torsdag 12 februari 2009

Rex och Roland - Goda grannar för alltid. Del 2.

Så en solig dag vårdag så kom Kajsa upp till Mellerud och till Roland. Han visade henne runt i villan.
-”Och här har vi vardagsrummet!”
Det stämde, det var omgjort till en riktig biosalong med två röda fåtöljer, popcornmaskin och en stor fin plattskärm. Det måste ha kostat en förmögenhet!
-”Nu vill jag titta på trädgården!”
Utbrast Kajsa.
Inte bra. Roland hade noterat att den där jävla Rex hade börjat visa sig ute i sin trädgård. Friggeboden hade ju Rex lyckats klanta till riktigt ordentligt men det fanns alltid nya projekt som Rex var sugen på att misslyckas med. Rex oförmåga att handskas med verktyg och praktiska ting som krävde lite händighet var vida känd. Ändå så vägrade han att inse sina begränsningar. Så fort det började bli lite varmt ute så fick Rex för sig att påbörja något nytt projekt som ofelbart brakade åt helvete efter ett tag.
Problemet var att Rex bara kunde se det färdiga resultatet framför sig, han kunde inte föreställa sig vägen dit. Saker och ting är ofta mycket mer komplicerat än vad det ser ut att vara men det skulle Rex aldrig förstå. I vanliga fall hade Rex dåligt självförtroende men så fort något praktiskt göromål dök upp så trodde han sig kunna uträtta underverk.
-”Det hade varit trevligt att ha en altan att kunna sola på!”
Hade Hannah, Rex fru sagt en lördagsmorgon vid frukostbordet för några år sedan. Rex såg framför sig en trevlig altan med furugolv. I ena hörnet skulle det stå en grill och i andra hörnet en grupp med trädgårdsmöbler, ja kanske t o m en hammock där han skulle kunna sova under varma semesterdagar.
Så trevligt!
Utan att ha någon aning om hur man byggde en altan så beställde Rex allt som han trodde skulle behövas. Eftersom han såg en altan med furugolv framför sig så blev det mest furuplankor som han beställde. Och några bjälkar och grön korrugerad plast till taket. Inget mer.
”Vad mer kan behövas egentligen? Hur jävla svårt kan det vara?” Tänkte Rex och skred till verket.
Att bygga en altan är mycket svårare och mer invecklat än så, men det begrep inte Rex - Inte förrän efter en vecka.
Rex stod och blängde ilsket på det färdiga resultatet. Grova furuplankor placerade på gräsmattan i en fyrkant, alldeles utanför altandörren. Inget trappsteg. Ingen grund eller förankring. Plankorna bara låg där på gräsmattan.
På sidorna hade han med hjälp av en slägga drivit ned några kraftiga stolpar i gräsmattan. På toppen av varje stolpe så hade han nitat fast ett stycke korrugerad plast. Det såg inte klokt ut.
-”Det var ju inte så här jag hade tänkt mig det!”
Sade Rex ilsket för sig själv.
På andra sidan häcken stod Roland med armarna i kors och flinade skadeglatt.
Rex hatade den där jävla trottoarsnuten som jämt psykade honom. Det var ju själva fan att han skulle ha honom som granne. Roland gjorde Rex nervös. Inte undra på att han misslyckades med allting när den där jäveln bara stod där bakom häcken och väntade på att han skulle klanta till det.
Det var Rolands fel att han förra projekt hade gått åt helvete. Rex skulle bygga en liten pool åt sin nyfödda son Elving. En liten njurformad pool där han skulle kunna sitta och plaska under varma sommardagar. Så fint det skulle bli!
Rex skred till verket. Han tog en spade och grävde upp ett hål i lämplig storlek och djup, ca två kvadratmeter och en meter djupt. Roland stod hela tiden bakom häcken och följde Rex med blicken.
Jävla Roland!
Men nu skulle han få se vilken fin pool han skulle bygga åt sin son.
När Rex grävt färdigt – vilket var snabbt gjort – så gick han och hämtade en skottkärra med kakelplattor som hade blivit över från förra året när han hade försökt, just det, försökt, att renovera sitt badrum.
Han hoppade ned i gropen och började klä jordväggarna med kaklet. De fäste direkt på den fuktiga jorden. Tänk vad lätt det var att bygga en pool!
Sedan var det bara att fylla på med vatten från trädgårdsslangen. Det tog en stund innan poolen blev fylld och ännu längre tid innan solen skulle värma upp vattnet. Men om några dagar så skulle lille Elving kunna ta sitt första dopp.
Dagen för premiärdoppet var poolen en enda stor pöl av gyttja. Två kvadratmeter lervälling.
-”Men bada då för helvete!”
Röt Rex åt sin lille son som inte alls uppskattade sin nya pool.
Och bakom häcken stod Roland och hånflinade. Alltid den där jävla Roland!

Roland mindes hur han hade psykat och hånskrattat åt Rex och han var inte dummare än att han begrep att Rex skulle ta varje tillfälle som dök upp att ge igen. Roland förstod att Rex genast skulle ha roligt åt hans flickväns stora öron. Roland skämdes helt enkelt för sin flickvän. Kajsa var trevlig, intelligent och välbevarad för sin ålder, men det skulle Rex inte se. Han skulle bara se de där stora jävla öronen. Rex skulle skratta åt henne men främst så skulle han skratta åt Roland, för det var hans flickvän. Roland hade alltid hatat att folk skrattade åt honom. Det var därför han blev polis. Då skulle de inte skratta åt honom längre.
Det gjorde de i alla fall.
Bovarna skrattade åt honom. Han fick ju för helvete inte göra någonting! Så fort han petade på dem så anmälde de honom för misshandel. Löjligt! Big dick Mike var det ingen bov som skrattade åt minsann. Varför kunde han inte få vara som honom? Roland var helt övertygad om att han hade passat bra som knarksnut i New York. En tuff snut med mustasch, stor pistol och ännu större kuk. Då skulle de jävlar i mig få se, bovarna och hororna.
Roland gled genast in i sin favoritdagdröm. Han hade precis satt handbojorna på en ökänd knarklangare och hallick. I sängen låg en av hans svarta horor och skrevade med benen. Roland drog ned gylfen, tog fram sin jättestora kuk och…
-”Skulle du inte visa mig din trädgård?”
Kajsa avbröt när det var som trevligast. Helvete! Nu hade han fått stånd också. Det var svårt att dölja i de tunna kakibyxorna.
-”Jovisst.”

De gick ut. Kajsa blev alldeles hänförd av den nyutspruckna grönskan och började genast hoppa och dansa omkring samtidigt som hon fnittrade och ropade efter Roland.
-”Kom och ta mig om du kan!”
Det var en vacker bild. Romantisk, ja nästan sexig. Kajsa i vit klänning, barfota som skuttade omkring i solskenet. Om det inte hade varit för de där stora jävla öronen. Och Rex.
Den där förbannade Rex!
Nu stod han där bakom häcken med ett stort elakt flin i ansiktet. Några sekunder tidigare hade bilden varit som en vacker symfoni, nu hade en falsk ton letat sig in bland de smekande fiolerna.
Rex.
Roland stod i sin trädgård och nu såg han bilden med Rex ögon - en medelålders kärring med flaxande öron som skuttade omkring som en jävla tonårsjänta
-”Är det tjejen din eller?”
Undrade Rex och flinade hånfullt.
Rex högg som en kobra. Nu skulle Roland få tillbaka för alla gånger som han hade stått bakom sin häck och hånskrattat åt Rex försök att vara en händig villaägare och familjefar.
-”Inte för att det angår dig med det är min syster.”
Roland ljög. Roland skämdes för sin flickvän och fick genast dåligt samvete. Men vad skulle han göra? Roland var man och som alla män så ville han imponera på andra män. Rex var en man, tillika Rolands granne och honom var han helt enkelt tvungen att trycka till riktigt ordentligt. Därför hade det varit bäst om Kajsa hade varit en ung nittonårig kvinna som försörjde sig som utvikningsflicka. Då jävlar, då hade Rex blivit imponerad. Då hade Roland med stolthet sagt att jovisst för fan, det är min flickvän!
-”Lite korkad kanske, men hon suger som en industridammsugare och är helt galen i mig!”
En sådan flickvän skulle knäcka vilken medelålders granne som helst, inte minst Rex.
Men Kajsa uppfyllde inte dessa önskemål, så därför kände sig Roland tvungen att ljuga.
-”Jaha.”
Svarade Rex. Inget konstigt i att Roland hade syrran sin på besök, men Rex kunde inte undgå den stora bulan i Rolands skrev. Stod idioten i sin trädgård tillsammans med sin dansande syster och hade stånd? Det var underligt. Rex skulle aldrig komma på tanken att gå omkring i sin trädgård med ståkuk och absolut inte om hans syster var i närheten.
Rex vände på klacken och gick in till sig.

Fortsättning följer...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket ord i den svenska akademins ordlista eskriver dig bäst nu förtiden?

Minns att du engång skrev att ordet statisk är en bra beskrivning på din personlighet. Slår man upp det får man följande synonymer.
stilla, stel, stillastående, statisk, lam, orubblig, fixerad, livlös.

C-J sa...

Fint att du lägger upp historier, herr Hårdrockare, men varva det med dina livserfarenheter!

MVH Carl-Johan

ospray sa...

Lysande !!! väntar med spänning på fortsättningen

Anonym sa...

"Suga som en industridammsugare"? SÅHÄR ska det vara!
http://www.youtube.com/watch?v=o_0afWepgRI