tisdag 27 januari 2009

Socialantropologi på ICA Maxi.

Alla som har följt min blogg vet att jag har ett litet udda intresse, jag älskar att gå i affärer och gallerior.
Jag gillar att shoppa.
Det är ovanligt bland oss heterosexuella män.
Faktum är att jag älskar att spendera en fredagskväll eller lördag på ett stort köpcentrum. Jag behöver inte ens handla något, jag går omkring, tittar på olika varor och ägnar mig åt lite socialantropologi, dvs jag studerar folk. Andra gillar att sitta på en uteservering och studera människorna som går förbi. Det är inte min grej. Det här är Sverige, jag gillar inte att vara utomhus. Det är för kallt. Stockholmare och resten av de Dumma Människorna inbillar sig att de bor i Paris eller Barcelona och anammar de kontinentala vanorna.
Jag tillhör inte de Dumma Människorna.
Jag ägnar mig inte åt självbedrägeri. Jag kan inte låtsas att det är plusgrader och solsken. Jag fryser.
Så in i helvete.
Detta är Sverige och här är det jävlar i mig kallt så gott som året runt. Så därför håller jag mig inomhus och studerar idioterna när jag vandrar omkring i affärer och köpcentrum och ägnar mig åt konsumtion.

Jag har precis varit ute på ICA Maxi. En gång i månaden åker jag ut och storhandlar. Jag gillar att ha kylen och frysen full med mat. Det känns tryggt. Det är något som lever kvar hos mig från den tiden då jag var fattig. Hade jag mat hemma så kände jag mig rik.
Och trygg.
Att spana efter äktsvensk White Trash är alltid lika kul. Om man vill vältra sig i enfald, övervikt och barnalstrande utan någon som helst ekonomisk framförhållning så ska man inte välja ICA Maxi, man ska välja Lidl, Willys eller varför inte ÖB? Där är det mycket tumringar och blottade bilringar med tillhörande navelpiercings.
Men idag så var det faktiskt fullt med WT ute på ICA Maxi. Har socialen och Försäkringskassan råkat betala ut dubbla ersättningar till Fläsk-Fia och hennes små telningar den här månaden eller vad?
Jag såg feta ensamstående mödrar med ännu fetare ungar. Deras tillfälliga fäder i full biker-wannabemundering släntrade efter och såg ut att ha tankarna på kvällens kommande spritfest med tillhörande kvinnomisshandel. Det var mysbyxor, blonderat hår, tribalstatueringar och lågprisjeansjackor överallt.
Jag mötte t o m Lenita och Mange borta vid läsken. Precis när jag gick förbi dem så klev Lenita mitt framför min kundvagn så att jag råkade nudda hennes hälar. Lenita blängde sådär ilsket på mig som bara äkta white trashkvinnor kan göra när de känner sig kränkta. Döm om min förvåning när Mange började ursäkta henne! Han informerade mig om att Lenita inte bara var klumpig, hon var direkt dum i huvudet.
-”Men det kanske du ser på henne?”
Jodå, jag talade om för Mange att det syntes ju lång väg. Lille Kevin, Lenitas oäkta son dök upp och började tjata om en tuff rymddräkt som han hade sett borta vid leksaksavdelningen. Mange slet genast tag i Kevins stora öron och vred om så det knakade.
-”Din lille jävel!”
Mange talade om att Kevin var en riktig jävla kvarnsten om halsen och nu hade de andra ungarna på dagis börjat reta honom för hans stora öron. Det stämde, Kevins öron var stora. De stod rätt ut som ett par öppna bildörrar och gav honom ett idiotiskt utseende.
Mange talade om att Kevin fick en del stryk av de andra ungarna och det var bra, det skulle härda honom inför kommande bataljer med försäkringskassor och socialkontor när han blev myndig.
-”Jag brukar kalla honom för vingmuttern!”
Sade Mange och skrattade. -"Den lille jäveln!"
Det här var min första närkontakt med WT på många år. Det kändes omtumlande. Jag gick därifrån. Det sista jag hörde var Kevin som tjatade om rymddräkten som han hade sett. Den var blå och hade stora antenner på hjälmen.
-”Antenner va? Din morsa ska få smaka på min antenn när vi kommer hem!”

När jag går där mellan hyllorna så brukar jag notera vilka varor som white trashfolket föredrar. Lågprisläsken ligger alltid bra till hos dem, det vet vi. Molly-Colan är bordsvatten hos Fläsk-Fia och hennes vänner.
Men vilka andra varor föredrar WT?
Det måste vi gå till botten med!
Det första jag ser när jag vandrar omkring med min kundvagn är en stor flock av WT borta vid chipshyllan. WT gillar chips. De vräker i sig av skiten. Alltid Big Bag och alla så har de sin egen personliga favorit. Fläsk-Fia brukar gilla grillchips. Chips med ”biffsmak” som hon brukar säga. Lenita föredrar ostbågar. Mycket tack vare att lukten på något vis känns bekant. Lite tryggt sådär.
-”Men för helvete, ta på dig trosorna!”
Skriker Mange.
Dumma Mange! Tänker Lenita och mosar in ytterligare en näve svampinfektion i munnen.
Mange, som tränar på gym äter inte snacks överhuvudtaget. Honom hittar man ofta vid hyllan för div proteinpulver och liknande.
Det finns två sorter white trashmän, de som vaggar omkring med stora ölmagar och fläskarslen och de som tränar på Gym och tycker det är tufft med muskler, tatueringar och kvinnomisshandel. Mange tycker det är supertufft med muskler. Till detta bär han gärna lågprisjeansjacka och mysbyxor med kamouflagemönster.

Jag kom fram till frukt- och grönsaksdisken. Där var det helt tomt sånär som på några kontorsfjantar med Stockholmsdialekt och ett par homosexuella män som med största sannolikhet jobbade på dagis eller som fritidsledare. Jag plockade åt mig äpplen, bananer och granatäpplen och gick vidare.

Jag styr vagnen mot mejeriavdelningen och där, på en pall så ser jag en produkt som är specialanpassad för svenska white trashfamiljer. Vilka annars skulle vara målgruppen för femlitersflaskor med ren sockerlösning utblandad med konstgjort apelsinkoncentrat?
Jag var tvungen att ta kort på skiten.
Mr Max. Det låter allt det.
Jag såg inte till någon WT. T o m Fläsk-Fia och Lenita lyste med sin frånvaro. Det var lite märkligt. De hade nog fastnat vid avdelningen för djurmat. Det vet ju alla att är det något som WT handlar storpack utav så är det djurmat. De har ofta sina hem fulla med dreglande och hårande hundar, marsvin, undulater och jävelskap. Stora säckar med Frolic, fågelfrön och diverse grällt färgade leksaker i plast är något som ingen sann white trashkvinna kan motstå.
Utan en stor hund tappar de hela sin identitet. Utan dregel, hundhår och stank så kommer hela deras tillvaro i gungning.
-”Vi är hundmänniskor vi!”
Brukar de hurtigt kasta ur sig bland folk, helt utan att skämmas. Har de inte råd med hund så är det hamstrar och marsvin som gäller. Deras lägenheter brukar vara fulla med övergödda gnagare som springer omkring och hårar ned och tuggar på sladdar och antennkablar.
-”Hoppas du får en stöt och kolar av, din lille jävel!”
Brukar Mange alltid säga när han sitter och tittar på när någon av Lenitas halvt förvildade marsvin gör sitt bästa med att tugga sig igenom en strykjärnssladd eller bredbandskabel.
Lenita hade en hund en gång, en stor jävla Labrador vid namn Stisse. Är det något som Mange hatar så är det hundar. Så fort han blev ensam med Stisse så brukade han roa sig med att tryna honom i hans egen avföring.
-”Åh så gott! Ät! ÄT! Ner med det bara!”
Stisse blev så till den milda grad strykrädd av denna behandling så till slut så började han att äta upp skiten innan Mange slöt sina hårda nypor runt Stisses nacke. Om denna behandling av Stisse var Lenita helt ovetande. Däremot så tyckte hon det var mycket praktiskt med en hund som käkade sin egen avföring. Nu slapp hon köpa hundpåsar.
-”De kostar ju nästan lika mycket som en ask Templeton borta på Lidl!”
Men när Stisse även började äta upp andra hundars avföring så blev det problem. Grannarnas hundar hann knappt skita färdigt förrän Stisse kastade sig över deras ångande högar.
-”Ha! Ha! Inget går upp mot en rejäl portion bajs va?”
Skrattade Mange.
Stisse var så till den milda grad fylld med skit så mot slutet orkade han inte ens äta sin Frolic. Sedan avled han. Troligen matförgiftning, konstaterade veterinären.
-”Skitförgiftning.”
Fnissade Mange tyst för sig själv.
-”Bajs! Bajs! Bajs!”
Skrek Kevin högt och hoppade upp och ned.
Veterinären tittade underligt på ungen med öron som antagligen fladdrade i hård vind.

Låt oss gå vidare. Nu kommer jag till elektronikavdelningen. Vem köper sin nya TV på stora matvarukedjor förutom white trash?
Här hittar vi alla klassiska white trashmärken som t ex Kendo och Thompson. Här har vi elektronikföretag som genom att kunna erbjuda varor av värdelös kvalitet kan pressa priserna så att även Fläsk-Fia kan unna sig en platt-TV.
White trash skiter fullkomligt i märket.
-”Äsch! Allt tillverkas ju i samma fabrik i alla fall!”
Klassist WT-kommentar. Det är aldrig någon idé att fråga dem något om finesser och prestanda. De förstår ändå inte. De kan byta kanal och höja volymen, det är det enda.
-”Men du har färg-TV i alla fall?”
Frågar man ironiskt.
-”Färg? Nja… Den är svart, tror jag.”
Det är underligt att WT inte har större intresse för sin TV eftersom den i regel är det enda som har lite värde i deras hem. TV:n brukar även ligga mest illa till när det hettar till i förhållandet. Mange t ex, brukar alltid vrida sönder fjärrkontrollen i vredesmod när Lenita framhärdar att få titta på Idol eller Let´s Dance istället för actionfilmen med Sylvester Stallone på Trean. Då kan det hända att Lenita börjar att skrika och ibland blir hon riktigt jävla jobbig och kräver Mange på pengar till en ny fjärrkontroll.
-”Fjärrkontroll? Va fan ska du med en sådan till? Du har ju ingen TV!”
Säger Mange, lyfter upp TV:n från stativet och slänger ut den från balkongen.
Det är sådant här som kallas för ett rejält lägenhetsbråk. Polisen har erfarenhet av mycket sådant och ofta spelar TV:n en framträdande roll i dessa bataljer. Glöm kvinnomisshandel och utslagna tänder. Det är oftast TV:n som får ta de största smällarna.
När inte TV:n får stryk så slåss de om den istället. När det är dags för att flytta isär. Fläsk-Fia har nämligen hittat en ny pappa till Tindra och Liam. Igen.
Jerry tänker ta TV:n med sig men Fläsk-Fia är av en annan åsikt.
-”Det är för fan min TV! Det är ju jag som har betalat den!”
Säger Jerry.
-”Men jag har ju barn! Tänk på barnen!”
Jerry sket väl i dem. Det var ju inte hans ungar. Gud vet vems, men hans var de i alla fall inte. Det var han helt säker på eftersom han i stort sett bara hade knullat henne i röven. Det var så hon inte ville ha det.
Men Jerry ville. Mycket och ofta. Det var "godis." Det var så Jerry kallade analsex, godis. Det började med lite lördagsgodis och det kunde Fläsk-Fia acceptera. Men sedan accelererade det till varenda kväll och till slut flera gånger om dagen. Jerry kunde hoppa på Fläsk-Fia direkt på morgonen när hon vaknade.
-”Godis! Godis! Godis!”
Skrek Jerry i örat på Fläsk-Fia och tog henne i röven så det skvätte om det. Fläsk-Fia tröttnade på det där jävla godiset varenda dag.
Nu var godiset slut för Jerry. Men TV:n, den skulle han förbanne mig ha! Han viftar lite med knytnäven åt Fläsk-Fia, lyfter av TV:n från stativet och går iväg. Utanför hissen möter han Fläsk-Fias nya pojkvän Tony. Det var inte bra. Tony tycker att Jerry ska gå tillbaka med TV:n.
Det slutar med att de löser konflikten på äkta white trashmanér, dvs med knytnävarna. Lite senare finns det ingen mer TV eftersom Jerry drämde plattskärmen rakt i huvudet på Tony så att dioder, synapser, kretskort och jävelskap flög i hela trapphuset.
Ingen TV.
Inget mer godis.
Ingenting förutom att de alla kommer att mötas igen uppe vid socialkontorets väntrum för att ansöka om ett möbelbidrag så att de kan köpa sig en ny Kendo eller Thompson.

Jag står i kassan och ska betala. Det får vara nog med socialantropologi för idag. Bakom mig står Fläsk-Fia med sin kundvagn och snart så kommer även Lenita och Mange. Lenita hälsar glatt på Fläsk-Fia. De känner tydligen varandra. Jag är inte förvånad.
De har sina kundvagnar överlastade med chips, Gorby´s, plockgodis och blandade matvaror av märket Euroshopper.
Lenita undrar hur det står till med Tindra och Liam.
-”Jotack! Bara bra! Och hur går det för lille Kevin då?”
Jag ser att Mange lider. Jag förstår honom. Kvinnor med barn är illa nog, ännu värre är det när de ska prata om dem. Man kan bli fast för resten av dagen.
-”Jo för fan! Det går jättebra. Öronen växer så det knakar. Snart så flyger han iväg!”
Säger Mange.
Ha! Ha! Jävla Mange!
-”Flyg Kevin! Flyg!”
Säger Mange och spänner ögonen i Kevin. Den lille jäveln.
-”Flyg åt helvete allihopa förresten!”
Mange har tröttnat på kvinnopratet och går i förväg till bilen.
När jag har betalat mina varor så går jag också iväg. Precis när jag ska köra ut från parkeringen så ser jag Fläsk-Fia och Lenita. Utrymmet under deras vagnar är fullt av stora flaskor med orange innehåll. ”Mr Max” står det på etiketterna.
Det ante mig.

27 kommentarer:

Anonym sa...

Ja satan i gatan vad jag skarattade mig igenom denna text. Du räddade min tisdagskväll, var rätt deppig innan. Tack ska du ha!!

blomvattnare sa...

Lysande som vanligt!

Anonym sa...

Helt otroligt bra GH!

E-M sa...

Haha klockrent!

Willysmedarbetare sa...

Mr Max är sockerfri ^^
Men det gör det bara ännu med WT.

Tack för en lysande text. Du gör bra observationer och hittar på resten. Bättre än så blir det inte!

Anonym sa...

haha.Det här med ostbågarana och svampinfektionen var briljant.

Rex sa...

Jaså det är ovanligt säger du....du kanske inte är så väldigt Heterosexuell då?

Johannes Almborg sa...

Jag börjar ana en viss hatkärlek till Lenita och Fläsk-Fia och deras gelikar. Men jag kan förstå dig GeHå, alla älskar vi att hata! och skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

Anonym sa...

Riktigt. Jävla. Elakt :-)

Veronica Tingvall sa...

Hej!
Vad kul att du har tittat in på min blogg. Jo det stämmer att jag läser till präst. Tack för tipset att skriva lite mer om det, det ska jag nog göra någon gång.

Jag tycker att det är en hårfin skillnad mellan att tro och hoppas egentligen. En tro bygger ju oftast på hopp och kanske känner en som tror lite mer övertygelse om att ens hopp verkligen finns.

Min tro är absolut inte utan tvivel så man kan nog säga att jag också alltsom oftast hoppas på Gud. Jag hoppas också att min tro inte blir utan tvivel, jag tror att det är tvivlet som får mig att lära känna Gud ännu mer eftersom jag tvingas att bearbeta mina tankar om och om igen. Jag tänker mig faktiskt att en tro helt utan tvivel är ganska död. Däremot så har jag stunder av absolut övertygelse att det Gud måste finnas, säskilt när jag ser hur finurligt allt skapat fungerar och hör ihop.

Jag tror absolut att Gud är nöjd med din inställning. Det låter som en bra filosofi tycker jag, nästan direkt hämtad från Bibeln.

Oj, vad det här blev flummigt. Det är svårt att få saker sagda på så kort utrymme.
Tack för besöket som sagt och hoppas du får en fin dag. /Veronica

Gutegirl sa...

Hehe!

SJälv har jag börjat på handla Internet.

Anonym sa...

Jag började mysa redan när jag såg rubriken "socialantroplogi på ICA Maxi" eftersom jag förstod att det var dags för lite gammalt hederligt hackande på WT á la GH. Suveränt rolig läsning.

Det där om hunden som åt ihjäl sig på skit måste jag komma ihåg att dra för polarna på nästa krogrunda.

Anonym sa...

Nu är det säkert så att alla Maxibutiker ser likadana ut, men fotot som du tog ser ut som Maxi i Jönköping.

Bra skrivet som vanligt.

Anonym sa...

Nej det är solklart att det är inne på Maxi ICA på Bergvik köpcentrum i Karlstad

Anonym sa...

Jönköping och Karlstad? Fan heller! Jag slår vad om att det är ICA Maxi här i Örebro. Jag är nästan bergis. Jag känner igen GH! Jag har gått på samma kurs som honom här i Örebro för några år sedan. Trevlig kille som verkligen kan snacka och bjuda på sig själv. På kursen så gjorde han precis allting, utom det han skulle göra. Kursledarna var vansinniga på honom. Vi fick oss många skratt.

Anonym sa...

Haha! Fan vad jag garvar. Helskön story, tack GH!

Stefan Dedalus sa...

Tell me what
state You’re in, whatever the State
of which You are
residing
within

What store
You’re in for your favourite aspartan beverage; and I’ll
tell you
who is crazy, You
or
the society
that became You

*

På ÖB kan man köpa Harboe Cola. Blandad med godare sprit blir man så, poetisk, så.

Anonym sa...

Såg ett program idag på svt, en repris av "Mia och Klara". De hade gjort ett par WT-sketcher som jag direkt associerade till Gammal Hårdrockare.
Jag har även börjat hata skolan som jag tidigare gillade.
Du har förgyllt mitt liv herr G-H!

Anonym sa...

Det här var tyvärr ett av dina snedsteg.

Angelica sa...

Jag skrattar så jag gråter! Klockren beskrivning, du blir bara bättre och bättre!

http://Damnme.blogg.se

Anonym sa...

fy fan va bra!!! hahahahaha

Karro sa...

Haha! du är underbar.

Tobias Thuresson sa...

Det här var faktiskt väldigt, väldigt pricksäkert och underhållande skrivet. Tack för många goda skratt.

good morning terrorism sa...

Wow, du har mycket insiderinfo från whitetrash-sidan. ingen oinvigd kan veta så mycket om deras leverne. eller?

Anonym sa...

Du får det att låta som..

Gammal Hårdrockares: Close Encounters of the Third Kind

Magnus Sturesson sa...

Jadu GeHå, det har sagts förut men det tål att sägas igen, dina texter är underbara!

Jag har suttit och sträckläst i flera timmar för att ta igen vad jag missat, och du har verkligen räddat min kväll.

Tack så mycket, och jag hoppas på att du fortsätter skriva.

mooooniez sa...

Kul och välskrivet. Vassa iakttagelser från verkligheten som vanligt.