lördag 20 juni 2009

Kontorsfjantar och balkongrökning.

För ett tag sedan så hade jag en granne, en gnällig jävel som det var kul att irritera. Han bodde ovanför mig, var i min ålder, ungkarl och jobbade som kontorsfjant. Kanske var han projektledare för processbehandlad strukturdifferentiering?
Hur som helst så syntes det på honom att han aldrig hade haft ett riktigt jobb. Han hade aldrig plågats eller svettats. Han hade alltid levt en skyddad tillvaro.
Varje morgon så grenslande han sin cykel, hängde portföljen på styret och ja, naturligtvis så spände han på sig en cykelhjälm. Sedan cyklade han iväg till kontoret för att ägna sig åt lite redovisning av någon kunds balanskonto. Eller va fan nu en kontorsfjant sysslar med?
Svettigt värre minsann.
Jag gillade honom aldrig. Inte för att han var en kontorsfjant, det spelade mindre roll. Alla kan ju inte utföra ett riktigt jobb. Nej, han var helt enkelt en dryg skitstövel. Därför ogillade jag honom. Jag tror inte att någon i huset gillade honom. Han hälsade aldrig, inte ens om man råkade dela hissen med honom. Han ansåg sig för fin.
Han gick alltid i sådana där gubbyxor med pressveck och skjortor med styv krage. Han var drygt fyrtio år men klädde sig som pensionärerna i min trappuppgång.
Han var alltid spänd, rak som en fura i ryggen och gick som om han hade svalt en järnfemma. Troligen hade han en rövdildo uppkörd i anus. Synd att jag aldrig frågade honom.
-”Ursäkta, jag märker att ni har en analklubba uppkörd i röven. Betalade ni för den eller är den en löneförmån?”
Min hemstad har ca hundratusen invånare, kontorsfjanten trodde att han var någon jävla city-boy som levde i New York. Därför såg man honom cykla till kontoret – för det gör kontorsfjantarna på Manhattan – och alltid med en pappmugg kaffe i handen. Det ska kontorsfjantar göra. Man ska ge illusionen av att man är på språng. Att man arbetar.

Jag retade mig på honom men det var inget mot vad han gjorde på mig. Och på resten av sina grannar. Han hatade oss allihop.
Kontorsfjanten var nämligen ickerökare och som ickerökare i dagens Pellejönssverige så är man att räkna som extra känslig och skör. Den lille pojken hade tydligen känsliga luftrör. Så fort jag satt ute på balkongen och rökte så hörde jag hur han demonstrativt började hosta uppifrån sin lägenhet. Det tyckte jag var kul. Då blossade jag på extra mycket. Ibland ringde jag till Janne.
-”Ska vi sitta på min balkong och dricka kaffe och röka hela kvällen?”
Ibland tog Janne med sig några av sina kompisar. Då kunde fyra man klämma ihop sig på min balkong och röka som skorstenar.
Förra sommaren så fick vi ett par veckor med varma nätter. Då hade Kontorsfjanten balkongdörren öppen under kvällarna. Jag satt på min balkong och rökte.
-”Tack för det, jävla idiot!”
Utbrast kontorsfjanten uppifrån sin lägenhet och drog sedan igen sin balkongdörr med en smäll.
Känsliga små pojkar. Kontorsfjantarna.
Många i min trappuppgång röker. De flesta är pensionärer. En kvinna bor på samma våning som mig. Hon är i sextiofemårsåldern, röker inomhus och drar gladeligen i sig ett par askar Prince om dagen. Det märks. Det pyr ut i trappuppgången. Det gör inte mig ett dugg. Men kontorsfjanten ovanpå mådde naturligtvis dåligt. Så dåligt så att han en kväll bestämde sig för att ringa på hos kvinnan och informera henne om att röken trängde upp i kontorsfjantens lilla lägenhet.
Kvinnan heter Gullan och är helt igenom stenhård. Jag hörde hur kontorsfjanten kom klampande nerför trappan och ringde på hos Gullan.
Det här blir kul! Tänkte jag och ställde mig vid min ytterdörr, lyssnade och spanade genom tittögat.

Jag har aldrig förstått mig på sådana människor som kontorsfjanten. Det är som om de vill bli illa omtyckta. Varför annars gnälla och lägga sig i andra människors liv? Det säger sig självt att ingen slutar att röka bara för att en gnällspik ringer på dörren och påpekar att han mår lite dåligt av rök. Sådant skapar bara dålig stämning.
Under hela året som kontorsfjanten bodde i min trappuppgång så såg jag honom aldrig med någon flickvän, ingen kompis, ingenting. Jag hade tyckt synd om honom om han hade varit en trevlig kille.
Det var han inte.
Hade han varit en trevlig kille så kanske jag hade bjudit in honom till min lägenhet en fredagskväll.
-”Här! Ta ett järn vetja!”
Kanske hade jag satt på lite bra musik, slagit upp ytterligare ett glas och presenterat honom för min flickvän som nyss hade dykt upp. Det kanske hade varit bra för honom. Han kanske hade slutat upp med att vara så stel och spänd. Kanske lite för bra för honom.
-”Nej! Drick inte upp hela flaskan! Ge fan i att visa kuken för min flickvän!”
Men jag bjöd aldrig in honom för han verkade helt enkelt inte vara en trevlig kille. Han var en kontorsfjant som med största sannolikhet hellre ville sitta ensam i sin lilla etta, dricka latte och kanske, när han kände sig riktigt vild och galen, surfa in på sin favoritporrsida och runka handen full.
Han hade ingen riktig dator. Han hade en sådan där fånig bärbar dator, en lap-top. Kontorsfjantar brukar föredra sådana. Han brukade bära med sig den i en speciell väska. Det såg fjolligt ut. Han kanske var homosexuell? Det förklarade i så fall frånvaron av kvinnligt besök. Men å andra sidan så hade han aldrig något manligt besök heller. Förutom en gång, då var vår griniga vaktmästare där uppe för att åtgärda något fel. Jag hörde hur han svor och gnällde. Det gör han alltid när han måste göra skäl för sin lön.
Om kontorsfjanten hade tagit fram kuken och gjort närmanden så hade det nog blivit mer än svordomar och gnäll. Då hade det blivit grov misshandel av hyresgäst. Vaktis förväntar sig igentäppta avlopp och droppande kranar när någon hyresgäst ringer och besvärar honom. Inte rövknull. Jag undrar vad som hade hänt om vaktis hade slagit ned kontorsfjanten?
Hur förklarar man för en chef på ett hyresbolag att en hyresgäst har försökt att knulla honom i röven samtidigt som han skruvade loss handfatets vattenlås?
-”Jag var tvungen att slå honom i huvudet med rörtången flera gånger innan han lugnade ned sig! Jag var helt svett efteråt!”

Men nu står alltså kontorsfjanten utanför min grannes dörr, hos Gullan. Han ringer på och hon öppnar genast. Kontorsfjanten framför sitt ärende och sedan blir det tyst en stund. Gullan hämtar luft. Sedan så startar hon lite lätt genom att tala om att hon minsann har bott i sin lägenhet i över fyrtio år och att hon alltid har betalat sin hyra i tid och aldrig fått några klagomål.
Kontorsfjanten undrar vad i helvete det hade med det hela att göra?
Sedan så säger Gullan att om hennes man Oskar hade levt så hade så hade minsann kontorsfjanten fått se på fan. För Oskar, det hade varit en riktig man det.
-”Han jobbade som murare. Ett riktigt jobb!”
Gullan gav uttryck för sitt förakt för kontorsfjantar i allmänhet och ickerökare i synnerhet. Gullan förklarade vad en riktig man var. Oskar hade varit en riktig man. Ända till sin för tidiga bortgång vid sextio års ålder så hade Oskar burit tegel tio timmar om dagen, rökt som en skorsten, hällt i sig en flaska fläderbrännvin till lunch och en flaska Flaggpunsch till eftermiddagskaffet och ändå kommit hem varje kväll och varit sugen på mus.
-”Oskar var en riktig karl! Han kunde jävlar i mig skära glas med kuken efter en hård arbetsdag!”
Sedan tittade det ut fler kärringar från dörröppningen. Det vällde ut cigarrettrök. Tydligen så hade Gullan kafferep. Det har Gullan ofta. Kvarterets kärringar brukar samlas uppe hos henne. De sitter hela dagarna och dricker kaffe, äter kakor och häller i sig cacaolikör. Alla gapade och skrek, de svor över fjollor till män som inte tålde lite tobaksrök och hotade med att ringa till hyresvärden.
-”Komma här och antasta skötsamt folk!”
Kontorsfjanten gick upp till sin lägenhet. Han gav upp. Han skulle aldrig ha rört om i det där jävla getingboet. Nu var han ännu mer illa omtyckt.

En månad senare flyttade kontorsfjanten. Jag vet inte vart, men antagligen dit alla kontorsfjantar hamnar så småningom – till en hårt belånad villa ute i något sömnigt villaområde.
Idag bor det en kvinna i lägenheten. Hon jobbar på ett större tryckeri. Hon gillar att sitta ute på balkongen under kvällarna och dricka kaffe och röka. Ordningen har blivit återställd i vår trappuppgång.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Ha! Hade presis som du, GH, skitjobb i 10+ år innan jag bestämde mig för att skola om mig och bli kontorsfjant. Skulle inte för allt smör i Småland vilja byta tillbaka. Som kontorsfjant tjänar man bättre, har fria arbetstider, mer ledighet, och sist men inte minst, man jobbar under eget ansvar. Dvs man slipper någon bandhund som skäller på en varje dag och tilltalar en som om man vore ett barn.

Mvh, numera kontorsfjant

Anonym sa...

Det finns olika sorters balkongrökare...

Jag har bott i samma lägenhet i över tio år. Det har alltid varit lugnt och skönt. Har delat uppgång med pensionärer och en brevbärare i 50-årsåldern, ungefär samma klientel som på resten av området. För en månad sen tillkom dock en ny hyresgäst. Det första jag märkte var att platsen där jag brukade ställa min cykel helt plötsligt var upptagen av två andra skrotcyklar och en sån där ramp som katter kan springa upp och ner på balkongen på. Plötsligt började det stå massa små kesopaket fyllda med möglig kattmat utanför porten. Jag hörde massa barnskrik och gap och helvete från vidöppna fönster, det låg pinnar och krossat glas i uppgången. Det stod en stor jävla äcklig hund på balkongen och flämtade dag som natt. Det sprang massa tatuerade killar in och ut och lägenheten på dygnets alla timmar. Och det värsta av allt är en strid ström av unken tobaksrök som fyller min lägenhet, ofta i kombination med ett hetsigt telefonsamtal där subban basunerar ut sina sexuella äventyr över hela gården. Kort sagt, en balkongpuffande otrevlig subba från samhällets lägsta skikt har lyckats lirka till sig en lägenhet i vårt tidigare trevliga område, förmodligen i fjärde hand. En stroppig kontorsfjant ter sig mild i jämförelse.

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Uschianemej! Du har fått in White trash i trappuppgången! Det är illa.
Jag har tur, sådant klientel tillåts inte hos min hyresvärd. Och du har rätt, sådana är värre än skitförnäma kontorsfjantar som inte tål lite tobaksrök. En sådan kan man ju, som vi bokstavligen gjorde, röka ut. Det är svårare med WT.

Anonym sa...

Vad är det som är så fjantigt med att ha astma? Har man astma så tål man ofta inte rök. Min farmor hade astma och rökte ändå, p.g.a. det tog hennes lungor slut i förtid och hon dog vid 52 års ålder.
Apropå riktiga män etc;
http://www.expressen.se/halsa/1.1576752/mjuka-man-dor-i-fortid

Anonym sa...

Förbannat irriterande att behöva sitta och lukta på cigarettrök på sin balkong tycker jag som varken är fjant eller astmatiker..

Förstår att rökare vill sitta på balkongen och röka så klart men förstår inte att man skall bli idiotförklarad bara för att man själv vill slippa skiten?

Visa lite hänsyn..

/Uddevallare

Anonym sa...

Förstår var du vill komma, men som ickerökare är det jävligt jobbigt att aldrig kunna ha balkongdörren öppen pga att traschet inunder måste röka i tid och otid.

Anonym sa...

//Linköpingsbo

Marko sa...

Vart fan ska man röka då? Ska man behöva en ta en promenad tre km in i skogen för att ni inte tål lite cigarettrök några gånger om dagen? Min balkong är mitt område. Jag gnäller inte på era jävla ovanor (som grannkatten som låter som om den blir strypt på nätterna).

Anonym sa...

Anonym:

"jag bestämde mig för att skola om mig och bli kontorsfjant. Skulle inte för allt smör i Småland vilja byta tillbaka."

Stockholm ringde och undrade när du ska flytta tillbaka? De saknade dig, din pojkvän och lattemaskinen.

/Masse i Storvik.

Anonym sa...

Att röka är white trash. Finns väl ingen vettig människa som röker i dessa dagar?

Gabriel sa...

"Min hemstad har ca hundratusen invånare"

Är det Örebro eller Linköping du bor i? Jag har alltid trott Karlstad, men där bor det bara c:a sextiotusen.

Eric Cartman sa...

En dag begick du, Gammal Hårdrockare, misstagit att flytta in bland övermänniskor. Kontorsfjantar: Konsulter, revisorer etc. De bodde i belånade 80-talsvillor, och DU råkade begå misstagit att flytta dit med Marisol och din unga Hårdrockarinna.
Varje morgon väcks du av barnskrik, varje kväll arrangerar Marisol grillkvällar, och det värsta av allt: Du är inte fri. Belånad över öronen med gräsklippning och badrumsrenovering blir droppen då du lämnar huset när grannungarna skriker ut dig.
DU passar inte in, GH.
Ditt rökande, ditt en gång i månadssupande, ditt umgänge med Janne & C:O, din pennalism, och dina Pan Pizzor hör hemma i din etta med kokvrå.
SKÅL!

Anonym sa...

Karlstad har dryga 90 000 , men det sjuka är att stadsdelen Hammarö i Karlstad har 15 000 invånare. Hammarö är en egen kommun.

Anonym sa...

Om jag satt fast i ett underbetalt, monotont och kroppsförstörande skitjobb, ett så kallat "riktigt jobb" skulle jag också skälla på alla "kontorsfjantar" som har fria omväxlande, intressanta och välbetalda jobb.

För övrigt så har interationella WT-institutet kommit fram till att pan-pizza är den i särklass tydligaste WT-markören som finns dag.

/JW

Anonym sa...

Du säger att din hyresvärd inte släpper in White trash men de gjorde uppenbarligen ett undantag i ditt fall. Mindrevärdeskomplex har du uppenbarligen också.. lille vän.

Jack Berowski sa...

Gammal Hårdrockare påstår att han fick besök av sin "flickvän". Haha! Det var kul. Dra den om Rödluvan också. Mer troligt är att orsaken till att Gammal Hårdrockare bara har foton av sig själv, ensam gammal ful och tragisk, sugandes på en flaska sprit, är just att ingen kvinna vill ha något med honom att göra. Ingen man heller uppenbarligen. Dessutom bör han kanske inte anklaga andra för att vara homosexuella när han själv alldeles uppenbart (med tanke på hur fixerad han verkar vara vid det manliga könsorganet i sin text) föredrar att ha sex med håriga svettiga karlar. Klipp dig (fast det blir ju svårt eftersom du är en skallig gammal fjärt) och skaffa dig ett jobb (även det blir svårt) och sluta vara bitter så kanske även du förlorar din oskuld en dag. Glad sommar!