fredag 30 januari 2009

Axel Olsson - Gammal ungdomskärlek. Del - 1.

Kul att de där gamla texterna med Axel Olsson blev så omtyckta. Jag lägger ut ännu en gammal text. Jag har dock kortat ned en smula samt gjort lite mindre ändringar. De är klumpigt och hafsigt skrivna. Jag skrev dem snabbt online för några år sedan och därför blev de som de blev.
Men i alla fall, Axel Olsson:

"Om man umgås med vargar börjar man snart att yla" lyder ett gammalt tyskt ordspråk.
1960 började Axel i första klass. Han hade växt upp med sin tokiga far och hade dag och natt fått lyssna till ständiga jeremiader och klagosånger om homosexuella och kommunister. Allt kryddat med svår rasism.
Kommunistskräcken rasade som värst borta i Amerika men en liten gård ute på dalslandsslätten hade det värre. De var en enklav, en oas i en fientlig öken av kommunister och bögar och lika säkert som att svenska politiker prenumererar på Pravda så skulle negrerna från Alabama välla in i Sverige så snart de hade tröttnat på att bli nekade på stadsbussarna i Montgomery. Det visste man ju att kaka söker maka. Revolution och planekonomi var detsamma som negerproblem.
-"Fattar du vad jag säger?"
Skrek Axels far över köksbordet.
Jodå, Axel fattade. Det gällde att se upp här i livet.

Axels far hette Holger och var en man som inte tålde vare sig motgångar eller sprit. Holgers dåliga humör och mörka och allmänt paranoida människosyn hade troligen sitt ursprung i ett flitigt umgänge med dåligt hembränt och diverse bekämpningsmedel av både känt och okänt ursprung. Hemkokt sprit, mäsk och diverse kemiska substanser hade dubbelvaccinerat Holger mot allt vad sunt förnuft hette.
Axel hade därför inte de bästa förutsättningarna den där augustimorgonen när han klev in på Centralskolans skolgård i Mellerud (ett samhälle som enligt Axels far var fullt med sodomiter och kommunister så se för helvete upp). Det var fiendeland och det var en mycket förvirrad och rädd Axel som satt där vid skolbänken och knep käft när hans lärarinna ropade upp hans namn. Axels krulliga hår och hemmasydda byxor i grå vadmal gjorde inte precis skolstarten lättare. Bröderna Eliasson var värst och missade aldrig ett tillfälle att ge sig på Axel ute på rasterna och här grundades en fiendeskap som skulle vara livet ut. Axel kunde ta dem en och en, då var det inga problem. Axel var bondpojk, storväxt och redan utrustad med stor styrka efter hårt arbete ute på åkrarna men oftast så anföll de honom från två håll och då var Axel helt chanslös.

Inte ens Axels lärarinna hyste några varmare känslor för honom. Han var i och för sig inte till något större besvär under lektionerna, han satt alltid tyst och höll inte på med att dra flickorna i flätorna och kasta suddgummin över hela klassrummet som de andra pojkarna. Men hon tyckte ändå att han var obehaglig. Ofta satt han bara och stirrade tomt framför sig och tanken på att kan kanske var efterbliven hade faktiskt slagit henne i början av terminen. Men han lärde sig snabbt, var faktiskt den första i klassen som lärde sig att läsa och skriva - en kunskap som dessvärre gjorde henne ännu svårare till mods varje gång det var dags för uppsattskrivning. Axel verkade ha en enastående formuleringsförmåga och ett ordförråd som var rent förbluffande med tanke på hans ålder. Hans uppsatser bar rubriker som "Kommunisterna vinner mark!" och "Fackföreningsrörelsen - En studie i bolsjevism".
Varifrån hade pojken fått dessa paranoida vanföreställningar? Det var arbetstvång, beslagtagna gårdar, tvångsanslutningar och partiböcker i en salig röra. Axel fullkomligt bombarderade sin lärarinna med den ena förvirrade uppsatsen efter den andra och när de började övergå i ren rasism och hotfullhet så fick hon nog och ringde upp Axels far vilket inte fick det resultat som hon hade hoppats på.

Det var som om en handgranat exploderade i hennes öra. Istället för förståelse och engagemang i sin sons skolgång så fick hon sitt livs värsta utskällning där ord och beskrivningar som "negerälskare" och "rövknulleri" skakade om hennes frireligiösa människosyn i grundvalarna. Hon slängde på luren efter några minuter och bestämde sig för att aldrig någonsin mer röra om i det där ormboet av ondska och ren galenskap.
Två dagar senare så fick hon ett par polisanmälningar på halsen som bl a innehöll anklagelser om landsförräderi och olaga hot men ingen tog dem på allvar, allra minst polisen som var vana vid det här laget. Holger Olsson hade polisanmält minst halva kommunen under sitt liv. Troligen så låg han även bakom några anonyma bombhot mot kommunkontoret men bevisen mot Holger Olsson var få. Naturligtvis blånekade han och stämde dem sedan för "olagliga anklagelser" som han kallade det.

I fjärde klass så händer något som sätter igång en händelsekedja som ger eko ända till våra dagar. Axel blir utslängd från lektionen efter att ha gett sin syn på hur man bäst löser strejken som pågår för fullt borta vid dörrfabriken.
-"Eldkastare fungerar bra i trånga fabriksutrymmen och ska nog få kommunisterna att börja göra rätt för sin orimligt höga lön!"
Axel dräller omkring ute på skolgården och ser hur en flicka från parallellklassen trakasseras av ett gäng äldre pojkar från sexan. Anna-Karin är flickans namn. Hon är kanske inte känd som den vassaste nålen i syskrinet. Vid tio års ålder så har hon fortfarande problem med att knyta skorna men hon är bedårande söt och bakom de tjocka glasögonen så kan man skönja den blonda skönhet som hon senare ska växa upp till. Under sjuttiotalet så blir hon känd som tjejen som med ett glatt leende gärna särar på benen för alla karlar som har varit så snälla och kört henne hem från Folkets Park i sina Amazoner och Chevor.
"Är någon snäll så ska man vara snäll tillbaka." Tänker Anna-Karin. Det är så hon har blivit uppfostrad.
Men nu är det i mitten av sextiotalet och pojkarna som står i en hotfull ring runt henne har allt annat än ömhetsbetygelser att erbjuda. Det finns inte mycket gott i lille Axel, vad han anbelangar så kan de allihopa brinna i kommunisthelvetet men är det något han har svårt för så är det när det är flera mot en. Det är inte bara fegt, han har själv råkat ut för det tillräckligt många gånger och hur otroligt det än verkar; för första gången i livet så känner Axel empati för någon! Han vet vad jävligt det känns och hur ont det gör att få stryk av flera stycken. Han kan nästan själv känna det och nu är det en flicka, det svagare könet som kommer att åka dit. Det kan han inte tåla.
-"Ge fan i henne!"
Skriker Axel och springer fram till klungan av pojkar och slår vilt omkring sig. Naturligtvis åker han på fruktansvärt med stryk men Anna-Karin hinner springa iväg och slipper därmed att bli ryckt i flätorna och trynad i någon lövhög.

I flera veckor efteråt går Anna-Karin omkring på skolgården och letar efter Axel. Hon vill gärna tacka honom på något vis. Hon hör sina föräldras förmaningar uppe i sitt lilla huvud.
"Är någon snäll mot dig så ska man vara snäll tillbaka".
Hon skulle väldigt gärna vilja vara snäll mot Axel på något vis. Men hon hittar honom aldrig, antingen sitter han på någon toalett och tjurar eller också smyger han omkring nere vid cykelparkeringen och roar sig med att skära sönder klasskamraternas cykeldäck. Men Anna-Karin önskar verkligen att hon någon gång ska få återgällda Axel. Att helt enkelt få vara snäll tillbaka.

Fortsättning följer...

8 kommentarer:

E-M sa...

Denna var ny för mig. Jag kan ju ana vad som kommer att hända i del två :D

Anonym sa...

Härligt med en ny Axel Olsson! Jag upptäckte till min förfäran att en viss bloggare vid namn "Fester Bestertester" har snott en hel del material från din blogg och publicerat på sin, om det inte är du som bloggar under ett annat namn? Ibland är det ordangrant, ibland omskrivningar. Det vore ju förjävligt om en annan bloggare försöker sko sig på dina briljanta texter.. Bifogar länkar nedan så får du se själv/SG http://fester.bloggagratis.se/2008/12/06/1170612-att-begara-ut-handlingar/ http://fester.bloggagratis.se/2008/10/28/1061838-mammabloggare-tvi-fanen/

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Tack för tipset! Jag såg att han t o m hade kopierat en av mina texter rakt av! Jag informerade honom om att ska han kopiera mina texter så måste han skriva vem upphovsmannen är och länka hit.

Fargash sa...

Så underbar han är, Axel! Jag har faktiskt en kund på jobbet som påminner om honom (brukar härja om negrer, orimligt höga priser och kommunistiska konspirationer), men jag jobbar ju på Systembolaget, och där skulle nog Axel aldrig sätta sin fot...

blomvattnare sa...

Fantastiskt. Vi kräver mer om allas vår egen Axel Olsson!

Putten (fb) sa...

Men GH för böfvelen!! Ta dig i kragen med Rex och Roland, så förbannat roligt att läsa om deras eskapader!!

Anonym sa...

Jag trodde Axels farsa hette Allan...

ospray sa...

Tack för axel olsson
det är sorgligt men galet
kul...mer axel åt folket