måndag 15 december 2008

Tomten bor i himmelen.

Nu är det snart julafton igen. Om en vecka så sätter jag mig i bilen och åker till Uddevalla och hälsar på min mor. Som alltid så kommer jag att svänga in på kyrkogården och hälsa på mina numer sorgligt döda släktingar. Det är mormor och morfar som ligger där och för några år sedan fick de även sällskap av min kusin.
Vi är inte många kvar nu i min släkt.
Det har gått ett år sedan jag hälsade på dem. Det har inte hänt så mycket sedan sist. Jag har varit iväg på några resor, jag har jobbat som arbetsledare i ett år och min flickvän har hunnit göra slut med mig sex-sju gånger. Jag brukar sätta mig ned och tala med dem, jag brukar dra en kort resumé om året som har gått. Om de nu skulle vara intresserade.
Om de hör mig överhuvudtaget.
Jag hoppas det.
När jag sitter där på huk vid gravstenen så hör jag dem inuti mitt huvud, antagligen är det min egen fantasi men man kan ju aldrig veta. De frågar om allt möjligt som rör mitt vardagsliv.
”Varför gör din flickvän slut med jämna mellanrum?”
Jag tror att det beror på att jag är en sådan jävla idiot, att det beror på min oförmåga att hantera vuxenlivet. Att jag är barnslig helt enkelt.
Jag kommer att tala om att jag var och hälsade på min flickvän nu i fredags, att jag bjöd henne på sprit men att hon kan bli lite jobbig när hon smakar alkohol.
”Vadå jobbig? Visar hon muffen för grannarna? Pissar hon på golvet eller vad?”
Undrar min kusin.
Nej, inget sådant. Eftersom jag är på en kyrkogård och därmed förväntas känna något som kan liknas vid respekt så kommer jag inte att gå in på några detaljer, men jag kommer att nämna att min flickvän inte är så förtjust i alkohol. Hon vill bara dricka några glas. Min flickvän är mer förtjust i sex.
Speciellt när hon har druckit några glas.
Jag vill hellre ägna mig åt att dricka mer än bara några glas. Jag vill bli full.
Riktigt full.
Det vill inte min flickvän. Det slutar alltid med en kompromiss. Jag dricker mig full efter att jag har haft sex med henne. Sedan måste jag ha sex med henne igen, efter att jag har druckit mig full.
Det var vad jag sysslade med i fredags natt, jag söp och knullade.
Det fanns en tid i mitt liv där dylika arrangemang var något jag brukade drömma och fantisera om. Idag har det blivit något som jag ställer upp på.

När jag var barn så fick morsan alltid köpa begagnade TV-apparater. En ny färg-TV med alla finesser, ja kanske t o m fjärrkontroll var något som bara rika människor kunde köpa. Det var en ouppnåelig dröm. Tomten kom aldrig med någon ny TV till oss. Däremot kom han med en ny brödrost en gång. Morsan blev glad men jag tyckte inte det var ett dugg roligt. Jag skulle bli tvungen att kolla på Kojak i svartvitt ännu ett år.
Jag var och köpte mig en ny TV förra veckan. En fyrtiotums LCD-Tv med alla möjliga finesser. Trettontusen kostade den.
Jag gäspade när jag lade fram pengarna på disken.

Morfar blev gammal. Jag kommer att fråga honom vid vilken ålder som livet glider över från drömmar och förväntningar till hopplöshet och besvikelse. Han borde veta.
”För din del så började det ungefär vid samma tid som du började komma hit och prata med en gravsten.”
Han har rätt. Det var för ungefär tio år sedan. Det var då jag för första gången upptäckte att förmågan att bli hänförd hade försvunnit ur mitt liv.
Men jag har besökt denna plats regelbundet ännu tidigare i mitt liv. Närmare bestämt för tjugofem år sedan. Då gick jag hit punktligt varje morgon klockan sju. Jag jobbade som kyrkvaktsmästare en kort period. Jag var ung och det var sommar.
Då var hela världen full av liv. Jag tänkte inte ens på att jag jobbade med något som egentligen var rätt så deprimerande. Vi var tre stycken sommarvikarier. Våra arbetsuppgifter bestod i att gräva gravar, rensa ogräs, klippa gräs och städa i kyrkan och bårhuset. Den mesta tiden ägnades mest åt att hålla sig undan dessa sysslor. Vi satt hellre vid någon solig vägg och snackade skit, rökte och planerade kvällens bravader.
Några kilometer längre bort låg en badstrand med en stor camping som lockade till sig stora skaror med tyska och holländska familjer varje sommar. Dessa familjer hade ofta tonårsdöttrar. Dem ville vi lära känna närmare men vi visste inte hur vi skulle bete oss. Vi hade ingen vana av att ta kontakt med jämnåriga flickor på normalt vis. Istället erbjöd vi dem sprit.
Det var faktiskt den sommaren som jag upptäckte vilken positiv inverkan alkoholen faktiskt kunde ha på unga flickors omdöme vid val av presumtiva manliga kavaljerer.
Dessvärre kände även deras fäder till detta. De ansåg att vi visade ett ytterst osunt intresse för deras döttrar. De jagade bort oss så ofta de fick tillfällen men lika förbannat så var vi tillbaka nästa kväll med nya flaskor.
Till slut så fick jag och en av de andra sommarvikarierna kontakt med två holländska flickor. Åse och Lottie. De frågade vad vi hette.
-“Ja… Öh… My name is Slickafittan and his name is Sugakuk.”
Det bara flög ur mig.
Nästa morgon var vi tillbaka på kyrkogården. Vi satt vid vår solvägg och skrattade gott åt tjejerna som ovetande hade uppmanat oss till sexuella handlingar som vi egentligen inte visste något om. Till slut var det någon vänlig själ som gav dem lite information om svenska ord och dess betydelser.
Jag gick nog miste om något fint där, kanske skulle Lottie ha blivit min första riktiga flickvän den där sommaren. Nu blev det inte så. Istället satt jag nästa morgon vid kyrkogården och delade en fimp med polarn, skrattade, höll utkik efter chefen och hoppades på bättre tur nästa kväll.
Döden var väldigt långt borta då.
Det var sommar och jag var arton år.
Tjugofem år senare är jag tillbaka. Jag sitter i snöslask under en gråmulen himmel och pratar med döda människor.

Sedan reser jag mig upp, önskar mina släktingar God jul och går därifrån. Själv så firar jag inte jul längre. Inte på det traditionella viset i alla fall. Julmaten skiter jag i, korv och gröt har aldrig känts något festligt. Skinka gillar jag inte.
Hårda paket är jag för gammal för att önska mig och tomten kommer aldrig mer och hälsar på.
Det var morfar som brukade vara Tomten.
Jag tror inte Tomten bor vid Nordpolen. Jag tror att Tomten bor i himmelen och jag hoppas att det dröjer mycket länge innan jag får träffa honom igen. Men när jag väl gör det så hoppas jag att evigheten blir som min barndoms alla julaftnar.
Men inga fler brödrostar i julklapp tack.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir hänförd, det är så otroligt vackert. Fast själv tycket jag fortfarande om gröt och korv och jag kan fortfarande bli hänförd av livet.

Anonym sa...

vackert skrivet GH

Glade gusten sa...

Den här gången överträffade du nog dig själv. Riktigt bra.

Cartman sa...

Jag har en liknande blogg där jag inte skriver om ungen Kevin eller WT-morsor, jag skriver som du!

Tomten sa...

Fan udda.. jag har ju mina prylar i Västerås? :-)

Zockerconny sa...

Hej GH
Gillar bilden på bloggen, roligt att du tänker på dig själv och dricker sockerfri Fanta till Explorer. Bland mina polare så kör vi stenhårt med Cocacola eller julmust beroende på årstid.

Zockerconny sa...

Hej GH
Gillar bilden på bloggen, roligt att du tänker på dig själv och dricker sockerfri Fanta till Explorer. Bland mina polare så kör vi stenhårt med Cocacola eller julmust beroende på årstid.