lördag 25 april 2009

På besök vid bilverkstaden.

Företaget jag är anställd vid håller sig med en egen bilverkstad. Det behövs eftersom bilparken är stor.
Två medelålders män jobbar där. Jag vet inte vad de heter men de ser ut att heta Rune och Lasse. Typiska verkstadsnamn. Därför kallar jag dem för Rune och Lasse i den här lilla berättelsen.
Rune är den större av dem och verkar vara lugn till sin natur. Lasse är mer hetsig. Om felet är ovanligt svårlokaliserat eller om en mutter rostat fast så blir han förbannad. Då är det färdigt.
För ett tag sedan hade jag ett ärende till bilverkstaden. Lasse stod och bankade på en gräsklippare med en kulhammare. Det sprutade flisor av skyddsplast, skruvar, kondensatorer och jävelskap. Jag undrade vad han gjorde.
-”Kollar tändsstiften!”
Där ser man.
Jag känner mig alltid obekväm i sådana här miljöer. Verkstäder är en fullkomligt främmande värld för mig. Jag är helt borta när det gäller motorer och tekniska prylar. Är det även olja och smuts inblandat så känner jag mig illa till mods.
Rune och Lasse vet om att jag är en komplett idiot när det gäller bilar och motorer. Så fort jag dyker upp i bilverkstaden så inbillar jag mig att de säger:
-”Titta! Nu kommer den där jävla dåren igen!”
Jag var där för ett tag sedan. Bilen gick tungt. Jag hade haft ett ärende utanför stan. Hela vägen tillbaka hade jag haft gasen i botten men ändå inte kommit över nittio knyck. Motorn lät ansträngd och det luktade bränt. Bäst att söka upp Rune och Lasse.
-”Har du prövat med att släppa handbromsen?”
De skrattade som vanligt när jag körde därifrån. På den nivån ligger jag när det gäller bilar och felsökning.

Nu var jag där igen men det var inte bilen som krånglade. Jag väntade på Lasses kollega, Rune. Det är han som har hand om nycklarna till materialförrådet. Jag skulle hämta några dunkar med rengöringsmedel och golvpolish.
Så jag stod där och väntade. Lasse började byta däck på en bil. Muttrarna hade bestämt sig för att inte släppa utan strid. De satt stenhårt. Lasse gjorde muttrarna runda, slant och slog upp ena knogen. Det såg roligt ut. Det tyckte inte Lasse. Han blev förbannad och undrade varför i helvete jag stod där och flinade. Ville jag ha stryk?
-”Nä, jag bara väntar på Rune. Jag ska hämta rengöringsmedel.”
Lasse talade om för mig att då fick jag fan i mig vänta för Rune var och käkade lunch och skulle inte vara tillbaka förrän om en timma.
Jag väntade gärna.
Jag gick och satte mig på en stol och försjönk i dagdrömmar. Alltid lika trevligt. Jag började fundera på Lasse.
Vad gör en sådan man på fritiden?
Vad har han för intressen?
Ja, inte vet jag. Men det är alltid kul att låta fantasin skena iväg.
Jag tror att Lasse bor i någon av min hemstads kranskommuner. I ett radhus tillsammans med sin son Erik som nyss har fyllt arton år.
Lasse är en man som har turen att ha sin hobby som sitt arbete. Inget går upp mot lite motorrenovering en ledig lördag. Lasse älskar att skruva på sina gamla veteranbilar.
Lasse gillar även att gå på fest hos sina grannar. Så fort han hör att det är party på gång så bjuder han sig själv, brakar rätt igenom häcken och ramlar in genom deras altandörrar. Alltid dyngrak från första stund.
Lasse är känd för att dyka upp sist och lämna festen först av alla. Men han hinner alltid dra några av sina beryktat dåliga vitsar. ”Jag var ute och campade och skulle slå upp tältet. Jag blev full, trasslade in mig tältduken och blev så jävla förbannad så jag slog ned tältet istället – Ha! Ha! Ha!”
På den nivån är skämten.
Det brukar bli en besvärande tystnad. Ingen fattar någonting.
När Lasse har uppnått ett stadium av berusning som brukar ligga någonstans mittemellan ännu sämre vitsar och visa kuken för de inbjudna gästerna så brukar de släpa ut honom på gatan, vända honom i rätt riktning och ge honom en lätt knuff i ryggen. Sedan går Lasse hem på autopiloten. Lasse har bott på samma adress i trettio år.

Jag hann inte längre i mina fantasier. Rune dök upp från sin lunch. Personalmatsalen serverar alltid fiskpinnar under onsdagar. Rune älskar fiskpinnar. Han hade sett fram emot lunchen hela dagen. När han väl kom dit så var det en ny pakistansk kock som hade fått för sig att laga mat från sitt hemland. Det blev inga fiskpinnar. Istället blev det något slags kött som låg i en brun sky. Stora köttklumpar med några slags utväxter på sidorna simmade omkring i kantinen. De såg ut som fördelardosor. Rune blev djupt besviken. Han glodde misstänksamt ner i kantinen men tog ändå en rejäl portion eftersom han var hungrig.
Han tyckte att det smakade färsk avföring.
Rune bestämde sig för att aldrig mer besöka personalrestaurangen. Han pressade i sig maten och gick därifrån i vredesmod.
När Rune kom tillbaka så var han inte på sitt bästa humör. Maten orsakade honom magbesvär. Det kändes som om en annalkande ränndreta var på väg. Han skulle bli tvungen att spendera en längre tid på toaletten. Under tiden så skulle han fundera ut en så smärtsam avlivningsmetod som möjligt för den nya kocken.
-”Du får vänta, jag måste skita!”
Sade Rune till mig
Det gjorde inget. Jag gick ut till bilen och satte mig.

Jag satt och funderade på Rune. Jag hade hört att han gillade att skriva på sin fritid. Det var lite ovanligt, en bilmekaniker som har skrivande som sitt intresse. Jag undrade vad han skrev för något, finstämd poesi kanske?
Han kanske skriver sockersöta noveller åt flicktidningar som Frida och Julia? Ja, inte helt omöjligt det heller.
Eller också kanske han skriver hårdporr?
Ja, det tror jag.
Ju mer jag funderade på detta, ju mer övertygad blev jag att så var fallet. Jag tror att Rune skriver porrnoveller ur ett verkstadsmekaniskt perspektiv. Porrnoveller som är en slags märklig blandning av motormanualer och grovporr. Handlingen utspelar sig i skitig verkstadsmiljö eller vid racerbanor. Bilar, verktyg och diverse motordelar används flitigt som metaforer för könsdelar och saftiga samlag. Novellerna kan ha titlar som Kuken i hjulhuset.
"Hon ryckte och slet i min domkraft som om det hade varit en växelspak till en Alfa Romeo med synkad låda och hon flödade själv som en uppjackad kanna under Svenska Rallyt i värmlandsskogarna".
Det är kukar och muttrar, fittor och skruvar, hylsnyckelsatser och gruppsex bland gamla kasserade bildäck i en salig blandning och allt kryddar han med någon konstig och obehaglig skadeglädje. Mitt uppe i någon däckregummering eller saftig sextionia så kastar han in helt ologiska olyckshändelser som inte tillför handlingen ett dugg. Någon kommer för att hämta sin bil och ramlar ned i en smörjgrop och slår ut framtänderna eller får fingrarna i kläm i någon hydraulisk anordning. Mekaniker halkar på oljefläckar och bryter både armar och ben och kunder som kommer till verkstan drabbas av plötsliga slaganfall eller ränndreta.
En gång så lyckades han t o m peta in ett getingbo i handlingen. En däckbalanserare ägnade sig som bäst åt lite analtöjning tillsammans med en kvinna från kontoret. En förorättad kund som inte var nöjd med ett tidigare svetsjobb kastade in ett getingbo genom fönstret. Kärleksparet var naturligtvis allergiska mot getinstick och höll på att stryka med. Mycket kul och stor litterär konst enligt Rune.
Tja… Kanske det. Men det är inte riktigt min grej.
Hur som helst, de där dunkarna med rengöringsmedel fick jag aldrig med mig. Rune fick tydligen en trevlig stund inne på skithuset. Efter en timma var jag tvungen att åka iväg. Min chef saknade mig. Annars så hade jag gärna suttit kvar där i bilen och väntat. Jag är en man som gillar att sitta någonstans och vänta.

För övrigt så kan jag tala om att det är lördag i dag, jag har precis kommit hem från jobbet (jobbar varannan helg) och det är soligt ute. Min flickvän ringde precis.
-”Sitter du inne när det är så fint väder!”
Ja, vad då?
Vad är det egentligen med kvinnor och solsken? När jag var barn så tjatade alltid morsan på mig så fort solen sken.
-”Ut och lek! Det är ju så fint väder!”
Jag ville inte ut och leka och det vill jag inte idag heller. Jag har aldrig riktigt fattat grejen med att vara utomhus. Vad är det som är så jävla fantastiskt med att lämna lägenheten? Ska jag gå ut och ställa mig på gatan och glo en stund bara för att solen råkar skina? Nej tack. Så länge mitt bredband fungerar och jag har mat i kylen så finns det ingen anledning till att lämna hemmet.
Men jag ska nog koka mig en kopp kaffe, sätta mig på balkongen, ta mig en rök och dagdrömma lite.
Vi syns!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är helt hundra på att min gamla faster bor i huset snett över gatan från sig. Förövrigt en bra text. Själva ska jag sätta mig på balkongen och käka en stor skål glass. Ha det!

Kzmonova sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kzmonova sa...

Nominera GH till årets blok på: http://www.vulkanmedia.se/blok2009/

Anonym sa...

Nja,kändes som lite gammal skåpmat för oss gamla "hardcore-gammalhårdrockare"fantaster.

Dra hellre på det och kom på nåt nytt!!

/Chrille

Anonym sa...

Samhall?