torsdag 19 mars 2009

En tur till Gambia.

Idag blev det problem när jag kom till jobbet. Som vanligt så fick jag skulden för något som jag är totalt oskyldig till.
Göran är en karl i fyrtiofemårsåldern och som är anställd på samma företag som mig. Göran är gift med Birgit sedan tjugo år tillbaka. Han har levt ett tryggt och inrutat liv. Varje kväll efter jobbet så har han kommit hem till lilla radhuset där hans fru har väntat med middagen. Ingen upphetsande tillvaro direkt men det var tydligen så han ville ha det.
Lilla Birgit var av en annan åsikt
En dag för några månader sedan så kände Birgit att hon ville ha lite omväxling i sitt liv. Hon beställde en resa till Gambia. Ensam. Utan Göran.
Detta gillade inte Göran. Vad i helvete skulle hon göra där? Göran blev orolig och började spekulera vilt. Fantasin skenade iväg. Birgit ensam bland en massa storkukade negrer. Det kunde aldrig gå väl. Göran skar tänder av svartsjuka.
-”Det vet man ju att det inte går att lita på fruntimmer!”
Jag försökte lugna ned Göran. Jag sade att han inte skulle låta fantasin skena iväg. Alla behöver ju vara för sig själva ibland.
-”Inte fan skulle du försöka att knulla allt av honkön om du åkte utomlands utan Birgit!”
Göran sade att jo, det skulle han visst det! Göran sade att om han fick åka utomlands utan Birgit så skulle han jävlar i mig inte dra upp byxorna förrän det var dags för hemresa och incheckning vid flygplatsen.
-”Men jag är ju karl för fan!”
Var Görans försvar till detta beteende.

Hur bemöter man ett sådant argument?
Jag påminde honom om hans förra resa till Barcelona. Göran och Hamid hade åkt iväg, glada i hågen och förväntansfulla inför allt de skulle få uppleva. Festen startade redan på planet och när de kom fram till Spanien så fick de vara tre man för att få in dem i taxin. Det hade varit ett fasligt ståhej vid utgången från ankomsthallen.
När de kom fram till hotellet så fick de släpas upp på rummet. Det var stora spår efter deras hälar på uppfarten.
Sedan lämnade de inte hotellrummet på en vecka. De söp konstant. Rumservicen fick fullt upp. De beställde ständigt upp nya flaskor. Dygnet runt. Det enda de såg av Barcelona var en palm utanför fönstret och ett hörn av poolen.
Jag påminde Göran om detta.
-”Vad jag har hört så blev det inte så mycket av kvinnlig fägring på den resan.”
Göran hävdade att det var den där jävla Hamids fel. Det visste ju alla att han var en spritlampa av värsta sort och för att stå ut så hade Göran varit tvungen att hålla samma rasande tempo.
-”Jävla Hamid!”
Sade Göran.
Hur som helst så talade jag om för Göran att han knappast kunde förbjuda Birgit att åka iväg, hon var en vuxen människa och fri att göra som hon ville.
-”Vem vet, hon kanske kör en kvinnlig variant av din och Hamids resa? Då är det ju ingen fara!”
Det tyckte Göran lät bra. Ett medelålders fruntimmer som tillbringade sina dagar på sitt hotellrum med ständig leverans av vodka lät betryggande. Lägg därtill att hon tålde sprit mycket dåligt, hon brukade somna redan efter några glas. Då skulle hon knappast kunna ställa till med så mycket och handen på hjärtat, vem fan vill ha en sådan kvinna? Hon skulle knappast fresta någon av manligt kön.
-”Tror du verkligen hon skulle tillbringa sin semester på det viset?”
Nej, det trodde jag inte, men det sade jag aldrig.

Två veckor senare kom Birgit hem från Gambia. Hon ringde från ett hotellrum på Arlanda och informerade Göran om att hon omedelbart ville skiljas. Med sig hade hon sin nya pojkvän, den store och stolte wolofen Mahouba Jammeh, från den förtjusande lilla byn Sudowool. En by som främst är känd för sin stora population av jättekindpåsråttor.
Göran blev naturligtvis alldeles galen av ilska, hällde i sig en helflaska vodka, kastade sig i bilen och stampade gasen i botten mot Arlanda och hotellet där Birgit hade checkat in tillsammans med sin nyanlände, svarta pojkvän.
Väl framme vid hotellet så utbrast stort tumult. Göran brydde sig aldrig om att knacka på, han kastade sig mot första bästa dörr han såg och brakade igenom så spånflisor och glasull yrde. Helt förblindad av allt spånet så anföll Göran första bästa rörliga skugga. Det visade sig vara en holländsk affärsman som just höll på att packa sin resväska efter ett affärsmöte som inte hade avlöpt som han hade hoppats på. Affärsmannen - som för övrigt hette Jaan - var bekymrad. Han skulle få ett helvete med sina chefer när han kom hem.
Det var inte bra.
Nu hade även en vilt främmande man brakat igenom hans dörr och hoppat på honom likt ett rytande lejon. Jaan var skräckslagen och slogs för sitt liv. Blomvaser, billiga souvenirer som han köpt i Gamla Stan och underkläder från resväskan flög omkring i rummet samtidigt som de rullade runt på golvet. Göran matade in slag efter slag i ansiktet på Jaan. Han kände hur tänderna lossnade från käken.
”Vad i helvete är det som händer?”
Tänkte Jaan.
Göran såg ingenting. Han slog i blindo men kände att han träffade rätt.
Till slut kom några vakter och lyckades få isär dem.
Nu hade sikten förbättrats för Göran och han såg att han hade rusat in i fel rum. Ingen Birgit eller neger i sikte.
Göran slet sig från vakterna och sprang iväg mot nästa rum. Dörren var olåst och där på sängen, satt Birgit med Mahouba, sin nyfunna kärlek. Göran hade hittat kärleksparet. De höll varandra i händerna. Mahouba såg inte ut att vara en dag äldre än tjugofem år.
-”Trummor och jävelskap hade han med sig också!”
Berättade Göran för mig.
Sedan kom vakterna och satte handfängsel på Göran innan han fick tid att gå till anfall. Göran skrek och nedkallade allsköns förbannelser över svekfulla kvinnor i allmänhet och storkukade negrer i synnerhet samtidigt som de släpade honom till en väntande polisbil.

Nu är Göran ungkarl. Han bor i en etta strax utanför stan. I radhuset bor numer Birgit med sin nya afrikanska pojkvän. De har det fint ihop och enligt ryktet ser Birgit tio år yngre ut. Hon är pigg och glad och folk som har sett henne på stan säger att hon skiner som en sol.
Göran är raka motsatsen. Han är alltid sur och grinig och ofta så har han en hotfull uppsyn.
-”Det är ditt fel alltihopa!”
Sade han till mig idag.
Jag vet inte riktigt hur han kunde få det till att vara mitt fel men jag höll tyst. Vågade inte annat. Göran är en stor man. En stor och sviken man. Sådana kan vara oberäkneliga.
Jag vände ryggen till och gick. Jag mötte Hamid.
-”Var är Göran?”
Frågade han mig. Jag talade om var jag senast hade sett honom och frågade Hamid vad han ville honom.
-”Jag tror att Göran behöver vara ifred ett tag.”
Sade jag.
Hamid talade om att han planerade en resa till Paris och nu skulle han fråga Göran om han ville följa med.
-”Jag har alltid velat skåda konsten i Louvren!”
Jag talade om vart han kunde hitta Göran och sedan tog jag lunch. Jag hoppas att de får en trevlig resa.

9 kommentarer:

David sa...

Men så jävla bra!!!!

Anonym sa...

Men så jävla dåligt.

Marko sa...

Hör och häpna när jag öppnade insändarsidan i Metro idag och fick se ett tack-sms till dig GeHå! Du påverkar människor mer än vad du tror!

diana sa...

Såg också insändar-messet i Metro. Kul ;)

Anonym sa...

Stackars göran.

Anonym sa...

Vilken jävla hora

Maria sa...

Du borde få betalt för dina texter!

roberth sa...

Äckliga gambian!

bloggare på icedaniel.se sa...

Och män kallas äckliga när det åker till Thailand. Kvinnorna som åker till Gambia är minst lika äckliga de i så fall. men det talar inte feministerna om !