tisdag 23 december 2008

Nu är det jul igen!

Nu är det jul igen! Då är det dags att få julklappar. Det är trevligt. Det är alltid trevligare att än att ge. Få människor vågar erkänna detta men så är det.
Det är värdet på gåvan som räknas, inte tanken. Även denna åsikt delar jag med de flesta men det vågar ingen säga högt. Därför så får man se så mycket spelad och falsk glädje under denna helg. Folk spricker upp i ett falskt leende när de packar upp kartonger med tröjor, blomvaser och knivblock.
-”Nämen åh! Det trodde jag aldrig!”
Jo, det trodde de. De flesta vuxna människor har för länge sedan insett att allt de verkligen önskar sig – lyxlägenheter i Marbella, sportbilar och heta nätter med valfri filmstjärna får de aldrig.
Men jag trodde faktiskt att jag skulle få något annat i julklapp den där julaftonen för så länge sedan. Jag hade önskat mig en skivspelare med inbyggd kassettbandspelare. En alldeles egen stereo. Det var stort då, under mitten av sjuttiotalet.
Spänningen var stor när jag slet av papperet på julklappen. Jag fick en… Verktygslåda.
Jag tänkte att det är säkert ett skämt, i verktygslådan ligger det nog något roligt. Jag öppnade, där i låg det… Verktyg. En hammare, skiftnyckel, skruvmejslar och lite annat.
Jag har aldrig någonsin varit intresserad av att skruva ihop eller isär något, än mindre ägna mig åt reparationer. Som barn var jag aldrig intresserad av hur något såg ut inuti eller hur det fungerade, huvudsaken var att det fungerade. Gjorde det inte det så sket jag i det och gick vidare till något annat. Något som fungerade, som inte var trasigt eller komplicerat på något vis.
Den där jävla verktygslådan kom aldrig till användning men ändå så har den följt med mig under hela livet. Varenda gång jag har flyttat så har verktygslådan dykt upp någonstans bland alla andra prylar.
Jag har fortfarande aldrig haft någon användning utav de där verktygen. Förutom hammaren. Den har varit bra att ha när jag har behövt hänga upp tavlor. Men resten av verktygen ligger oanvända och kommer så att göra. Det finns t o m några verktyg där som jag inte vet vad de fyller för funktion än idag.

För drygt tio år sedan jobbade jag i köket på ett stort centralsjukhus. Vi var ca etthundra anställda. Åttio procent var kärringar i femtioårsåldern. Resten var män i blandad ålder. Några yngre kvinnor var det också vill jag minnas.
När julen närmade sig så var det dags för julfest med tillhörande julklappsutdelning. Alla skulle köpa valfri julklapp men priset fick inte överstiga femtio kronor. Paketen skulle sedan samlas ihop och läggas under en stor gran. Under middagen skulle chefen dela ut dem helt slumpartat. Det stod inga namn på paketen, det var helt anonymt. Ingen visste vad de skulle få och av vem.
Jag köpte en stor löskuk i något bakkelitliknande material. Den var tung och gedigen och kostade över femtio spänn men det var det värt.
-”Det är inte jag som ska ha den!”
Sade jag till expediten. Jag bad henne slå in den i ett fint paket.
Nästa dag så låg mitt paket under julgranen bland alla de andra. Jag undrade vem som skulle få mitt paket. Kanske någon av de femtioåriga kärringarna? Jag såg fram emot deras reaktion.
Men det blev ingen kärring som fick mitt paket. Det blev istället Mahamud, den vikarierande somaliern ute i förrådet. Mahamud hade inte bott i Sverige så länge. Detta med julfirande var en helt ny upplevelse för honom.
Vi satt på rad allihop vid ett långbord och åt vår julmat, stämningen var god och chefen började dela ut julklapparna. Vid en given signal så började alla öppna sina paket. Mahamud rev upp papperet, körde ned handen i kartongen och fick upp den stora löskuken.
Mahamud hade svårt att greppa situationen. Det syntes att han funderade så det knakade. Det här förstod han inte alls. Mahamud såg mycket förbryllad ut. Han tittade på sin bordsgranne som hade fått en pepparkvarn i julklapp. Han tittade på min julklapp, det var ett värmeljus. Mahamud fattade ingenting men höll god min.
Första svenska julbordet. En stor löskuk.
Jag undrar vad Mahamud tänkte? Jag undrar vad han sade till sina polare borta vid Somaliska föreningen?
-”Det var julklappsutdelning på jobbet idag. Jag fick en kuk.”

Så det kan faktiskt vara roligt att köpa julklappar, att ge istället för att få. Bara man köper de rätta julklapparna.
Och till rätt personer. Om ni är bekanta med någon familj där barn ingår i hushållet så ska ni naturligtvis vara snälla och visa att ni verkligen är engagerade i deras barn och familjeliv.
Till den treåriga sladden ska ni naturligtvis köpa något som för oväsen. Ungar är lättroade, för dem spelar inte värdet på gåvan någon som helst roll. Billiga plasttrumpeter finns att köpa i varenda leksaksaffär. Sätt en sådan i händerna på en treåring och föräldrarna kan vinka julefriden farväl för resten av helgen. Eller varför inte en plastgräsklippare med autentiskt motorljud? Småungar gillar allt som för oväsen så det är bara fantasin som sätter gränserna vid val av julklapp till dessa.
Den femtonåriga dottern med svåra ätstörningar ska naturligtvis få en bok om den ökande fetmaepidemin i västvärlden.
-”Otäck utveckling det där! Det gäller att tänka på vad man äter!”
Till den sjuttonåriga sonen ger man en limpa cigarretter och en uppmaning om att det är dags att bli en riktig man.
-”När jag var i din ålder så sög jag i mig två askar om dagen!”
Fadern i familjen, som är din gamla vän sedan tonåren och nykter alkoholist sedan fem år tillbaka ska naturligtvis ha en liter tysk lågprisvodka. Det är ju jul för fan! Då måsta man unna sig! Då gäller inte gamla löften! Och va fan, är det inte dags att lägga den där gamla domen som innefattade grov rattfylla i kombination med hustrumisshandel åt sidan nu?
-”Julen är alkoholens högtid!”
Säger du och lämnar över flaskan.
Frun i familjen ger du ingenting. Hon har ändå aldrig gillat dig och har alltid stått i vägen för vänskapen mellan dig och din gamla polare. Låtsas att du inte ser henne.
-”God jul och gott nytt år på er!”
Sedan lämnar du dem i julefriden och går ut till din bil. En bil som kanske ska ta dig till ditt eget julfirande?
Så är det för mig i alla fall. Idag tar jag bilen till Uddevalla. Jag ska hälsa på min mor och blir borta i några dagar.
Hoppas att jag får något dyrt i julklapp!

GOD JUL!

11 kommentarer:

Anonym sa...

God Jul GH! Ses i Uddevalla!

Anonym sa...

God Jul GH fran Philippines

Leo Sundberg sa...

Hahahaahaha skrattade gott åt den där plastkuken som somaliern fick.


GOD JUL!!!

Farbror Leif sa...

Ett annat presenttips till småbarn är ett jättepack med batterier som de kan proppa i sina skrikiga leksaker. På så vis räcker julen "Ända fram till påsken" :)

Anonym sa...

God jul Gammal skrynklig hårdrockare. Ps. Ett tips till dig som gillar hyss. prova gärna att fylla i ett korsord med dvs knepiga och ologiska ord, kan även fungera med könsord och vänta tills nästa person kommer och nyfiket skall studera korsordet. Brukar bli roliga reaktioner.

Tobbe sa...

Jag skrattar så jag får ont i magen, Fan vilket bra inlägg.

Själv skulle jag inte kunna hålla mig för skratt om jag hade gett någon en löskuk i julklapp.

God jul och hoppas att det kommer ett lika roligt inlägg till nyår.

God jul på dig :D

Anonym sa...

God Jul min vän!

Anonym sa...

God Jul min vän!

Johannes Almborg sa...

God Jul själv GH!
Jag ser fram emot ett 2009 med fler av dina träffande inlägg.

Anonym sa...

God jul GH!

Nu fick jag mig dagens skratt igen.

Daniel sa...

God Jul o Gott Nytt År, GeHå!