måndag 24 november 2008

"Programmet svarar inte"

Det sägs att en van bilförare automatiskt kollar i backspegeln var tjugonde sekund.
Jag gillar att köra bil, men skriva är roligare. Jag skriver ofta.
Igår kväll fick jag upp farten ordentligt. Jag skrev som en dåre. Jag hade flyt. När jag skriver så brukar jag spara dokumentet under processens gång. Var tjugonde sekund trycker jag på Ctrl + Save. Det brukar ske automatiskt, ungefär som att kolla i backspegeln när man susar fram på motorvägen i omkörningsfilen. Det finns alltid någon jävel som blinkar för omkörning trots att man ligger i hundrafemtio knyck.
Under hela livet blir man omkörd.
Därför gäller det att ha ständig uppsikt bakåt, liksom det gäller att rutinmässigt spara sitt dokument. Jag vet inte hur en dator fungerar men jag vet att det går att lita lika lite på dem som sina mottrafikanter.

Att känna flyt när man skriver kan liknas vid att fylleknulla. Liksom inspiration och äkta skrivarglädje minskar självkritiken så höjer alkohol lusten och potensen. Dessvärre bedövar den också. Men det är man för berusad för att inse.
Därför ska man prompt hoppa på, om man nu får chansen. För det är ju som så för en karl, att varje chans till sex kan vara sista gången. Det gäller att passa på när de få tillfällena dyker upp.
Så man ligger där och pumpar som en galning.
Dyngrak.
Över fyrtio år gammal.
Ingen vacker syn. En bild av kärlek som har mycket litet gemensamt med unga par som håller varandra i hand vid en solnedgång.
Efter en halvtimmas knullande börjar det bli lite pinsamt. Efter ytterligare en stund så börjar man bli öm och man tänker att va fan, nu skiter jag snart i det här!
Men då, just då så börjar man känna en pirrande liten känsla som börjar sprida sig från ballarna.
-”Fan, det är på väg!”
Utbrister man.
Eller om man skriver. Då känner man att höjdpunkten är nära, nu jävlar, nu håller man på att få till slutet!
-”Där har jag det!”
Helt plötsligt dyker det upp en grå dialogruta på skärmen:
”Programmet svarar inte - Vill du/Vill du inte skicka felrapport?”
Och så… WHOOMP! Programmet stängs ned.
Det är då man hoppas att man har sparat dokumentet.

Detta var vad som hände mig igår.
Nej, jag fylleknullade inte.
Jag satt och skrev. Jag var uppe i varv. Jag hade mitt bästa flyt på länge. Det gick snabbt. Under tre timmar så hade jag hamrat ned en lång novell på över tvåhundratusen tecken. Den var alldeles för lång för att lägga ut på min blogg i ett enda stycke. Jag skulle bli tvungen att dela upp den i fyra - fem avsnitt.
Det passade mig alldeles utmärkt. Då skulle jag ha lite att ta utav under den kommande veckan.
Och så, precis när jag skulle växla över från Word till internet för att kolla min mail: ”Programmet svarar inte.”
Datorn frös ihop. Jag kunde inte göra någonting.
Blev tvungen att starta om. Det var då jag hoppades att jag verkligen hade sparat under resans gång.
Det hade jag inte.
Jag blev arg. Väldigt arg. Min första tanke var att dra knytnäven rakt igenom plattskärmen så att dioder, pixlar, synapser och jävelskap sprutade. Det gjorde jag inte.
Jag tog ett djupt andetag och gick ut på balkongen. Jag tände en cigarrett och stirrade upp mot stjärnorna. Jag funderade på livet, på oändligheten, på döden och meningen med färgsatta kondomer.
Jag tänkte att om jag hade varit femton år yngre så hade ringt efter en sjuttiofemma. Men det gjorde jag naturligtvis inte. Jag har inte ens några sådana telefonnummer kvar.
Ringer folk efter sprit numer förresten?

Hur som helst, nu har fortsättningen på historien om Rex och Roland flugit till datorhimmelen. Nu svävar berättelsen om dessa två herrar omkring någonstans bland alla andra texter och karaktärer som försvann när ägarnas datorer bestämde sig för att påminna dem om vem det var som egentligen bestämde.
Vem vet, kanske får Rex och Roland nya kompisar där uppe? Kanske fanns det någon som hittade på en kvinnlig karaktär som han glömde att spara? Kanske visar denna kvinna intresse för Roland. Kanske får Roland äntligen lite kvinnligt sällskap så att han kan slänga sina otäcka porrfilmer i soporna för gott.
Och Rex, vem vet? Han kanske hittar en osparad kvällskurs i snickeri. Kanske får Rex äntligen upp den där förbannade Friggeboden så att han får vara ifred för kvarterets alla ungar?
Ja, det får vi aldrig reda på för jag orkar inte skriva om alltihopa igen. Faktum är att jag minns inte ens hälften av vad jag skrev.
Men det skulle inte förvåna mig om Roland sitter däruppe och kollar på någon romantisk kärleksfilm tillsammans med sin nyfunna flickvän samtidigt som Rex sitter i sin nybyggda lilla Friggebod och porrsurfar med kuken i ena näven och ett glas vodka i den andra.
Vem vet?
Det kanske var så det var meningen att det skulle sluta?
Ett lyckligt slut.

11 kommentarer:

Sleeping Cell sa...

Livet-Döden-Oändligheten tror jag har en mening och eller ett samband.
Färgade kondomer har varken en mening eller ett samband i vart fall inte med något av det ovan nämnda...eller?

Anonym sa...

hahaha det ovan skrivda kommentaren va de dummaste och wite-trashiga jag läst. Hur orkar man sitta o skriva sådana kommentarer och tro att man är smart och djup när man är så platt, enfaldig och korkad.

Riktigt bra text gammal hårdrockare!

Anonym sa...

Jag säger inte att kommentar nr.1 är rätt men klaga inte och säga att det är en "wite-trash" kommentar. Att stava fel på ett sådant vanligt engelskt ord är pinsamt, möjligen lite "White-Trash"...

rotten sa...

Mycket synd på texterna, men det positiva ur det hela är att vi fick denna texten :)

Uy sa...

Ja, det är urtråkigt att sitta och skriva samma text en gång till, något man brukar få göra när man renskriver. Då förbannar man sig själv över att man skrev på papper och inte direkt på datorn.

Ibland när Word (eller vad du nu skriver i för program) hänger sig så kan man ha turen att programmet återskapar filen nästa gång det startas, men jag antar att du inte hade den turen nu. Synd på texterna, för jag hade sett fram emot en fortsättning.

Rambergsmannen sa...

Det finns kanske en möjlighet att texten är kvar på hårddisken. Word sparar skriven text i temp-filer, dessa namnges t.ex. "~WRL0347.tmp".

Pröva sök efter filer med ändelsen ".tmp" i utforskaren.

Rambergsmannen sa...

WD2000: Återskapa en förlorad fil i Word 2000

http://support.microsoft.com/kb/316950/sv

Återskapa en förlorad fil i Word 2007 eller Word 2003

http://support.microsoft.com/kb/827099/sv

Alexander sa...

Jag skulle kunna vara en sådan där skitjobbig typ och börja tjafsa om Mac nu, om inte exakt samma sak hände mig (på min Mac) för bara någon vecka sedan. Och det var inte första gången heller.

Anonym sa...

Alexander:

Tack!
Det var oerhört befriande att läsa något från en mac-ägare som inte handlar om att mac är den allena saliggörande frälsningen och lösningen på alla världens tänkbara problem inklusive HIV, världssvälten, kriget i Darfur och Mona Sahlin.

Igen, tack!

/JW

Anonym sa...

Jodå, sprit ringer man fortfarande efter!

Roland sa...

Håller med uy och Rambergsmannen..
Dessutom borde du göra så här för att vi skall slippa fler missade guldkorn:

Så fort du börjar med något nytt i Word, så välj "Spara som" och ge detta dokument ett vettigt namn".

Sen går du in i inställningarna , under verktyg eller liknande i word och ändrar så att det autosparar varje minut!!

Standard är väl var tionde minut eller så men var den sparar och under vilket namn är jag inte säker på.

Hursomhelst borde det mesta av det du skrev finnas kvar på datorn!

Lycka till önskar (hoppas) Roland i Uddevalla