lördag 15 november 2008

Rex och Roland - Del 1.

Jag pratade med min gamle polare Rex på telefonen för en stund sedan. Han hade fått problem.
-”Det är den där jävla Roland som inte lämnar mig ifred!”
Roland är granne till Rex och tillika polis. En polis som tar sitt jobb på mycket stort allvar. Roland har ett horn i sidan till Rex.
I somras råkade nämligen Rolands nya och dyra hemmabioanläggning skära ihop fullständigt och detta är enligt Roland helt och hållet Rex fel. (Läs föregående text)
Men Roland kan inget bevisa. Det vet han.
Däremot så kan han jävlas med Rex så mycket han orkar. Eftersom Roland är polis så har han rätt att jävlas med folk.
-”Det är ju för helvete en av de få fördelarna som finns med det här jobbet!”
Brukar han säga.
Roland är en man med mycket hög moral, med Rex är det lite sämre ställt. Man skulle nästan kunna säga att Rex saknar moral. I alla fall enligt Roland.
Därför är det mycket lätt för Roland att jävlas med Rex. Roland har inga samvetskval därför att Roland har alltid rätt.
Rex har fel.
Så är det bara. Fråga Roland så får ni höra själva.

En liten presentation av dessa herrar kan vara på sin plats.
Rex är en gammal ungdomskamrat till mig. Vi bor många mil ifrån varandra men håller kontakten och träffas ett par gånger om året.
Rex är 42 år, är gift och har två egna barn. Rex fru heter Hannah och även hon har två barn. Hannah brukar säga att de har fyra barn tillsammans.
Rex brukar säga att han har två barn.
-”Ja, och så Hannahs ungar då förstås!”
Rex jobbar på en fabrik som svetsare och hatar sitt jobb. Rex bor i villa. Den hatar han också. Mycket tack vare alla idioter till grannar. Speciellt en granne. Det är egentligen läget på villan som han hatar.
Rex har alltid velat bo i amerikanska södern. I Mississippi. Rex beundrar amerikanska hillbillys, riktig amerikansk white trash. Rex vill gärna vara white trash. Dessvärre bor han i Sverige och här består ju white trash enbart av ensamstående slabbedabbor med en massa ungar och klippkort hos socialen. Dem vill han absolut inte identifiera sig med.
Rex kör amerikansk bil, älskar snabbmat, har sydstatsflaggan hängande på garageinfarten och lyssnar gärna på AC/DC.
Roland bor granne med Rex. Roland är några år äldre. Jag vet inte exakt hur gammal han är men jag skulle gissa på 47- 48 år. Roland är ogift och bor ensam i sin villa.
Roland jobbar som polis i Göteborg och hatar egentligen inte sitt jobb. Det är bara det att han känner sig bakbunden. Det är han som hela tiden får ta skit från packet, när det borde vara tvärtom! Roland ser upp till snuten i USA. För att inte tala om polisen i det gamla Sydafrika. Under apartheidtiden. Det var riktiga poliser det!
Annars så har Roland ett stort filmintresse. Det ska helst vara hårdkokta polisfilmer. Porrfilm gillar han också att titta på. Men inte sådan där softad mjukporr med vaselininsmorda kameralinser och skit. Nej, det ska vara riktig porr.
Hårdporr.
Liksom poliser så ska det vara riktiga porrfilmsskådisar, medelålders män med stora kukar som smaskar på unga kvinnor.
-”Slyna! Sköka!”
Muttrar Roland för sig själv när unga flickor blir utnyttjade i någon otäck film med storkukade, medelålders gubbar.
Roland har en mycket obehaglig kvinnosyn. Om hans syn på kvinnor kommer sig av att han alltid har levt ensam eller om det är pga detta som han lever ensam vet ingen.
Roland har en stor filmsamling som sägs vara värd mycket pengar i samlarkretsar.
Enbart porrfilmer och snutfilmer. Tuffa snutar med mustascher, muskler och kort stubin. Säkert har de stora kukar också. Som riktiga poliser.

Rex och Roland bor i Mellerud. Ett dammigt litet samhälle mitt ute på Dalslandsslätten. I Mellerud finns det fyra stora arbetsgivare: En plastfabrik, två fabriker som tillverkar plåtdörrar och ett pappersbruk som snart ska klappa ihop för gott.
Mellerud är känt för att ha avlat fram flest Elvisfantaster och fotbollsfjantar i hela Västsverige.
För några år sedan fanns det även ett par kuksugare men de drog på sig sina klänningar, hoppade på första bästa tåg till Stockholm och fick jobb på något kontor.
I Mellerud så lever man som man alltid har gjort. Bonnrockbanden får fortfarande spelningar på lördagskvällarna, spriten dricker man på en parkering och finner man inte allt detta tillfredsställande så får man ägna sig åt fotboll istället.
Något annat finns inte.
Inskränktheten firar ständigt nya segrar.
Här bor Rex och Roland.

Rex ringde till mig. Han hade problem med Roland. Det gick bra så länge Roland jobbade. Då var han i Göteborg i längre perioder. Men så kom han hem till Mellerud. Efter någon dag hade Roland sovit ut och började känna sig uttråkad. Då låg Rex illa till.
Rex, den förbannade grannen som hade sett till så att han hade haft sönder sin fina bioanläggning.
-”Den där jävla Roland är på mig hela tiden!”
Talade Rex om för mig.
Roland kunde stå på gatan tidigt på morgonen, alldeles utanför Rex uppfart.
-”Alkoholkontroll!”
Sade Roland myndigt. Rex hade precis backat ut med bilen på gatan.
Rex försökte förklara att han var på väg till jobbet, att klockan var sex och att han inte brukade dricka på vardagarna och absolut inte på morgonen innan han skulle till jobbet.
-”Blås!”
Sade Roland.
Till Rolands besvikelse blev resultatet alltid negativt. Roland gick in till sig igen. Men en vacker dag, då skulle Rex blåsa positivt. Då skulle han ha honom i sitt grepp. Då jävlar skulle det bli dags för Rex att hosta upp de där trettiofemtusen kronorna som bioanläggningen hade kostat Roland.

Rex talade om för mig att Rolands ständiga nykterhetskontroller inte var det största problemet. Det var Rex fru Hannah som hade börjat känna sig utsatt.
Allt hade börjat i somras, efter att Rex, enligt Roland, hade förstört Rolands fina hemmabioanläggning.
Hannah gillade att ligga ute på altanen och sola när Rex var på jobbet och ungarna höll på med att dränka sig själva i poolen. Hannah låg där i bara trosorna. Behån brukade hon ta av sig, för det fanns ju ingen som såg.
Eller…?
Hannah hade börjat känna sig iakttagen. Det enda fönster som vette mot Rex och Hannahs altan var Rolands sovrum. Hon tyckte att gardinerna fladdrade till ibland.
Faktum var att Roland faktiskt stod i mörkret bakom gardinerna och smygtitttade. Hannah gjorde Roland mycket upphetsad. Men det skulle han aldrig erkänna för sig själv.
-”Slyna!”
Väste Roland när han såg hur Hannah låg där och bjöd ut sig.
Roland hade stånd.
Hannah slog bort sina misstankar. Roland var ju trots allt polis. Varför skulle han smygtitta på henne? Hon var ju inte ens någon ung flicka längre. Hon skulle ju snart fylla fyrtio år!
-”Solen tar dåligt!”
Konstaterade Hannah efter att ha legat i solen i över en timma. Hon hade bara blivit lite lätt rosa. Hannah ville bli brun. Sådär brun som Pamela Andersson i Baywatch. Pamela Andersson är Hannahs idol och Baywatch är favoritserien. Hon har alla avsnitt inspelade på VHS. David Hasselhoff gillade hon också. Vilken man! Hannah hade alltid tyckt att Rex liknade honom. Kanske inte samma kropp, men samma frisyr.
Om Rex kunde vara David Hasselhoff så ville hon minsann vara Pamela Andersson! Därför ville Hannah väldigt gärna bli brun.
Glöm solskyddsmedel! Hannah gjorde tvärtom. Hon reste sig upp, gick ut i köket och hämtade en flaska med mazola. Hon gick tillbaka till altanen och började smörja in sin kropp med den feta majsoljan.
Allt detta noterade Roland bakom sina gardiner. Han såg hur hon stod där och smekte sin kropp, hur den glänste av fett. Det blev för mycket för honom. Han höll på att få kåtslag. Han ramlade baklänges med ett brak.
-”Vad var det?”
Undrade Hannah. Ljudet kom från Rolands sovrum. Hade det lilla äcklet stått där och kollat i alla fall?
Inbillade hon sig kanske inte?
Bäst att ringa till Rex.

Fortsättning följer…

10 kommentarer:

Rex sa...

Du vet bannemig bättre än jag själv vad som försiggås här hemma
;-)

Gutegirl sa...

Ååh det här vill man ju veta hur det går!

johan.moller sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Rambergsmannen sa...

Här ska du få se på äkta radhus-WT, bon apetit!

http://knutte12.bilddagboken.se/p/main.html?

Gammal Hårdrockare sa...

Rambergsmannen:

Det var jävlar i mig White trash det!
Jag noterade schäfern (vad annars?) och naturligtvis hette han... King!
Det kan inte bli mer WT.

jörgen sa...

https://www.flashback.info/showthread.php?t=472469

vem är störd?

Gammal Hårdrockare sa...

Jörgen:

Ha! Ha! Hittade du den där gamla härliga texten! Den tror jag ska finnas här på min blogg också, fast i längre version.
Den har även tagits in på några insändarsidor i ett par landsortstidningar. Dessvärre blev den förkortad.

Anonym sa...

Vad man än tycker om white trash så finns det ibland något jävligt vackert över det hela.

Anonym sa...

Vilken cliffhanger!

Jag älskar hur intrigen i dina berättelser sakta men säkert går mot vansinne och katastrof för alla inblandade. Ungefär som att kolla på en tågolycka i slow-motion.

Låt oss inte vänta för länge på fortsättningen!

Asgarvad (fb) sa...

Nja, jag tycker att Rex och Roland på något sätt känns tvådimensionellt, platt liksom, jämfört med många av dina andra texter: särskilt de förment självbiografiska där det egenupplevda är en viktig del av berättelsen.