fredag 17 juli 2009

Dagens konst är rena skiten.

När det var dags för mig att börja högstadiet så fanns det något som kallades för tillvalsämne. Det var obligatoriskt. Man kunde välja mellan fyra ämnen: Språk (tyska eller franska), teknik, ekonomi eller konst.
De som ansågs begåvade valde språk. Det var liksom en outtalad regel. De som genomgående fick höga betyg skulle välja tyska eller franska.
Dumskallarna valde teknik. Det var också en outtalad regel. Det var mycket jeansjackor, snus och träskor bland ungarna som valde teknik. Samtalsämnena rörde sig mycket kring trimsatser till Puch Dakotan, öl och vilka tjejer som borde knullas. De som valde teknik var de högljudda idioterna som sprang omkring i kapprummet under rasterna och trakasserade mindre och svagare elever. Ibland kunde de göra något utfall mot någon tjej som de försökte ta på fittan. De kunde vara flera stycken som höll fast henne under tiden som någon annan grävde henne mellan benen.
- Såg du Micke! Jag tog na på fetta!
- Bra jobbat, Danne!
Senare skulle de sluta på diverse mekaniska verkstäder, på någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller lönebidragsanställning. Men under denna korta period så var de kungar i skolan. De hade moppar, drack öl och skrek högst av alla. Dumma som spån men populära hos tjejerna. Idioter har alltid haft en viss dragningskraft hos tonårstjejer.
Ekonomi valde oftast de halvkorkade flickorna samt av några få killar som inte tillhörde innegänget men som ändå inte hade ramlat ut helt i periferin bland de mobbade och utstötta. Ekonomi handlade om enklare matlagning, att lära sig att kunna hushålla med en bestämd summa pengar och enklare uträkningar. Passande nog låg oftast exempelinkomsterna på Försäkringskassans och socialbidragens nivå. Här fostrades teknikidioternas blivande fruar. Få av dessa tjejer hade kvar vare sig sin heder eller mödom innan de fyllde sexton. De lärde sig kanske skillnaden mellan inkomst och utgift samt att vispa ihop en sockerkaka, men de förstod aldrig sambandet mellan att sära på benen för en halvidiot i blåställ och ett liv i misär med föräldrapenning och socialbidrag som enda inkomst innan de fyllde tjugo år.
Det fanns en tjej som hette Madde. Hon var så korkad så hon upptäckte inte ett stavfel, även om man pekade på det. Hon hade enorma bröst och klädde sig alltid i åtsittande jeans. Alla killar fantiserade om henne. Jag skulle tro att även en och annan lärare fick stake av att ha henne i klassen. Det sades att hon knullade med vem som helst. Alla hade satt på henne. Det var lögn och elakt förtal. Jag fick aldrig ligga med henne.
Jag ville men inte hon.
Jag ville alltid. Ingen ville med mig.
Och så hade vi då konst.
Konst valde de som antingen var just konstnärligt lagda, eller av slappskallarna som sket i vad de valde, bara de kom undan så enkelt som möjligt.
Jag valde konst.
Egentligen så sket jag i alltihop. Men jag var tvungen att välja något. Jag kom från en OBS-klass och när det blev dags för att börja på högstadiet så slussades vi ut i olika klasser. På försök.
Att jag skulle välja språk var naturligtvis helt uteslutet. Det var inte ens någon som föreslog det.
Teknik var bara att glömma eftersom jag dels hade tummen mitt i handen och dels var helt ointresserad av mopeder, snus och våldtäkt. Jag skulle inte ha överlevt en minut bland dem.
Ekonomi var också bara att glömma eftersom jag inte ens hade de mest grundläggande matematiska kunskaperna.
Kvar återstod konst.
Det borde ha passat mig, jag var både konstnärlig till läggningen och allmänt slapp. Alla kände till att jag kunde teckna. Knäpp ansågs jag också vara så de tyckte att jag gjorde rätt val.
Det blev helt fel.

Jag gillade att teckna. Jag trodde att jag skulle få utveckla mina talanger inom detta område. Lära mig lite nya prylar. Det fick jag inte.
Läraren var en riktig fåne. Han hette Lars. En blandning av miljömupp och vänsterflummare av värsta sort. Han hade skägg, kommunistglasögon och var kärnkraftsmotståndare. Han var den sortens konstnär som hade misslyckats med att leva på sin konst. Därför tvingades han undervisa elever.
Jag fick inte teckna. Istället så skulle vi tillverka fåniga skulpturer av hönsnät eller dreja i lera. Jag totalvägrade. Det skar sig direkt mellan mig och Lars. Jag tyckte att han var en jävla flummare och Lars trodde att jag såg mig själv som för fin för att gå i hans klass eftersom jag kunde teckna och redan hade de grundläggande kunskaperna i perspektivlära och liknande. Jag var självlärd. Jag behövde inte en skäggig idiot som skulle tala om för mig hur man tecknade ett hus snett från vänster.
Lars var även en ful gubbe. Han var drygt fyrtio år. Det märktes att han kåtade upp sig på de unga flickorna i klassen. De som var välutvecklade. Han stod ofta tätt intill dem och förklarade hur de skulle få till den bästa skuggningen. Ibland var han alldeles röd i ansiktet och andfådd. Kåtslaget var nära. Han bar ofta mossgröna manchesterjeans. Ibland när han ställde sig upp och skulle ha genomgång av något framme vid svarta tavlan så hade han ena näven djupt nerkörd i fickan. För att trycka ned och hålla kuken på plats. Han hade stånd.
Lars måste ha haft ett helvete.
Han hatade oss killar. Han var avundsjuk på oss. Han trodde antagligen att vi knullade livet ur flickorna på vår fritid.
På mig behövde han inte vara avundssjuk. Under hela min högstadietid så fick jag inte ens hålla någon flicka i handen. Men det var ändå mig han hatade mest av alla.
Gubbjävel.
Lars gick omkring under dagarna med ståkuk och undervisade elever som han ville men inte fick knulla. Jobbet påminde honom om att han inte kunde leva på sin konst.
Ingen fitta.
Ingen som köpte hans tavlor.
Lars var stenkåt och bitter. Och femtioårsdagen närmade sig med stormsteg.

Det blev bestämt att vi skulle ställa ut tavlor hos Sparbanken. Det var väl Lars som hade tjatat sig till detta. Vi fick i uppgift att måla var sin tavla i olja. Jag avskydde att måla i olja, färg var överhuvudtaget inte min grej. Jag tecknade med tusch eller blyerts. Aldrig oljefärger. Jag tyckte att det var ett jävla kludd.
Alla elever började genast kladda färg på sina dukar. Motiven var enfaldiga och stereotypa. Solnedgångar, fruktskålar och så dessa älgar som drack vatten vid någon tjärn. Alltid dessa jävla älgar.
Jag målade en stor brun skitkorv. Den blev riktigt bra. Den låg på ett golv, i en pöl av gult piss. Runt omkring den surrade grönskimrande spyflugor. Man kunde nästan känna lukten. Den såg sådär lagom halvhård ut. Sorten som ofta är en njutning att klämma ut. Det gick åt mycket brun färg.
Jag gav tavlan en titel: "Dagens konst är rena skiten."
Jag var helnöjd med tavlan. Detta var äkta rakt igenom!
- Jahapp! Du tar inte detta på allvar som vanligt märker jag. Den där tavlan kommer inte med på utställningen!
sade Lars.
Den kom med i alla fall. Det var inte Lars som hämtade tavlorna och hängde upp dem i Sparbankens entré. Det var en vaktmästare. Han sket i vilka tavlor som skulle med.
- Glöm inte den här!
sade jag och gav honom min tavla.

En vecka senare var utställningen över. Alla tavlor kom tillbaka utom min. Det var en man som jobbade på banken som köpte den. Tvåhundra spänn fick jag. Det var mycket pengar på den tiden.
Han älskade tavlan. Han hade aldrig sett något liknande.
- Äntligen en tavla som inte tar sig själv på blodigt allvar! Så härligt nonchalant! Så provokativ!
Det var kul att få beröm. Jag blev glad. Det blev inte Lars. Han var rasande. Han hade aldrig någonsin tjänat några pengar på sin konst. Och så målar klassens största slappskalle och idiot en skitkorv och får den såld direkt.
Efter det så nonchalerade Lars mig totalt. Det var bra. Han sket i mig och jag sket i honom. Jag slutade gå på hans lektioner. Jag gick hem istället. Det var ingen som sade något.
Jag undrar var den där tavlan finns idag?
Var hänger den?
Är det någon som har sett den någonstans?

14 kommentarer:

Anonym sa...

vilken solskenshistoria:)

Markattan sa...

Ahaha, vad man känner igen sig. Som att vara tillbaka på högstadiet helt och hållet. Tackar ödmjukast för den återblicken.

Markattan

charlotte sa...

kan bara hålla med föregående takare. väldigt krativt av dig faktiskt..

Anonym sa...

Det som är mest fascinerande/skrämmande är att du lyckades hitta ett foto på just en bajskorv i urin.

Kzmonova sa...

Det var dagens vidrigaste bild, tack för det!!

Anonym sa...

jag jämförde bilden med hårdrockarns fotoblogg, på fotobloggen är varje bild i resolutionen 400 x 300 pixlar medan denna bild var 232 * 223 pixlar vilket borde tyda på att vi INTE precis har bevittnat en bajskorv signerad gammal hårdrockare. så tillsvidare tror jag vi kan andas ut men dessvärre besitter ju rockarn iaf lite bildredigerings kunskaper då han bevisligen kan blurra sitt ansikte på foton.

Så att beskära en bild för att bara få med det väsentliga kan ju inte vara en omöjlighet.

Och visst ser korven ut att kunna vara resultated av en diet bestående av panpizza, mos, korv och sprit? :/

Ozjeppe sa...

Så, när får vi se några av dina teckningar upplagda på bloggen då?!

Stefan Dedalus sa...

Mm. WiggerWord. Men vad gör Lars i dag? Redaktör för BLM (Jo jag vet att den är väck, men, vissa kanske inte känner till det. Hyschhh.)?

Den frågan är förutom Din knipslutna (häpp) flashback nästan lika intressant...

milton76 sa...

Alltså ibland ...

Hade jag inte vetat att vi inte bor i samma stad (eller ens län) hade jag kunnat SVÄRA på att vi har gått på samma skola ..

Anonym sa...

Håller med!

Här är förresten den sanna definitionen av white trash

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5981345

Anonym sa...

Haha! Konst är allt ett jävla skit?
En tavla eller skulptur av vad fan som helst som ingen förstår kan höjas till skyarna??

Förmodligen är jag för dum för att fatta men så valde jag ju teknik med och stod och filade på en järnbit i tre år;)

/Uddevallare

(Körde Dakota med)

impkitten sa...

Hahaha känner så väl igen det dr, men för mig var det kalligrafi, språk, konst, eller idrott. Är inte idrottare, och kalligrafi i 20 veckor? O_o Kan man få se ett exempel på herr Hårdrockares konst?

Putten (fb) sa...

Anonym den 20 juli 2009 04:59:
Det där var White thrash så att det formligen SKREK om det!!

Ännu en Definition av WT är de där kvinnorna i "Ensam mamma söker" har inte lyckats att undgå "jinglarna" för dessa...

Hibbiscus sa...

Du var den som verkligen var en riktig konstnär bland dessa. Man blev lite nostalgisk av denna berättelse.