söndag 4 januari 2009

White trash, jag?

Som alla säkert har märkt så beskriver och hånar jag ofta det svenska white trashpatrasket i mina texter. Varför gör jag det?
Jo, det finns flera anledningar. För det första så känner jag en fascination och en slags hatkärlek till dessa människor. De är lätta och tacksamma att beskriva. Har man inget att skriva om, ja då kan man alltid svänga ihop en text om någon bloggande wt-morsa som man har retat upp sig på.
Därför har jag så många gånger skrivit om Lenita och Mange och alla deras små relationsproblem.
”Igår kväll gick Mange och jag på bio, det var den nya Rambofilmen. Åh, Rambo är så jäävla sexy asså! Mitt under filmen blev jag kissnödig och smög iväg till toa. När jag var färdig så bestämde jag mig för att överraska Mange. Rambo hade gjort mig lite vild i trosorna. *Fniss!* Jag smög mig ned intill Mange, öppnade gylfen och började suga. Mange älskar sugjobb. Han sprutade nästan med en gång. Jag fick hela håret fullt.
När filmen var slut tändes ljuset och jag upptäckte att jag hade satt mig i fel rad. *Skratt*.
Killen såg jättelycklig ut. Det gjorde inte Mange. Han satt några rader längre bak och såg arg ut. Jättearg. När vi kom hem så söp sig Mange full och jagade mig runt hela lägenheten med ett fälgkors samtidigt som Kevin bölade så snoret rann.
Dumma Mange!
Jobbiga jävla Kevin!”


För det andra: Jag är själv delvis White trash. Jomen. Och jag skäms inte ens för det. Jag gillar att odla mina white trashegenskaper.
Det är kul att vara White trash!
Notera nu gärna att jag skrev delvis. Jag är inte wt till etthundra procent. Jag har arbete, jag lever inte på bidrag, jag ägnar mig inte åt kvinnomisshandel och jag är inte överviktig. Inte heller så gillar jag sport, har en kvinna som erbjuder sugjobb på biografer eller kör omkring i en gammal risig Volvo.
Men i mycket annat så uppfyller jag faktiskt kriterierna för äkta White trash.

Det finns så mycket positivt med denna livsstil. Det är härligt att kunna ge fan i karriärhets och slippa jobba livet ur sig för att kunna få ihop till skulder, lån och räntor. Det är trevligt att äta snabbmakaroner och falukorv framför TV:n. Fiskpinnar är godare än pilgrimsmusslor och grillkorv är att föredra framför oxfilé.
Jag behöver inte slänga ut en massa pengar på fåniga viner och äcklig och dyr whiskey som jag bara får dricka ett par glas utav eftersom det inte är accepterat att dricka sig asberusad bland kontorsfjantar och annat löst folk.
Det här med alkohol är ett kapitel för sig självt. Jag uppfyller inte riktigt de alkoholvanor som kännetecknar äkta White trash. De har oftast missbruksproblem. Det har inte jag, däremot kan jag inte hantera alkohol. Jag dricker mig alltid knallfull så jag skulle tro att jag med min dryckeskultur kvalar in i denna exklusiva krets trots allt. Jag beter mig som om jag skulle ha allvarliga problem med spriten.
När det gäller själva umgängesreglerna så skiljer jag mig också åt från det äkta wt-folket. Jag dricker helst ensam. De äkta white trashhanarna samlas i stora skaror, helst vid någon korvkiosk eller hemma i någon lägenhet. Sedan sitter de i vardagsrummet och brölar ikapp till tonerna av Elvis Presley eller någon annan amerikansk dansbandssångare från femtiotalet.
Själv så avskyr jag femtiotalsmusik.
Jag sitter hellre ensam vid min dator och häller i mig brännvin och lyssnar på sliskig åttiotalsrock, eller Enya eller något annat som eldar på fyllesentimentaliteten.

Min gamla forumpolare JW är av en ovanligt lömsk och förslagen art som aldrig försitter ett tillfälle att hugga mig i ryggen. Han kommenterar ofta i min blogg.
JW:s aversion mot White trash är vida känd. Mycket tack vare att han själv härstammar från någon vägkorsning i södra Norrlands tattarbygder. Man skulle kunna säga att han mer eller mindre föddes in i denna kultur. Men någon gång så fick JW chansen att ta sig därifrån. Någon rekryterare var på tillfälligt besök på pappersbruket. I matkön uppe i matsalen fick de kontakt. Rekryteraren såg att det fanns potential hos JW. Kanske tänkte denna rektryterare att här har vi en man som trots sitt ursprung kanske skulle kunna börja raka kuken, klä sig som en sprätt och dricka kaffe vid en dator på ett kontor?
Jodå, JW var av den sorten.
-”När kan jag börja?”
Så JW gjorde slut med sin Merja, sålde sin Volvo med taklucka, spoiler och sänkt front, slängde sina gamla vinylskivor med Eddie Meduza och drog till stora stan.
Idag bor han i Stockholm och låtsas inte om sitt ursprung.
Merja kunde aldrig glömma JW:s svek och tröstade sig med ortens intelligensreserv bakom korvkiosken varje lördagskväll. Hon fick till slut en son med en halvapa som jobbade i lagret på ortens nedläggningshotade Konsumbutik. Sonen bär JW:s förnamn. Hon hoppas fortfarande på att JW ska komma tillbaka, köra upp intill henne med sin gamla Volvo, öppna dörren och säga:
-”Hoppa in!”
Sedan åker de till sjön, dricker folköl, sniffar lim och ger efter för sina köttsliga lustar. Livet i Stockholm och Merjas alla bekantskaper vid korvkiosken är ett avslutat kapitel.
-”Nej! Inte där bak!”
Utbrister Merja.
-”Käften! Så här går det till i Stockholm!”

Men så blir det aldrig. JW trivs med sitt nya liv i Stockholm. Han kommer aldrig tillbaka. Det blir ingen kvalitetstid vid sjön något mer.
Stackars Merja.
Varje morgon klappar JW in eau de kukvatten i sitt nyrakade skrev, knyter slipsen och lämnar sin hårt belånade villa (inte hus, villa minsann!) och tar stora fina bilen till kontoret där han jobbar som konsult.
Jag är inte ett dugg avundsjuk.
Varje morgon så går jag med mitt orakade skrev till mitt arbete och jag behöver inte tänka på karriär och liknande dumheter. Jag behöver inte dra in en massa stålar till banker och kreditinstitut. Jag behöver inte förnedra mig lika hårt. Jag kan unna mig lyxen att skita i allt vad karriärhets heter för jag bor inte i villa, eller ens i Stockholm. Jag tror inte på skulder och lån och jag föredrar frihet framför status.

JW kan skriva mycket träffsäkert. I en tidigare kommentar på just denna blogg så skrev han bl a:
” Några andra saker som är kännetecknande för "vitt skräp"
- Bor i hyreslägenhet
- Dricker bara billig sprit
- Spenderar mycket tid på internetforum och har egen blogg
- Äter bara snabbmat och halvfabrikat
- Tycker att vardagsrumsbord med klinkerplattor är höjden av stil och klass
- Röker
- Stryker inte sina kläder.”
Det var mig han syftade på och ja, det mesta stämmer faktiskt.
Jag dricker enbart billig sprit för jag tycker att allt som innehåller alkohol är äckligt. Varför då kasta ut pengar på något som är dyrt när det är lika vidrigt som den billiga sorten?
Röker gör jag. Det är gott att röka. Nöjet att förpesta luften för omgivningen får jag på köpet.
Jag älskar att hänga på internet så vad är då mer naturligt än att starta en egen blogg?
Snabbmat är gott, speciellt pizza och var smakar pizzan bäst om inte vid datorn? Här kan jag t o m kombinera tiden på internet med snabbmaten.
Vardagsrumsbord med klinkerplattor har jag faktiskt och det var inte förrän JW påpekade att detta var White trash som jag reagerade på det. Han har rätt. Mycket träffsäker iakttagelse!
Och nej, jag stryker inte mina kläder. Varför i helvete ska man göra det? Lika korkat som att mangla sängkläderna, de blir ju ändå skrynkliga. Förresten så är jag man, en väldigt heterosexuell man. En man ska vara hel och ren, punkt! En heterosexuell man ska inte hålla på med att putsa fjädrarna. Strykjärn och heterosexualitet går inte ihop.
Jag har skrivit detta tidigare: Jag bor INTE i Stockholm!

Vad vill jag ha sagt med denna text? Försöker jag att förklara och urskulda mitt eget white trashbeteende?
Ja, kanske.
Försöker man att göra rätt för sig, ger fan i kvinnomisshandel och missbruk och istället tar det bästa från denna livsstil, plockar russinen ur kakan så att säga, så är det en riktigt trevlig tillvaro.
White trash rockar!

23 kommentarer:

Rex sa...

Ja,det VAR träffsäkert men att du tog åt dig så till den milda grad trodde jag inte :-)

1-0 till JW

Johan Westlund sa...

Läst Snabba Cash?

Gammal Hårdrockare sa...

Johan Westlund:

Nej. Vadårå? Senaste böckerna jag läste var "Ett land i gryningen" av Dennis LeHane (rena skiten) och "En värld utan slut" av Ken Follett (kanonbra!)

conny sa...

Vet ej om detta blir en "dubbel" komentar. Jag har sagt det forr - du ar suveran pa att skriva och allt ar mycket underhallande. Besoker dagligen din sida.
MVH fran en gammal hippie

Anonym sa...

Nja, man ska väl iallafall skilja på arbetarklass och sk wt, även om de kan tyckas lika.

Anonym sa...

JW har i mitt fall inget som helst att göra med Lens Lapidus runkfantasier om förortsslödder, sktiga cigarettsmugglare och överklassyngel.
Det är initialerna på en huvudperson i en Clintan-film och ett internetnamn jag burit sedan långt innan Lapidus bok kom ut.

I övrigt så känner jag mej lite smickrad att du ägnat så många rader åt min enkla person.

Några dementier är dock på sin plats:
Jag har inte slips annat än vid speciella tillfällen, jag rakar absolut inte mitt skrev och jag bor i radhus (friköpt förvisso, men ändå bara ett simpelt radhus)som inte är speciellt mycket belånat.

Anonym sa...

Jag kom förresten på några fler klara WT-markörer:
- Lackad furusäng
- Icke matchande örngott

/JW

Anonym sa...

Klar WT-markör:
Stor hund, typ rotweiler, som man saknar all koll på. Eller en snorliten hund, typ parishiltonråtta, man saknar all koll på.

Anonym sa...

"– Iiiiii, ropar Texas, viftar med armarna och skrattar lyckligt när han far ner för Klockstapelsbacken i en pulka.
Texas syster Tindra är också med på noterna och hon far nerför backen så att mössan flyger av i farten."

mer WT blir det inte, fucked for life redan från födseln

http://www.blt.se/nyheter/karlskrona/texas-sag-sin-forsta-sno(1066678).gm

Anonym sa...

Hur fan är man skapt när man döper en unge i Sverige efter en del av ett annat land? Idiotier!
Varför inte bredda sej förresten när de ändå är i farten. Dottern kunde de väl i konsekvensens namn ha döpt till Ligurien, Montenegro eller kanske Sör-tröndelag om vi skall leta på närmare håll.

/JW

Anonym sa...

Det finns kanske lite WT inom oss alla. Det gäller bara att i likhet med GH ha modet att erkänna det för sig själv.

Anonym sa...

Du är ju nästan själva sinnebilden för white trash, men det är inget som du skall få en tår i ögat för nu när du har insett det. Du är som oss alla andra fast bara lite bättre på att klä dina känslor i ord (men bara det är ju ännu lite mera WT för en som vill vara en riktig karl!). Men skit i vilket, du skriver underhållande texter. So keep up the good work!

Rex sa...

Vad WT handlar om i grund och botten är en allmän slapphet,vare sig det rör sig barnuppfostran,samhällsfrågor, matvanor,hälsa,uppförande eller annat.

I alla fall i den mening som vi diskuterar WT,sedan i andra samhällen finns det säkert de som får stämpeln orättvist bara för att de helt enkelt är fattiga och inte slappa.

Martin sa...

Hört talas om att ta med allting i ett inlägg Johan Westlund ?

Anonym sa...

Ja, han har ju bara skrivit ett inlägg så det har han förmodligen hört talas om.

Är du Martin en sådan som bara läser hälften, bildar dig en uppfattning utifrån den begränsade kunskapen och sedan även kommenterar utifrån det? Aj, aj, aj, inte en bra egenskap. Gör om, gör rätt.

Anonym sa...

Hehe kul blogg.
Jag har själv flera wt-markörer, även om jag de senaste tio åren har försörjt mig som "kontorsfjant". Fördelarna är många: bättre betalt, mindre ansträngning.(Man kan tvingas tänka ibland men det är inte så farligt när man väl har vant sig.)

Det finns dock några nackdelar, som att tvingas umgås med andra "kontorsfjantar" under rasterna och lyssna på diskussioner om räntor, radhuspriser, innebandy och golf.
Det är dock lätt att föra över samtalen till intressanta saker som djursex och spanking.

Yksi sa...

Fy fan vilken skön blogg... fr.o.m nu så blir det dagligt besök här... !!!

Kung Gösta sa...

Ett annat väldigt tydligt kännetecken för WT är att bära så kallade vargtröjor, dvs tröjor där motivet är en ylande varg framför en fullmåne.

Anonym sa...

Du är bästa bloggaren någonsin!

Mvh
Vibrisser.

Martin sa...

Jadu "Anonym"

1.
Johan Westlund sa...
Läst Snabba Cash?

2.
Anonym sa...
Jag kom förresten på några fler klara WT-markörer:
- Lackad furusäng
- Icke matchande örngott

/JW

3.
Anonym sa...
Hur fan är man skapt när man döper en unge i Sverige efter en del av ett annat land? Idiotier!
Varför inte bredda sej förresten när de ändå är i farten. Dottern kunde de väl i konsekvensens namn ha döpt till Ligurien, Montenegro eller kanske Sör-tröndelag om vi skall leta på närmare håll.

/JW

Förmodar att detta är självaste JW som även skrivit detta hehe :



Anonym sa...
Ja, han har ju bara skrivit ett inlägg så det har han förmodligen hört talas om.

Är du Martin en sådan som bara läser hälften, bildar dig en uppfattning utifrån den begränsade kunskapen och sedan även kommenterar utifrån det? Aj, aj, aj, inte en bra egenskap. Gör om, gör rätt.


Känn dig inte för nere nu "anonym". Alla kan ju inte ha en godkänd överblick din tragiska jävel =)

Mvh Martin

jackie sa...

Vilken fin blogg du har! Titta gärna förbi våran, en av sveriges pouläraste bloggar! http://www.pixation.se/blog

Anonym sa...

Men Martin då, nu gjorde du ju bort dig igen. =)

Signaturen "JW" säger ju klart och tydligt att hans signatur härstammar från initialerna i en Clint Eastwood-film så om inte "Johan Westlund" har varit en huvudperson i en Clintan-film så är det ju ganska uppenbart att den signaturen bara skrivit ett inlägg.

Du har det lite svårt med läsförståelsen va? Det om någonting är en klar wt-markör.
1) Läs hälften av någonting
2) Förstå en tredjedel av det lästa
3) Kommentera utifrån detta
4) Bli oförskämd när någon påpekar det obegripligt korkade i detta beteende

Denna blogg är verkligen toppen. Roliga texter och sen alla sopprötter med usel läsförståelse i kommentarerna. xD

Anonym sa...

Jag hatar benämningen white trash. Jag hatar också folk som kallar folk för bönder om de råkar bo utanför Stockholm. Samhället genomsyras idag av en sjuk statushets och befolkas av en massa posörer som skäms över sitt ursprung.

Jag kan ta ett exempel från krogen där en kille som var totalt askalas börjar snacka med mig. Han började bluddra om hur rik familj han kommer från och hur duktig han är. Den första tanke som slår mig är att han är en osäker posör. Det är möjligt att hans föräldrar inte är några fattiga kyrkråttor. Men han kommer säkerligen inte från någon fiiin familj. Då skulle han väl ha vett att inte stå och skryta för mig. Jag spelar med. Tillslut ber jag honom visa hur jävla tät han är. Bjud mig på några drinkar säger jag. Och det gör dumfan. Han köper drinkar åt mig mig för säkert 400 spänn. Bara för att visa hur stadd i kassan han är.


Allvarligt talat. Den killen tycker jag synd om. Springa runt och spela att han är något han inte är. Vad är det för jävla stil? Själv skäms jag inte det minsta över att jag är av bondestam. Mina släktingar har fått slita och göra rätt för sig. Det är jag bara stolt över och skäms inte ett uns över. Jag skäms inte heller det minsta över att lägga in en fet snus under läppen.

Jag tycker tvärtom att det är roligt att vara lite vulgär. Sedan när jag har chansen knäpper jag gärna någon fin pojke eller flicka på näsan. Det gör jag genom att förklara att de har fel i någon fråga. Det finns inget som gör en fin människa så paff som när en bondlurk slår dem på fingrarna kunskapsmässigt. Då gapar de som fågelholkar.

När jag läser litteratur, vilket jag gör rätt ofta, så läser jag uteslutande arbetarlitteratur. Jag har ibland försökt att läsa borgerliga romaner. Men det ger mig inte ett skvatt att läsa om intrigerande överklass och övre medelklassmiljö. Nej, det jag går igång på är klassisk svensk arbetarlitteratur.

Det finns ingenting så njutbart som att läsa Ivar Lo Johansson. Att läsa om hans syn på överklassen och hur han tar parti för fattiga och arma krakar. Det tycker jag är skönt. När jag ligger där och läser uppfylls jag av känslor av empati för fattiga och utsatta människor och ett starkt hat mot all överhet.

Problemet är att så många svenskar har glömt eller försöker glömma varifrån de kommer. De sparkar nedåt och gör sig lustiga över hur människor på samhällets botten beter sig. Jag anser att detta handlar om osäkerhet. Fredrik Lindström, som jag tycker är en stor modern folkbildare, har gjort träffsäkra utläggningar om detta beteende.

Han menar att medelklassen är präglad av osäkerhet. Allt den företar sig ska vara så jävla märkvärdigt och i takt med tiden. En så enkel sak som att knäcka en bärs och se på fotboll måste göras om till någonting ironiskt.

Ska vi knäcka en bärs och se på fotboll kläcker medelkasskisen ur sig och ler snett. Han kan inte stå för att han uppskattar detta simpla nöje. Han måste ironisera över det. Likadant om samma person ska se något populärt nöjesprogram på tv. Det får inte vara riktigt på riktigt. Det måste markeras att han egentligen vet om hur svennigt och töntigt det är att se på melodifestivalen.

Detta är ett beteende som jag föraktar jävligt mycket. Och jag ser det överallt runt omkring mig. Det präglar hela min umgängeskrets bestående av barn till första generationens akademiker. Folk som fortfarande borde ha så nära till det gamla fattigsverige. Har inte också de, liksom jag själv, suttit och lyssnat till sina far- och morföräldrars berättelser? Om hur hårt livet var förr. Om knog och slit och ett liv i smuts och rännsten. Men de vill inte kännas vid något av det där eländet. De måste viftas bort som om det var en ond gammal saga.

Och viftar bort sitt förflutna gör dessa människor. Farmors handbroderade dukar som de fått i present stuvas undan långt in i garderoben. Inte ska något sådant gammalt hantverk få besudla lägenheten som inretts utifrån vad som snappats upp i glassiga inredningstidningar. Furuskåpet som farfar, snickare till yrket, byggt samman åker ner i källarförrådet. Med tiden kastas det bort på soptippen.

Allt det gamla ska glömmas bort. Det har ingenting med vårt moderna samhällsliv att göra. Nej, det hela är ett satans apspel. Kanhända kan en rejäl kris som kanske nu drabbat Sverige skaka om det här jävla landet. Få folk att inse att de inte är så fint folk när allt kommer omkring.