tisdag 2 juni 2009

Dags för lite självömkan!

Om två dagar åker jag till Grekland och jag är sjuk som en hund. Feber och ont i halsen. När jag blir sjuk så är jag i mycket stort behov av omvårdnad och uppmärksamhet. Helst av en kvinna. Förresten, naturligtvis av en kvinna.
Tidigt i morse så ringde det på dörren. Var det kanske min flickvän som hade hört att jag hade blivit allvarligt sjuk och som hade bestämt sig för att komma och ge mig mat på sängen och kanske gulla med mig?
-”Ja, du hade anmält att det var stopp i avloppet?”
Det var vår griniga vaktmästare. En man som alltid ser besvärad ut så fort man ber honom att sköta sitt jobb.
Jag hade fått stopp i golvbrunnen ute på toaletten. Vaktis började rota i brunnen med sina verktyg. Han var arg. Det syntes på honom. Grinig.
-”Sådana här brunnar måste underhållas! Du måste rensa själv, minst en gång i månaden!”
Varför då? Jag betalar hyra, underhållsservice ingår. Det talade jag om för honom. Jag talade också om för honom att jag var med raska steg på väg mot femtio år och att jag höll på med att rensa golvbrunnar dagarna i ända på jobbet. Det fick räcka.
-”Jag är ÖVER femtio år och gör det just nu!”
Jaha?
Jag lämnade honom ifred ute på toaletten och gick och satte mig i soffan och knäppte på TV:n. Det var morgonnyheterna.
Vaktis var klar och kom ut från toaletten.
-”Ja, det är ju inte alla förunnat att kunna sitta och titta på Morgon-TV en vardag!”
Maken till omöjlig människa. Jag hoppades verkligen att jag slapp att anlita honom något mer.
-”Nu ska jag gå ut och tömma sopor!”
Sade han. -”Det tar aldrig slut!”
Nej, det borde väl jag veta. Vaktis kanske hade tio år kvar till sin pension. Jag har tjugoett år. Och så har han mage att missunna mig en sjukdag. Jag gick ut på balkongen och tog mig en rök. Jag såg vaktmästaren gå bort mot soprummet. Han såg knäckt ut. Jag tyckte lite synd om honom trots allt. Han var ju en kille som jag, som alla vi andra, som aldrig har fått sina drömmar uppfyllda och som nu höll på att bli gammal.
Om inte cancern knäcker oss till slut så är det våra förbannade jobb, tänkte jag. De flesta av oss får aldrig vår ungdoms drömmar uppfyllda.
Jag undrade vad min vaktmästare drömde om att bli som ung? Rallyförare kanske? Berömd konstnär eller kanske en stor skådespelare? Herregud, han kanske hade drömt om att dra till Hollywood och bli en berömd bögporrstjärna!
Jo, det finns faktiskt sådana. Jag kan t o m titlarna på flera bögporrfilmer. Fråga mig inte varför men all oviktig information lagras i min skalle.
”Foxhole boys” är en av dem.
”Roommates.”
”Inch by inch”.
Min vaktis kanske har dessa filmer i sin samling? Han kanske kollar på dem varenda kväll och tänker: Det där kunde vara jag, när filmens stjärna får ta emot stor klyvarbom i röven för tredje gången.

Jag sitter och fantiserar som vanligt. Feber har jag också. Det är riktigt jävla synd om mig. Men jag har inget annat att göra än att sitta här och fantisera vid min dator.
Nu är jag inne på arbete och krossade drömmar. Det är jag ofta. Jag gillar att tänka på sådant. Det borde göra mig deprimerad men istället är det tvärtom. Det ger mig en känsla av att se igenom hela skiten. Som om jag har fattat något som få andra har gjort. Många människor tror att de har skaffat sig ett bra liv, för de har glömt ungdomens drömmar.
För ett tag sedan så pratade jag med två unga kvinnor i tjugofemårsåldern. Den ena av dem jobbade på posten, den andra på ICA. Båda hade just fått förstahandskontrakt på sina lägenheter och den ena hade en pojkvän. Han jobbade på bygge.
Jag minns när de var femton år. Då drömde den ena av dem att flytta till USA och bli en tuff advokat. Den andra ville bli modedesigner.
Men det hade de glömt. De var nöjda med sin tillvaro. De hade blivit alldeles vanliga medelmåttor som ingen skulle minnas. Åren går och sedan dör de. Utan att ha uträttat något av värde.
Någon sade åt dem att det var dags att växa upp, att bli vuxen och sluta drömma. Så de tog första bästa jobb och intalade sig själva att de minsann hade haft tur.
-”För det är ju inte alla som har jobb!”
Nej, det är det inte. Men det finns även de som inte behöver jobba, som istället kan leva på sina hobbies och intressen.
Jag jobbar med golvvård och städning. Någon som tror att jag drömde om detta som ung? Nej, det gjorde jag inte. Men istället så ska jag vara tacksam.
Du ska vara tacksam över att du har ett jobb!
Jag ska vara tacksam över att jag aldrig fick mina drömmar uppfyllda. Det är vad de säger till mig. Och när jag inte har fullt upp med att vara tacksam, då förväntas det att jag ska uppfyllas av en djup ansvarskänsla.
Jag tror att Gud skrattar åt mig.
Varje morgon när jag travar iväg till jobbet så sitter han någonstans långt därute i universum och tittar på mig. Han undrar nog varför jag går iväg till jobbet varje dag? Han undrar nog vad det är för vits med alltihop?
Universum expanderar. Det är uråldrigt. Nya solar tänds varje dag. Bakom stjärnorna finns en kanna med guld och där går en liten människa på väg till sitt jobb. Han ska ta hand om skit.
Sådär brukar jag tänka. Det påminner mig om att inte börja ta jobbet på blodigt allvar, att inte bli någon skitstövel som glömmer det viktiga här i livet.

I morse när jag stod på min balkong och rökte så såg jag massor av ungdomar som gick på gatan. De var på väg till skolan.
De vet inte om det men de kommer att sluta som snabbköpskassörskor, som diskare, som städare, svetsare och byggnadsarbetare. Om de har tur.
Men som sagt, det vet de inte om ännu. För snart så är det skolavslutning. Då ska de ut i livet. De ska bli rika. De ska ha kul. De ska bli direktörer, webdesigners och äventyrare hela bunten. Klättra i berg och braka fram genom livet i en öppen sportbil.
Deras drömmar har inte slocknat ännu.
Jag har aldrig sett ned på någon yrkesgrupp. Jag anser att en gatsopare har ett lika stort värde som en direktör. För jag vet att bakom varje uttråkad snabbköpskassörska jag möter, bakom varje sönderstressad kock och bakom varje rörmokare så döljer det sig en astronaut redo att utforska nya världar. Bakom varje diskare så kanske det finns en ny Picasso och killen som delar ut morgontidningen till dig kanske hade blivit en ny Jimi Hendrix, för han var jävligt bra på gitarr när han gick i skolan.
Men gitarren är såld, hyran måste betalas. Tidningarna måste delas ut i tid och kvinnan bakom kassaapparaten ute vid ICA Maxi råkade bli påsatt vid alldeles fel tidpunkt av en psyksjuk bilmekaniker som kände avog mot både preventivmedel och verkligheten.
Bilmekanikern får sluten vård efter att ha försökt att få kontakt med yttre kosmos genom att klä väggarna i stanniolpapper, slå ut vatten över hela verkstadsgolvet och slutligen förbinda alla väggkontakter med ståltråd. Verkstadschefen hinner precis slå en skiftnyckel i huvudet på honom innan han slog på huvudströmbrytaren.
Nio månader senare föder snabbköpskassörskan en faderlös son och tjugo år senare får hon in honom som vikarie ute på lagret.
Dessa människor drömde en gång om att flyga till stjärnorna och simma med delfinerna i havet.
Nu måste de jobba för sitt uppehälle. Jobba och vara tacksamma.

Jag borde säga upp mig från mitt jobb. Det är aldrig för sent. Men det kommer jag aldrig att göra. Jag vågar inte. Jag har blivit alldeles förtjust i pengar och trygghet.
Och om två dagar åker jag till Grekland.
Utan mitt jobb så skulle jag inte kunna göra mina två resor om året. Så jag kommer att fortsätta med att gå till mitt arbete varje morgon. Gnälla och jobba varje dag.
Men idag jobbar jag inte. Idag är jag sjuk. Idag gnäller jag över min feber. Jag önskar att min flickvän kunde komma hit och tycka synd om mig.
För det är ju synd om mig!
Just nu i alla fall.
Nu ska jag gå och lägga mig en stund. Nu är det färdignällt på min blogg för idag. Hej på er så länge!

13 kommentarer:

Henrik sa...

Trevlig semester, gnällspik!

Rex sa...

Är väl faan inte synd om dig? Hon får väl bara komma när du är sjuk,känner dig ensam eller när behoven pockar.

Du kan ligga där och våndas,be nåt av dina fantasifoster om sällskap!

Elin Grindemyr sa...

De var kul att höra att du ska följa min blogg!!!!
Någon gång ska väl vara den första gången att kommentera också =) De tycker jag var bra att du gjorde! Tack snälla för dina värmande ord, de gör mig glad.
Kram tillbaka/Elin Grindemyr

Anonym sa...

Jag ser ärligt fram emot att GH ska kommentera Elins blogg =)

Anonym sa...

Skönt att få läsa sånt här när även jag sitter hemma och tycker synd om mig själv, med snorig näsa och en hals som gör ont.
Men vad är det jag ser? Ska GH börja följa Elins blogg? Förstår ingenting nu!

Gammal Hårdrockare sa...

He! He! Det är tydligen någon som har roat sig med att kommentera Elins blogg i mitt namn!

Rex sa...

Vadå? Du har ju snackat dig varm om henne ett bra tag?

Puma sa...

Tack för sympatin! Ja inte är det ngot toppjobb precis, men har man gått bild & form på gymnasiet och inte har någon annan utbildning har man inte så mycket att välja på :( Man får bara hoppas på att det tar slut så snart som möjligt!

Krya på dig förresten, och ha det fint i grekland. Ta en sup så blir det bättre!

ericcartman sa...

Härligt att höra från dig igen iaf, bli frisk nu och njut under semestern! (Och jag ska försöka dra ihop lite cash haha.)

Olle sa...

Fan vad du skriver bra!

Men låt mig upplysa om att du har missat Sweden Rock. Jag också. Fan! Jag som har cykelavstånd dit. Allt är syrrans fel.

Anonym sa...

Bästa bloggen i modern tid. Trevlig semester.

Anonym sa...

Öh.. Vad fan. Såg att du skulle ha kommenterat någon Elins blogg...

Orkade ju ens inte läsa mer än ett och ett halvt inlägg av det där skräpet.. Tråkigare får man fasiken leta efter...

Hoppas verkligen att det är som du sa.. För annars vet jag inte vad jag ska tro om dig..

Avgudar fan din blogg!!

Putten (fb) sa...

Alltså må fan ta dig GH, efter dina inlägg om white-thrash-morsor med sina jobbiga, skrikiga ungjävlar och tribaltattos o allt vad det heter skriker jag (i mina tankar) white thrash rätt ut så fort jag ser ngt liknande. Haha komiskt, men vafan det är ju inget annat än sanning. Hatar små gapiga ungar som står o sliter i sina morsor osv och kutar kors o tvärs så man riskerar att snava över dom. Iofs har man varit där själv men inte lika gapig o skrikig osv, var en av de lugnare ungarna under uppväxten.

Hoppas du har det bra i Grekland!