tisdag 10 februari 2009

Rex & Roland - Goda grannar för alltid. Del 1.

Rex och Roland har jag skrivit om tidigare, närmare bestämt här:

Nu är de tillbaka igen och ja, de finns i verkligheten och naturligtvis har jag försökt att hålla mig till sanningen så mycket som möjligt.

Roland är på gott humör. Det känns bättre än någonsin faktiskt. Roland har nämligen träffat en kvinna. Han har fått en flickvän minsann.
Roland ska snart fylla femtio så det var fan i mig på tiden. Rolands granne Rex, eller ”den där jävla idiotgrannen” som Roland brukar kalla honom i lunchrummet vid Angereds polisstation, har minsann varit gift så länge han kan minnas och det var fan i mig inte rättvist.
Men nu så mår Roland bra. Han har gått av sitt pass och är ledig i en vecka. Roland är tillbaka i sin villa i lilla Mellerud och snart så ska Kajsa, flickvännen komma och hälsa på.
Så trevligt de ska ha det!
Kajsa har ett lika stort filmintresse som Roland. Roland gillar snutfilmer och porrfilmer. Gärna en blandning av båda. Porrfilmer med skådisar i polisuniformer, mustascher och stora kukar, det är jävlar i mig grejer det!
Rolands favoritskådis heter Big Dick Mike och han har en hel box med honom. Mike spelar alltid en tuff snut i New York som brakar fram i knarkarkvartar och skjuter vilt omkring sig, bankar skiten ur knarklangare och knullar svarta horor så det står härliga till. Vilken jävla kille va! Att han bara orkade.
Roland hade alltid velat vara en sådan snut. Dessvärre var underlaget för ett sådant liv en smula klent i Göteborg. För att inte tala om Mellerud. Göteborgs undre värld bestod mest av haschrökande småblattar och gängbildningen i Mellerud bestod enbart av några fyllon som brukade sitta vid torget och några dagdrivare som brukade hänga med sina tipskuponger borta vid spelboden.
Va fan liknade det egentligen? Dom gick ju inte att arrestera, än mindre knulla.

Rex är anställd vid Stora Dörrfabriken i Mellerud. Rex är mycket riktigt gift och har så varit i många år.
-”Jag håller mig med kvinna!”
Som Rex säger till sina arbetskamrater -”Och hon kan sitt jobb!”
”Min lilla gullegurka” som han säger till sin fru när ingen annan hör. Det gäller att hålla stilen både hemma och på jobbet.
Men på det hela taget är Rex en familjeförsörjare som tar sitt ansvar på fullaste allvar och som varje morgon knullar sin fru med stor entusiasm. Ofta redan på pisseståndet.
Sedan trycker han på henne en gång till medan fåglarna kvittrar och kaffet rinner genom melittan. Frugan brukar få ta emot morgonståndet som en smäll på käften vid varenda soluppgång - söndagar inräknade.
Detta har nog Roland noterat. Han har sett dem.
Det har alltid retat honom att en sådan tönt som Rex får doppa så mycket. Inte för att Roland är någon jävla fluktare. Han har bara råkat stå med sin kikare under tidiga morgnar och spanat efter… Ja vad fan då?
Domherrar? Brevbäraren?
Skitsamma! Han är polis och får väl för fan kolla i sin kikare hur jävla mycket han vill!
Den där jävla Rex som inte ens kan bygga en Friggebod, ändå så verkar han ha fri tillgång till sin fru Hannah.
Denna orättvisa får Roland att skära tänder av ilska. Det fanns nämligen en tid då Roland var sugen på Hannah. Men det var då det. Nu har han fått en egen flickvän, Kajsa. Och henne är det fan så mycket mer ordning på än den där jävla Hannah.

För några veckor sedan hade Rex fru Hannah tagit med sig barnen och åkt på semester i Thailand. Rex blev kvar hemma och hade han varit en riktig man så hade han naturligtvis suttit vid sitt köksbord och snyftat och längtat efter frugan och barnen. Det hade han inte gjort.
Istället så hade Rex sjukskrivit sig – Det är ryggen igen! – och sedan hade något som var misstänkt likt ett rejält fylleslag dragit igång. I en hel jävla vecka så hade han tvingats lyssna på hög rockmusik, skrik och vrål och sett silhuetten av Rex som sprang omkring mellan rummen i sin villa och spelade luftgitarr.
I en hel jävla vecka flödade spriten och under nätterna så noterade Roland unga flickor som kom och gick från villan. Ingen av dem verkade vara en dag över arton år. Hela villan verkade ha blivit förvandlad till en ungdomsgård.
Alkohol, rockmusik och tonårsflickor. Det var det jävligaste han hade sett. Snusk!
Roland var så till den milda grad moraliskt upprörd så till slut avbröt han sin ledighet och satte frivilligt upp sig på övertidslistan. Bara för att slippa se eländet.
Roland ville gärna tro att han var moraliskt upprörd, men egentligen var han bara avundssjuk. Men det skulle han aldrig erkänna för sig själv.

Rex fyllekalas fick alltså Roland att frivilligt inställa sig vid Angereds polisstation för övertidsarbete och det var tur för Roland, annars hade han aldrig träffat Kajsa som var där tillfälligt för att städa arresterna. Hon var inhyrd från något bemanningsföretag och skulle bara vara där i några dagar.
Roland gillade Kajsa. Hon verkade vara ett rejält fruntimmer. Stora pattar. Filmintresserad var hon också. Det var så de hade fått kontakt. Roland hade suttit vid fikabordet och retat upp sig på dagens filmutbud som mest verkade bestå av amerikanska polisnegrer som drog dåliga vitsar.
-”Tacka vet jag Big Dick Mike! Känner ni till honom?”
Sade Roland utan att ha adresserat frågan till någon speciell.
Nej, det var det ingen som gjorde. Märkligt, en sådan fin skådis.
-”Nä, men Kevin Costner, honom gillar jag! Har du sett Bodyguard? Vilken film!”
Sade Kajsa.
Kevin Costner… Vilken jävla tönt! Men det sade inte Roland.
-”Och Dansar med vargar, vilket mästerverk!”
Fortsatte Kajsa.
Dansar med vargar… Dansar med min task! Tänkte Roland.
-”Kevin Costner…? Jodå, han gör väl sitt jobb men inte kommer han upp i Mikes klass inte.”
Ja, vad fan skulle han säga? Han kunde ju inte gärna säga att Kevin Costner var en jävla fjant som säkert var bög och som bara tilltalade gamla klimakteriekärringar.
Men Roland gillade Kajsa och ville gärna ligga bra till. Kajsa var i fyrtioårsåldern och hade inga barn. Det var bra. Roland hatade ungar. Det räckte med att han var tvungen att se sin korkade grannes fula ungar så fort han kom hem på sin ledighet.
Kajsa såg en smula sliten ut och var lite överviktig men för övrigt så var hon helt klart godkänd. Men det var det där med öronen. Det var synd. Öronen var stora och stod rakt ut. Kajsa hade anlagt långt hår på sidorna med det hjälpte inte, öronen stack fram ur håret.
De gav henne ett idiotiskt utseende. Roland misstänkte att de där jävla öronen skulle rädda Kajsa från att falla om hon skulle råka kliva på en gatubrunn som saknade galler. Öronen skulle ta emot. Det skulle se roligt ut. Roland kunde se det framför sig och skrattade till.
Kajsa tittade upp från sin tidning och log åt Roland. Kajsa gillade glada män som hade lätt till spontana glädjeyttringar.
Och på den vägen blev det.
Roland och Kajsa umgicks mer och mer med varandra under rasterna och till slut blev det bestämt att Kajsa skulle komma upp till Mellerud och hälsa på Roland i hans fina villa.Tänk va, en villa. Ett riktigt hus! Kajsa var imponerad. Hittills hade hon bara haft pojkvänner som hade erbjudit henne en lägenhet ute i någon trist förort. Roland hade en stor villa i Dalsland! Och film gillade han också. Han hade talat om för henne att han hade byggt om vardagsrummet till en riktig biosalong.
Fortsättning följer...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det här kan bli hur bra som helst :-)

Anonym sa...

Big dick Mike, var kan man få tag på dennes filmer? ;)

Anonym sa...

Jag har avnjutit dina texter i snart ett halvår nu. Faen om man kunde få ur sig sina störda tankar på ett så vackert sätt som du. Jag är djupt avundsjuk! MrRoadster

zacharias sa...

Haha, du och dina karaktärer med för stora öron!
Bra skrivet.

Kent sa...

Hur känner du till hur din polares fiende fick sitt första ligg sedan 1975?

Anonym sa...

Haha detta är underhållning på hög nivå :D Gärna längre texter om Rex och Roland, GH.

/E-M

Olof sa...

Tjena!
Vi känner inte varandra, men jag tänkte ändå be dig om en tjänst.
Jag har just lagt ut min novellsamling till försäljning på vulkanförlaget. Nu behöver jag lite marknadsföring.
Kan du tänka dig att recensera min bok på din blogg? I så fall behöver jag din mailadress. Jag tänkte skicka boken till dig som word-fil.

Med Vänlig hälsning, Olof