onsdag 7 januari 2009

I en annan dimension.

Jag såg en gång en film som handlade om en annan dimension, en dimension som var vår totala motsats. Filmen handlade om en kille som vantrivdes med sitt liv men så fick han chansen att komma till en dimension där han hade gjort allting tvärtom. Istället för att ha gift sig så levde han nu helt plötsligt ungkarlsliv. Ett ja i ett svårt val hade blivit ett nej, han hade svängt vänster istället för höger osv.
Han hade gjort precis allting, in i minsta detalj tvärtom.
I början så trivdes han med sitt nya liv men eftersom detta var tvärtomdimensionen så hade Hitler vunnit kriget, dödsstraffet var inte avskaffat och praktiserades flitigt och ingen hade upptäckt narkosen eller penicillinet.
Sensmoralen var att man ska vara nöjd med sitt liv och att gräset sällan är grönare på andra sidan.
Filmen var rena skiten, en riktig B-film. De hade slarvat bort ett riktigt bra manus. Men tanken och idén fascinerade mig.
Vilket liv hade jag levt i en sådan dimension? Vad hade jag haft för hobbies och intressen? Vad hade jag jobbat med?

I början av dessa funderingar så brukar jag sjunka ned i förtvivlans träsk. Jag inbillar mig att jag hade fått ett mycket bättre liv än mitt nuvarande, en helt igenom lycklig tillvaro eftersom jag hade gjort rätt val ända från början.
Inga felbedömningar.
Inga hopplösa och dåligt betalda skitjobb.
Inga fyllor vid helt omöjliga tidpunkter och när jag äntligen fick följa med den där undersköna negressen hem en sen lördagskväll så kräktes jag inte på hennes hallmatta och åkte ut med huvudet före.
Hon tog mig istället i handen och ledde mig in till hennes sovrum. Sedan levde vi lyckliga tillsammans i alla våra dagar.
Men så börjar jag tänka förnuftigt. Sådär fint och romantiskt blir inte livet, inte ens i tvärtomdimensionen.
Dags att vara realist. Om jag på något vis skulle bli warpad till tvärtomdimensionen så tror jag att mitt liv skulle ha blivit så här:

Eftersom jag konsekvent har försökt att undvika Stockholm i hela mitt liv så hade jag bott där.
Jag avskyr villaliv, lån och skulder så antagligen hade jag bott i en prydlig villa. En riktig mardrömstillvaro alltså. Redan nu så börjar det att skära sig.
Skola och utbildning har aldrig stått högt i kurs hos mig. I denna tvärtomdimension så hade jag naturligtvis varit en välkammad liten pojke som med solsken i blick hade gått till skolan full av förväntningar.
Mina betyg hade glatt min mor och efter avslutad skolgång där mina höga betyg hade slagit hela lärarkåren med häpnad så hade jag börjat på gymnasiet. Framgångssagan slutade naturligtvis inte där. Gymnasiet följdes av högre studier på universitetet i Lund och sedan blev det till att flytta till Stockholm, raka kuken, bli pimpinett och försöka att smälta in så gott det gick eftersom en massa fina företag slogs om att anställa mig. Eftersom detta är tvärtomdimensionen så valde jag ett ansvarsfullt jobb där jag verkligen fick göra en insats. Dagarna i ända så skulle jag sitta på ett kontor, dricka kaffe, svara på mail om gud vet vad och springa på möten och konferenser.

Mitt tvärtomjag skulle naturligtvis göra allt för att passa in i den stockholmska medelklassen. Någon gång under det första året så får jag kontakt med en sekreterare som mer än gärna låter mig knulla henne inne i kopieringsrummet så fort tillfälle ges. Inte långt därefter så blir hon med barn. Efter giftermål så blir det villaköp och redan vid tjugofem års ålder så jag skulle sitta med skulder upp över öronen och andra ungen på jäsning.
Vid trettio skulle jag ha fem barn. Mitt tvärtomjag är naturligtvis ytterst barnkär, jag skulle vilja ha fler men nu skulle min fru säga stopp.
-"Inga fler barn! Vi får lösa det på något annat vis!"
Eftersom detta är tvärtomlivet uppe i Stockholm så har ingen uppfunnit preventivmedel. Det får bli sex på arabiskt vis. Varje lördagskväll så tar jag fram min jättestora tvärtomkuk och ägnar mig åt lite uppfriskande analtöjning, efter potatisgratäng och nattning av fem fula, rödhåriga ungar. Att ungarna skulle bli rödhåriga är en naturlig konsekvens eftersom mitt tvärtomjag inte skulle föredra mörka kvinnor med svart hår. Mitt tvärtomjag skulle föredra rödhåriga, bleka och anemiska kvinnor av brittisk typ som ser ut att lida av inre blödningar och långt framskriden paradontit.
Stor stock i anus varje lördag.
Hon skulle gilla det.

Så skulle mitt liv i tvärtomdimensionen bli.
Lång tid i skolan.
Villalån.
Massor med ungar.
Stockholm och rövknull.
Kan det bli värre? Ja, det kan det. Minns att jag tidigare har skrivit att jag avskyr sport och hemmafixeri i alla former. Jag har lyckats att undvika detta i hela mitt liv.
I tvärtomdimensionen skulle jag vara helt utelämnad åt sport och reparationer och underhåll av villa.
Och rövknull.
Jag skulle älska det!
En fullständig vrångbild av mig alltså.
När jag inte ägnade mig åt att spela fotboll ute i trädgården med mina ungar så skulle jag skjutsa dem till allehanda idrottsaktiviteter. När jag fyller år så skulle de ge mig verktyg, häcksaxar och instruktionsböcker med titlar som ”Så bygger du en altan”. Jag skulle bli jätteglad och ivrig att få pröva alla nya verktyg. Av bara farten så glömmer jag att knulla min fru röven, trots att det är lördag och allting. Istället så ägnar jag hela natten åt att hyvla plankor och dra mått för ett lusthus som jag har bestämt mig för att bygga ute i trädgården.
Oj så fint det ska bli!
Där ska jag sedan sitta med min fru och dricka kaffe, planera för barnens framtid och knulla henne i röven så det sjunger i takspånten.
Ibland skulle grannarna titta över och då skulle jag glatt hälsa dem välkomna, ja inte på rövknull men på kaffe med sju sorters kakor. Ibland skulle vi ha gemensamma grillkvällar. Alla grannarna på gatan inklusive deras barn skulle komma och parkera sig i vår trädgård. Ju fler vi är tillsammans! Tillsammans! Tillsammans!
Det låter hemskt och det är det. Betänk då att massor med människor lever sådana här liv, ja det är t o m norm för många. De strävar efter sådana liv. De drömmer om hus, skulder, ungar och grannsämja. Det är ingen ände på eländet.

Men såhär blev aldrig mitt liv och det är jag tacksam för. Jag lever i rätt dimension.
Jag bor inte i Stockholm.
Jag har inga skulder och lever ett bekymmersfritt liv utan något större ansvar eller betungande sysslor.
Men ibland, när livet känns tungt så kan det vara bra att ägna sig åt sådana här fantasier. Istället för att leva ett bekymmersfritt liv i min lilla etta så låter jag mig förflyttas till tvärtomdimensionen där jag bor i villa, har fem barn som ständigt vrålar mig i öronen och en fru som bara vill bli knullad i röven.
Jag är tvungen att klippa häckar, oroa mig för höjda räntor och arbetslöshet, snyta ungar och vara en allmänt ansvarstagande familjefar i ett äckligt villaområde i en Stockholmsförort.

Men som sagt, jag lever inte detta liv. Ödet, Gud eller vem eller vad det nu är som styr oss ville annorlunda. Någon ville att jag skulle bli den jag är och syssla med det jag gör.
Någon styrde in mig på rätt väg, någon fick mig att välja rätt.
Men det är klart, jag kunde ju ha gett fan i att kräkas på den där vackra negressens hallmatta. Det var lite synd faktiskt.

11 kommentarer:

Johan Westlund sa...

Vad tycker du om världens b:igaste b-film Scarface, där Al lever villaliv utan lån...

Gammal Hårdrockare sa...

Johan Westlund:

Jag gillar enkel underhållning på film så ja, Scarface får godkänt av mig även om Pacino spelar över så det blir pinsamt ibland.

Johannes Almborg sa...

Intressant text! Brukar själv låta fantasin dra iväg i liknande banor ibland...

Deko sa...

Men om allt skulle vara tvärtom skulle du tycka om det du inte tycker om nu. Alltså skulle du trivas med ditt Stockholmsliv med barn, skulder och rövknull...

johan sa...

Klockrent GH!

ericcartman sa...

Haha, så jävla skönt inlägg!

Anonym sa...

Hej GH!
Först så vill jag tala om att du skriver mycket bra, väldigt engagerande, kul och udda.
Det var min son som tipsade om dig. Han är fjorton år och tycks ha dig som idol och det kan man ju tycka vad man vill om. Bättre förebild hade man ju önskat sig.

Men du skriver som sagt bra (utom när du ibland tycks försöka överträffa dig själv i vulgaritet, som nu t ex). Det som du gör bäst, det är när du skriver om din barndom och ungdom. Det gillar jag och speciellt min son som har mycket gemensamt med dig. Han har fått ta mycket skit pga hans ointresse för sport. Han är en drömmare som dig.
Så snälla, kan du inte skriva lite fler sådana noveller? Både jag och min son skulle uppskatta detta.

Hls
Birgitt.

Anonym sa...

GH! Låt dessa noveller flöda fram, det du skriver skriver du så bra så att jag slipper göra det. Vi behöver fler som dig som ska kämpa för att få se den andra sidan av samhället. Fortsätt med dessa.

P.S Vart tog Axel Del 2 vägen?

Granfot sa...

Tänkte bara säga tack i vanlig ordning... :) Har också fundera en hel del på det där med "om jag valt...", men kommit fram till att alla korkade val och missbedömningar jag gjort i livet lett fram till den jag är idag, och det är jag faktiskt ganska nöjd med...

Anonym sa...

I dont understand swedish but I really dig your photos. Man, you are crazy!

Maddy.

Anonym sa...

En flashbackare skulle ju drömma om en fru som bara vill ha FB-kuken i röven.