söndag 28 juni 2009

Livets vår.

Detta är ingen politisk blogg. Det är inte ofta jag ger uttryck för min politiska tillhörighet. Faktum är att jag inte har någon. Jag plockar från både vänster och höger. Däremot så måste jag nog erkänna att någon utpräglad högergubbe, det lär jag aldrig bli. Jag har arbetarvärderingar, vad nu det är för något i dagens samhälle?
Jag är arbetare men jag känner ingen stolthet över detta faktum. Jag hade varit stolt om jag hade sluppit att arbeta. Om jag hade varit rik.
Jag har svårt för vänsterflummerier. Politik som fullständigt saknar förankring i verkligheten tar jag avstånd ifrån.
För att inte tala om klassisk högerpolitik.

Det talas mycket om ungdomsarbetslösheten nu, speciellt under Almedalsveckan. Vänstern hävdar t o m att man måste ta detta på allvar, att det är den viktigaste frågan för ungdomarna. Man ska få känslan av att ungdomar inget hellre vill än att få arbeta. Detta är naturligtvis att tillskriva Vänsterpartiets väljare en önskan och en egenskap som inte alltid stämmer, snarare tvärtom. Många ungdomar vill absolut inte jobba.
När jag var tonåring så var jag periodvis arbetslös. Varje gång jag blev uppsagd så jublade jag. Speciellt om det var sommar i antågande. Då gick jag alltid omvägar runt AF. Någon arbetsförmedlare kunde ju se mig från sitt fönster, springa ut på gatan, rycka in mig på kontoret och säga:
- De söker folk på Saab. Sök, annars stänger vi av dig!
På den tiden anställde de i stort sett vilka idioter som helst på Saab. Jag hade fått anställning direkt. Nästan alla mina kompisar hamnade där. Jag lyckades faktiskt hålla mig undan Saab vilket under åttiotalet var en bedrift. Få män i min ålder som är uppväxta i Västsverige kan idag skryta med att de slapp undan Saab.
I maj månad 1983 blev jag uppsagd från ännu ett själsdödande skitjobb och var kvalificerad till a-kassa. Sommaren var på väg.
Jag var arton år.
Jag minns att jag smög in på Arbetsförmedlingen. Jag anmälde mig som arbetslös, fyllde i alla nödvändiga ansökningar och stack sedan därifrån så snabbt jag kunde utan att tala med någon förmedlare.
Jag dansade fram på gatorna.
Nu skulle jag få a-kassa och även om man inte blev rik på den så klarade man sig utmärkt. När man är ung så har man inte så höga krav.Jag fick ut drygt fyratusen kr i månaden från kassan vilket i dagens penningvärde kanske skulle bli ca åttatusen. Jag hade en hyra på 775 kr i månaden. Jag bodde i en pytteliten etta med kokskåp.
Jag hade det mycket bättre ställt än t ex ungdomar i min ålder som studerade eller som plockade jordgubbar eller satte plantor. Naturligtvis drömde inte jag om att få något jobb!
Alla människor är bekväma av naturen, det är jag helt övertygad om. Varför skulle jag ha närt en önskan om att få plocka jordgubbar eller sätta plantor för samma pengar som jag fick ut från a-kassan utan ansträngning? Jag hade ju varit direkt dum om jag hade tänkt: "Nej, det här går inte! Det är inget kul att ägna dagarna åt att sova till lunch, snacka skit med polarna på torget och dricka hemgjort vin till solen går upp. Jag tror faktiskt att jag ska be om att få sätta lite plantor istället åtta timmar om dagen för samma pengar. Ja! Varför inte?"
Ja, varför i helvete skulle jag ha gjort det?
Det är inte ofta men ibland tar jag högern i försvar. De har fattat hur det är. De vet hur ungdomar ofta tänker. De är inte dummare än att de vet att människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet är bekväma. De skiter väl i jobb! Det är pengarna de är intresserade utav. Var de kommer ifrån spelar mindre roll och ju mindre man behöver jobba för dem, ju bättre är det. Jag fungerar t o m likadant idag. Skillnaden är att jag nöjer mig inte med småpengar längre. Jag jobbar för jag vill leva ett gott liv. Jag älskar pengar och allt som man kan få för dessa.
Jag vill resa utomlands ett par gånger om året.
Jag vill kunna spara pengar på banken.
Jag vill unna mig nya prylar lite då och då. Men när jag var ung, då var jag fullt nöjd om pengarna räckte till hyran, mat, cigg och att jag hade råd att supa till några gånger varje vecka.
Hade det funnits bidrag som var lika höga som min lön så hade jag naturligtvis levt på det istället för att förminska mig själv och min tillvaro genom att spendera åtta timmar om dagen på en plats jag inte vill vara på och utföra sysslor jag aldrig skulle drömma om ägna mig åt på min fritid.
Detta känner Högern till. Vänstern däremot, av ren naivitet så formar de sin politik efter önskedrömmar och visst, världen hade varit en härlig plats att leva på om människor och ungdomar verkligen var på det vis som vänstern försöker att lura i oss andra. Men de flesta ungdomar har inget intresse av arbete och flit. När man är tonåring så har man bara droger, fitta och jävelskap i huvudet. Kan man få gå hemma och få en slant från a-kassan varje månad så applåderar man naturligtvis. Få ungdomar brister ut i sång och glädjeyttringar om de måste plocka pinnar i skogen, rensa sly, eller sätta plantor för en usel lön.

För några år sedan jobbade jag på en gymnasieskola. Jag fick en del kontakt med ungdomarna. Ingen av dem pratade om arbete. Det fanns inte i deras föreställningsvärld. Ingen drömde om att få börja stansa plåt, kratta löv eller steka hamburgare på Burger King. Däremot var det mycket snack om pengar, om bidrag som man kunde söka, om resor och kommande fyllefester. Det är så man fungerar som ung. Jag förstod dem även om jag naturligtvis tycker att det är fel. Ett samhälle skulle inte fungera om alla sket i att ta sitt ansvar. Men så tänker sällan ungdomar. De lever för stunden och sin korta ungdomsstund vill de sällan tillbringa på en arbetsplats. Jag ville det inte. De vill det inte och jag tror inte att Ni vill det heller.

Numer får inte ungdomar gå runt och drälla. Lever de på a-kassa eller socialbidrag så måste de jobba för bidraget. "Praktikplats" kallas det. Så är det i alla fall i min nuvarande hemkommun. Efter tre månader av arbetslöshet måste de ut på jobb åtta timmar om dagen. Vi har fått flera ungdomar på min arbetsplats. De är där i två-tre dagar, sedan sjukskriver de sig. Jag förstår dem. Vem fan skulle inte ha gjort det? I helvete att jag skulle jobba heltid för socialbidragsnorm eller a-kassa. Inte en chans!
En av killarna kallas för ”Spöket”, jag frågade hans kompisar varför han kallades så.
- Alla chefer snackar om honom men få har sett honom!
Det stämmer. Han var hos oss i en vecka. Chefen undrade alltid var han höll hus.
- Han skulle ju för helvete städa upp i maskinförrådet!
Spöket hade sjukskrivit sig. Jag ringde upp honom för skojs skull och frågade vad det var för fel.
- Sendrag i kuken!
Ha! Ha! Jag förstod.
Men enligt vänstern så vill inte ungdomarna något annat än att jobba och göra rätt för sig. Om det hade varit på det viset; var är praktikanterna på min arbetsplats?
Var är de på polarns arbetsplats som har fått ta emot ännu fler? Tja... Jag skulle tro att man hittar dem på stranden, i stadens parker eller också sover de ut efter en hård natt med mycket slick och sug.
Så varför, VARFÖR i helvete försöker vänstern prångla ut en vrångbild av svenska ungdomar?Vem vinner på lögner? Är det inte bättre att bygga en politik på fakta istället för på fantasier och önskedrömmar om hur människan borde vara?
Frågar man en ung arbetslös människa så är det klart att hon säger att hon vill ha jobb. För det är så man ska svara. De flesta spelar med i spelet. Om man däremot talar sanning, om man säger:
- Jobb? Varje dag och så? Nja… Nä, tror inte det!
Då är man lat. Om någon väljer att inte spela med i spelet, att inte vara en lögnare, ja då anses man vara en dålig människa. Jag kallar dem för ärliga människor. De har valt att inte ljuga för vare sig själv eller omgivningen.
Jag har jobbat i nästan hela mitt vuxna liv. Men om någon frågar mig om jag verkligen vill jobba så säger jag naturligtvis sanningen.
- I helvete heller!
Jag ljuger inte. Om jag vore ekonomiskt oberoende så skulle jag aldrig mer sätta min fot på någon arbetsplats. Aldrig någonsin. Jag skulle även gå runt till alla myndigheter här i Sverige som har som uppgift att övervaka och se till så att vi arbetar - eller söker arbete - att fara och flyga så långt ända in i svartbrända helvete som de kan.
Varför måste man gilla att arbeta?
Räcker det inte med att man arbetar och försöker att göra ett så bra jobb som möjligt? Måste man även vara en lögnare? Är det inte illa nog som det är?

Jag passerar flera parker varje eftermiddag när jag går hem ifrån jobbet. De är fulla av lediga ungdomar, speciellt nu när det är så varmt och soligt. De ligger på gräsmattan, de sitter i grupper och snackar skit, röker och skrattar. De upplever just nu en tid som de senare i livet kommer att se tillbaka på med saknad.
Jag är avundssjuk på dem. Ibland lyfter de blicken och tittar på mig. De ser en medelålders idiot i blåkläder som är på väg hem från sitt jobb. Jag vet vad de tänker.
Kolla in tönten! Sådan tänker jag aldrig bli!
Working class hero mitt håriga arsle!
Vänstern tror att de drömmer om att arbeta. Enligt vänstern så skulle de vara djupt deprimerade över att de måste sitta i en park och umgås med varandra istället för att spika tjärpapp, tömma sopor eller sitta i någon kassa på ICA.
Jag skulle också vilja ägna min tid åt att sitta i en park och snacka skit med mina kompisar. Men jag är vuxen, jag måste ta mitt ansvar. Men de är unga för helvete! De har sin tid just nu. De lever. De leker.
Vänstern vill belöna dem med arbete.
Högern vill bestraffa dem med arbete.
Personligen så tycker jag att man ska låta dem vara ifred under den korta tid som kallas för livets vår. Snart nog så blir det både höst och vinter i deras liv och då stundar helt andra tider.
Njut medan ni kan!
Man vet aldrig när solen går i moln. Snart så drar en kall vind in och mörkret lägger sig som en novembereftermiddag över deras tillvaro. Det är dags att klippa sig, ta sig i kragen och börja söka jobb som man egentligen inte vill ha.

14 kommentarer:

Rex sa...

"Så varför, VARFÖR i helvete försöker vänstern prångla ut en vrångbild av svenska ungdomar?Vem vinner på lögner? Är det inte bättre att bygga en politik på fakta istället för på fantasier och önskedrömmar om hur människan borde vara?"

Därför att V består av naiva och/eller svaga individer som vet med sig att de behöver ett daddasamhälle,så enkelt är det,tjoff,poff!

Kontorsfjanten Westlund sa...

Vackert skrivet, jag gråter

Mannen med den gula hatten sa...

Word! Grym blogg f ö. Hittade den förra veckan är och är redan en trogen läsare! :)

Olof sa...

Klockrent, Gehå.
Skriver under på varenda ord

Anonym sa...

Vrångbilden finns där eftersom Monas mobb i det heliga röstfiskets namn ägnar sej åt helgonförklaring av alla grupper i samhället där de kan tänkas knapra åt sej röster i September nästa år.
Realiteter och den kalla verkligheten väger lätt i sådana lägen.

För övrigt så har du så in i helvete jävla skiträtt.

/JW

Radiopiraten sa...

Klockrent...!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vänstern vill belöna dem med arbete.
Högern vill bestraffa dem med arbete.

Ja röstfisket som är igång på högvarv om ett år har redan startat..!!

En jobbarkompis tipsade om denna bloggen, som jag snabbt sparkade in bland mina favoriter..trogen läsare sen en månad tillbax..

Ja vem vill arbeta..inte jag... är ju som de flesta tvungen..höll ju på att bli utstämplad när jag till slut hittade ett arbete som jag i och för sig stortrivs med..

Jag skulle vilja bo i en större villa i södra Thailand så långt iväg från arbetsförmedlingens korridorer och det svenska röstfiskeriets hyckleri som man kan komma, jag vill inte bo i denna ettan med kokskåp på 16 m2 som jag gör.. Jag vill njuta av livet i en liten sömnig Thailändsk fiskeby, bara få vara, leva på den ynka pensionen som kommer att betalas ut från min 65-års dag, jag vill ha ut den pensionen redan nu lagom efter min 45-årsdag och nu kunna leva på den redan nu för en fjärdedel av kostanden i södra Thailand..!

Anonym sa...

Många kloka åsikter här vill jag lova. Jag kommer själv ihåg hur jag som 16:åring började jobba och jag hatade varenda jävla minut. Jag trodde i min enfald att jag skulle träffa kloka,duktiga och nöjda människor. Men i stället blev det en lång mardröm som aldrig ville ta slut. Vad fan gör man om man inte kan eller vill plugga och knappt vill jobba? Detr enda jobb jag haft som var bra var som badvakt, men jag såg snart baksidorna där också.

Gorkel sa...

Huvudet på spiken, GH. Igen.

Måste tillägga, bara: det hjälper inte att plugga heller. Jag blev färdig akdemiker vid 40 års ålder, men får bara samma gamla skitjobb som innan. Röv-ränd!

A.St sa...

Arbete är en plikt och en nödvändighet för god ekonomi. Det har sällan/aldrig något att göra med personlig underhållning.

Du har ju förstås helt rätt, någon belöning kommer arbete aldrig att kännas som hur mycket än politikerna ältar att vi bör vara tacksamma.

Anonym sa...

Huvudet på spiken, GH. Mer sant än så här blir det inte.

Bloggsatt sa...

Hej! :)

Du har blivit bloggsatt.

/ Bloggsatt.se - Betygsätter bloggar

Håkan sa...

Jävligt sant. Bästa som har hänt mig är när det blev en liten lucka i arbetsschemat så att arbetsledaren skulle ringa på måndagen igen. Jag var 21 år blev fullkomligt överlycklig. Jag hade då jobbat i tre år på samma arbetsplats och hade huvudvärk varenda dag tills sekunden jag stämplade ut. Det första jag gjorde när jag kom hem var att slå av mobiltelefonen och dra ut hemtelefonen i tre månader. Stämplade i ungefär ett år. Bästa året någonsin.

J.L sa...

A Working Class Hero is something to be!

Anonym sa...

En av de bästa texterna jag läst, Har precis avslutat mitt 3 veckors sommarjobb. Jag vill inte jobba på sommarlovet, men jag vill ha pengar! Det bästa av allt är att alla på arbetet undrar varför jag inte vill jobba längre, dom tror verkligen jag ber på mina bara knän om att få en vecka till. Så funkar inte jag, det är pengarna jag vill ha inte arbetet men alla verkar tro att det är tvärtom att man vill arbeta så mycket man kommer åt "Det är väll kul att få jobba på sommarlovet!" Jo det blir ju ett jävla lov om man tillbringar den i en smutsig lokal, säljer jordgubbar eller annan tänkbar plats.. Tack för en grym blogg!

//Ettan