hasse dagdrömde ofta om att han bodde helt ensam i hela höghuset. Alla andra hyresgäster hade tröttnat och flyttat därifrån.
Hasse kunde se sig själv vandra omkring mellan de tomma lägenheterna, helt sysslolös, med ett glas i handen. Ibland tog han hissen ned till källaren och njöt av den helt tomma och städade tvättstugan.
Men så var det ju då alla dessa jävla hyresgäster som satte käppar i hjulet för hans dröm.
Alla dessa förbannade hyresgäster som skitade ned. Han tog det personligt varje gång han hörde någon som öppnade sopnedkastet och släppte ned en kasse med skräp.
-”Måtte jävulen ta alla hyresgäster!”
En gång var jag tvungen att nyttja hans tjänster. Jag sket stopp i toaletten och fick ta hissen upp till hans lägenhet och ringa på. Jag hoppades att han skulle vara inne i en fylleperiod. Det var han inte.
Jag hörde hur han svor högt när han höll på att rensa min toalett stol.
-”Jag är för fan femtio år och ska behöva hålla på med den här skiten!”
Gnällde han för sig själv därinne.
När han gick så gav han mig en blick som sade att det här, det skulle jag jävlar i mig få sota för!

Och det fick jag. Han var på mig ständigt och jämt. Jag parkerade cykeln på fel ställe, jag spelade musik alldeles för högt och framför allt: Jag sopsorterade inte.
-”Nu hittade jag läskburkar i soporna igen! Det är förbjudet! Begriper du inte det?”
Jag talade om för honom att jag gav blanka fan i allt vad sopsortering och miljö hette. Jag talade om för honom att jag inte var någon miljöpartist och var det som så att han hade problem med det så var det bara att gå vidare till en högre instans.
Det gjorde inte Hasse.
Däremot så drog han sina trakasserier till en högre nivå. Så fort jag lämnade min lägenhet så kom han springandes.
-”Vad gör du hemma vid den här tiden? Här bor folk som arbetar!”
Det blev ohållbart. Jag flyttade till en ny lägenhet.
Jag bestämde mig även för att börja om på ny kula, att göra mig av med alla mina gamla möbler och köpa nya. Det var ett alldeles ypperligt tillfälle.
Jag gjorde det enkelt för mig. Jag pressade in all möjlig skit i ett tomt förråd. Det var kassar med söndertuggade porrtidningar och en gammal radio, ett antikt åbäke som stod på fyra ben men som jag hade penselmålat i rosa och mintgröna färger någon gång under åttiotalet. Det var inne då.
Jag kastade in gamla överkast, kuddar och kartonger med gamla värdelösa böcker. Jag bar upp mitt gamla vardagsrumsbord, mitt köksbord, gamla mattor och berg med tomflaskor. Sist så rensade jag ur kylen och frysen med gamla matvaror och ställde upp i förrådet.
Som avslut så hängde jag på ett stort och tungt gammalt granitlås, låste och kastade nyckeln i sopnedkastet när jag visslande tog trapporna ned.
Nu fanns bara min gamla svarta hörnsoffa i plysch kvar. Ett stort och skrymmande åbäke som vägde en hel del. Jag bröt sönder den i mindre delar och bar ned allt till källaren. Jag fann ett utrymme under en trappa och där kunde jag pressa in hela soffan, del för del. Hörnsektionen hade jag lite problem med men efter en del trixande så fick jag in den också.
Nu skulle Hasse få lite att bita i när det var dags för storstädning av vind och källarutrymmen.
Jag skrattade gott när jag slog igen dörren till min lägenhet för sista gången.

Idag bor jag i en annan liten trevlig etta mitt i stan. Privat hyresvärd förstås. Sveriges största faktiskt. Grannarna är trevliga. De flesta är pensionärer och barnfria medelålders par som lever för sina arbeten. Här är lugnt och skönt. Inga barnfamiljer. Inga white trashmorsor och inga missbrukare.
Men fastighetsskötare måste vara av ett ovanligt gnälligt släkte.
För ett tag sedan så blev det stopp i golvbrunnen inne på min toalett. Jag ringde genast till vår vaktmästare, eller ”bovärd” som de kallar dem nu för tiden, och informerade honom om problemet. Jag talade om att han var tvungen att komma så fort som möjligt eftersom jag inte kunde duscha.
-”Nja… Det blir nog svårt hörru du!”
Det är standardsvaret man får när man ber en fastighetsskötare att utföra det som han är anställd för.
-”Men jag ska försöka att klämma in dig i schemat. Det är mycket idag!”
Sedan så dyker han upp, grinig. Sist han var här så ansåg han att jag höll efter mina avlopp dåligt.
Hur i helvete ”håller man efter ett avlopp?”
-”Du måste lyfta av gallret och spola då och då, helst en gång i månaden. Glöm inte att hälla i rengöringsmedel!”
I helvete jag gör! Jag betalar hyra och i hyran så ingår det service och reparationer.
Men det ska man akta sig för att säga till en fastighetsskötare. Det gäller att hålla sig väl med dem. Det är något som jag har lärt mig.

Man ska vara snäll mot sin fastighetsskötare och helst inte besvära honom i onödan. De är väldigt lika mig egentligen, jag vill också bli lämnad ifred på jobbet. Mina bästa arbetsdagar är de dagar som min chef inte vet vad jag sysslar med.
Sådana dagar sysslar jag inte med någonting.
Ringer hon och undrar om jag kan åka till något objekt och styra upp något så säger jag bara:
-”Nja… Det blir nog svårt. Mycket att göra idag! Men jag ska försöka att klämma in det i mitt schema.”
Sedan lämnar jag mitt stamcafé och går med mycket långsamma och trötta steg mot min företagsbil.
Man ska vara snäll mot sin fastighetsskötare och helst lämna honom ifred så mycket det går. Jag önskar att min chef hade samma inställning till sin arbetsledare. Jag önskar att hon kunde lämna mig ifred och inte besvära mig i onödan med en massa tröttsamma arbetsuppgifter.
Innerst inne så tror jag att vi alla har samma inställning till våra jobb och arbetsuppgifter. Det finns få ställen som är så trevliga att vara på som sin arbetsplats när man inte har något att göra. Man känner sig aldrig så ledig som under arbetstid.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Oh, herrejävlar vad långt. Jag ska läsa det någon annan dag.

Anonym sa...

Det kan aldrig bli för långt, jag skulle kunna läsa dina texter i timmar. :)

Kzmonova sa...

Absolut lagom längd på texterna, korta absolut inte ner dom!!

Anonym sa...

"Det var kassar med söndertuggade porrtidningar"

Vad är det för jävla bizarr fetisch? Det måste ju smaka vedervärdigt.

/JW

Putten (fb) sa...

Klockren blogg rätt igenom!!

Normalt har jag svårt för bloggar i allmänhet men denna är helt jävla outstanding KUNG!!

perfekt längd på texterna osv!!


Vill inte veta hur förrådsutrymmet med all gammal mat skulle se ut eller lukta efter att det har legat ett tag i värmen :D

AnnaLena sa...

En gång lossnade mitt handtag på ytterdörren - på UTSIDAN!! Ringde min fastighetsskötare och han hade mage att fråga om det var bråttom?? Han visste inte om han hade tid DEN DAGEN!! Jag blev först stum, sen sa jag att jag tyckte det var ganska viktigt att få komma in i min lägenhet... då suckade han och sa att han skulle komma och fixa det direkt. Tack tack liksom..

marko sa...

Du har aldrig mött min f.d "bovärd". Jag är fortfarande helt övertygad om att han är satans son i mänsklig skepnad. När jag flyttade i somras så skulle han besiktiga lägenheten. Det tog fem dagars städning innan han var nöjd.

1. Kaklet i köket var tydligen inte rengjort. Tro fan när han kommer med oljeflottiga händer och GNUGGAR för att "få fram skit".

2. Det var målarfärgsfläckar på fönstrena. Som inte gick bort. Han bad oss ta rakblad och "skära" bort dom, och nog fan gjorde vi det. Visst blev fönstrena repiga och såg för jävliga ut, men färgfläckarna var borta!

3. Fingeravtryck på garderober och skåp? Aja baja, det var vi tvungna att torka bort.

4. Kalk i ena hörnet i badrummet? Usch nej. Ta och skrubba skiten med stålull. Och såpa. Och torka med hushållspapper.

Fy fan, hade lust att ge han en dansk skalle sista gången. Hade nog gjort det om han (om än motvilligt) godkänt städningen.

Anonym sa...

Ha ha! Garvade som fan när jag läste om tjejfesterna och pundaren som fick skulden för alla svinerier.

Granfot sa...

Hahaha! Tack!

Tänkte bara nämna att jag faktiskt haft en fastighetsskötare som var precis motsat... Ringde man honom så fick man standardsvaren, men 5 minuter senare så ringde han på dörren, löste problemen och gick igen, visslandes på en glad melodi. Han gillade verkligen sitt jobb...

Anonym sa...

En gammal hårdrockare säger mer än tusen blondinbellas.

Sista raderna i texten är guld!

Rambergsmannen sa...

Sist jag flyttstädade var de fan så nitiska, och det för en liten 23 kvadratare jag hyrt i sisådär åtta år. Standarden var åt helvete, grannarna ännu värre, skulle lika gärna kunnat skita på golvet utan att nästa lägenhetsinnehavare skulle reagerat men pedantiskt rent skulle det vara minsann. Helst ville de väl att jag skulle omrenovera deras fula betonggråa sossebygge helt, bostadsbolaget kan dra åt helvete.