onsdag 1 juli 2009

Besök med lyckligt slut hos Arbetsförmedlingen.

Idag har jag besökt Arbetsförmedlingen. Nej, jag har inte fått sparken. AF är en blivande kund. De har beställt golvvård av företaget som jag är anställd utav. Jag besökte dem tillsammans med min chef. Vi skulle mäta golvytorna och beräkna åtgången av polish.
Jag ville inte följa med till AF. Jag gillar dem inte. AF förmedlar arbete. De övervakar. Arbetsförmedlare är arbetsgivarnas lägervakter. Jag talade om detta för min chef. Jag bad om att få slippa.
- Det är onda människor!
Min chef ifrågasatte som vanligt mitt intellekt och undrade vart jag fick alla dumheter och vanföreställningar ifrån.
- Det bara kommer!
svarade jag.
Jag slapp inte följa med upp till AF.

Väl uppe på kontoret så lämnade min chef mig. Hon skulle träffa någon ansvarig. Jag gick och ställde mig vid en jobbsökardator. Jag tänkte inte söka något jobb. Fanns knappt några att söka heller. Däremot så kunde man göra ett yrkestest. Jag gillar tester så jag satte genast igång.
Första frågan löd:
”Är du intresserad av hur maskiner och teknisk apparatur fungerar?”
Nej. Knappast.

”Skulle du tycka om att bygga ett hus efter en ritning?”
Absolut inte!
Jag svarade negativt på fråga efter fråga.

”Gillar du att använda ord som behovsanalys, konsekvensuppföljning och utvecklingspotential? Säger du: Kursen var väldigt kunskapsintensiv, det var spännande och jag tror att den kommer att ha en positiv inverkan på min kommande utveckling inom företaget. Istället för: Jag fattade ingenting, det var astråkigt men jag tror att den där jävla kursen kan ge mig ett – om möjligt – ännu slappare jobb på kontoret.
Är du sexuellt understimulerad? Tar du dig omedvetet på kuken när du möter en vacker kvinna borta vid kopieringsapparaten?”
Ha! Ha! Nej. Någon kontorsfjant lär jag aldrig bli.

Sådär höll det på hela tiden. Det fanns inte ett enda yrke som jag ville ha. När jag var färdig så klickade jag på ”Slutför testet”. Jag undrade vilket yrke jag skulle passa till? Fanns det överhuvudtaget något till mig?
”TULLTJÄNSTEMAN.”
Så nu vet ni det. Tulltjänstemän är antagligen de mest ointresserade människor som finns. De saknar med största sannolikhet all form av ambition och utbildning. De kan ingenting, vill ingenting och kommer aldrig att bli någonting heller. De bara existerar. De står rakt upp och ned vid någon gränsövergång och väntar på att lönen ska komma, att arbetsdagen ska ta slut och livet ska börja.
Sådan är jag och enligt AF:s yrkestest så skulle detta jobb passa mig. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att AF avskyr tullare.

Efter en stund kom min chef. Dags för att mäta golven. En arbetsförmedlare kom ut från ett kontor och fick syn på mig.
- Nämen hej! Det var länge sedan!
Det var Ann-Britt. Hon hade varit min förmedlare för snart fem år sedan när jag var arbetslös och levde en rätt så skön dagdrivartillvaro. Den första tiden var fin. Sedan tyckte Ann-Britt att jag var lite dålig på att söka jobb. Hon jagade ut mig på den ena idiotiska praktikplatsen efter den andra. Av någon mystisk anledning så drabbades jag alltid av, förkylningar, influensa eller nervösa sammanbrott redan efter ett par dagar och var tvungen att sjukskriva mig.
- Jag kan inte komma och jobba idag. Jag har fått ett nervöst sammanbrott!
Ingen arbetsgivare vill ha en praktikant som ideligen drabbas av influensa och nervösa sammanbrott. Under ett halvår avverkade jag över tio praktikplatser. Alla hos olika företag. Jag gick en hård match mot Ann-Britt och hennes praktikplatser. Hon gav sig aldrig. Inte jag heller. Min motivation att slippa undan idiotiska praktikplatser var större än hennes vilja att få ut mig på oavlönat arbete. Jag har nämligen den lilla egenheten, ska jag arbeta heltid så ska jag ha lagstadgad lön. Inte a-kassa.
Men på sätt och vis så kan man säga att hon vann till slut i alla fall. Idag har jag jobb. Fast det är en riktig anställning med lön.
- Vad roligt att se dig! Och jobb har du!
sade Ann-Britt.
Min chef tittade ömsom på mig och ömsom Ann-Britt.
- Har du varit arbetslös? När du sökte jobb hos oss så sade du till mig att du precis hade avslutat en anställning som lagerbiträde. Jag vill minnas att du sade att du inte utvecklades på din gamla arbetsplats och att du sökte nya utmaningar i ditt arbetsliv.
Herregud vad mycket dumt man säger när man söker jobb!
- Nä, det där låter inte som honom. Han kom och gick som ett barn här i huset!
Jävla Ann-Britt! Sådana är de, arbetsförmedlarna. De sätter dit en t o m när man har arbete! Nu låg jag illa till hos min chef.

När vi åkte tillbaka till chefens kontor så tittade hon på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade ljugit för henne. I och för sig nästan fem år sedan, men i alla fall.
- Jag har nog aldrig träffat någon som dig! började hon. - Men jag gillar dig i alla fall! Du är tokig, men på ett intelligent vis, och du jobbar bra!
Jag sade ingenting. Drev hon med mig? Man ska aldrig lita på en chef. De kan hugga när man minst anar det.
- Jag ångrar inte att jag anställde dig!
Det verkade faktiskt som om hon menade det. Det kom inga tjyvslag. Inga bakhugg. När vi kom till hennes kontor så gav hon mig ledigt för dagen. Jag fick gå hem.
Det är inte ofta ett besök hos AF slutar lyckligt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

eftersom jag ser dej som en förebild gällandes arbetslivet, så får du gärna skriva mer om af och komma med lite tips då jag själv är tvingad att uppsöka detta avskyvärda ställe om ett par veckor för att skriva in mej som arbetslös

Gammal Hårdrockare sa...

Hej anonym!

Det bästa tips jag kan ge dig är att få en personlig relation med din arbetsförmedlare. Dvs, du måste få henne/honom att tycka bra om dig. Det handlar om manipulation.
I början så ska du gå dit varje dag och tjata om arbete. Gå absolut inte bara dit när du blir kallad. Nej, varje dag så ska du banka på hennes dörr och fråga om det har kommit in något nytt jobb, om hon möjligtvis har något i bakfickan åt dig osv. Det kommer hon inte att ha. Men nu ger du intryck av att du är en flitig och ambitiös jävel som inget annat vill än att hugga i. Förnedra dig av bara helvete! Säg att det inte finns något jobb som är för dåligt för dig.
-"Jag är en människa som anser att man ska göra rätt för sig!"
Den stilen.

Efter ett tag blir hon trött på ditt tjatande och du blir lämnad ifred. I alla fall så kommer du inte att ligga överst i listan över arbetslösa som ska tvingas ut på idiotiska praktikplatser och kurser.
Vad du än gör: Var aldrig otrevlig. Var aldrig stor i käften. Säg aldrig emot. Slicka röv.

SV sa...

Usch, arbetsförnedringen är hemska. Skriv gärna mera om dina möten med olika arbetsförnedrare och deras stolleprov som dom hittar på. För att vara så världsfrånvända så är dom ju ändå synnerligen kreativa när det handlar om att hitta på olika sätt att förnedra och besvära sina medmänniskor.

Anonym sa...

hahaha.. fan, du är väl ironisk nu va!? Konfrontation som är mitt förnamn. Jag har pratat i telefon med min blivande handledare och det tog inte många sekunder innan jag insåg att vi inte kommer att vara överens. En surkärring som aldrig gjort annat än att tala om för andra vad dom ska göra var min första tanke om henne. Well well... förnedra sig var det!

Anonym sa...

Konstigt att alla upplever AF som en så drakonisk inrättning.
När jag var arbetslös 2004 så gick jag till AF första dagen som man ju skall.
Där fick jag träffa en handläggare som bad mej ta med en CV, och efter att ha visat upp den så skulle jag skicka in en lista en gång per månad över de jobb jag sökt och sedan skulle vi ha ett nytt möte efter ca sex månader.
Nu fick jag jobb efter fem månader så jag hann inte uppleva det andra mötet men särskilt ansträngande kan jag inte säga att min kontakt med AF var, snarare tvärtom.

/JW

E-M sa...

Jag hatar rövslickare och fjäskare. Visst kan man vara trevlig men att fjäska är ynkligt.

David sa...

Tjena GH och ni andra.

Bra skrivet, som vanligt. Jag började själv blogga när jag var arbetslös och skrev ett litet inlägg just om AMS. Här kommer det: http://bigdavescorner.blogspot.com/2007/10/68a-vnstern-p-ams.html

/David

Perk sa...

GH har helt rätt som vanligt!

Ett tillägg från mig om man vill slippa allt trubbel från AF är att man skall ge sken av att ha gott om kontakter. I mitt fall då jag blev arbetslös 2004 så hade mitt tidigare jobb inneburit massor med kontakter med chefer på ett hundratal företag. Förresten därigenom märkte man hur totalt inkompetenta de ansvariga var. Obegripligt att de kan sitta på sådana positioner egentligen?

Men i alla fall så gick det bra med AF tack vare det. De trodde jag hade massor av kontakter och skulle lätt hitta ett nytt jobb. Så jag glömdes väl bort från akut listan, helt perfekt.

Jag har själv aldrig behövt skicka in några listor på sökta jobb eller nåt sånt. Nåt besök per halvår högst där man pratade en 10 minuter eller så. Jag var arbetslös i 3 år (inklusive sjukskriven pga brytet knä i London på rock concert osv). En härlig tid! Alla förtjänar en sån tid!

Själv har jag aldrig fått ett jobb pga av jag sökt ett. Att få ett via AF är nog allra svårast. Arbetsgivarna har alltid ringt upp mig av outgrundliga anledningar.

Nu har jag jobb igen och fast i eländet. Men cheferna är ju båda rökare, så inga problem med att ta ett bloss då och då. MYCKET bra chefer! Så jag stannar.

Till GH, jag gjorde också den där testen, jag svarade nog rätt likt dig! Jag fick Sjöman! Programmet måste förstått att jag tänkte "luta sig över relingen, stirra ut över havet, ta en cigarett, drömma sig bort ..."

Perk : )