onsdag 25 mars 2009

Ett hederligt yrke - Del 3.

Nu var vi åtta stycken kvar på kursen. Från början hade vi varit tjugo.
Handledarna hade mer eller mindre givit upp och tittade till oss högst sporadiskt. Jag kan inte minnas att någon av oss gick och satte sig i vid något av svetsbåsen. Vi satt mest av tid. Vi rökte och pratade knulla.
Men så fick Edvinsson ett nytt intresse.
I början av åttiotalet så fanns det något som kallades för Heta Linjen. Man skulle kunna säga att det var en analog föregångare till en internetchatt. Man slog ett visst telefonnummer och vips så var man ute på en linje där flera okända människor snackade med varandra samtidigt. Meningen var att folk skulle knyta kontakter och det var väl vad de flesta gjorde också. Man inledde ett samtal med någon som verkade trevlig och så bytte man till slut privata telefonnummer med varandra. Det var den tidens internetdate. Det började dyka upp reportage i dagstidningarna om detta fenomen, söta historier om hur människor hade funnit varandra.
Heta Linjen var något nytt.
Det var spännande.
Det var coolt.
Edvinsson älskade Heta Linjen och kunde sitta i flera timmar inne på någon av de frånvarande handledarnas kontor och vråla i luren.
-”Sug min kuuuuk!”
Hela tiden. Utan uppehåll. Han satt och formligen gallskrek obsceniteter i telefonluren dagarna i ända. Alla kontaktsökande människor där ute på linjen blev helt överröstade.
-”KUKEN STÅR! SUG MIN KUUUK!”
Det hördes över hela lokalen. Till slut kom en av de kvinnliga handledarna från syrummet springande.
-”Vad i herrans namn sysslar ni med egentligen?”
Det hände att jag själv kunde slå numret till Heta Linjen under kvällarna när jag hade kommit hem. Jag hann inte mer än presentera mig för någon flicka som verkade trevlig förrän jag hörde Edvinssons vrål och gapande om stora kukar, rövknull och avsugningar om vartannat.
Oavbrutet.
Det fanns flera nummer att välja mellan. Slog jag ett nytt så dök han snart upp. Edvinsson kunde alla nummer. Det gick inte att göra sig hörd. Edvinsson lyckades åstadkomma en kompakt ljudmatta av könsord och dumheter.
Idag är Edvinsson död. Han hängde sig strax innan sin fyrtioårsdag. Men om Heta Linjen hade funnits idag så kan jag slå vad om att ni hade hört Edvinssons vrål så fort ni hade lyft luren och slagit numret. Det hade kanske låtit lite avlägset, han är ju en bit bort idag, men han hade varit ute på linjen och Gud hade stått för abonnemanget. Jag tror att Gud skrattar åt samma dumheter som oss.

I slutet av April månad så gjorde jag inbrott på Hantverkscentrum. Det var en sen lördagskväll. Jag och en kompis stal företagets folkvagnsbuss. Jag visste var nycklarna fanns. Det var bara att rulla ut den, starta och dra iväg.
Jag begriper än idag inte varför vi stal den? Ingen av oss hade körkort, vi kunde knappt köra bil och inte hade vi något mål heller. Vi bara körde omkring i natten. Till grannkommunerna. Trollhättan, Stenungsund, Färgelanda. Sådana ställen.
Vi hade inte ens kul.
Vi stannade och käkade hamburgare vid en korvkiosk i Lilla Edet. Det var det mest upphetsande som hände. När vi körde tillbaka så dumpade vi bilen i skogen. Sedan gick vi hem och lade oss i trygg förvisning om att vi inte skulle åka dit.
Det blev ett jävla liv.
Samma natt som vi stal bilen bestämde sig nämligen några andra glada gossar för att tända eld på en högstadieskola. Den brann fint. Så fint så att värden för miljontals kronor gick upp i rök. Polisen trodde att det var samma personer som hade stulit folkvagnsbussen som låg bakom och därför blev det ett sådant pådrag.
Jag och min kompis åkte in på förhör och vi fick ett litet helvete innan polisen fick fast i de riktiga pyromanerna. Men bilstölden och inbrottet åkte vi dit för.
Först och främst så blev jag naturligtvis utsparkad från svetskursen. Det kändes bara bra. Sedan blev det rättegång. Eftersom jag hade fyllt arton år och därmed straffmyndig så blev domen övervakning i ett år.
Det var menat som ett straff men jag förstod snart att det var det bästa som hade hänt mig hittills. Jag blev nämligen skyddad från allt möjligt otäckt.
Min övervakare hette Pia och var en ung och nyutexaminerad kvinna från socialhögskolan. Jag vill minnas att hon var tjugonio år. Då så tyckte jag att hon var en mogen kvinna. Idag så betraktar jag en tjej i den åldern som knappt lovlig.
Tiden går fort.

Pia ställde verkligen upp för mig. Arbetsförmedlingen fick för sig att jag skulle börja plocka kottar i skogen tillsammans med ett AMS-lag fullt med medelålders halvfyllon. Annars skulle de dra in min rätt att stämpla. Det var ingen ände på eländet.
När Pia fick reda på detta så blev hon alldeles vansinnig och skällde ut min arbetsförmedlare efter noter. Hon hävdade att det inte var någon bra miljö för mig. Jag var en känslig ung pojke. Jag kunde återfalla i kriminalitet.
Det där gillade jag, återfalla i kriminalitet.
Vilket härligt argument! Arbete kunde få mig att återfalla i kriminalitet! Jag önskade att jag hade blivit dömd till övervakning livet ut. Jag ville bli skyddad av Pia i hela mitt liv!
Jag fick min sommar i frihet tack vare Pia.
Om Pia läser detta idag så vill jag säga att jag önskar att du hade funnits vid min sida åren efter att min övervakningstid gick ut. Jag önskar att du hade hävdat att jag kunde återfalla i kriminalitet när jag blev skickad kors och tvärs på en massa idiotiska arbeten.
Jag önskar att du hade varit där när jag stod med mina meritlistor i handen uppe hos alla dessa rekryterare och personalchefer som var på väg att anställa mig.
-”Han kan återfalla i kriminalitet!”
Det hade varit fint om jag hade fått leva ett sorglöst tonårsliv i ytterligare några år.
Så blev det inte.
Men jag fick sommaren 1983 i alla fall.
Jag ångar inte den där bilstölden. Däremot så kunde jag kanske ha valt en annan natt för den där lilla bilfärden. Jag har alltid hatat skolor. Nu missade jag skolbranden. Jag tror att jag hade tyckt om att se en skola brinna ned. Det hade varit en vacker syn. En fin stund, en vårnatt under åttiotalet i värmen från en brinnande skola.

Nu är klockan snart halvsex på morgonen, året är 2009 och jag ska strax gå iväg till mitt jobb. Min chef kommer att ge mig en massa dumma arbetsuppgifter. Det är jag säker på. Jag har lust att säga åt henne att jag inte kan utföra de där arbetsuppgifterna. Dumma arbetsuppgifter kan få mig att återfalla i kriminalitet.
Kanske säger jag det.
Kanske ber jag dem allihopa fara och flyga åt helvete.
Eller också traskar jag på som jag har gjort de senaste tjugo åren. Jag gör som de säger. Jag är snäll och skötsam och sedan går jag hem.Utan att återfalla i kriminalitet.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ytterligare en underhållande text!

Anonym sa...

Jag har läst igenom alla inlägg. Det tog ett tag men det var värt det. Du skriver alldelles underbart. Digital kärlek.

Anonym sa...

hehe hetalinjen minns jag. Nummret var 67890...

Anonym sa...

ja jävlar ja...=)

Peaches sa...

Nämen si! Nu har jag hittat en blogg som är (nästan) lika bra som min egen.
Keep up the good work, hörru!

Anonym sa...

Stora frågan är ju om Edvinsson hade en gigantisk balle som alla andra halvmuppar. Enligt min egen helt ovetenskapliga undersökning så är det så.

/jom

Peaches sa...

Intressant tanke där, jom... Och jag i min tur undrar om han ens hade knullat hälften så mycket som han påstod, som fallet är med alla andra halvmuppar, enligt MIN egen helt ovetenskapliga undersökning. :) Ju mer snack, desto mindre knulla. Kan man säga.

Anonym sa...

Peaches: Självklart hade han inte doppat i närheten av så mycket som han påstod men doppa fick han säkert.
Hade själv en kompis i tidiga tonår som var mycket Edvinsson-varning på.
Han fick pippa mer än resten av gänget tillsammans och han hade en monsterballe.
Att han sedan åkte dit för att ha rånat och misshandlat en 80+ tant säjer väl en del om hans IQ.

/jom

Angelica sa...

Jag vill läsa mer om Rex och Roland. :'(

Rikard sa...

nu vill vi höra något nytt!

Peaches sa...

Jom: Nä nå det förstås. En teenage gangster får säkert knulla mycket mer än hans nördiga polare får. Allt är relativt.

Fredrik Arvidsson sa...

Garvade när jag läste det där om Heta linjen och grabben som konstant vrålade könsord. Jag är i din ålder och jag minns Heta linjen. Jag o mina kompisar lyckades en gång få napp. Träffade ett gäng söta tjejer och det var riktigt nära att vi fick doppa den kvällen. Men, tyvärr var vi för fega för att gå hela vägen.

När du sedan börjar vurma för skolbränder känns det som att du lägger sordin på hela ditt blogginlägg. Skolbränderna har eskalerat under senare år och jag anser detta vara ett sattyg.

/Fredrik

Fundamentalist och Fanatiker sa...

Heta linjn finns än idag.

Om Edvinsson och Gud, fick inte Edvinsson sin sak klar med Gud, genom Jesus Kristus, innan han dog så gick han evigt förlorad.