lördag 4 april 2009

Lycksele kommun - Del 2.

Jag hade tur, jag drog sällan nitlotter. Jag fick för det mesta lätta körningar. Det kändes bra att tuffa runt på gatorna i Lycksele med lastutrymmet fyllt med matvaror till något gruppboende eller blommor som skulle utplanteras i någon av stadens parker.
Lycksele sommartid var en vacker stad, en fin plats att vara på. Vintertid var Lappland helvetet på jorden, men under den korta sommaren så sken solen nästan dygnet runt, det var varmt och regnade mycket sällan.
Hade det inte varit för den förbannade snön och kylan som upptog så stor del av året så hade jag kanske stått ut en längre tid. Nu blev jag bara kvar knappt ett år.
Ville man gå ut och roa sig så fanns det två etablissemang, Hotell Lappland och en bar som jag vill minnas hette Fågel Blå eller något liknande.
Ville man dansa,dricka och äta gott så gick man till Hotell Lappland. Ville man supa så gick man till Fågel Blå.
Hotell Lappland var svindyrt.
Fågel Blå var billigt.
För under trehundra spänn så kunde man arbeta upp en rätt så hygglig promillegräns som garanterat skulle ge ett par månader på öppen anstalt vid vilken trafikkontroll som helst.
Det får man väl anse vara ett rätt så bra betyg.
Året innan, när jag var nyinflyttad i Lycksele så hade jag frågat grannen om nöjeslivet var något att ha i stan. Jodå, det hade varit helt ok. Tills tvillingsystrarna Carina och Carola flyttade till Vallentuna utanför Stockholm.
Det var många män som hade fått sin första utlösning mellan benen på någon av dessa unga systrar. Nu var det slut med det roliga. Nu fick alla unga män uppvakta flickor av den mer respektabla sorten vilket inte var det lättaste enligt min granne som för övrigt hette Börje. En ensamstående man på väg mot fyrtio och som av någon märklig anledning alltid klädde sig i vida, svarta gabardinbyxor som smet åt kring röven på honom.
Börje talade om för mig att kvinnorna i Lycksele var helt omöjliga. De var ökända för att aldrig släppa till. De nöp ihop direkt. Allihopa.
Det tyckte jag lät lite underligt, hur kunde Börje veta detta?
-”Jag har frågat dem!”
Börje har nog inte fått något tillfälle till romans än idag. Jag hörde att apoteket i Vallentuna ständigt slår nya försäljningsrekord. Artiklar som Vartec och diverse tetracykliner som framgångsrikt botar de flesta virusinfektioner i underlivet går åt som smör i solsken.
Det verkar som om Carina och Carola inte har några planer på att flytta tillbaka till Lycksele.

Gatorna i Lycksele var fulla av vackra, lättklädda kvinnor. Jag körde omkring i min lilla bil och fantiserade om dem. Jag ville knulla allihop.
Jag fantiserade även ihop nya porrnoveller när jag satt där bakom ratten. Det var lätt, jag hade oftast färdiga ”mallar” i huvudet. Antingen så var det ung man som träffade mogen kvinna som invigde honom i sexlivets alla mysterier. Eller tvärtom, äldre, gubbsjuk man träffade ung tonårsnymfoman.
Jag hade även en annan karaktär som hette Lasse. En ständigt kåt matros som fick doppa i varje hamn. Han var lätt att hitta på nya historier om, men jag gillade honom inte egentligen. Problemet var att när jag skrev om honom så såg jag en fånig man framför mig i klassisk sjömanskostym med slejf bak på skjortan och vida vita sjömansbyxor. En hurtig och glad idiot med pipa i munnen, svängande armar och en kuk stor som en bowlingkägla. Jag fick inte bort den där bilden av Lasse i mitt huvud. Han blev på något vis en fånig karikatyr av en sjöman.
Så jag bestämde mig för att ta livet av honom.
I Rio de Janeiro så hade han knullat sin sista barflicka. Så hade jag tänkt det i alla fall. En svartsjuk äkta man vid namn Rico smög sig på Lasse bakifrån och drämde en stor påk i skallen på honom. Det där slaget skulle ha tagit död på vem som helst men inte Lasse. Ont som fan gjorde det men dog, det gjorde han inte. Lasse vände sig om och mötte Ricos blick.
-”Vad i helvete har jag gjort dig?”
Sedan blev det slagsmål. En matros i klassisk sjömansdräkt och en hårt arbetande sockerrörsodlare i halmhatt och hawaiiskjorta slogs så det yrde inne på den skumma baren.
Inte bra. Det var svårare än jag trodde att ta död på den där jävla Lasse Matros.
Jag försökte verkligen. I apartheidtidens gamla Sydafrika lät jag honom lägra en svart kvinna i ett dike utanför Kapstaden samtidigt som den djupt religiöse och konservativa boerfarmaren Piet van Zyl kom tuffande på sin traktor och såg styggelsen.
Han trodde knappt sina ögon. En vit man i Kalle Ankakläder som låg mellan benen på en svart kvinna och körde som en idiot.
Piet greppade omedelbart sin stora träklubba som han alltid hade i beredskap, utifall någon jävla neger skulle få för sig något. Det fick de alltid.
Piet hoppade ned från sin traktor, sprang fram till det älskande paret och slog med all kraft träklubban i huvudet på Lasse Matros. Han dog inte denna gång heller. Men ont, det fick han.
-”Vad i helvete är det med alla egentligen? Så fort jag försöker ha lite kul så ska alla slå mig i huvudet!”
Sedan blev det nytt slagsmål. Denna gången med en Sydafrikansk majsbonde.

Det var omöjligt att ta död på Lasse Matros. Jag försökte verkligen. Gangsters i Neapels skumma kvarter slog honom i huvudet med flaskor och polisen i Fremantles hamn fick in några snygga träffar i huvudet på honom med sina batonger.
Lasse reste jorden runt och knullade för allt vad tygen höll. Men han fick betala ett högt pris. Han hade alltid ont i huvudet.
Det gick inte att död på honom. Antagligen var det min fantasi som satte stopp för detta. Det dök ideligen upp nya situationer. Nya exotiska kvinnor att bekanta sig med, nya män som ville slå Lasse i huvudet.
Till slut så släppte jag honom fri. Han fick segla iväg ensam mot horisonten och skapa sin egen framtid. Jag har inte hört något av honom på många år.
När jag satt där bakom ratten och fantiserade så hade jag alltid stånd. Jag bar upp varor med mat till pensionärer med stånd
Ibland blev jag bjuden på kaffe av någon snäll gammal gumma. De ville prata. De ville ha sällskap. Så jag satt där och fikade med gamla Astrid som snart skulle fylla nittio år. Jag tror det var mycket länge sedan som någon karl hade suttit med full stake vid hennes köksbord.
Jag undrar vad hon hade sagt om hon hade vetat?
-”Igår var budet här med mina matvaror. Han var trevlig. Vi drack kaffe, åt Ambrosiakaka och pratade om vädret och de dåliga TV-programmen. Han hade stånd hela tiden.”
En gång så mötte jag Stig när jag kom ut från ett äldreboende fullt med dreglande pensionärer som seniliteten hade slagit klorna i för länge sedan.
-”Du har ju stånd!”
Sade Stig.
-”Ja.”
Det tyckte Stig var underligt. Han undrade hur det kunde komma sig. Miljön uppmuntrade ju knappast till dylika reaktioner.
-”Jag tänker på fitta.”
Det stämde, det gjorde jag. Det gjorde inte Stig. Han tänkte på tunga smidesstäd. Stig hade dragit ännu en nitlott. Denna gång skulle han vara tvungen att utrymma en gammal smedja ute på landsbygden. Den var full av gamla verktyg och tillbehör som hör en smedja till. Alltihop i solid, tung metall. Järn och stål. Tungt.
Allt skulle forslas till ett förråd i utkanten av stan.
-”Jag tror faktiskt inte att jag kommer att tänka på fitta idag.”
Sade Stig och såg sur ut som vanligt. Alla jobb som Stig fick innebar tunga lyft. Det gick inte en dag utan att Stig förbannade Lycksele kommun, nitlotterna och tyngdlagen. Hade Sverige fått för sig att byta ut sin guldreserv mot blytackor så kunde man ge sig fan på att det var Stig som skulle få jobbet. De skulle ringa till Lycksele kommun och fråga om de hade någon stark och rask karl som kunde hugga i.
Tankarna skulle genast falla på Stig.

Fortsättning följer...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm...undrar just hur många av dina alster i Aktuell Rapport som man har läst genom åren.
Tycker mig känns igen vissa delar...hahah

Peaches sa...

När jag var i 12-årsåldern tyckte jag att det var hysteriskt kul att läsa porrnoveller. Eller det skulle jag säkert tycka fortfarande om jag hade tillgång till några. Lyckligtvis var jag redan då tillräckligt smart för att fatta att det mesta var rena påhittet.
Helt säkert har jag också nån gång läst nån skriven av dig!

Anonym sa...

"I apartheidtidens gamla Sydafrika lät jag honom lägra en svart kvinna i ett dike utanför Kapstaden samtidigt som den djupt religiöse och konservativa boerfarmaren Piet van Zyl kom tuffande på sin traktor och såg styggelsen.
Han trodde knappt sina ögon. En vit man i Kalle Ankakläder som låg mellan benen på en svart kvinna och körde som en idiot.
Piet greppade omedelbart sin stora träklubba som han alltid hade i beredskap, utifall någon jävla neger skulle få för sig något. Det fick de alltid."

Jag skrattade tills tårarna rann nedför mina kinder. Har du inte sparat dessa porrnoveller? Jag skulle gärna vilja läsa dem.

Sedan får du försöka få dina alster publicerade, jag skulle fan köpa tre böcker på stört bara för att stödja ditt författarskap.

//S (Inte den andre /S)

Puma sa...

Haha, nej, vi har iaf inte skäggväxt i ansiktet!

Anonym sa...

Jag kan se mitt hus på bilden!